Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Gästrecensioner’ Category

Maria är en liberal kvinna med förkärlek för England och som är bosatt i Skaraborg. Hon gillar triathlon och yoga och tycker att jämställdhet är viktigt. Mest tycker Maria om brittiska saker såsom hennes man och hennes barn.


The mammoth book of womens erotic fantasies är en bok om “the most intimate desires of ordinary women”. De flesta kvinnor är från Canada, USA, UK och Australien. Boken har kommit till genom samtal med kvinnor runt om i världen som sedan har skrivit ner berättelserna för Florens. Författarinnan har tidigare publicerats i olika sience fiction- och fantasytidskrifter och mindre insatta män kanske tycker hon fortfarande befinner sig i den genren även i den här boken.

Personligen tycker jag om att sträckläsa böcker, men jag insåg att det inte gick med den här boken då en viss mättnad infann sig. Rätt så snabbt framstod dessutom ett begränsat antal teman bland de 53 berättelserna: analt, lesbiskt, trekanter, S&M, ligga med någon annans pojkvän/”förbjuden person”. Är det bara det som vi fantiserar om? Eller är det bara det som kvinnor i UK, Nordamerika och Australien gillar? Jag tycker författaren kunde gjort sig större möda att samla berättelser från flera länder eftersom jag har en föreställning om att det skulle det bli större variation på teman.

Men år andra sidan. Berättelserna i boken handlar ju framförallt om makt, att kvinnorna har makten även i de fantasier där de inte har kontroll. Samtidigt betyder inte en sexuell fantasi där man går igång på att vara passiv, att man vill vara det även utanför sovrummet. En fantasi är just en fantasi och man kan vara vem man vill i den, vilket är ju meningen. Vi vet ingenting om kvinnorna som skrev berättelserna och det är därför inte meningsfullt att diskutera bakgrunden till fantasierna vidare. Vad som riktigt intressant är däremot: Vilka tyckte du bäst om och varför?

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Maria är en liberal kvinna med förkärlek för England och som är bosatt i Skaraborg. Hon gillar triathlon och yoga och tycker att jämställdhet är viktigt. Mest tycker Maria om brittiska saker såsom hennes man och hennes barn.


Jag har läst boken Ladies som är en bok på svenska om excentriska engelska damer, skriven av en svensk man. Vad som gjorde att jag köpte boken var att jag visste lite av en del av kvinnorna medan andra bara var namn som jag hört talas om. Några av de mer välkända namnen är Jennifer Paterson and Clarissa Dickson Wright, Mary Whitehouse and Lady Diana Cooper. Men oavsett om man känner igen damerna eller inte så är det värt att läsa om dem.

Jennifer och Clarissa var del av duon ”Two fat Ladies” som spelade in en serie matlagningsprogram under 90-talet. Med deras något politiskt inkorrekta kommentarer och samtalsämnen och recept där man inte snålade på smör eller vispgrädde, var de ett udda men uppskattat inslag i TV tablån. Lady Diana Cooper är en av bokens flera överklasskvinnor som föddes utan någon egentlig uppgift förutom att gifta sig och skaffa barn, men som hade alldeles för mycket intelligens/energi för att nöja sig med det.

Författaren har valt att skriva om kvinnor som han tycker är excentriska och som har roliga historier att berätta om. De levde i en tid och kultur som är så totalt främmande från vår, så att skilja på vad som är fakta och vad som är rent skvaller är svårt. Om du sträckläser böcker blir det dessutom lite svårt att hålla isär både karlar, familj och annat löst folk. Det var en trevlig bok, men jag tyckte att det ibland blev lite tjatigt och jag saknade bilder på kvinnorna. Kanske är det bara jag, men om jag lade ifrån mig boken så var det lite segt att fortsätta utan att kika bakåt vem som var vem.

Läs mer: Atlantis, Adlibris, Bokus, DN, Expressen, GP, SvD, Dagens bok

Read Full Post »

Fröken Bella är förskollärare som tycker att det är viktigt med jämställdhet och genustänk i förskolan. Hon har nyligen flyttat till landet och hon tränar för att springa tjejmilen. Hon bloggar också om sina feministiska idéer på Fröken Bella vet bäst.


Om man inte orkar ta sig an en mycket tung akademisk text, som Christian Eidevalds avhandling, kan jag varmt rekommendera min nya genusbibel, Eidevalds bok Anna bråkar. Redan i början gör Eidevald upp med betydelsen av jämställdhetsarbete i förskolan och hans argument är, om välkända, mycket bra underbyggda. Eidevald diskuterar det svåra i att själva ordet ”jämställdhet” betyder vitt skilda saker för oss alla och därmed försvårar i arbetet mot målet som tydligt uttrycks i vår läroplans. Att alla ska behandlas lika och ges samma möjligheter oavsett kön. Hur detta ska uppnås anges dock inte och det ifrågasätter Eidevald.

