Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Akademisk litteratur’ Category

Jag har länge tänkt att läsa mer akademisk litteratur om genuspedagogik. Jag har inte lagt ner så stor tid på att försöka finna, men när jag var hemma hos mamma och pappa sist så tog jag med mig min mammas kurslitteratur i ämnet. Hon läste en kurs för några år sedan.

Kajsa Svaleryds bok har några år på nacken och är relativt kort (140 sidor). Halva är empiri och teori och halva är praktiska övningar att göra i skolan eller förskolan. Den var säkert toppenbra när den kom, men sedan dess har faktiskt mycket hänt, vilket vi kan glädja oss åt. Tjejers könsorgan heter numer snippa och många fler förskollärare än då är medvetna om att pojkar och flickor tenderar att behandlas olika.

Boken har ändå ett värde i alla bra övningar att göra, både för personalen och för eleverna. Men den är gammal och det märks. Förhoppningsvis finns det mer uppdaterade böcker att tillgå idag. Jag vill också rikta en liten reservation till att Svaleryd förespråkar kompensatorisk pedagogik, dvs att man delar upp barnen efter kön vissa timmar i veckan för att lära pojkar empati och flickor att skrika (hårdraget såklart). Jag är lite skeptisk till detta och jag vet att andra genuspedagoger inte förespråkar det så det får bli min nästa plan att läsa något av en sådan pedagog. Kanske Anna bråkar eller Det finns inga tjejbestämmare?

Läs mer: Adlibris

Read Full Post »

Conquest, som kom på plats 62 på Ms Blogs lista över århundradets fackböcker, kan vara något av det mest deprimerande jag har läst. Boken har undertiteln Sexual violence and American indian genocide och den handlar om den amerikanska statens övergrepp mot indianer i allmänhet och indianska kvinnor i synnerhet. Den gröna politikern Winona LaDuke har skrivit förordet.

Tankarna för oss tillbaka till vår egen historia med tvångssteriliseringar och försök att stoppa förökning av icke önskvärda personer. Kontroll över den indianska befolkningen var ledordet. Idag kritiserar Andrea Smith den feministiska rörelsen för att vara för inriktad på vita medelklasskvinnor. En vit kvinna kan kosta på sig att vara för farliga preventivmedel för att det handlar om valfrihet, medan en person som mer eller mindre blir tvingad att äta dem för att hennes avkomma inte är önskvärd, är i en helt annan position. Boken tar även upp indianska kvinnors levnadsvillkor i Canada och Latinamerika.

Boken är mycket skrämmande om hur indianska kvinnors kroppar och sexualitet kontrollerades, och fortfarande kontrolleras av samhället. Den är också en bok som tvingar en vit medelklassfeminist till eftertanke. Även om vi i Sverige inte har samma diskussion om preventivmedel och abort som i USA, så skadar det inte att vi funderar över feminism i ett större perspektiv än vår egen värld.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Makadam förlag har i år gett ut en gedigen samling könspolitiska texter från Carl Jonas Love Almqvists Det går an till Gudrun Schymans talibantal. Med könspolitik menas lagar, regler och förbud som varit könsspecifika eller som påverkat könen på olika sätt. Böckerna innehåller bland annat texter om rösträttsrörelsen (Selma Lagerlöf och Elin Wägner), värnplikten (Verner von Heidenstam och Hjalmar Branting) och kvinnans roll i hemmet och på arbetsmarknaden (Eva Moberg). De senare texterna berör sjuttiotalets kvinno- och mansrörelser (bland annat Grupp 8), invandrarkvinnors situation (Fadime Shaindals tal i Riksdagen) och revolten mot heteronormen (Lukas Moodyssons Fucking Åmål). Alla texter kommenteras och analyseras av en forskare.

Vid en första anblick kände jag att jag bubblade av kritik mot urvalet. Vad gjorde Schymans talibantal i en samling viktiga könspolitiska texter? Jag tycker dock att författarna motiverar urvalet väl. De tidiga texterna hade en direkt påverkan på det politiska läget, medan de senare mer representerar snackisar och olika feministiska inriktningar. Och en snackis var onekligen talibantalet. Dessutom är det ofta använts, utan att folk verkar veta vad Schyman egentligen sa.

