Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Balkankriget’

BlackoutDet var ett tag sedan jag läste den här boken, men den lämnade ett djupt avtryck hos mig. Det har varit svårt att släppa den och jag har tänkt många gånger att den borde finnas med i Feministbiblioteket.

Johanne Hildebrandt är på semester i Kroatien och hälsar på en vän. Vännen sticker och lämnar henne kvar. Det har  blivit krig. Någonstans på vägen hem får hon för sig att bli krigsreporter. Hon återvänder med en legosoldat som livvakt, men det går inget vidare. Sakta men säkert lär hon sig yrket och snart är hon en respekterad journalist mitt i smeten i Sarajevo. Hon återkommer några år efter krigsslutet och rapporterar från kriget i Kosovo.

Blackout är en gripande historia om kriget på Balkan sett ur en till en början oerfaren journalists ögon. Johanne Hildebrandt var helt orädd och respektlös och det var det som gjorde att hon blev så framgångsrik. Hon är en förebild och många journalister, män som kvinnor har mycket att läsa. I alla fall om man vill bli en framgångsrik krigsjournalist.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

2008 var jag på jobbresa i USA för att diskutera användandet av sociala medier med personer från demokraterna. Jag träffade en ghel del intressanta personer och hann också med en del andra intressanta saker. Jag var i New York själv och mötte efter ett par dagar upp med min man som var i Washington hela veckan. Här är mina feministiskt och politiskt intressanta bilder:

Kongressen. Jag har här i november 2008, när Obama precis hade valt till president. Mellan 2007 och 2011 var demokraternas Nancy Pelosi talman och Ms Magazine hade henne på omslaget 2011, något som varken Times eller Newsweek hade haft trots hennes position. Ms Magazine kallar henne också en av de starkaste talmännen någonsin.

Vita huset. Det blev inte Hilary Clinton som fick flytta in här. USA fick inte sin första kvinnliga president. Vi väntar fortfarande, men måste vänta i minst fyra år till. Nu hoppas jag verkligen att Obama blir återvald.

Washington är fullt av monument och sevärdheter. Det stora området The Mall är flera kilometer långt och här ligger de flesta monument och museum. Här se vi Washington Monument som ses från Lincoln Memorial där jag som är fotografen befinner mig.

Här ses ett monument som symboliserar de kvinnliga offren under Vietnam-kriget; mammor, fruar, frivilligarbetare och vårdpersonal. När vi var här var det veterandag, därav alla rosor.

Jag var på många spännande museum, men tyvärr hann jag inte med Museum of Women in Art (alla museum stänger kl 17). Ovan ser ni ett gripande inslag på Newseum, ett då helt nyöppnat museum om media och nyheter. För mig präglade kriget på Balkan hela min tonårstid och det var mäktigt att se alla montrar och referenser till det kriget.

U-street har en särskild del i Washington DC:s historia och är en kulturellt centrum för stadens svarta befolkning. Det är en livfull gata fylld av caféer, barer och klubbar. Majoriteten av Washingtons invånare är svarta, men staden är oerhört segregerad. När jag åkte härifrån med var jag den enda vita på bussen. Är du i DC så tycker jag inte du ska missa att åka hit.

Georgetown i ösregn. När det inte regnar är det otroligt mysigt att strosa omkring här. På kvällen kan man besöka fina restauranger eller studentpubar och du får absolut inte missa Barnes and Nobles, bokhandeln som inte stänger förrän 23. Den övervägande majoriteten av de boende i Georgetown är vita. Segregerad stad som sagt.

Sveriges ambassad i USA ligger i Georgetown. Här är jag och besöker House of Sweden som ligger i ambassadbyggnaden och som är ett slags svenskt museum. Ikeainredning, svensk design och sedan en terrass med en fantastisk utsikt. Jag träffade en amerikanska som jobbade på ambassaden och äta lunch med henne. Förutom det vi skulle prata om, sociala medier i valrörelsen, så kom vi in på feminism och även om hon inte hade varit engagerad själv så kände hon många aktiva feminister på 70-talet. Vi hade mycket att prata om.

