Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kulturbetraktelser’ Category

Jag fortsätter att gå igenom gamla bilder och nu har turen kommit till en resa till Kosovo som jag gjorde 2003 tillsammans med ett gäng kvinnliga ungdomspolitiker och Folk och Försvar. Resan ingick i en utbildning som FoF ordnade för att lobba för att fler kvinnor skulle göra värnplikten och för att få fler kvinnor intresserade av försvarsfrågor. 10 år har gått sedan den här resan och under den tiden ar Kosovo blivit en självständig stat.

Herkules till Pristina

Vi fick åka med Herkules, precis som militärerna.

Logement på Camp Victoria

Vi fick bo på logement på Camp Victoria, den basen där svenskarna höll till, strax söder om Pristina. Idag ska basen helt vara avvecklad. Det var flera kvinnor som var i Kosovo med olika uppdrag, men majoriteten var såklart män. Att det kom 20 civilklädda tjejer till campen var givetvis uppskattat. Killarna här ville föreviga ögonblicket att får sitta med en tjej i kompisens säng. Kompisen var i Sverige på permis. Allt gjordes såklart med glimten i ögat. Jag pratade med flera av tjejerna och de sa att det var god stämning och att det var få som såg ner på kvinnor som militärer. Vet att jag hade ett samtal om homosexuella och en kille (som inte var en av dem ovan!) var otroligt skeptisk och tyckte inte att det vore lämpligt att folk med avvikande sexuell läggning gjorde militär karriär. Av alla andra samtal att döma var det inte en åsikt som delades av så många.

Ajvalija

Byn där Camp Victoria låg heter Ajvalija och ligger söder om Pristina. Jag fick förmånen att följa med några militärer på en rundvandring i byn. Det var fattigt och de hade inte el dygnet runt. Brummande elaggregat hörde till upplevelsen.

Parabolantenner

Jag kom att tänka på en gammal punklåt från 90-talet av 23 till: Hans sista vän – en parabolantenn. Nästan alla hade parabol. Förklaringen är enkel: Serbisk TV och för att får se albansk krävs parabol. Det är förmodligen annorlunda idag.

Vy över Pristina

Vi fick inte se jättemycket av Pristina, men här är en vybild över staden. Omgivningarna var fantastiskt vackra, även om stadskärnan kanske inte var det 2003. Fast det ska jag låta vara osagt eftersom vi inte fick se så mycket av staden.

Vy över Pristina 2Här är ytterligare en bild från Pristina. Jag tror att bilden är tagen utanför parlamentet.

Parlamentet

Man får inte ha pistol med sig in i parlamentet. Inga konstigheter. Vi fick träffa politiker både från den albanska befolkningen och den serbiska. Det var helt olika bilder av situationen som vi fick höra. Kanske inte så konstigt. Skulle gärna åka tillbaka nu tio år och en självständighet senare och de hur läget ser ut idag.

Biblioteket i Pristina

Biblioteket i Pristina. Frekvent förekommet på olika listor över världens fulaste byggnader. Jag såg det bara genom bussfönstret så jag snodde denna bild från Wikipedia Commons. Jag tycker att den är hur cool som helst och förtjänar inte att utses till världens fulaste byggnad! Vad tycker ni andra?

Kosovo polje

Fushë Kosovë/Kosovo Polje, här stod slaget vid Trastfältet 1389. Det är ett betydelsefullt slag för serberna och för den serbiska nationalismen och därför blev orten en bricka i spelet om Kosovo. Ni kan läsa om detta samhälles historia på Wikipedia.

UPPDATERAT

Monumentet ovan ligger inte i Fushë Kosovë utan norr om Pristina. Där ser man vad minnen kan svika. Tack för upplysningen, Mexi!

Read Full Post »

Idag har vi varit på den årliga Vårrundan på Kinnekulle. Vårrundan är ett arrangemang där konstnärer, restauranger, loppisar och farmare ställer ut och säljer sina produkter. Du kan hämta en broschyr på turistbyrån där alla deltagare finns och är utsatta på en karta. Ge dig sedan ut med bil eller cykel och sök efter orange vimplar med nummer på. De leder dig till stället du vill besöka. Rundan pågår även imorgon mellan 10 och 17 så är du i krokarna så ska du absolut ta dig en sväng!