Vidare analyserar och ifrågasätter Eidevald olika metoder att jobba mot jämställdhet i förskolans värld, bland annat kompensatorisk pedagogik som jag själv tidigare har hyllat utan egentliga reflektioner. Detta skyller jag på att jag är färgad av min utbildning som har använt sig av dess förespråkare nämligen Flickor, pojkar och pedagoger skriven av Kajsa Wahlström och Genuspedagogik av Kajsa Svaleryd. Eidevald förklarar klokt varför kompensatorisk pedagogik kan leda till att förstärka könsrollerna istället för att undvika dem.

Längre fram i boken känner jag igen de beskrivna vardagssituationerna från hans avhandling och blir lika chockad nu som då jag läste dem för första gången. När jag får det förklarat för mig, så där pang boom, liksom svart på vitt, om vilken vikt vuxnas bemötande har för barns identitetsutveckling vill jag tro att jag minsann är bättre. Ju mer jag läser desto mer inser jag att det inte riktigt är så lätt.

I tidningen Förskolan kritiseras Anna bråkar för att innehålla alltför många svåra ord vilka gör boken jobbig att läsa. Jag håller inte alls med om den kritiken, istället tycker jag att just dessa ger boken en nödvändig djup. Det enda negativa jag ser med boken är just praktiska tips. Visserligen påpekar Eidevald att jämställdhetsarbete är ett ständigt pågående process. Mest av allt önskar jag att jag hade en egen Eidevald som kunde göra mitt jobb lite svårare och mycket intressantare utifrån genusperspektiv.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Fröken Bella är förskollärare som tycker att det är viktigt med jämställdhet och genustänk i förskolan. Hon har nyligen flyttat till landet och hon tränar för att springa tjejmilen. Hon bloggar också om sina feministiska idéer på Fröken Bella vet bäst.




Min personliga genusbibel heter Det finns inga tjejbestämmare och är Christian Eidevalds avhandling som tittar närmare på köns betydelse i positionering på förskolan. Redan i sammanfattningen konstaterar Eidevald det vi alla som är någorlunda genusintresserade vet- nämligen att samtliga studier visar på att förskolans personal bemöter flickor och pojkar utifrån stereotypa föreställningar om kön och snarare förstärker än utmanar dessa.

Eidevalds avhandling gräver på djupet och analyserar utifrån feministiskt poststrukturialism och finner att flickor och pojkar i förskolan definieras och bemöts stereotypt men att detta döljer en stor variation av hur olika flickor och olika pojkar positionerar sig i olika sammanhang. Förskollärarna arbetar på detta sätt aktivt med att skilja på flickor och pojkar utifrån att de betraktas som antingen flickor eller pojkar. Förväntningarna blir sedan avgörande för hur olika barn bemöts i olika situationer.

Läs mer: Books-on-demand

Read Full Post »

Jenny Insulán brukade tidigare debattera feminism på nätet med andra brudar. Nu läser hon till präst och recenserar gärna feministiska böcker. Debatterar feminism gör hon fortfarande.




Ett tal till min systers bröllop är en dråplig och tragikomisk skildring av livet som tvåbarnsmamma, ena sekunden skrattar jag högt och nästa  sekund har jag en ångestklump i magen. Sylvia Svensson lever i centrala Stockholm tillsammans med sin man, skådespelare vid Dramaten, och  deras två döttrar. Hon är journalist som skriver krönikor men längtar efter att få en roman publicerad. Maken Karl reser till New York för att spela i uppsättningen av Fröken Julie och lämnar Sylvia ensam med ansvar för allt. Vardagen är ett inferno av sömnlöshet, kaskadspyor, feber,  berg av leksaker, försvunna fjärrkontroller, försvunna barbiekammar, en felparkerad bil, grälande barn, barn som slåss, barn som inte vill äta,  barn som vill gå ut klädda i Askungenkläder i minusgrader, vänner och familj som ifrågasätter vad Sylvia gör för fel när barnen inte sover på  nätterna och jämt är sjuka, katter som kissar överallt och mitt i allt en hysterisk syster som ska gifta sig och som gjort Sylvia ansvarig för bröllopet. Utöver detta försöker Sylvia få tid till att skriva för att kunna försörja sig själv och sina barn, något som försvåras av uppdragsgivares förväntan att en ung, feminist till krönikör ska skriva gratis. För den goda sakens skull. Som kvinna vill man väl ställa upp för alla unga tjejer där
ute?