Här kan ni se mig botanisera bland feministlitteraturen på Barnes and Nobles en sen kväll.

Jag fann Full Front Feminism av Jessica Valenti. En mycket bra bok! Här sitter jag på en studentpub och vi åt fantastiska hamburgare där.

Read Full Post »

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Pusha för en europeisk författare som du gillar.

Det finns många europeiska författare jag gillar och nu tolkar jag frågan som många andra att det inte ska vara en svensk eller nordisk författare. Självklart finns det för en feminist uppenbara författare som Simone de Beauvoir och Virginia Woolf, men det finns också nya förmågor som jag precis upptäckt som Marie Ndiyae (Frankrike) och Melinda Nadj Abonji (Schweiz/Vojvodina).

Jag vill ägna denna bloggpost åt den jag tycker mest om den vem av vilken jag läser det mesta jag kommer över: Slavenka Drakulic.

Så mycket mer europeisk än Drakulic blir man knappast; kroat med sommarhus på Istrien , boendes i Wien och Stockholm och gift med en svensk man (Richard Swarts på DN). Men nu är detta inte en tävling vem som är mest europeiskt integrerad, utan vem som skriver bäst böcker. Och jag har knappast älskat böcker så mycket som jag har älskat Drakulics. Hennes skönlitterära verk har jag inte fastnat för så mycket som hennes reportageböcker om Östeuropa och kriget på Balkan. Dock är Som om jag inte vore där en fruktansvärt hemsk, men bra, skönlitterär skildring av kriget sett ur en bosnisk kvinnas synvinkel. Hon får mig att skratta högt, fundera länge över småsaker samt gråta så tårarna sprutar. Hennes bästa är Balkan Express och hennes mest feministiska är Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna. Hennes värsta är Inte en fluga förnär (om krigsförbrytarna och deras tillvaro i Haag) och hennes mest vardagligt småroliga är Café Europa.

Hon är feminist. Hon är kritisk mot socialismen som politiskt system. Hon älskar sitt Balkan, även om hon också älskar att störa sig på mycket i kulturen där. En fantastisk kombination och allt detta lyser igenom i hennes reportageböcker och jag avundas alla dem som har dem olästa. Jag har faktiskt olästa böcker av henne och jag drar mig lite för att läsa dem för att jag vill spara dem ännu lite till.

Vill du veta vad bokbloggsjerka är för något, klicka på länken överst.

Read Full Post »

Café Europa är inte den mest feministiska eller kvinnohistoriska boken Slavenka Drakulic skrivit, men den är en skildring av livet i ett postkommunistiskt land det ur en kvinnas ögon och hon skildrar många intressanta kvinnoöden, därför väljer jag att recensera den. Hon har en förmåga att fånga både det lilla i vardagen och det stora i maktspelen och politiken. Extra roligt är det som svensk att läsa den här boken eftersom hon är gift med svenska Richard Swartz och delvis bor i Stockholm. Hon jämför ibland livet på Balkan med livet här och hon beskriver också hur svårt det kan vara som svensk att acceptera den krångliga byråkratin som rådde vid exempelvis gränsstationerna. Detta är en tid då EU-medlemskap ligger långt fram i tiden för de fd Jugoslaviska republikerna och där demokratin inte riktigt har fått fäste, i alla fall inte i Kroatien där Drakulic kommer ifrån och har sin sommarstuga.

