Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Chimamanda Ngozie Adichie’

JordglobÅh, vilken fantastisk tematrio på en  fantastiskt viktig dag! Jag slår tre flugor i en smäll och deltar i Lyrans tematrio, firar världsbokdagen och pushar för min världsutmaning.

Idag är det alltså världsbokdagen och för mig som älskar böcker och älskar att resa och upptäcka nya delar av världen är det en fantastisk kombination. Världsbokdagen ska vara ”en festdag för firandet av böcker, författare och läsning samt  värnandet om upphovsrätten och människors fria tillgång till information”.

Min världsutmaning går ut på att läsa en bok från varje världsdel och det är inte för sent att hänga på. Här kan du se en lista på deltagare, men det har tillkommit några. Jag ska göra en ny lista på torsdag då det har gått en månad, så passa på att anmäla dig nu. Den 25:e september avslutas utmaningen. Vill du ah tips på böcker? Spana då in min sida Kvinnor i världen. Eller ta del av mina tips i trion nedan:

1. Lila Hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie: En bok om en flickas uppväxt i Nigeria med en auktoritär far. Den är så bra att den kom med på min feministiska litteraturkanon.

2. Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin: Den här boken från Sydkorea fick representera Asien för mig i världsutmaningen. Den handlar om en kvinnas liv genom sina barns ögon. Rekommenderas varmt.

3. People I know av Inta Ruka: Vill du läsa/bläddra i något från ett land närmare oss, men som du förmodligen inte läst så mycket från förut, ska du välja denna underbara fotobok. Fantastisk bilder och lite mindre text från vårt grannland Lettland och det som en gång var Sovjetunionen.

Annonser

Read Full Post »

Feministisk litteraturkanon

Idag riktar vi blicken mot hela världen och genren är än en gång skönlitteratur. Här kommer en bladning av etablera och kommande klassiker.

1890 Den gula tapeten – Charlotte Perkins Gilman (USA)

Charlotte Perkins Gilmans korta roman är en briljant skildring av sjukdom och patriarkat och med få ord skildras en total utlämning och hjälplöshet – samtidigt som det hela tiden finns en desperat kanalisering av trotsigt motstånd. En kvinnas kamp och kvinnokamp.

1963 Glaskupan – Sylvia Plath (USA)

Sylvia Plath skildrar i romanen Glaskupan en kvinna som precis som henne själv led av psykiska problem. Temat går igen även i Plaths poesi och som författare var hon mångfacetterad. Plath tog sitt liv en månad efter att boken kom ut i England.

1969 Mörkrets vänstra hand – Ursula Le Guin (USA)

Ursula Le Guin har skrivit mycket fantasy och science fiction och Mörkrets vänstra hand är just en bok i SF-genren.  Boken handlar om en planet där alla är könlösa och den har ett tydligt feministiskt budskap.

1973 Rädd att flyga – Erica Jong (USA)

Den sexuella revolutionen porträtteras kanske bäst i Erica Jongs klassiska roman. I Rädd att flyga är det den kvinnliga huvudpersonen Isadora Wing som är den starka och fria vilket inte hörde till vanligheterna då boken skrev.

1977 Kvinnorummet – Marilyn French (USA)

Den som funderar på att bli hemmafru gör det inte efter att ha läst Kvinnorummet. Mycket skickligt berättar French historien om äktenskapet som sprack därför att hemmafrun var uttråkad och mannen därför otrogen.

1982 Purpurfärgen – Alice Walker (USA)

I USA handlade feminismen på 70-talet mycket om hemmafruar. Det gällde oftast inte svart kvinnor. Av de som företrädde grenen som kallades Black Feminism, är kanske Alice Walker den mest kända. Purpurfärgen beskriver fängslande en svart kvinnas öde i USA på 30-talet.

1988 Imamens fall – Nawal el Saadawi (Egypten)

El Saadawi är en av mellanösterns mest tongivande feminister och hon är även på senare tid en person som nämns i samband med nobelpriset i litteratur ska utses. Imamens fall är en skrämmande samling historier om kvinnor som förtrycks i islams namn.

2003 Lila hibiskus – Chimamanda Ngozi Adiche (Nigeria)

Lila hibiskus är en roman om en flicka som växer upp en kristen auktoritär far. Chimamanda Ngozi Adiche är feminist och en alldeles lysande tämligen unga författare och bli inte förvånade om hon nämns när det kommer till nobelpriset framöver.

Imorgon avslutas listan med den svenska skönlitteraturen. Missa inte det!