Att läsa Könspolitiska nyckeltexter är att bli aningen mer bildad. Många av de äldre texterna är fantastisk spännande att få ta del av. Klara Johanssons satiriska texter om könsstereotypa skrivbord och bläckpennor påminner mycket om dagens genusdebatt om barnkläder och leksaker. 70-talets mansrörelse var en annan för mig intressant ny bekantskap. Jag fick verkligen mina egna fördomar prövade när jag läste om män som ”mjukisar” i Handledning för mansgrupper. Läs texterna och ta till dig, diskutera och läs mer om det som intresserar dig mest.

Läs mer: Adlibris 1 och 2, Adlibris 1, Adlibris 2Bokus 1, Bokus 2

Se hemsidan och följ nyckeltexterna på twitter.

Read Full Post »

Fröken Bella är förskollärare som tycker att det är viktigt med jämställdhet och genustänk i förskolan. Hon har nyligen flyttat till landet och hon tränar för att springa tjejmilen. Hon bloggar också om sina feministiska idéer på Fröken Bella vet bäst.


Om man inte orkar ta sig an en mycket tung akademisk text, som Christian Eidevalds avhandling, kan jag varmt rekommendera min nya genusbibel, Eidevalds bok Anna bråkar. Redan i början gör Eidevald upp med betydelsen av jämställdhetsarbete i förskolan och hans argument är, om välkända, mycket bra underbyggda. Eidevald diskuterar det svåra i att själva ordet ”jämställdhet” betyder vitt skilda saker för oss alla och därmed försvårar i arbetet mot målet som tydligt uttrycks i vår läroplans. Att alla ska behandlas lika och ges samma möjligheter oavsett kön. Hur detta ska uppnås anges dock inte och det ifrågasätter Eidevald.

Vidare analyserar och ifrågasätter Eidevald olika metoder att jobba mot jämställdhet i förskolans värld, bland annat kompensatorisk pedagogik som jag själv tidigare har hyllat utan egentliga reflektioner. Detta skyller jag på att jag är färgad av min utbildning som har använt sig av dess förespråkare nämligen Flickor, pojkar och pedagoger skriven av Kajsa Wahlström och Genuspedagogik av Kajsa Svaleryd. Eidevald förklarar klokt varför kompensatorisk pedagogik kan leda till att förstärka könsrollerna istället för att undvika dem.

Längre fram i boken känner jag igen de beskrivna vardagssituationerna från hans avhandling och blir lika chockad nu som då jag läste dem för första gången. När jag får det förklarat för mig, så där pang boom, liksom svart på vitt, om vilken vikt vuxnas bemötande har för barns identitetsutveckling vill jag tro att jag minsann är bättre. Ju mer jag läser desto mer inser jag att det inte riktigt är så lätt.

I tidningen Förskolan kritiseras Anna bråkar för att innehålla alltför många svåra ord vilka gör boken jobbig att läsa. Jag håller inte alls med om den kritiken, istället tycker jag att just dessa ger boken en nödvändig djup. Det enda negativa jag ser med boken är just praktiska tips. Visserligen påpekar Eidevald att jämställdhetsarbete är ett ständigt pågående process. Mest av allt önskar jag att jag hade en egen Eidevald som kunde göra mitt jobb lite svårare och mycket intressantare utifrån genusperspektiv.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Fröken Bella är förskollärare som tycker att det är viktigt med jämställdhet och genustänk i förskolan. Hon har nyligen flyttat till landet och hon tränar för att springa tjejmilen. Hon bloggar också om sina feministiska idéer på Fröken Bella vet bäst.




Min personliga genusbibel heter Det finns inga tjejbestämmare och är Christian Eidevalds avhandling som tittar närmare på köns betydelse i positionering på förskolan. Redan i sammanfattningen konstaterar Eidevald det vi alla som är någorlunda genusintresserade vet- nämligen att samtliga studier visar på att förskolans personal bemöter flickor och pojkar utifrån stereotypa föreställningar om kön och snarare förstärker än utmanar dessa.