Jag är född och uppvuxen i Lidköping, där mina föräldrar fortfarande bok kvar i mitt barndomshem. I helgen har jag och familjen varit och hälsat på.

Hugo möter struts På Broby Struts

Vår runda startade på Broby Struts i Källby. Där fick Hugo möjlighet att hälsa på en stor ”gacka” (anka på hans språk).

Lena och Fredriks silversmide

Ett självklart besök för oss var Lena och Fredriks silver- och guldsmide. Vi hade tänkt att besöka några andra saker på vägen, men sviktande hälsa hos majoriteten av familjemedlemmarna, gjorde att vi begränsade oss lite. Jag har ett par örhängen i modellen ovan till höger.

Lena och Fredrik

Här är Fredrik och Lena i deras smyckesverkstad. Jag och Fredrik gick i samma klass på gymnasiet.

ÖrhängenJag köpte fina örhängen. Det var Lena som hade gjort dessa. Jag frågade om de gjorde vigselringar också och det gör de mot beställning Det hade varit mycket roligt att ha egendesignade vigselringar från en silversmed man känner, men nu är det tyvärr inte aktuellt för vår del. Men till alla er andra som går i giftastankar kan jag verkligen rekommendera Lena och Fredrik!

Honung från Värmagården och min mamma

Här ser ni min mamma provsmaka honung på Värmagården. Min far är honugsfantast (men satt vid detta tillfälle i bilen och vaktade barnet) och blev mycket upprörd när han såg att jag hade importerad honung hemma (det var ett misstag, jag lovar!). Jag köpte en burk av en trevlig kvinnaEn gammal bro

Tänk att ha den är fina bron på sin tomt! Såhär vackert är det på sina håll på Kinnekulle.

Martin Hansson säl

Vi besökte även skulptör Martin Hansson för att Hugo skulle få se massa gackor, om än inte levande. Han sov sött i bilen och mamma, Andreas och jag gick in och tittade. Jag vill ha den här sälen. Den kostar 5000 kr så jag får väl önska mig den i julklapp.

RunstenVi skulle sedan tillbaka till Hällekis för att plocka ramslök och då passerade vi två runstenar som står precis vid infarten till Källby. Min far informerade oss om att den gamla vägen gick mitt emellan dessa stenar. När pappa var liten och skulle åka från Hjo där han bodde, till Läckö Slott, åkte de den vägen. Nu går det en liten, liten väg där som vi tog på vår väg till ramslöksparadiset.

Andreas plockar ramslök

Här är min man i sjunde himlen och det finns precis hur mycket ramslök som helst. Vi ber om ursäkt på förhand till alla er som ska dela tågvagn med oss hem från Skövde imorgon. Ikväll gjorde mamma ramslökspesto och det var hur gott som helst!

Read Full Post »

2003 var jag och min kompis Mia på charter. Det var första gången charter för mig och första och hittills enda gången i Grekland. Vi åkte till Hersonissos, en riktig partyort i närheten av Heraklion, Kretas huvudstad. Att det var en partyort hade vi inte koll på när vi bokade. Jag har inte tagit med några bilder därifrån för det fanns inget av intresse. Byn var ful och hade inget kulturellt att bjuda på. Jo, gamla Hersonossos by var en sevärdhet och vi försökte promenera dit första dagen. Det var som att gå och gå och inte komma till dörren och vi funderade på om vi var vilse och vände. Långt senare pratade jag med en kompis mamma som också varit där och gjort samma promenad. De vände inte, utan tog en taxi. Det var VÄLDIGT långt. Så tänk på det om ni hade tänkt att åka dit!

Havet i HeraklionHär sitter jag vid havet i Heraklion. Vi valde att göra tre utflykter den vecka vi var på Kreta eftersom vi inte stod ut att bara vara på vår lilla partyort. Så nördiga var vi (och är förmodligen fortfarande). Vi hade en buss som gick till Heraklion praktiskt taget runt hörnet från vårt hotell, så en rundtur på ön var möjlig. Vi träffade några vi kände på planet ner som hade bokat ospecificerat och vi hade tänkt att träffas. Det gick inte för de hade inga kommunikationer där de befann sig. När vi hörde det var vi nöjda med att vi bokat det lite halvtrista ställe som Hersonissos var.

