Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Chick lit’

För dig blottadÄntligen! Det vad det jag kände när jag hade läst ut boken. Äntligen slipper jag den här. Erotik för kvinnor eller kvinnlig porr i alla ära, men detta var faktiskt rena smörjan.

Eva är skitsnygg och rik, men svartsjuk och trasig i själen. Gideon är snyggare än snyggast och rikare än rikast och lika svartsjuk och trasig i själen. De träffas och har fantastiskt sex. Deras förhållande är stormigt och Eva blir förbannad över än det ena än det andra som hon upptäcker hos Gideon. Han förföljer henne, kopierar hennes nycklar i smyg och kopierar saker från hennes mobil. Hon förlåter honom hela tiden för att ”han är ju så omtänksam”. Eva har en bästa vän, bisexuella Cary, som en gång räddar henne från Gideon när han blev våldsam i sömnen.

Anledningen till att jag recenserar den här är att det är sex från en kvinnas synvinkel, något som har blivit en trend och vilket är bra. Och Sylvia Day kan sin sak med att beskriva sex. Det blir kittlande och den som inte blir påverkad av det ljuger. Men så ska det ju vara en roman, inte en sexnovellsamling, och det håller den inte för. Storyn är för enfaldig och mot slutet tyckte jag att den faktiskt förstörde sexscenerna. Gideons svartsjuka tar sig så extrema uttryck så att vilken kvinnojour som helst skulle kalla det normaliseringsprocess. Eva vacklar mellan stark och modig kvinna till ett viljelöst våp. På plussidan: Den innehåller sexscener där kvinnan tar initiativet och njuter. Men det räcker inte. Folk kallar detta chick lit med sex. Jag skulle säga att det är enormt förolämpande mot den genren. Chick lit är postfeministiska böcker och de slutar oftast med att kvinnan får den goda mannen och lämnar skitstöveln. Så slutar inte den här. Låt oss hoppas att det kommer i nästa bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts, Annas bokhörna, Vickes boklåda

Read Full Post »

Kvinnor i arganträdets skuggaBoken gavs ut på svenska förra året på Tranans förslag, de som ger ut böcker från hela världen. Där finns många pärlor (inte bara baltiska noveller). Jag låter Kvinnor i arganträdets skugga få bli boken från Afrika i världsutmaning.

Vi får möta kvinnor i en by i södra Marocko som alla har det gemensamt att de är förtryckta och lever under villkor de inte önskar. Någon flyr från sin familj och en annan får hjälp att fly till Frankrike. På slutet möts alla på en religiös högtid och det som verkade bli en dystopi förvandlas till en jakt på kärleken och boken slutar ”lyckligt”.

Det är en relativt kort bok (ca 200 sidor) och större delen av boken tyckte jag om. Men när den mindre delen är slutet så blir helhetsintrycket inte så bra. Jag läste den här recensionen i på sr.se när jag var klar och tycker att orden ”Den går från samhällsskildring till chick lit” var otroligt träffande. Det är inget fel på chick lit med lyckligt slut och kvinna träffar man och blir kär, jag hade bara inte förväntat mig det i en bok om förtryckta kvinnor i Marocko.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Tranan

Read Full Post »

Oväntat besök på Star StreetJag var inte helt säker på att jag skulle recensera den här boken av Marian Keyes. Hon är feminist och skriver om kvinnor i en postfeminsitisk värld. Boken om människorna på Star Street har inte ett tydligt kvinnotema till en början (de första 400 sidorna), men efter att ha läst hela så får boken en plats i Feministbiblioteket.

Vi får följa massor av personer som bor på Star Street i Dublin, men mest centrala är historierna om Maevy och Matt som har ett rätt så tråkigt äktenskap och där man tidigt förstår att det är något hemskt som ligger och gror under ytan. Katie och hennes relation med den mycket rikare Conall samt Lydia, den otrevliga taxichauffören är också viktiga i boken. Det som är feministiskt med den här boken är Katies kompromisslösa förhållning till män som sviker henne. Den våldtäktshistoria som nystas upp i slutet av boken problematiserar omvärldens syn på trevliga killar som våldtar och är mycket träffande skriven.

Detta är inte den bästa bok jag har läst, eller den mest feministiskt träffande, men om du vill ha något lättläst och som faktiskt lämnar lite, om än pyttelite, eftertanke så kan du läsa den här. Den är på tok för lång och stundvis mycket ointressant, men den hade sina poänger. Jag håller för övrigt med Dagens bok om att berättartekniken, men någon form av spöke som ibland tilltalar läsaren direkt är direkt fånig och gör boken ännu sämre än den redan var. Jag gillar Keyes andra böcker betydligt mer.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts

Read Full Post »

Då har jag tagit mig tillbaka till chick lit-världen och det kommer definitivt inte dröja lika länge till jag läser nästa bok i den genren.

