Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Barn’

Rabbit-proof fenceDet är inte lätt att hitta litteratur från Australien som uppfyller Feministbibliotekets kriterier. Jag har letat, men inte funnit mycket och då har jag ändå en feministisk svensk vän som bor och arbetar där som jag har frågat. Jag skulle kunna konstatera att Australien är ganska långt från att vara världens mest jämställda västland. Rabbit-proof fence (som är översatt men där titeln av någon outgrundlig anledning inte är det) tyckte jag ändå skulle kunna passa. Den bygger på en sann historia om barn med en aboriginsk mamma och en vit pappa. De tvångsomhändertogs för att anpassa sig till ett liv som vita.

Det var 1930-tal och den australiensiska regeringen såg att det fanns aboriginska kvinnor som födde halvvita barn. Dessa barn skulle inte behöva växa upp i naturen som ociviliserade människor, utan de ansågs ha större intelligens och tvångsomhändertogs därför. Molly är Doris Pilkingtons mor och hon var 14 år när hon fördes bort tillsammans med en syster och en kusin. De vantrivdes som de flesta andra, men Molly bestämde sig för att fly. Med fara för sina egna liv vandrade de i nästan två månader innan de återfann sina nära och kära. Kaninstängslet, som boken titel syftar på, var ett stängsel som gick tvärs igenom hela Australien i syfte att hålla kaniner borta. Flickorna visste att bara de hittade det, så skulle de hitta hem.

Boken uppfyllde inte riktigt mina förväntningar. Den är kort, men nästan halva boken handlade om andra saker än om de tillfångatagna flickorna. På 180 sidor får vi även en lång bakgrundsinformation om aboriginernas historia. Det var synd eftersom berättelsen om flickornas flykt är stark och förtjänar en egen bok. Jag läste slött igenom halva boken, för att i de två sista kapitlen vara helt hänförd. Den är läsvärd, men kanske ska man istället se filmen? Den kanske handlar mer om tillfångatagandet och flykten.

Annonser

Read Full Post »

VinterbarnDea Trier Mørch var dansk feminist och socialist. Vinterbarn är en roman om kvinnlig solidaritet på en sjukhusavdelning för kvinnor med garvidietskomplikationer.

Vi får följa flera kvinnor, men främst Marie. De ligger alla inne på avdelning 0 på BB. De flesta lider av havandeskapsförgiftning och flera kan inte lämna sjukhuset fast de vill.  En efter en lämnar de för att föda och i större delen av boken får vi följa hela förloppet genom Maries ögon. Marie väntar barn med en grönlänning som inte är hennes pojkvän. Han är på Grönland och kan inte vara med under förlossningen.

Det händer egentligen ingenting i boken, mer än att barn kommer till världen, men ändå är det en viktig feministisk klassiker. Det är för en person född året efter den skrevs, skönt att konstatera att mycket har hänt. Idag får vi veta om det är något fel på barnet, idag är det självklart att papporna är med och idag är det mer en regel än ett undantag att familjen får bo ihop efter förlossningen (i alla fall i Sverige, vet inte hur det är i Danmark). Men samtidigt är det lätta att känna igen sig i maktlösheten som man kan känna som gravid. Det kan fortfarande vara svårt att ha full koll på skeendet, men nu viskas det förhoppningsvis inte bakom våra ryggar när barnmorskor misstänker fel på fostret.

Mitt ex som jag köpte på Bokbörsen innehåller fantastisk illustrationer som författaren själv tecknat (se omslagsbilden).

Read Full Post »

När barnet får plötsliga vredesutbrott utan att jag förstår varför.

När jag måste gå upp klockan halv sju på lördagen fastän jag har väckt honom kvart i åtta hela veckan.

När jag inte kan laga mat för att mitt barn inte vill att jag ska stå vid spisen.

När mitt barn dunkar våra kastruller i golvet och lämnar märken.

När det alltid lyser en stjärna på TV:n pga obevakat ögonblick med vasst föremål.

När mitt barn inte leker med sina leksaker utan kastar dem i golvet.

När jag inser att lägenheten inte är tillräckligt säker.

När jag inte längre kan öppna fönstren i lägenheten.

När det vid soligt väder blir 100 grader inomhus och jag inte längre kan öppna fönstren.

När gardinerna fortfarande efter ett år hänger med knutar för att han inte ska få tag på dem.

När jag ser mitt barn med en kniv i handen.

När jag inte orkar gå ut med soporna för att hissen är trasig.

