Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Black feminism’

Toni Morrison

Kort fakta

Född 1931 i Lorain, Ohio, USA
När hon föddes hette hon Chloe Ardelia Wofford
Romandebuterade 1970 med De blåaste ögonen
Fick nobelpriset i litteratur 1993

Toni Morrisons feministiska gärning

Som barn läste hon mycket och hennes pappa berättade många historier från de svartas samhälle. Dessa historier skulle senare komma att leta sin in i Morrisons egna berättelser. Hennes första roman, De blåaste ögonen, var en novell som hon sedan utvecklade till en roman. I efterordet till boken skriver hon att den var för kontroversiell när hon skrev den första gången i mitten av 60-talet. Först 1970 var folk mogna att ta emot den och då blev det en succé.

Morrison studerade engelska vid Howard University, ett universitet dit det traditionellt sett har gått flest svarta, i Washington DC. Hon har disputerat och är numer professor. Hon var gift ett tag med Harold Morrison som också arbetade på Howard University och med honom fick hon två barn.

Hon slog igenom som författare med Solomons sång 1977 och tio år senare skrev hon Älskade och den blev också en stor succé. 1993 fick hon nobelpriset i litteratur och hon är 2013 den senaste amerikanen som fått det.

Hon ska ha kallat Bill Clinton för den första svarta presidenten, men detta ska enligt henne själv i valrörelsen 2008, varit en missuppfattning. Det hon hade menat var att efter skandalen i ovala rummet var han redan dömd på förhand, precis som en svart. Trots sitt feministiska engagemang ska hon, enligt wikipedia, föredragit Barack Obama framför Hillary Clinton i det valet.

Toni Morrison och jag

Jag blev jätteglad när hon fick nobelpriset och blev väldigt sugen på att läsa något av henne. I julklapp det året fick jag Sula och tyckte om den. Jag var en glödande feminist redan då. Sedan dess har det faktiskt inte blivit något mer av henne, trots att flera av hennes verk står i hyllan. Men härom veckan lånande jag De blåaste ögonen på bibblan och läste. Nu ska det definitivt bli fler! I veckan uppmärksammade jag hennes födelsedag.

Böcker av Toni Morrison som jag läst och recenserat

De blåaste ögonen 1970

Sula 1973

Annonser

Read Full Post »

Toni Morrison

Grattis säger vi till dagens födelsedagsbarn!

Toni Morrison är en fantastisk författare och feminist och hon har blivit belönad för sina verk med nobelpriset i litteratur 1993. Torts sin aktningsvärda ålder är hon fortfarande produktiv och gav ut en bok så sent som förra året.

I helgen recenserade jag hennes bok De blåaste ögonen och senare i veckan ska jag hedra henne med att låta henne få bli veckans feminist.

Read Full Post »

De blåaste ögonenJag läste De blåaste ögonen i Nobeller och förstod den inte. Då fick jag se att det inte var en novell, utan ett utdrag ur en roman. Jag sprang då med ens till bibblan och lånade hela boken. Den var allt annat än obegriplig.

Pecola är en svart flicka som lever i en amerikansk stad på 40-talet. Hennes familj är fattig. De är fattiga därför att de är svarta. Pecola önskar sig ett bra liv och gärna skulle hon vilja vara vacker. Men när hennes far våldtar henne och hon blir med barn blir hon galen. Eller blir hon bara besatt av sin egen skönhet? Hon ber en präst ge henne blå ögon och hon blir hönhörd. Efter det kan hon inte göra annat än att titta sig i spegeln.

Boken följer inte Pecolas öde från en punkt till en annan, utan det speglas i berättelser som andra. Omgivningens fördomar står i centrum. Jag tyckte att det var en otroligt stark bok och de svartas utsatthet och fattigdom skildrades på ett sätt som gjorde mig djupt berörd. Jag rekommenderar boken varmt.

Read Full Post »

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Vilken är den bästa respektive sämsta bok du hittills har läst i år?

Jag fick fundera lite och har kommit fram till följande:

Bäst 

Kathryn Stockett – Niceville: En helt underbar bok om svarta hembiträden i det rasistiska Mississippi på 60-talet. En journalist, som inte hyser samma åsikter som sina väninnor skriver en bok som bygger på intervjuer med hembiträden. När den kommer ut och folk förstår att det är deras stad det handlar om, bryter helvetet lös. Läs den – det är en order!

Sämst

Mâliâraq Vebæk – Navaranaaq og andre: Jag tänkte först inte välja den här boken eftersom den är på danska och jag kanske inte har kunnat tillgodoräknat mig den på samma sätt som om den vore på svenska, men jag inser ändå att det inte är det som är bokens största problem. Den var rörig, byggde på intervjuer med kvinnor som inte ramades in på ett bra sätt och dessutom var boken inte korrad och klar. Kan inte förstå hur den har kunnat hamna på bibblan i det skicket.

Read Full Post »

Jag fick boken Niceville av min svägerska för att hon tyckte att den platsade i Feministbiblioteket. Sedan fick jag ett tips på Twitter av @glitterfittorna att det är en bok att längta hem till. Jag blev då verkligen sugen på att läsa den. Boken kom ut 2009 i USA och kom i svensk pocket förra året. Den finns också att hyra som film i din närmaste DVD-butik.