Lainey Ryan är meteorolog, syns i rutan och är otroligt vacker och smart. Hon har dock ett problem och det är att hon vill gifta sig så gärna att hon inte ser något annat än bröllopsklänningar och kyrkklockor när hon träffar en man. Hennes mamma är känd feminist, men hon har inte tagit hand om sin dotter. Lainey har vuxit upp hos sin mormor och morfar. Deanna, den berömda feministen, vill att hennes dotter ska förstå hur viktig feminismen är och hon tycker att gifta sig är trams och utbildning och intelligens är allt. Hon ser sin dotters utseende som ett handikapp. En familjehemlighet uppdagas och allt ställs på ända. Lainey blir lite mer feminist och Deanna kanske blir lite mer mänsklig.

Lättläst och ganska enkel story, men inte att förakta, är mitt spontana omdöme. Jag gillade vinkeln med den feministiska modern och den postfeministiska dottern och svårigheten de har att mötas. Att de är mer lika än vad de tror, var också en trovärdig och bra slutsats. Men en sak kunde jag störa mig på. Boken utspelar sig på Irland och inte någon gång nämns abortproblematiken. Deanna, som är nästan omänskligt feministisk och själv inte bor på Irland, kämpar inte för kvinnors rätt till abort, i alla fall inte så att författaren skriver ut det (och det är märkligt eftersom hon bor i USA och abortfrågan är en av de viktigaste feministiska frågorna där). Men bortsett från det så gillade jag boken och det feministiska temat.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Vad är det som lockar dig att läsa den genre/de genrer som du föredrar?

Jag tycker om att läsa riktigt bra skönlitterära böcker. Det ska vara mer än bara en enkel story och gärna lära mig något. Om ett nytt land, en annan kultur eller kanske om en historiska person. När jag var yngre och singel så lockades jag enbart av kärleksromaner med lyckliga slut och jag tror att det infann sig en viss mättnadskänsla av den typen av böcker när jag väl var stadgad och inte längre låg och längtade efter att jag också skulle få uppleva den stora kärleken.

När jag bara vill slappna av och inte behöva tänka så mycket så läser jag deckare. Det har blivit lite av mitt substitut till kärleksromanerna och ger lite samma tillfredsställelse, en enkel story och ett uppklarande på slutet. Enda skillnaden är att jag här är lite mer spänd på hur det ska sluta. I en kärleksroman vet man ju lite slutet innan, i alla fall de som slutar lyckligt.

Jag har nu försökt att introducera chick lit i mitt liv igen och håller på med Allt för dig av Sheila O’Flanagan och den verkar lovande hittills. Det finns en viss tjusning i kärleksromaner med lyckliga slut. Kanske blir det mer sådant framöver.

Annars läser jag mycket facklitteratur och det är för att jag känner att jag vill lära mig saker. Mitt intresse och passion här i livet är att läsa om kvinnor i olika dela av världen och att dela med mig av de erfarenheter jag får av allt mitt läsande. Min förhoppning är att fler än jag ska få uppleva samma glädje jag har fått av underbar litteratur.

Read Full Post »

Jag träffade en kompis på lunchen idag och i hennes väska kunde jag se en bok – en typisk chick lit. Jag tog upp det och berättade om mitt inlägg häromdagen. Hon läser mycket tung litteratur i jobbet och sa att hon helt enkelt inte orkar läsa mer än lättsam litteratur på sin fritid. Och återigen, vad är det för fel på att läsa lättsmält?

Jag har slutat att läsa chick lit och orsaken till det är inte att jag inte läser lättsmält nuförtiden, utan för att enklare deckare har ersatt ett sådant behov. När jag var sjukskriven för gravidillamående förra våren och den här bloggen mer eller mindre låg nere, då läste jag bara deckare, såg på TV och sov (och spydde).

Vad är det då som lockar och vad är det egentligen som är så ”lättsmält”. Enkla intriger, en upptrappning som ger spänning och så en upplösning. Och så det viktigaste av allt – ett lyckligt slut. I en deckare klaras allt upp och man får veta vem, vad och varför. I chick lit får de varandra. De åker inte bort och ska finna sig själva eller blir lämnade igen. De bli lyckligt kära.

Min kompis jämförde chick lit med en kopp te – det ska vara varmt och mysigt.

Read Full Post »

Den första boken jag kom i kontakt med i chick-lit genren var Vattenmelonen. Jag tyckte mycket om den och till en början tyckte jag inte att Keyes kunde leva upp till den standarden i sina senare böcker. Jag har inte läst något av henne sedan 2007 (men kanske ska göra?).

Claire bor i London och blir lämnad av sin man precis när hon fött deras första barn. Helt förtvivlad i sin nya roll dels som mamma och dels som singel, flyr hon hem till sin familj på Irland. Claire har fyra systrar som alla har olika egenheter och livet hemma hos familjen är inte det lättaste. Trots den enormt jobbiga situationen tar sig Claire ur misären och pyjamasen och tar tag i sitt liv.

Även om en ny karl och hämnd på ex-mannen kanske inte är det som skulle kunna anses mest feministiskt så vill jag ändå slå ett slag för Vattenmelonen här. Att bli lämnad med ett litet barn är verkligen inte det lättaste i livet och det krävs styrka att ta sig ur en sådan situation och styrka är precis vad Claire har. En förebild med andra ord.