Katedralen i Heraklion

Katedralen i Heraklion. Staden var inte särskilt mysig, men det fanns trevliga ställen att äta på och vi kunde stanna ganska länge innan sista bussen gick tillbaka.

Jag i Knossos

Ett besök i Knossos var såklart ett måste. Vi hade hört innan att det inte skulle vara så mycket att se, men det hindrade oss såklart inte. Det var nog lite sant, för jag har sett betydligt mer imponerade sevärdheter. Dock skulle jag aldrig åka till Kreta utan att göra ett besökt.

Målning i KnossosDe kanske mest avbildade freskerna i Knossos. Nu här jag även varit i Pompeji måste jag säga att Knossos inte bör återfinas på listan över saker man ska se innan man dör. Det var de här freskerna och sedan såg det mest ut som på bilden ovan. Jag och Mia vara fattiga studenter på den här tiden och hade inte råd att följa med resebyrån på deras utflykt (30 euro), utan åkte själva med lokalbuss (3 euro). Men vi valde samma dag (det var inte planerat) så vi kunde hänga på guiden så länge vi kunde med. Vet att vi även lyssnade på en holländsk guide och förstod endel. Jag minns inte så mycket vad vi lärde oss, det var trots allt tio år sedan vi var där.

Äta mormors moussaka i Rethymno

Vi åkte en dag till Rethymno, en betydligt längre resa en de 20 min det tog att resa till Heraklion. Tror det tog en timma till. Det var en otroligt mysig stad, man vi gjorde inte så mycket där mer än att titta på stan och slappa på en gräsmatta. Den här restaurangen var rekommenderad i Lonley Planet och låg långt från de turisttäta områdena. Maten var kanske inte det godaste vi ätit, minns att vi valde en trerätterslunch bestående av grekisk sallad och moussaka och någon efterrätt, men den var genuin. Vårt betyg av moussakan var att om vi hade haft en grekisk mormor eller farmor hade hennes moussaka förmodligen smakat så. Detta var även första gången jag drack rosévin (ja, det är konstigt att jag var 26 år första gången). Det var kärlek vid första ögonkastet och den kärleken varar än!

För den som undrar så låg vi på stranden när vi inte var på utflykt. Och vi partade loss några av kvällarna (klädda i jeans och flippflopp, vi var ju trots allt på charter) . Kände mig tvungen att säga det så ni inte tror att jag är rakt igenom meganörd 🙂

Read Full Post »

Förra veckan skrev jag om mina upplevelser i Ghana 2000. Före vi åkte till Ghana var vi på konferens i Sydafrika med liberala ungdomsförbund från hela världen. Det jag skulle vilja berätta om här har jag av någon anledning inte fotat, men jag gör mitt bästa utifrån det material jag har. Här är min Sydafrikaresa ur ett kulturellt och feministisk perspektiv. Jag beskriver personer jag träffar som svarta och vita och det är inte för att jag tycker att det var väsentligt på individnivå, utan för att jag vill visa på det segregerade land som Sydafrika är.

Sydafrikas parlament i Kapstaden

Här står min reskompis Anne-Lie utanför Sydafrikas parlament. Sydafrikas huvudstad är Pretoria, den största staden är Johannesburg och parlamentet ligger i Kapstaden. De vi träffade var politiker från Democratic Alliance och den kritik man kan rikta mot det partiet är att det har rötter i apartheid. Idag har de reformerat sig och är en motvikt mot ANC, som är mer socialister. Det ungdomsförbund som var  med på konferensen hette SALSA (South Africa Liberal Student Association) och hade inget moderparti då de varken gillade ANC eller DA. Det kändes bättre att samarbeta med dem. Alla vi träffade var vita eller av indiskt ursprung.

