Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Bröllop’

Bild från vår bröllopsresa i Kina, Yugträdgården i ShanghaiLyran efterfrågar tre litterära bröllop i veckans trio och själv har hon prickat in två som jag kom att tänka på direkt, Prinsessan Kristalla och Mor gifter sig. Det är ju inget kul att välja samma så här kommer tre andra bröllop från böckernas värld:

1. Jane Eyre av Charlotte Brontë: Bröllopet som ställs in för  att brudgummen redan är gift. Men hustrun är galen och tragiken ska  ordna upp sig enligt äkta 1800-talsromantik.

2. Wide Sargasso Sea av Jean Rhys: Kvinnan från Karibien som gifter sig med engelsmannen och sedan flyttar till England. Där blir hon galen. Man bara måste läsa om henne om man älskade Jane Eyre.

3. Bröllop på Ekered av Agnes von Krusentjerna: Och så något lite mer upplyftande. I von Krusenstjernas böcker är alla förbindelser mellan alla typer av kön och släktskap möjliga. Skrivet på 30-talet. Upplyftande var ordet.

På bilden ovan ser ni min och min makes händer i Yúträdgården i Shanghai på vår bröllopsresa.

Annonser

Read Full Post »

Jag tänkte inte kommentera det, men nu gör jag det ändå. Katrin Zytomierska tycker att mulliga tjejer är det fulaste som finns. Ren och skär feministpropaganda. Föga förvånande tycker jag tvärt om. Modigt av SATS att välja en tjej som ser ut som folk gör mest. Jag tänker inte kommentera det hela mer med så mycket text. Istället bjuder jag er på bilder av mig. En glad 35-åring som i dagsläget borde träna mer, men som för inte så länge sedan var mycket vältränad. Dock ej smal. Vad säger ni, är jag tjock, äcklig och ful? Jag tycker inte det själv.

2007. Här har jag sprungit i mål i Stockholm halvmaraton. Sjukt vältränad, men inte smal. Dessutom stripigt hår och osminkad.

2008. Här tyckte jag själv att jag var vackrast i världen. Mindre vältränad, men nu sminkad.

2011. Då såg jag ut såhär och hade gått ner mycket i vikt, vilket jag förstås inte visste då.

2012. Semester i Litauen. Jag tränar inte så mycket på grund av höftproblem som är en följd av graviditeten, dessutom har jag nu gått upp det jag gick ned under graviditeten.  Jag har sedan under hösten dragit på mig alla möjliga sjukdomar som Hugo tagit med sig från dagis. Jag vill träna mer, men vet ni vad? Jag tycker jag är snygg ändå!

Nu ska jag njuta av lite äppelkaka och glass. Haha!

Read Full Post »

Tihi? På riktigt? Jag är inget fan av kungahuset, även om jag inte tillhör den skara som skriker högst för ett avskaffande av monarkin. Efter Victorias märkliga demonstration av självständighet vid sitt eget bröllop där hon valde en kvinnoförnedrande vigselordning med brudöverlämning blev jag dock aningen mer skeptiska än innan. Och nu det här.  Madeleine vill visa att hon inte är en självständig kvinna genom att stå och se undergiven ut och avsluta hela spektaklet med ett ”tihi”. Varför?

Eller äh, jag struntar i att vara upprörd och tittar på filmen om och om igen som om vore det en parodi. Det känns bäst så.

Read Full Post »

2009 var jag och min man på bröllopsresa till Kina. Jag har tidigare skrivit om vår vistelse i Peking, Hongkong och Hainan. Nu har turen kommit till resans andra resmål dit vi tog oss med tåg från Peking. Vi tog oss sedan vidare med tåg till Hongkong, en resa som tog 20 timmar, men faktiskt var otroligt trevlig. Här kommer lite kulturiakttagelse, inte så många feministiska, men ändå:

Här står jag på promenadstråket The Bund i den koloniala delen av Shanghai. Utsikten är den moderna delen av staden, Pudong.

Vi åkte över till andra sidan och här kan ni se de koloniala delarna på andra sidan floden.

Allt nytt i Shanghai känns inte alltid så modernt. Det finns en sightseeing-tunnel som tar dig under floden. Denna tunnel kostar ungefär tio gånger så mycket som tunnelbanan och ambitionen var nog att göra något slags variant på Sagoslottet på Liseberg (även om just Sagoslottet sannolikt inte var förlagan). Resultatet är sådär. Blinkande lampor och plastfigurer som flimrar förbi. Har du möjligheten så ta en omväg och ta dig till tunnelbanan så gör det. Denna färd är inte värd sina 100 kr.

Det moderna Shanghai och den stora shoppinggatan. Det är coolt och stort och jag hade gärna sett mer av det.

Gamla stan. Shanghai är en stad med stora kontraster.

Här gamla kvarter och Starbucks. Som sagt, stora kontraster.