Den kommer snart ut i ny pocket: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Chick lit har varit en utskälld genre och det låter onekligen lite märkligt att just tjejlitteratur skulle vara en egen typ av böcker. Som om att läsa om kvinnor i dagens samhälle skulle vara lite mindre värt. Men jag finner ingen bättre benämning, så jag håller mig till chick lit och jag tycker faktiskt inte att det är något fel på genren, även om benämningen skulle kunna vara bättre.

Marian Keyes och Helen Fielding (Brigdet Jones dagbok) får nog ses som de som startskottet för den nya kvinnolitteraturen. Det var vid det här laget flera män som gav ut samma typer av böcker. Nick Hornby har skrivit om fotbollsfan och musikälskare mitt i London och huvudpersonerna är män som kämpar för att få kärleken eller hålla ihop sitt liv med sin hobby och alla krav och måsten. Det är inte helt olikt vad Keyes och Fielding skriver om, men trots det har inte böckerna om unga män inte fått någon egen genre. Det är intressant.

Jag läser inte så mycket chick lit längre, men jag har läst nästan alla Keyes böcker innan jag tröttnade för några år sedan. Men då och då har jag läst någon av alla andra kvinnor som skriver liknande böcker och jag har märkt att ganska ofta finns det ett feministiskt tema. Marian Keyes säger själv i en intervju i SvD 2007:

Nu ser jag genren som en postfeministisk litteratur som skildrar förvirringen som drabbade kvinnor på 90-talet när vi fick veta att vi var jämlika fast vi visste att så var inte alls fallet. Kvinnor som rackar ner på genren kallar jag för kollaboratörer, de vill verka duktiga och vara som män.

Jag tycker att detta är en spännande syn som jag nu i efterhand kan skriva under på. Vissa böcker är dåligt skrivna, men så är det bland många olika typer av böcker. Jag tycker inte att det är något fel på genren, även om jag såklart inte gillar alla sådana böcker. Då och då byter jag en deckare mot en bok om en modern kvinna och ibland blir jag positivt överraskad och ibland inte. Det kan hända att jag kommer att publicera en och annan bok på temat som jag läst tidigare. Först ut kommer att bli Vattenmelonen av Marian Keyes, en bok jag tryckte mycket om.

Läs här mina recensioner av feministiska böcker i chick lit-genren.

Read Full Post »

Jag har funderat länge på om Bridget Jones dagbok verkligen platsar i Feministbiblioteket. Det är inte helt självklart, men jag tyckte tillslut att fördelarna övervägde.

Bridget Jones har visserligen osund ångest för vikt och alkohol- och matintag, men det är å andra sidan också något som problematiseras. Tyvärr speglar det en värld som många kvinnor befinner sig i. Hon är en hjältinna som kanske inte är den smartaste, men hon lyckas komma från den odrägliga chefen, skaffa sig ett bättre jobb samt snärja den smarta och omtänksamma mannen. Dessutom kan hon inte laga mat och är den slarviga typen.

Jag tycker att det är befriande att hjältinnan inte måste vara supersmart, men ändå kan lyckas med det hon vill. Bridget Jones är definitivt en förebild som inte tar skit och som vågar utmana sig själv. Gång på gång gör hon bort sig, men går hela tiden ur det stärkt. Till exempel håller hon ett tal på en bokrelease och hon är en av få utklädda på ”fnask och präst”-partyt.

Boken kom ut 1996 i Storbritannien och 1998 i Sverige (jag läste den 1998) och runt den här tiden läste jag liknande böcker om tokroliga huvudpersoner som var lite småkorkade och halvt misslyckade.  Alla de böckerna hade gemensamt att huvudpersonerna och författarna var män. Nick Hornbys High Fidelity och Fever Pitch och Erlend Loes Naiv Super är några exempel.  Jag tror att det var därför Bridget Jones dagbok kom att påverka mig så mycket. En vän till mig gillade den inte eftersom Bridget Jones var så korkad, men jag älskade henne precis som jag älskat männen i Hornbys och Loes böcker. Nej, jag älskade henne mer.

Läs mer: Adlibris (engelska), Bokus

Read Full Post »

I Vi som hade alla rätt försöker Kristina Thulin och Jenny Östergren göra karikatyr av medievärlden. Cissi är den misslyckade TV-journalisten och Minna är fotografen som alltid ställer upp. De två kommer tillsammans att göra ett reportage, som – om det lyckas – kan fälla regeringen. Trots att författarna har skrivit bra feministiska handböcker och debattböcker var deras romandebut inte så lyckad. Jag fick ingen känsla för huvudpersonerna och önskade dem aldrig lycka och välgång. Allt slutade i ett enda stort jaha, det var det. Boken var inte jättedålig, men mina förväntningar var höga, och den levde inte på långa vägar upp till dem.

Read Full Post »

Older Posts »