Några axplock ur boken: Vi får läsa om hur det kändes för en kroatisk journalist att kliva in i det överdådiga badrum som tillhört Rumäniens diktator Nikolae Ceausescus dotter Zoe. Medan befolkningen svalt så badade hon i ett skärt badkar med förgyllda kranar. Givetvis fult så det förslår, men ingen rumänsk kvinna hade råd att unna sig sådan lyx. Drakulic lilla hämnd var att kissa i hennes toalett. Drakulic tar oss med till dem som människorättsorganisationerna glömde. Titos änka var inte dömd för något och ansågs inte begått något brott, ändå var hon fråntagen alla sina rättigheter och levde påtvingat på den serbiska staten. Trots att detta inte kan anses vara rätt var det svårt för många att tycka synd om dem (för det gällde inte bara henne, utan även exempelvis Albaniens diktator Enver Hoxas fru och barn). Vi får lära oss hur det var 1996 när man skulle köpa en ny damsugare och ville spara en slant. Det var billigare att köpa i väst, men dyrt att förtulla. Smuggla eller fuska med kvittot? Det var där Drakulic och hennes svenska man inte kunde komma överens. Han kunde inte förstå hur hon fann sig i byråkratin samtidigt som han vägrade att smuggla. Hon menar att det är svårt att förstå för dem som inte är uppväxta med det.

En helt suveränt bra bok. Vardagsskildringar från Östeuropa i förändring, för mig kan det knappast bli bättre. Slavenka Drakulic är en av mina absoluta favoritförfattare och även om den här har några år på nacken så är det definitivt inte för sent att läsa den. Titeln på boken är också rolig. I varje Östeuropeisk storstad finns ett Café Europa, och det fina namnet till trots var det (i alla fall före 1996) ofta inte ett trevlig café.

Läs mer: Adlibris, Bokus (tyvärr bara på engelska)

Read Full Post »

Balkan express är den absolut bästa boken jag har läst när det handlar om att skildra människor som lever i krig. Boken är uppdelat i korta krönikor som Drakulic skrivit från 1991 fram till 1993. I början handlar det om att vara rädd för att kriget ska bryta ut och vilken absurd känsla det är att veta att man ska byta sin trygga tillvaro till ett liv i total osäkerhet. Några dagar innan kriget bröt ut i Kroatien tapetserade Drakulic om i sitt hem med Laura Ashley-tapeter. En form av vägran att inse vad som är på väg att hända.

Ju längre in i boken man kommer desto mer utbrett och grymt blir kriget. Drakulic intervjuar män och kvinnor som drabbats hårt av kriget och hon berättar alltid hur hon själv berörs av det. Vi får även följa hennes eget liv, först som flykting i Slovenien och sedan med vänner på besök som är flyktingar i Kroatien från Bosnien. Berättelsen om hur Drakulic dotter ger ett par höglackade skor till den bosniska väninnan till mammans stora förfäran (inte behöver hon det!) berör mycket. Dottern bosatte sig under kriget i Wien och Drakulic åkte och hälsade på. Hon beskriver Wien Südbahnhof som ett fullständigt kaos av alla flyktingar. Själv vägrade hon inse att hon var en av dem.

Jag fullkomligt älskar den här boken som jag har läst flera gånger. Jag har gråtit och jag har förfärats. Och mest av allt grät jag till sekvensen när dottern ska hälsa på sin pappa i Canada, strax före kriget bröt ut. Hon skulle stanna över sommaren, men tog ändå med sig kläder för vintern. Varken mor eller dotter sa något, men båda visste.

Läs mer (endast på engelska): Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Slavenka Drakulic skriver inte bara dokumentära böcker om livet i forna Jugoslavien, hon skriver även romaner. Denna roman handlar om kriget i Bosnien och det är en fasansfull skildring av en ung kvinnas liv, bland annat i ett serbiskt fångläger. När boken börjar ligger S på BB i Stockholm och hon har fött en son. Sonens far är någon av de många soldater som våldtog henne i fånglägret.

Det är en otroligt gripande historia och den är såklart fruktansvärt hemsk. Större delen av roman utspelar sig i det serbiska fånglägret där kvinnor hålls fångna. Alla kvinnor i lägret försöker hitta en strategi för att överleva. Det är en berättelse om kvinnor som är fångna och som utsätts för allt det man kan frukta att de utsätts för. Samtidigt är de en historia om överlevnad. Läs boken, men låt det vara om du är känslig.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Som om jag inte vore där av Slavenka Drakulic.

Read Full Post »