Jag har inte tagit några bra bilder från centrala Kapstaden. Det är en modern stad och ser ut son vilken europeisk stad som helst. Kanske med undantag av de många marknaderna som sålde smycken, masker och salladsbestick. Jag köpte två halsband av svarta kvinnor. Jag tyckte att själva stadskärnan var jättemysig. När du frågar en Kapstadsbo var du borde se i staden så kommer hen förmodligen att säga Waterfront. Det är deras stolthet. Det är en galleria vid vattnet. Inget speciellt, men det är kontroll på de som åker in för att hålla nere kriminaliteten. Kändes inte alls som den roligaste aktiviteten.

Taffelberget i Kapstaden

Taffelberget (Table Mountain) är den största sevärdheten – här sett från vattnet.

Utsikt från Taffelberget i Kapastaden

Halva gänget inklusive mig, åkte upp med linbana, halva gänget gick. De som gick återsåg vi inte förrän till middagen. Utsikten var magnifik och det du ser längst upp i högra hörnet är Robben Island, ön där Nelson Mandela och andra demokratiaktivister satt fångna.

Nelson Mandelas cell

Här är cellen där Nelson Mandela satt i 18 år (han var fängslad i totalt 27 år, varav 18 på Robben Island).

Robben Island

Det var inte en så trevlig ö, ganska kargt och blåsigt. Det var ganska lätt och förstå varför det blev en fängelseö. Idag är det en museiö som är öppet året runt om vädret tillåter.

Paarl rock

Vi lämnade Kapstaden och följde med Hans, en kille från SALSA, hem. Hans föräldrar och morföräldrar hade varit mycket aktiva i kampen mot apartheid. De är vita. Hans bodde i Stellenborsch, men var från Paarl och det var till Paarl han tog oss. Hans styvfar ville visa stadens stolthet, Paarl Rock.

Paarl rock

Det var otroligt vackert! Inte heller i Paarl har jag halat upp kameran särskilt flitigt. Det märks verkligen att detta var före digitalkamerans tid. Paarl är en liten mysig stad och det verkade som om staden var ganska blandad. Vi såg många svarta skolbarn, även om de flesta vi träffade på var vita. Hans bodde fint, men verkligen inte överdådigt. Vad jag har förstått senare så har många vita sydafrikaner tjänstefolk, men det hade inte Hans familj (det är möjligt att de hade betald städhjälp, men de hade ingen kokerska eller någon som var där dagligen).

Hjälpa Hans att flytta i Stellenbosch

Detta får symbolisera det lite bisarra i att vara längre hemifrån än man någonsin varit förut och hjälpa en kille att flytta från sitt studentrum (och jag tog hans hantlar). Studentrummet låg i Stellenbosch och det var verkligen en studentstad. Mest vita studenter kunde vi se, men det var en hel del svarta också, vilket var positivt. Hans mamma guidade runt oss i omgivningarna och vi fick se vingårdar och vackra landskap. Hon var en fantastisk kvinna som arbetat mycket för demokrati i landet och hon talade upprört om orättvisor och det fruktansvärda i apartheid. I henne hade Hans en mycket bra politisk  förebild. Men på en punkt var hon inte så liberal. Hans var homosexuell, men när det fördes på tal slog mamman dövörat till. Hon hoppades fortfarande på en svärdotter, fast hon innerst inne visste.

Read Full Post »

Nu när jag har renodlat mitt projekt om kvinnor i världen så ska jag ge er kulturjakter från de länder jag har varit i. Ett land jag inte redovisat än är Ghana. Jag var där med tre kompisar från Liberala Ungdomsförbundet 2000 och vi skulle delta i valarbetet. Egentligen var det förbjudet för utlänningar att göra det, för Ghana var en diktatur på den tiden, men det var tillåtet att bära kampanjkläder. Vi skulle dock bli haffade av polisen en gång för just detta brott men inget mer hände än att vi fick följa med till polisstationen och ge en polis våra pass. Vi var oroliga, men vårt sällskap var det inte. Jag minns polisstationen och att det i princip var en lerhydda med två rum. Vi var i det ena och på dörren till det andra stod det ”cells”. Det var et hål i den dörren och vi kunde då och då skymta ett öga där. Det mest bisarra i hela historien var att ungefär 50 barn och några vuxna stod som en hejarklack till oss utanför. Vi var tyvärr lite för rädda för att se det komiska i det hela. Inget hände som sagt och enligt dem vi träffade där så ville polisen bara markera genom att jävlas med oss.