Read Full Post »

Vilka är de bästa böckerna jag läste förra året? Det vill Lyran veta samtidigt som hon presenterar två böcker som står långt upp på min önskelista, men som får stå tillbaka med tanke på alla baltiska böcker jag lånat och tyska böcker jag köpt. Det är Agaat om kvinnor i Sydafrika och Stål om tonårstjejer i Italien. Men båda de borde kanske ingå i min världsdelsutmaning (som jag kommer att ta mig an lite senare)! Med risk för att ha glömt någon höjdare så är här tre av de bästa böckerna jag läste förra året:

1. bell hooks – Feminsim is for everybody: Boken som vann Ms Blogs läsares topplista över världens bästa feministiska fackböcker. Den levererade verkligen och borde översättas bums. Sedan borde alla tonåringar läsa den i skolan.

2. Kathryn Stockett – Niceville: Det är en fantastisk bok om hur överklasskvinnorna behandlade sina svarta hembiträden i en amerikans stad på 60-talet. Rasism, kvinnogemenskap och en kvinna som går sin egen väg- Det är inte heller någon romans som står i centrum, utan det faktum att huvudpersonen vill något annat med sitt liv.

3. Chimamanda Ngozi Adichie – En halv gul sol: Boken om kriget i Biafra berörde mig djupt och ledde mig till en fantastisk feminist och författare från Nigeria. Jag kunde inte bestämma mig för om En halv gul sol var bättre än debutromanen Lila hibiskus, men jag tog den jag läste först.

Read Full Post »

Idag får vi något och bita i. Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Lista 10 författare som du håller som favoriter just nu. Naturligtvis gör det ingenting om du även nämner den bok du värdesätter högst av var och en.

Jag har gjort ett försök till inbördes rangordning, men inte lagt den största vikten där. Sådant kan nämligen variera från dag till dag. I alla fall, här är mina tio favoritförfattare just nu:

1. Slavenka Drakulic: Min absoluta favorit. Jag gillar mest hennes böcker om livet i det kommunistiska Östeuropa. Måste läsa mer av henne, men jag slutade när hon skrev en så hemsk bok som jag inte kunde släppa på flera år (Inte en fluga för när om Haagrättegångarna mot förbrytarna under Balkankrigen).

2. Sofi Oksanen: Så fantastisk bra och jag älskade alla de böcker jag läst av henne. Ser mycket fram emot hennes nästa som jag har hört det ryktas snart kommer på finska.

3. Marilyn French: En favorit som hänger med. Jag tycker mer om Sin mors dotter än den mer kända Kvinnorummet. Jag har fler böcker av henne i bokhyllan, både romaner och facklitteratur och någon gång ska jag ta mig tid att läsa dem.

4. Chimamada Ngozi Adichie: En ny favorit som seglat upp de senaste dagarna. Fler böcker är på väg att inhandlas/lånas av vänner. Ser fram emot det!

5. Doris Lessing: Jag har läst många böcker av henne sedan hon fick nobelpriset och jag älskar dem allihop. Jag gillar att läsa om koloniallivet och om personer som ifrågasatte de vitas privilegier. Jag tycker också om att hon ofta har huvudpersoner som man inte riktigt vet om man gillar eller inte.

6. Elin Wägner: Av alla författare från förr så gillar jag Wägner bäst. Pennskaftet är en bok alla borde få läsa i skolan. Tycker att hon har fått alldeles för lite uppmärksamhet i svensk litteraturhistoria.

7. Wisława Szymboska: Efter att ha läst poesi en hel sommar så måste ja ha med min absoluta favoritpoet i den här listan. Om du är lite sugen på att läsa dikter, men tycker det känns lite motigt, så börja med Szymborska. Hon är lättillgänglig och du kommer att förstå tjusningen med lyrik på en gång!

8. Joyce Carol Oates: Hon är för produktiv för att få nobelpriset, om man får tro ”experter”. Jag tycker ändå att hon borde få det. Jag har läst flera böcker som jag älskar och fler kommer det att bli. Hennes bästa är enligt många Blonde om Marilyn Monroe och den står på att-läsa-listan.

9. Tomas Tranströmer: Ytterligare en favoritpoet får plats på listan. Tranströmer fick ett välförtjänt nobelpris förra året och jag har länge älskat hans dikter sedan jag började läsa poesi i mitten på nittiotalet.

10. Vilhelm Moberg: Min favorit i tidiga tonåren och jag tycker att han håller än. Har inte läst så många böcker jag skulle önska av honom och näst på tur står Raskens som jag köpte på bokrean för massor av år sedan.

Bubblare: Hanne-Vibeke Holst, Nawal el Sadaawi (läst för få böcker), Margaret Atwood, Alice Munro, Assia Djebar (läst för få böcker), Paul Auster (läst för få böcker), Selma Lagerlöf, Herta Müller (läst för få böcker).

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1977 i Enugu, Nigeria.
Tillhör minoriteten Igbofolket.
Debuterade som författare med Lila hibiskus 2003.

