Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kultur’ Category

Jag vill ju vara friLena Nyman är en skådespelare de flesta av oss minns. Alltid glad och alltid rolig, men kanske mest älskad för rollen som Lovis i Ronja Rövardotter – det är min Lena Nyman. Nu, två är efter hennes död, har Annika Perssons gett ut en biografi över henne. Hon lämnade efter sig sjutton papperskassar med anteckningar från sitt liv.

Hon debuterade tidigt som skådespelare men det stora genombrottet kom med Jag är nyfiken-filmerna. Hon hade komplex för att hon var tjock och i de filmerna visar hon hela sig. Det hon inte var beredd på var att kritikerna skulle recensera hennes kropp. Efter den andra filmen skrev Artur Lundkvist i Se ”Hon är bättre med kläder på. Man får nästan avsmak för henne när hon är naken.” och Nils Beyer i Arbetet: ”[…] så börjar man unna den sympatiske pojken (Börje Ahlstedt, motspelaren) en mera välväxt kvinna.”. Ivrigt påhejad av Vilgot Sjöman började hon banta och blev beroende av ett då tillåtet bantningspreparat som liknar amfetamin. Redan då var hon glad i spriten och många av hennes många bantningskurer innehöll alkohol. Men nyfiken-filmerna gjorde henne inte bara ledsen. Hon blev även socialist och feministiskt medveten. Enligt hennes anteckningar hade hon planer på att ansluta sig till Grupp 8, något hon dock aldrig förverkligade. Med tiden tog alkoholen över mer och mer i hennes liv. Hon drabbades av många sorger och sorgen över att aldrig få bli mamma var kanske störst. En dag kunde hon inte längre stå på scenen för att hon var för full. Hon drabbades av kol. Sista tiden av sitt liv tillbringade hon på Stockholms sjukhem. Hon dog i februari 2011.

Jag hade inte tänkt att läsa den här boken. Jag var egentligen inte särskilt sugen på att veta mer om Lena Nyman. Men jag är oerhört tacksam över att jag gjorde det. Det tog mig bara ett och ett halvt dygn att läsa ut den, trots att jag har ett barn som kräver mycket. Så bra var den. Den porträtterar vackert en av våra mest folkkära skådespelare och hur trasig hon var och att hon inte fick hjälp. Många i hennes omgivning snarare stjälpte än hjälpte henne.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts, Aftonbladet

Read Full Post »

Dyrkan och spektakletFörfattarna är forskare och ingår i ett stort forskningsprojekt om känslor, Förtrollade identiteter. Den här boken handlar om Selma Lagerlöfs framträdanden i offentligheten efter nobelpriset, i Sverige och i Finland. Det handlar om känslor och om mottagandet som Lagerlöf fick både av de som deltog i festligheterna och de kritiska journalisterna och kåsörerna.

Det märks att boken är skriven av två forskare. Den är kort, men ändå full med detaljer och matriser över hur folk mottog Lagerlöf, vilken musik som spelades och vilka som höll tal. Intressant självklart, men jag hade nog sett en lite mer friare text om samma ämne. Hur som helst så tycke jag att det var extra roligt att läsa om de euforiska kvinnorna i Finland som själva precis fått rösträtt, något som de svenska kvinnorna skulle få vänta på ytterligare ett par år på. Det var också intressant att läsa om hur de hånades av män i pressen. När argumenten tryter får man ta till hån. Selma Lagerlöf var aktad och henne kunde de inte argumentera emot, men de kunde göra narr av henne.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

RundgångRundgång är titeln på en bok om musikkultur och genus. Den är skriven av fyra forskare och innehåller fyra essäer. Den första handlar om ungdomar och vilken typ av musik som är för tjejer och vilken som är för killar (Werner). Den andra bygger på intervjuer med kvinnliga DJ:s (Gavanas). Den tredje är en studie av realityserien Fame Factory och hur könen skildras där (Ganetz). Den fjärde är en studie över mainstreammusik och kritiker vs konsumenter (Huss).