Ghana är ett land där jag träffade förhållandevis få kvinnor. Alla vi träffade där organiserat var män, om de inte var flickvänner, fruar eller mammor till någon av dem. Kvinnor arbetade som servitriser och i små kiosker, men män dominerade helt klart det offentliga livet. Som ni kan se på bilderna nedan så är kvinnor inte inlåsta för de finns i vimmel och folksamlingar, även om majoriteten var män.

John Kufuor - Ghanas blivande president

Det var den här mannen som skulle vinna. John Kuffour, ledare för det liberala partiet och det demokratiska alternativet. Han tillträdde som president efter en andra valomgång i januari 2001. Hans anhängare sa under valkampanjen att om valet bara är 80% rent spel så vinner de. Det var väl ungefär så det blev. Inte helt rent spel från den sittande regeringen, men de förlorade trots det. Och Ghana blev en demokrati. Den här bilden är tagen på ett valmöte i en stad i Ghana, troligtvis någon av tvillingstäderna Sekondi eller Takoradi. Jag gick möjlighet att träffa honom i hans hem senare, men då togs uppenbarligen inga bilder. Han lovade då att han skulle göra statsbesök i Sverige om han vann, något han mig veterligen inte har hållit.

Jag kan också berätta att hans motståndare i valet 2000 hette John Atta-Mills. Han skulle senare komma att ta tillbaka makten, men demokratin överlevde det. Han vann ytterligare ett val innan han hastigt och oväntat gick bort 2012. John Kuffour lever fortfarande.

Jag och Anne-Lie i en partilokal i Accra

Första dagen fick vi besöka en partilokal för att bli dressade inför valkampanjen. Här ses jag och Anne-Lie i nya t-shirtar. En snusnäsduk med samma motiv ingick också i kampanjoutfiten. Denna extremt moderna vallokalen låg i huvudstaden Accra.

Partilokal på landet i Ghana

Såhär såg det för det mesta ut på mindre orter. Tror denna bild är tagen på landsbygden utanför Accra.

Jag i en by i Ghana

Här är jag i en by på landsbygden utanför Accra. Detta är en ganska vanligt syn så fort man har lämnat Accras centrala delar. Accra har/hade* inte heller någon riktig stadskärna, utan några kvarter som är asfalterade. Jag har kampanjsnusnäsduken på mig.

Jag i en liten stad i GhanaI större orter än den ovan kunde man se lite koloniala hus, dock sällan underhållna. Folk verkade bo och driva affärsverksamhet på nedervåningen, medan övervåningarna såg helt oanvända ut. Jag har ingen aning om varför det var så.

På bilden ser ni även en av killarna som tog hand om oss, men jag har tyvärr glömt hans namn. Det var i vilket fall inte han som skulle komma att fria till mig innan vi skulle resa hem.

Jag och Anne-Lie på valmöte i Ghana

Valmöte i Sekondi-Takoradi. Jag och Anne-Lie bär kampanjsnusnäsduken på olika sätt.

Liberala supporters i Ghana

Ibland när vi kom var det helt otroligt vilket mottagande vi fick. Vi kände oss som världsartister på turné. Någon politiker som fått sådant här mottagande i Sverige?

Lycklig liberal väljare i Ghana

Såhär glad var en kvinna när hon fått ett flygblad. Längtan efter demokrati och ett nytt styre var ohyggligt stor märkte vi.

Palmoljefabrik i Ghana

På valdagen var det inte tillåtet att driva politisk kampanj så vi passade på att besöka en palmoljefabrik. Här jobbade det flera kvinnor.

Kvinna röstar i GhanaHär ser ni en liberal kvinna som röstar. Hon kände de killar som vi hängde med. Vi tillbringade valdagen på landet och vi bodde hemma hos en parlamentsledamot. Torts att han hade det mycket gott ställt minns jag att badrummet var så sunkigt att vi inte duschade. Tror att vi stannade två nätter och när vi kom tillbaka till Accra var vi inte fräscha.