Eidevalds avhandling gräver på djupet och analyserar utifrån feministiskt poststrukturialism och finner att flickor och pojkar i förskolan definieras och bemöts stereotypt men att detta döljer en stor variation av hur olika flickor och olika pojkar positionerar sig i olika sammanhang. Förskollärarna arbetar på detta sätt aktivt med att skilja på flickor och pojkar utifrån att de betraktas som antingen flickor eller pojkar. Förväntningarna blir sedan avgörande för hur olika barn bemöts i olika situationer.

Läs mer: Books-on-demand

Read Full Post »

Som mamma till en tre månader gammal pojke möts jag hela tiden av hur laddad färgen rosa är. Jag och min man har valt att behandla rosa som vilken färg som helst och klä honom i rosa kläder ibland. Jag vet att det från många håll anses knäppt och till och med skadligt för honom (om man får tro kommentarer här på bloggen).  Bland Ambjörnssons intervjuobjekt i boken finns det ingen som vågar klä sina söner i rosa. Jag har skrivit om hur jag ser på affärers utbud av rosa kläder tidigare.

Boken bygger på intervjuer och tar upp vår inställning till rosa från tidig barndom och upp till vuxen ålder. Ambjörnsson menar att det är en laddad färg och att bära rosa är nästan alltid ett statement. Eftersom färgen rosa signalerar gullighet och talar om att du är en flicka så har rosa en hög status bland flickor och låg bland pojkar, men Ambjörnsson har också pratat med lite äldre flickor som tar avstånd från rosa. Hon har pratat med vuxna män som bär rosa och gör det med stolthet och queer-tjejer som ”reclaimar” färgen.

Trots att Ambjörnsson är forskare så skriver hon lättillgängligt och det är roligt att hon skriver ut intervjukonversationer. Jag fick många aha-upplevelser när jag läste och det fanns flera intressanta paralleller. Tex varför är det ok för en vuxen man som hänger på Stureplan att bära rosa, men inte för en liten pojke? Jag vet inte det är kretsen jag rör mig i, men på något sätt kändes allt ändå lite överdrivet. Jag bär ju ofta rosa och känner ingen laddning kring det (men jag är kvinna å andra sidan). Min man bär också rosa och han är varken bög eller Stureplanskille. Men helt klart är det en laddad färg när det kommer till barn och jag lovar att göra mitt bästa för att min son inte ska känna att han aldrig kan bära rosa.

Läs mer: Ordfront, Adlibris, Bokus, Aftonbladet, DN, Expressen, GP, Smålandsposten, SvD, TCO-tidningen

Intervju med Fanny Ambjörnsson i Gaudeamus.

Read Full Post »

En överlevnadshandbok för prestationsprinsessor står det på omslaget. Det gäller även prestationsprinsar. Dock är stress och utbrändhet oftare förknippat med kvinnor och Duktighetsfällan är mest inriktat på kvinnor, även om inte män lyser med sin frånvaro. Alexander Perski är en av Sveriges främsta stressforskare, enligt omslagstexten. Joanna Rose är vetenskapsjournalist.

I boken går författarna igenom olika exempel på hur utbrändhet börjar, vad det beror på, vilka symptom man kan känna igen och vad man kan göra åt det. Dessutom finns praktiska checklistor och to-do-listor för dem som känner sig stressade. I slutet av boken finns en analys av varför kvinnor i så stor utsträckning drabbas av stress; kvinnor har ofta mer emotionell stress, de tar mer av hemarbetet och de känner stora krav på att lyckas både på jobbet och hemma.

Det finns en uppsjö av böcker som berättar för dig om hur du blir mindre stressad och få bättre självkänsla. Alla är inte bra men vissa, som denna, är inte så tokiga. Du behöver inte läsa alla och är du stressad kanske du ska tänka på att gå i terapi och inte bara läsa en massa böcker om det.

Lär mer: Norstedts, Adlibris, Bokus, Duktighet.nu, Doktorn.com

Läs chatt med författarna på TV4.

Read Full Post »

Older Posts »