Boken innehåller också Sylvia Svenssons monologer till Sylvia Plath, den människa hon känner sig närmare än någon annan, vilket i mitt tyckande är ett snyggt litterärt grepp.  Linda Skugge skriver roligt, smärtsamt, ångestladdat och skarpt. Samtidigt som jag skakar av mig berättelsen, slår den ifrån mig så dröjer sig frågan oundvikligt kvar; hur undviker man att hamna där?

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Jenny Insulán brukade tidigare debattera feminism på nätet med andra brudar. Nu läser hon till präst och recenserar gärna feministiska böcker. Debatterar feminism gör hon fortfarande.


Jag blev inspirerad att läsa Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling när Sandra Beijer lovordade boken för en tid sedan på sin blogg, Niotillfem. Jag beställde den i augusti tillsammans med många kilo kurslitteratur och den har blivit liggande i väntan på mindre stressiga tider. Nu har jag nästan läst klart den och måste säga att den är underbar, briljant och smärtsam. Boken handlar om de två tonårstjejerna Mary och Lovely och är till stora delar uppbyggd på dialog, både verklig och fantiserad. Sanne Näsling lyckas på pricken fånga känslan av att vara tonåring, att balansera på gränsen mellan lek och allvar, att vara en del av en odelbar kompisenhet och att samtidigt känna sig så ensam att man tror att man ska dö. Som vuxen är det lätt att förminska tonårstidens ångest och svårigheter. Det är lätt att glömma att saker som man har en annan distans till som vuxen upplevdes som livsavgörande då, och att även det är känslor som måste tas på allvar.

Det är uppfriskande att tjejernas självkänsla inte framställs som avhängig av godkännande och bekräftelse från det manliga könet. Deras jag blir inte tillintetgjort av en spydig kommentar från en klasskamrat. De är inte heller rädda för att gå i svaromål mot auktoriteter som t ex lärare. Samtidigt tas det upp flera problem i boken som är en del av många människors vardag, panikångest t ex och att som tonåring bära bördan och oron som förknippas med att ha en vän som lider av det.

Sammanfattningsvis ser jag denna bok som en viktig ögonblicksbild av vår samtid och framförallt unga kvinnors situation idag.

Läs mer: Rabén och Sjögren, Adlibris, Bokus, DN, GPSvD

Fler bloggar: Bokhora, Dagens bok, En bok om dagen, FiktiviteterSVT-bloggen

Read Full Post »

Mia är stolt scout och blivande bibliotekarie. Hon pratar som Mumintrollen och identifierar sig med Morran. När hon inte läser böcker gillar hon att vandra, curla hunden eller att titta på när Finland spöar Sverige i hockey-VM.


Med det här inlägget tänkte jag lyfta ett konstnärskap inom anime och manga som är intressant inte minst ur ett feministiskt perspektiv, nämligen Hayao Miyazaki. Miyazaki är antagligen mest känd som animeregissör, animatör och som en av grundarna av Studio Ghibli. Kända filmer är Spirited away, Min granne Totoro och Princess Mononoke. Den här recensionen handlar om mangan Nausicaä of the Valley of the wind som också finns som anime från Studio Ghibli (och varmt rekommenderas).

Nausicaä of the Valley of the wind är en dystopisk manga i sju delar som utspelar sig i en värld där mänskligheten orsakat en enorm ekologisk katastrof och industrisamhället gått under. Den största delen av planeten täcks av en giftig skog befolkad av muterade insekter. Vid kanten av denna finns små kungadömen i vilka invånarna skapat olika strategier för överlevnad. Vindarnas dal är ett sådant kungadöme och prinsessan Nausicaä är dess arvtagare.

Den direkta handlingen i mangan kretsar kring konflikten mellan planetens maktcentrum, imperierna Torumekia och Dorok, vilka konkurrerar om de begränsade landytorna och resurserna. Som regent i Vindarnas dal dras Nausicaä in i händelsernas centrum, en roll som förstärks när det visar sig att hon kan vara centralfiguren i en urgammal profetia om planetens framtid. Men egentligen är det frågor såsom människans förhållande till naturen, vad makt gör med en individ och vad ondska (och godhet) egentligen är som utgör huvudspåren i mangan.

Att Miyazaki har en självskriven plats i Feministbiblioteket beror på hur han ger flickor och kvinnor aktiva roller i sina verk. Exempelvis är Miyazakis prinsessor långt från klassiska Disneyfigurer som sjunger ljuva sånger i väntan på drömprinsen, istället är de individer med makt och ansvar, som får brottas med vad en sådan position innebär. Citatet om att feminism är den radikala uppfattningen att kvinnor också är människor får ett av sina konstnärliga uttryck hos Miyazaki och det gör mig lika glad varje gång jag återvänder till något av hans verk.

Read Full Post »

Older Posts »