De två första essäerna var intressanta, men det var de två sista som jag fastnade mest för. Jag har aldrig sett Fame Factory, men väl Idol i många år. Hillevi Ganetz har studerat en säsong av Fame Factory och hur män respektive kvinna skildrats i programmet. Exempelvis så görs det en stor grej av att en man gråter i ett program, medan tjejerna gråter så gott som alltid. Latinotjejer ses alltid som sexiga och exotiska, medan utländska killar inte råkar ut för samma sak. I mainsteamkapitlet av Hasse Huss kom författaren fram till att kvinnor drabbas hårdare av kritikernas sågningar. Det finns även en dimension där homosexuella män räknas till den mer töntiga schlagermusiken och heterosexuella till de coolare musikstilarna.

Den var en mycket spännande bok för den som är intresserad av musik och genus. Alla dem som undrar om feminismen verkligen behövs kan läsa den här välskrivna boken och förhoppningsvis se att trots att vi kommit långt, finns det ändå m mycket kvar att göra.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Såsom i en översättningKäbi Laretei levde sina första 18 år i Estland. 1940 flydde hon till Sverige med sin familj för att undgå deportering till Sibirien. Hon skulle inte återvända förrän 1988. I Sverige är Käbi Laretei känd som den berömda konsertpianist hon är, men som så många andra kvinnor är hon även känd för att hon varit gift med en känd man. Käbi var gift med Ingmar Bergman i tio år och de fick sonen Daniel.

I Såsom i en översättning skriver hon om sitt liv som pianist, som mamma, som hustru och som estlandssvensk. Boken börjar med hennes första resa till Estland efter att hon lämnat landet och hon gör den tillsammans med Daniel. Det är en stark skildring av känslan att återse sitt hemland, ett land som inte riktigt känns som sitt längre, fast alla talar ens språk. Hon berättar också om hur svårt det är att få sina böcker översatta till sitt eget modersmål, ett språk som faktiskt förändrats och inte är precis som hon minns det. I övrigt skriver hon livets händelser från olika synvinklar. Hennes förhållande med Ingmar verkar i ena stunden vara ett dödsdömt förhållande med en egoist och i andra sidan mycket kärleksfullt. Hon har också en kluven syn på hur hon har behandlat sina barn.

Jag tyckte mycket om att läsa den här självbiografin. Syftet var att lära mig mer om estniska kvinnor och det har jag fått veta lite om, men framförallt har jag fått veta med om Käbi Laretei och det var verkligen spännande. Bokens titel anspelar på Ingmar Bergmans film, Såsom i en spegel, och syftar på hela kärnan i boken som är språket. Att ha ett annat modersmål än folk runtomkring innebär att leva i en översättning.

Read Full Post »

Ett flicklaboratorium i valda delarBoken är Österholms avhandling och den har getts ut på Rosenlarv förlag. Den har undertiteln Skeva flickor i svenskspråkig prosa från 1980 till 2005. Skeva flickor är flickor som inte riktigt passar in i den gängse könsnormen. De kanske väljer utanförskapet eller så kan de inte rå för att de inte är riktiga flickor. Österholm använder teoribegreppet ”skev” som skulle kunna sägas vara en hybrid eller översättning av ”queer”.

Österholm utgår från en rad författare som skrivit om skeva flickor; Monika Fagerholm, Mare Kandre, Berny Pålsson, Inger Edelfeldt och ett par till. Hon beskriver och analyserar hur flickor i deras romaner porträtteras och framställs. Denna laborering med flickskap kallas gurleskt, som är något av en mix av feminism, femininitet, äckel, gullighet och överdrift. Det är flickrummens rosa drömvärld, det är experimenterande med sexualiteten och det är psykisk ohälsa som i vissa fall leder till självmord.