När jag nattar mitt barn med teletubbies för att han vägrar att somna före tio.

Då är det inte så kul. Men jag vill trots allt inte leva ett annat liv. Jag vill bara ha en större lägenhet.

Read Full Post »

Bübins ungeMare Kandre var endast 25 år gammal när hon gav ut Bübins unge. Boken handlar om en flickas väg in i vuxenlivet och boken är mer poetisk än deskriptiv. Det är inte själva handlingen som är det väsentliga, utan språket, som det står i efterordet till boken (av Aase Berg).

Huvudpersonen, Kindchen, bor med Onkel och Bübin i ett hus med en igenvuxen gård. En dag kommer ungen och Onkel och Bübin reser iväg. Då början en kamp på liv och död och för att Kindchen ska överleva måste ungen offras. Ungen är symbolisk liksom den igenvuxna trädgården, den enorma hettan och den ständiga hungern. Kandre fångar tonårsångesten i gastkramande kamp på liv och död.

Det är ett fantastiskt språk i boken. Det är symboliskt och ibland så till den grad att det blir obegripligt. Det är ändå inte svårt att förstå sammanhanget. Boken är kort, men händelsen går enormt långsamt framåt och därför känns det konstigt att det går fort att läsa den. Jag kan inte säga att jag älskar boken och inte heller att jag ogillar den. Den var otroligt stark och jag kan konstatera att den förtjänar sin plats i den feministiska litteraturkanonen.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Vargar, vargar, vargarDen här boken är tredje delen i Sagolikts varg-serie. Det som tidigare har hänt är att Sandras försvunna tvillingsyster har återfunnits och hon har levt i flera år med vargarna i skogen.

Sandras och Teas föräldrar berättar att de ska flytta. Det betyder att de måste skiljas från skogen där vargarna bor. Tea blir alldeles utom sig och går in i medvetslöshet som hon inte vaknar från förrän Sandra tar henne från sjukhuset med ut i skogen. Mamma och pappa och lillasyster Thuva kommer och bor med dem i skogen hos vargarna över sommaren.

Jag tycker inte om fantasy och jag tyckte inte heller om det som barn. Därför är det svårt att ge den här boken ett rättvist omdöme. Jag tycker att det var en fin skildring om barns kärlek till djur, men i övrig föll inte boken mig i smaken. Jag tyckte att det var ologiskt att föräldrarna skulle flytta om de visste att en av deras döttrar var till hälften varg, men utan det hade det inte blivit någon bra konflikt i handlingen.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Saffa och Parmesan. Den hemliga ubåtenOlika förlag, vars motto är ut med stereotyper och in med möjligheter, har gett ut den här barnboken om flickan Saffa och marsvinet Parmesan som ibland bor hos farfar. Farfadern är lite av hippistuk är definitivt inte av samma generation som min egen far.

Saffa är uttråkad och farfar visar henne ner till källaren där det finns en hemlig u-båt. Saffa ger sig ut på havet med den för att leta efter farfaderns försvunna klackring. Hon och Parmesan råkar ut för alla möjliga äventyr, men de hittar ringen och kan med nöd och näppe ta sig tillbaka helskinnade hem till farfar.

Det är fullt av möjligheter i den här boken. En tjej som får vara hjälte, en hippifarfar, äventyr och inga stereotypa färger eller kläder. Jag undrar bara varför det alltid i normkritiska böcker måste ätas falafel, men jag antar att jag inte skulle reagera om de åts köttbullar för ofta. När jag reagerar och blir lite irriterad över att det är för politiskt korrekt, då ser jag det som en möjlighet att fundera över mina egna fördomar.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Pippi LångstrumpJag har både läst och set filmerna om Pippi Långstrump många gånger. Jag älskade Pippi, även om hon inte var min absoluta favorit av Astrid Lindgrens figurer (där lång Ronja bättre till).

Det kanske är svårt för dagens barn att förstå det kontroversiella i att Pippi sover med fötterna på kudden och alltid är motvalls, men boken är skriven 1945 och är en skarp samhällskritik. Barn ansågs inte ha egna viljor och bete sig så som Pippi gör. Astrid Lindgren var radikal och Pippi är en föregångsfigur inom barnlitteraturen.

Vem älskar inte Pippi? Trots att barn nu får lov att sova med fötterna på kudden så älskar barnen henne fortfarande. En stark tjej som går sin egen väg, ja det är svårt att hitta en bättre feministisk förebild inom barnlitteraturen.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Older Posts »