Här står jag i den gamla Yuträdgården, en vacker park som anlades så tidigt som 1559. Den har förfallit och förstörts i omgångar, men nu räknas den som en av Shanghais vackraste sevärdheter.

En modernare sevärdhet är kvarteret Xintiandi. Det är ett mönsterbygge, så som de styrande i Shanghai vill att resten av staden också ska se ut. Toppmodernt och trots att det inte är så gammalt så var det faktiskt rätt så mysigt.

En annan del av kulturen är matkulturen. Vi hamnade på en restaurang i Xintiandi och beställde in något som kallades mormors fläsk. Det smakade ungefär så som jag skulle kunna tänka mig att min kinesiska kompis mormor hade kunnat tillaga denna rätt. Fläsk i en gryta med soja och massa andra goda kryddor. Gott! Annars är jag inte ett jättestort fan av de kinesiska köken. Visst är det betydligt godare än det vi i Sverige kallar kinamat, men jag tycker att det ofta blir för mycket ben i maten, för starkt eller för kletigt som i deras dumplings.

Vi testade även på livet som nyrik i Kina och gick på lyxkrogen i hotellet Jin Mao Tower, en gång världens högsta byggnad (nu är den bland annat slagen av byggnaden bredvid, den som ser ut som ett handtag på bilden överst). Här fanns en del kinesiska specialiteter som Pekinganka, men också ostron, hummer och gåslever. Fantastiskt gott, men inte något för kinesiskan som säljer kinaskor i gamla stan. Många nyrika kunde skådas och som västerlänning var det lätt att dra på munnen åt ringlad sötsur sås över ett berg av ostron eller isbitar i rödvinet, men som vi misshandlar begreppet kinamat så ska vi nog inte kasta sten i glashus.

Read Full Post »

Jenny Insulán brukade tidigare debattera feminism på nätet med andra brudar. Nu läser hon till präst och recenserar gärna feministiska böcker. Debatterar feminism gör hon fortfarande.




Ett tal till min systers bröllop är en dråplig och tragikomisk skildring av livet som tvåbarnsmamma, ena sekunden skrattar jag högt och nästa  sekund har jag en ångestklump i magen. Sylvia Svensson lever i centrala Stockholm tillsammans med sin man, skådespelare vid Dramaten, och  deras två döttrar. Hon är journalist som skriver krönikor men längtar efter att få en roman publicerad. Maken Karl reser till New York för att spela i uppsättningen av Fröken Julie och lämnar Sylvia ensam med ansvar för allt. Vardagen är ett inferno av sömnlöshet, kaskadspyor, feber,  berg av leksaker, försvunna fjärrkontroller, försvunna barbiekammar, en felparkerad bil, grälande barn, barn som slåss, barn som inte vill äta,  barn som vill gå ut klädda i Askungenkläder i minusgrader, vänner och familj som ifrågasätter vad Sylvia gör för fel när barnen inte sover på  nätterna och jämt är sjuka, katter som kissar överallt och mitt i allt en hysterisk syster som ska gifta sig och som gjort Sylvia ansvarig för bröllopet. Utöver detta försöker Sylvia få tid till att skriva för att kunna försörja sig själv och sina barn, något som försvåras av uppdragsgivares förväntan att en ung, feminist till krönikör ska skriva gratis. För den goda sakens skull. Som kvinna vill man väl ställa upp för alla unga tjejer där
ute?

Boken innehåller också Sylvia Svenssons monologer till Sylvia Plath, den människa hon känner sig närmare än någon annan, vilket i mitt tyckande är ett snyggt litterärt grepp.  Linda Skugge skriver roligt, smärtsamt, ångestladdat och skarpt. Samtidigt som jag skakar av mig berättelsen, slår den ifrån mig så dröjer sig frågan oundvikligt kvar; hur undviker man att hamna där?

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Igår var det åtta år sedan jag vaknade upp i en säng på ett sovloft på Östermalm. Det var inte den gästsäng hos min vän som det var meningen att jag skulle vakna i men hoppades på att inte sova i. Killen som var ägare till sängen hade bara ett fel – han bodde i Stockholm och inte Göteborg.

Det är ett helt liv sedan. Vi har hängt ihop sedan den morgonen och hunnit med mycket på åtta år. Vi har städat ur mitt studentrum i Göteborg, firat min 30-årsdag på en strand i Thailand, firat hans 30-årsdag på en lyxkrog i New York, gift oss under himlen på Lidingö, begravt hans mamma och välkomnat vår son. Vi har rest, vi har lagat mycket god mat och vi har kämpat för att få bli föräldrar.

Jag skriver detta inlägg för att mildra min ångest för det som komma skall. Jag måste påminna mig om att man inte kan uppleva så mycket utan att tiden går.

Om en och en halv vecka fyller jag 35.

Read Full Post »