Det var en ytterst intressant avhandling om ett ämne som inte är alltför stött och blött tidigare. Unga flickor ska passa in i en viss mall och det finns ofta mer förståelse för manliga barndomsskildringar av lite udda karaktär än för kvinnliga. Österholm resonerar i inledningen om hur ”anorexiaromanen” alltid bemöttes med stor skepsis och uttalanden som ”inte ännu en bok om flickors kroppar”. I hennes avhandling för de en plats och de lyfts upp till synlighet.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

People I knowJag fick denna underbara fotobok i julklapp av min man. Inta Ruka är född 1958 i Lettland och där är hon sedan slutet på 70-talet verksam som fotograf. Hon slog igenom internationellt 1999 när hon representerade Lettland vid konstbiennalen i Venedig. Boken People I know är utgiven på Max Ströms förlag och innehåller tre av hennes projekt; My Country People, People I happened to meet och Amalias Street 5a.

Ruka är porträttfotograf och fotar människor i deras vardag. Det är bilder från människors hem och ute i naturen. Det är inte bara en bok om kvinnor, vilket först fick mig att tveka lite om den verkligen platsar här, men efter att ha läst den/tittat i den har jag kommit fram till att den gör det. Det är många kvinnor och flickor på bilderna i boken och de berättar en historia om människors vardag, långt från maktens korridorer. Till några bilder får vi även en liten text. Min favorithistoria är den om kvinnan som blev kär i en man som tyckte om att plocka svamp (det gjorde inte hon). Hon följde med honom och hon fick honom. Idag plockar han svamp ensam.

Jag fullkomligt älskar den här boken och jag är så glad att den för alltid kommer att finnas i min bokhylla. Det är intressant att det är en samlingsbok och att man kan jämföra standarden på kläder och inredning över tid. På bilderna från landet från 80-talet ser man att det var enorm skillnad på hur de levde under Sovjetunionen och hur vi levde i fria väst. På 2000-talet i Amalias Street 5a (Amalijas iela, en gata i Rigas långt ifrån glassigaste kvarter) är skillnaderna mindre, även om det fortfarande är stor skillnad på människor som inte har det jättegott ställt i Sverige respektive i Lettland. Bilderna är otroligt vackra och det finns inget frossande i elände eller glorifierande av en svunnen tid. Allt bara är. Och det är fantastiskt.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Svd, Dagens bok

Read Full Post »

Queerteorin kom till Norden i mitten av nittiotalet och det är en hett debatterad teori. Förgrundspersonerna Judit Butler och i Sverige Tiina Rosenberg har blivit både hyllade och ifrågasatta. I boken Queera läsningar får litteraturvetenskapen en annan vinkel. Boken som är utgiven på Rosenlarv förlag innehåller ett antal essäer om hur man kan läsa olika litterära verk på ett ny – queert – sätt.

Alla skribenter i boken tar upp ett eller flera verk som de gör en queer tolkning på. Jag tänkte ta två exempel. Den första essän handlar om den i Finland klassiska boken Jag, Olli och Orvokki av Hannu Salama. Boken utspelar sig i traditionellt manliga miljöer och männen är exempel på den klassiska manliga könsrollen. Trots det kan man finna flera citat i boken där huvudpersonen ifrågasätter exempelvis religionens syn på homosexuella. Karin Blixen är också utsatt för nytolkning och här tolkas hennes bok Vägarna kring Pisa, ur ett gotiskt och queert perspektiv och vi får dessutom lära oss om det queera i gotiken.

Boken är akademisk och skriven av disputerade litteraturvetare. Trots det är den inte alls svår att ta till sig för en som inte studerat litteratur. Självklart hade jag haft mer behållning av boken om jag hade läst flera av de verk som tolkas, men jag tyckte trots det att jag lärde mig mycket. Dessutom har jag nu en lista på böcker jag vill läsa och sedan ska jag se om jag håller med.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD

Read Full Post »

Older Posts »