Chimamanda Ngozi Adichies feministiska gärning

Hon föddes i Enugu i Nigeria, men växte upp i universitetsstaden Nsukka. Hennes föräldrar tillhör Igbofolket och drabbades hårt av kriget i Biafra. Både Adichies morfar och farfar dog i kriget. Hon har skildrat detta bortglömda krig i boken En halv gul sol. Titeln syftar på Biafras flagga som delvis pryddes av en halv gul sol.

Hon har skrivit i hela sitt liv, i alla fall om man få tro hennes mamma. Detta berättar hon i SVT:s program Babel den 14 oktober 2012 (programmet finns tyvärr inte kvar på nätet). Hon började plugga på universitetet i Nsukka, University of Nigeria, och där var hon redaktör för en tidning som gavs ut av katolska medicinstudenter. Hon stannade i ett och ett halvt år och sedan flyttade hon till USA. Där tog en master i kreativt skrivande vid Johns Hopkins University.

2003 debuterade hon med boken Lila hibiskus och den har fått stor framgång runt om i världen. Det var dock med En halv gul sol som kom 2006 som hon fick sitt stora genombrott. Båda böckerna har fått många priser.

Adichie är en hängiven feminist och det pratade hon om i ovan nämnda Babel-avsnitt. Hon brinner för kvinnor och kvinnors rättigheter. Det märker du om du läser hennes böcker.

Chimamanda Ngozi Adichie och jag

Det är sällan jag hittar författare som jag verkligen vill läsa allt av. Slavenka Drakulic en är. Sofi Oksanen en annan. Nu kan jag även lägga till Chimamanda Ngozi Adichie till den listan. Efter Lila hibiskus är jag helt såld. Jag tycker också att det är roligt att jag och Adichie är födda samma år. Nu vi vi kanske inte purunga längre, men det är ändå ungt att vara en framgångsrik prisbelönt författare och blott 35 år. Och då pratar jag tyvärr inte om mig själv.

Böcker av Chimamanda Ngozi Adichie som jag läst och recenserat

Lila hibiskus 2003

En halv gul sol 2006

Read Full Post »

Om du läser baksidan av Lila hibiskus så kan du få för dig att det är en fruktansvärd historia. Jag lät mig inte avskräckas då jag hade hört mycket gott om boken. Det är jag glad för.

Kimbili växer upp med en far som är auktoritär och slår sin familj. Han är mycket gudfruktig och hans kärlek till barnen tar sig brutala uttryck. I samhället kämpar han mot korruption och ger pengar till välgörenhet och det är många ser upp till honom. Kimbili och hennes bror Jaja får lite andrum en dag då fadern går med på att de ska få hälsa på hans syster och kusinerna. I den familjen finns det mindre pengar men mer skratt och syskonen lever upp. Brodern är den som mest anpassar sig till det nya livet och inte vill åka hem. De tvingas hem igen när pappan får veta att systern mot hans vilja har bjudit hem fadern att bo med dem. Han är inte kristen och barnen förbjuds att bo under samma tak som en hedning. Detta blir början på slutet.

Det är ingen upplyftande feelgood-roman, men det är en gripande historia om en flickas uppväxt i Nigeria. Det är också en berättelse om vad religiös fanatism kan leda till och hur en person kan vara en stor och omtyckt man samtidigt som han slår sin familj. Jag älskade boken och den var svår att lägga ifrån sig.

Läs mer: Adlibris, Bokus, GP, DN, Dagens bok

Read Full Post »

Denna vecka tycker Lyran att vi ska hjälpa de aderton och presentera tre perosner som borde få nobelpriset. Jag kommer precis som hon presentera tre kvinnor. Förra året skrev jag på Newsmill att det finns flera kvinnor som bör kunna få det och då nämnde jag Joyce Carol Oates, Margaret Atwood och Alice Munro. Jag tänkte göra det svårt för mig och välja tre nya.

Nawal El Sadaawi: En kvinna som nämnts ofta i nobelprissammanhang och som jag läst alldeles för lite om. Hennes bok Imamens fall var dock en höjdare. Jag har fått förmånen att träffa denna fantastisk feminist och hennes engagemang smittar verkligen av sig.

Chimamanda Ngozie Adichie: Jag kastar in en liten outsider. En halv gul sol om kriget i Biafra är en fruktansvärt bra bok som alla borde läsa och det skulle inte förvåna mig om Adichie någon gång får nobelpriset. Lila hibiskus står på att-läsa-listan.

Assia Djebar: Jag har inte läst henne och borde kanske därför inte nämna henne. Jag har köpt två av hennes böcker och har skyhöga förväntningar i och med att hennes namn ofta dyker upp i nobelprissammanhang. En feminist från Algeriet, varför skulle jag inte ha skyhöga förväntningar?

Read Full Post »

Older Posts »