Rösträkning i Ghana

Rösträkningen var en lokal happening. Här sitter folk och väntar på att vallokalerna ska stänga och rösterna ska räknas. Efter att det lokala valresultatet (alltså vallokalens resultat) hade tillkännagivits tog vi en taxi till Accra mot våra värdars vilja. Vi ville tillbaka till civilisationen ifall det skulle bli upplopp, något som våra tyska kontaktpersoner på plats hade varnat för. Det skulle dock inte hända, även om det redan då såg ut som att oppositionen skulle vinna både presidenten och parlamentet.

Jag badar i Ghana

Efter två intensiva veckor i Ghana (och en i Sydafrika, kulturjakt om det besöket återkommer jag med) tog vi oss dagen efter valet till en strand i staden. Helt fantastiskt vackert och underbart! På stranden satt det dock flera äldre västerländska män med yngre ghananska kvinnor, så det kändes inte helt ok. När våra värdar var tillbaka i stan blev de lite sura för att vi åkt och badat utan dem, så de tog oss till sin favoritstrand. Där var det nästan bara svarta barn och så vi. Där hängde vi resten av vår tid i Ghana (vilket väl var två dagar om jag inte minns fel).

*Jag pratar om vad som var sanning när jag var där 2000. Det kan så klart ha hänt massor på 13 år. Någon som vet?

Read Full Post »

Då ska jag visa er min semester ur ett kulturellt och feministisk perspektiv och turen har gått till sista destinationen – Filippinerna. Ni kan läsa om Hongkong och om Macao från samma resa. Nu gjorde vi inte så mycket kulturella saker på den här badutflykten, men lite bilder har jag lyckats skrapa fram. Vill du få en reseguide till Boracay kan du läsa här och här.

Säkerhetskontrollen på flygplatsen i Manilla

Ok, jag kan förstår poängen här eftersom man kan bli tafsad på av personalen, men det var ändå lite märkligt eftersom det går utmärkt att ha en station med personal av båda kön. Det var också bara på inrikesterminalen som detta gällde. Filippinerna är ett kristet land och jag har faktiskt inte sett denna uppdelning i något muslimskt land (har varit i exempelvis Turkiet, Egypten och Malaysia).

Böcker på flygplatsen i Manilla

När vi begav oss tillbaka till Hongkong via utrikesterminalen kunde vi besöka en liten internationell bokhandel. Där såldes amerikanska bästsäljare om relationer och hur du blir en bra människa. Utbudet av böcker var inte jättestort och jag hade kanske tyckt att det var trevligare med fler böcker om Filippinerna, men det är kanske sånt är som turister vill ha? Jag kräktes lite inombords.

Boracay

Boracay var rätt så mysigt och det fanns massor av butiker att shoppa i, som sig bör på en turistort. Många som arbetade här var kvinnor, omkring 70-80 % av av alla butiksbiträden skulle jag säga. Många pratade med oss och frågade hur gammal Hugo var. Inte alltför få hade barn i samma ålder hemma. Mitt hjärtas snörptes ihop lite när jag tänkte på att hemma förmodligen inte är Boracay.

Filippinska hembiträdens lediga dag

Jag publicerar bilden på de filippinska gästarbetarna i Hongkong än en gång, eftersom det i högsta grad rör kvinnor i Filippinerna. Oavsett hur långt kvinnorna som arbetar på Boracay har hem till sin familj och sina barn, så har dessa kvinnor längre.

Konst på hotellrummet på Boracay

På hotellrummet hade vi märklig konst på väggarna. Bilden till höger hängde ovanför vår säng och ser väl tämligen normal ut. Bilden till vänster hängde ovanför TV:n i sovrummet och vad vill konstnären skildra här?