Miss Skeeter kommer tillbaka till småstaden Jackson i Mississippi efter college med författardrömmar, men istället för att göra något åt det återgår hon till sitt tidigare liv med bridgeklubb och tennisspelande med väninnorna. Rasmotsättningarna är stora och hennes väninnas tjat om att de svarta hembiträdena inte ska få använda samma toaletter som den vita familjen, retar henne. Men att protestera mot rasmotsättningarna i Mississippi på 60-talet var förenat med stor fara och Skeeter vågar inte säga emot dem som hyllar segregationen. Hon tänker också mycket på det hembiträde som var anställt i hennes familj och som uppfostrat henne. Hon är inte längre kvar i familjen och Skeeter vet inte vad som hänt henne. Hon lär känna en väninnans hembiträde Aibileen, och då börjar hon tänka mycket på de svarta kvinnornas roll i de vita människornas uppfostran. Honfår en idé om att skriva en bok där svarta hembiträden får berätta sin historia och hon bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt med den kvinnan som hon växte upp med.

Niceville är en fantastiskt bra bok om svartas kvinnors historia, vänskap mellan kvinnor och rassegregation. Det ÄR verkligen en bok att längta hem till och jag ville aldrig att den skulle ta slut, samtidigt som jag inte kunde lägga den ifrån mig. Den som är intresserad av svarta kvinnors historia ska läsa den här boken. Boken ger också en bakgrund till den feministiska inriktningen ”black feminism”, som har fungerat som kritik mot den feminism som vita kvinnor i USA drev. Svarta kvinnor har haft svårt att känna igen sig den enorma kritiken mot hemmafruar som var en av de största frågor som 60- och 70-talens feminister drev. De svarta kvinnorna hade knappast haft råd att inte jobba och på grund av att det ansågs de av många feminister inte ha några jämställdhetsproblem. Den svarta feminismen (i Sverige kallad antirasistisk feminism) ville belysa att svarta kvinnor också levde i förtryck. Niceville är de svarta kvinnornas berättelse och den skildrar deras problem, inte bara gentemot vita, utan också gentemot män.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Boksidan, GP, DN (filmen)

Read Full Post »

Yes means yes, med undertiteln Visions of female sexual power and a world without rape, är en antologi om sex både som njutning och i form av övergrepp. USA är ett land där den kristna högern är stark och har många anhängare och som på många håll bidrar till en mycket konservativ syn på kvinnor och sex. Renhetsbaler där små flickor lovar sina fäder att hålla sig ”rena” till de gifter sig och ”abstinence-only”-program som syftar till att enbart lära ungdomar om avhållsamhet ger ett samhälle där sex på många håll är tabubelagt och fyllt med skam och skuld. 27 personer, män och kvinnor, färgade och vita, hetero och homo skriver om sex från olika vinklar och alla går ut på att kvinnor bör bör ta makten över sin egen sexualitet.

Det var tre artiklar om jag berördes särskilt av. Den första handlade om hur militären får kvinnor att använda sin sexualitet i tjänst, exempelvis när det kommer till tortyr. Mycket skrämmande läsning med citat från kvinnliga soldater i Guantanamo. Den andra målade upp det perfekta sexet, men det fattades en viktig detalj. Hennes njutning. Den tredje var en kvinna som berättade om när hon varit med om en ”icke-våldtäkt”. Den som läser uppfattar det knappast som något annat än sexuellt övergrepp och när författaren berättar vidare visar det sig att killen som inte våldtog henne (men dock förgrep sig på henne), våldtog en annan tjej en vecka senare. Det som berörde mig var att hon beskrev bilden av våldtäkt som alla kände till, men att ingen pratade om att sex alltid ska vara frivilligt från båda håll och att det alltid är fel att göra något mot dig oavsett vad du gjort före det.

Boken är amerikansk och det är lätt att känna att det är en helt annan värld än den vi lever i, men riktigt så bra är det inte. Skuld och skam och ungdomar som inte förstår att de själva bestämmer över sina egna kroppar finns även här och om du inte tror det ska du läsa Stina Jeffners avhandling Liksom våldtäkt, typ…

Läs bloggen Yes means yes.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

1976 skrev historikern och feministen Laurel Thatcher Ulrich en akademisk text där hon använde uttrycket Well-behaved women seldom make history (ung väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia) och efter det blev det en välkänd slogan som tyckts på åtskilliga muggar, klistermärken och t-shirts. I boken som bär samma titel som hennes numer legendariska slogan, försöker hon förstå och förklara dess innebörd.

I boken berättar hon om många kvinnor, som genom att inte bete sig som det förväntades av dem, har skrivit historia. Tre författande kvinnor återkommer hon ofta till och det är Christine de Pizan, fransk ensamstående mor på medeltiden som brukar räknas till den första feministen, Elizabeth Cady Stanton, ledare för suffragettrörelsen i USA på 1800-talet och Virginia Woolf. Deras verk Damernas stad, Eighty Years & More och Ett eget rum, är tre böcker som påverkat Thatcher Ulrich eget författarskap och står i centrum i boken. Hon berättar även om kvinnor som gjort uppror mot slavhandeln, Shakespeares döttrar och kvinnor som varit aktiva i den andra vågens feminism på 70-talet.

Jag köpte boken när den var ny i New York 2007 och det är en av fem surdegar jag lovat mig själv att läsa i år. Det var en intressant bok som jag är glad att jag läste. Jag köpte den för den roliga titelns skull och jag kan säga att jag inte blev besviken.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Older Posts »