Hugo i tjejlinneMin son är hemskt söt, men den här bilden har jag lagt upp för att ni ska kolla in hans linne. Ibland är det så att det är killkläderna som är de mest könsstereotypa. Så tyckte jag först i det här fallet med det röda linnet som Hugo har på sig. Vi fick köpa nya kläder till honom för att vi inte orkade tvätta och detta linne tyckte jag inte var för flickigt. Rött och med en orange blomma. När jag satte på det fick jag dock en chock när det visade sig sitta lite pösigt. Det var som om det skulle fyllas ut med något. Något typ bröst. En flicka i Hugos ålder har faktiskt inte heller bröst och inget behov av urringat. ”Oh, a little girl” sa personalen den här kvällen. Suck.

Hugo äter glass

Jag fick ett palmträd över mig en kväll. Det gjorde hemskt ont, men personalen var inte sena att rycka ut. Jag behandlades med sårdroppar som skulle visa sig vara något av ett mirakelmedel då såret läkte över natten och jag fick inget blåmärke. Det roliga var att jag kompenserades för detta genom att de gav mitt barn glass. Inte mig. Vägen till lyckan för en mor går genom hennes barn?

Mor och son på stranden

När jag ser ovanstående bilder kan jag tänka att det faktiskt ligger något i det.

Read Full Post »

Då börjar jag från början på resan och visar er här bilder från Hongkong (tidigare har jag visat er Macao). När jag gick igenom de bilder jag hade så blev jag nostalgisk och gjorde detta inlägg istället för en kulturjakt, men nu har jag samlat krafter och här kommer en sedvanlig kulturjakt – resan sett ur ett kulturellt och feministiskt perspektiv.

Utsikt från hotellet i Hongkong

Vi bodde på hotell YWCA Garden View. Det som tidigare var vandrarhem för kvinnor är idag ett fint hotell med guldkant (ifall man hamnar i rätt rum). Vi blev uppgraderade båda gångerna (vi kom till HK, stannade i fyra nätter åkte sedan till Filippinerna och återkom för att sova en natt). När vi kom tillbaka var utsikten aningen bättre än första gången och sista natten sov vi utan att dra för gardinerna. Jag tror ni förstår varför.

Trappor i den branta staden

Hongkong är brant och inte direkt anpassat för barnvagnar eller rullstolar. Här sen ni min svåger och svägerska avlösa min man och mig med att bära vårt barn. (Det fanns en bättre väg till dit vi var på väg här, skulle det visa sig, men bilden är ändå rätt symptomatisk för hela vistelsen.)

Filippinska hembiträdens lediga dag

Vi har i Hongkong två söndagar och det jag skrivit om här och här är fortfarande verklighet. De filippinska gästarbetande kvinnorna som jobbar som hembiträden har ledigt på söndagar och invaderar då parker och tunnelbanestationer för att umgås med sina vänner. De har inga hem att vara i och de har förmodligen inte råd att hänga på caféer.

Andy Walhols Marilyn Monroe

Nu var kanske inte Andy Warhol feminist men han hade utställning i Hongkong (som vi inte hade möjlighet att gå på, ni ser den lilla pigga killen  framför affischen och ni kanske kan räkna ut varför) och jag fotade den här affischen. Mina feministiska associationer var 1. Valerie Solans sköt Andy Warhol för att han var man och inte ville sätta upp hennes pjäs och 2. jag ska läsa boken Blonde om Marilyn Monroe av feministen Joyce Carol Oates.

Anti falun gong

De politiska stridsfrågorna är inte de samma där som här.

Hugo och okänd kvinna

Folk är otroligt barnkära i Asien, vilket var tur för oss, men barnens integritet respekteras inte alltid. Det är något gudomligt för blonda människor i allmänhet och blonda barn i synnerhet och många ville fotas tillsammans med vårt blonda barn. Han var inte alltid med på noterna och här ser ni en enveten kvinna som inte gav sig förrän jag satte ner Hugo i vagnen och halvsprang därifrån.

Barntillbehör

Apropå barn. Allt är uppdelat i pojk och flick. Allt.

Bokhandel i Hongkong

Jag blev gladare när jag letade lokala feminister i en bokhandel. Jag hittade böcker av Xu Xi (mer om det i ett annat inlägg), men här lyser ikonen Simone de Beauvoir med sin närvaro.

Read Full Post »

Older Posts »