Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Dagens feminist 2011’

Årets julkalender här på Feministbiblioteket har varit en stor succé på många sätt. Jag har fått massa positiv respons här, på Facebook och Twitter och även muntligt. Jag känner att det var svårt att välja ut tjugofyra feminister som skulle vara med och det blev lite ad hoc från dag till dag. Jag valde att ha så stor geografisk och tidsmässig spridning som möjligt, framför att ta mina tjugofyra favoriter.

Jag har kommit fram till att i och med gårdagens sista lucka så är det inte slut med dagens feminist. Jag kommer att fortsätta med veckans feminist framöver och om motivationen börjar tryta så blir det månadens feminist. Alla feminister jag skrivit om finns under Introduktion. Där ligger de i bokstavsordning.

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1908 i Paris, död 1986 i Paris
Gav ut hennes mest kända verk Det andra könet 1949
Levde tillsammans med filosofen Jean-Paul Sartre

Simone de Beauvoirs feministiska gärning

Den sista feministen i den här julkalendern är den allra största. Få är det förmodligen som inte håller med om det.

Simone de Beauvoir växte upp i en borgerlig och religiös familj. De arbetade hårt för att stanna i borgarklassen efter att ha förlorat sin förmögenhet. I tonåren fick Simone en religiös kris och hon blev ateist, något som hon förblev resten av livet. Hennes filosofi gick mycket ut på att sätta sig upp mot borgarklassen och religionen.

Hon började studera filosofi på universitetet i Paris och det var så hon träffade sin blivande livskamrat Jean-Paul Sartre. 1929 blev de ett par. Han ville gifta sig men henne först, men hon trodde inte på äktenskapet, men de förblev ett par hela livet. Hon tog examen i filosofi och matematik och efter universitetet började hon undervisa i matematik.

de Beauvoir var existentialist och 1944 skrev hon sin första essä på det temat. Ett år tidigare kom hon ut med sin första roman, She came to stay, som handlar om hennes förhållande till Sartre.

1949 kom Det andra könet som väl måste få kallas tidernas mest betydelsefulla feministiska verk. Där myntar hon begreppet: Man föds inte till kvinna, man blir det. I boken beskriver hon hur kvinnan genom historien har setts som det andra könet i förhållande till mannen, som är norm. Hon vill göra upp med kvinnoförtrycket så att kvinnor kan befrias från sina könsroller. Verket anses som startskottet för den andra vågens feminism. Den vågen kännetecknas av frigörelse från äktenskapet och könsrollen som binder kvinnor i hemmet samt den sexuella revolutionen.

Simone de Beauvoir och jag

Såklart stod Det andra könet högst upp på att-läsa-listen när jag drog igång projektet som senare detta fram till den här bloggen. Det var först 2004 som jag satte tänderna i den och trots att den bitvis är rolig så är den rätt så mastig och bitvis ganska trist. Läs mitt omdöme genom länken nedan. Det är en tidig recension och i Feministbibliotekets begynnelse var mina recensioner mest omdömen. Jag har börjat förnya recensioner på gamla klassiker och när jag skriver detta påminns jag om att jag borde förnya just den. Jag har en biografi över henne i bokhyllan, som är skriven av Deirdre Bair. Jag hittade den på Myrorna för flera år sedan och jag får se när jag tar mig tid till den. Sommaren 2010 var jag i Paris och besökte hennes grav på Montparnasse-kyrkogråden där hon ligger tillsammans med Sartre. Det var ett stort ögonblick i mitt feministiska liv.

Bok av Simone de Beauvoir som jag läst och recenserat

Det andra könet 1949

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1939 i Melbourne
Gav ut bestsellern Den kvinnliga eunucken 1970
Hedersdoktor vid University of Sidney

Germaine Greers feministiska gärning

Germaine Greer är född och uppvuxen i Melbourne och efter att hon avslutat sina studier i engelsk och fransk litteratur vid universitetet där, flyttade hon till Sidney. Där engagerade hon sig i en socialanarkistisk grupp.  Hennes politiska åsikter låg då, och ligger till stor del fortfarande långt åt vänster.

Hon flyttade senare till Storbritannien och undervisade på universitetet i Warwick. Hon lämnade sin post där efter succén med Den kvinnliga Eunucken. 1972 reste hon istället runt i världen för att marknadsföra sin bok. Hon har även undervisat på universitetet i Tulsa där hon grundade tidskriften Tulsa Studies in Women’s Literature.

I Den kvinnliga eunucken (1970) argumenterar Greer för att kvinnor måste ta kontrollen över sina egna kroppar och hon går igenom hur kvinnor formats av män genom åren. En kvinna bör inte foga sig efter mannen vilja utan själv leva fritt och leva ut sin sexualitet. Boken skrevs när kvinnor var hemmafruar och där idealet var att de borde hålla på sig, kanske inte tills de gift sig, men i alla fall inte haft så många sexuella partners.

Efter Den kvinnliga eunucken har hon givit ut en bok om kvinnliga konstnärer, Hinderloppet, som översatts till svenska. Annars har det var en del publikationer och artiklar som inte översatts. Hon är aktiv i debatten fortfarande. Bland annat kunde vi se henne i somras uttala sig om en undersökning som kommit fram till att kvinnor är sämre på att parkera.

Germanine Greer ses som en av sin tids mest tongivande feminister.

Germaine Greer och jag

Jag läste Den kvinnliga eunucken som en av de första i projektet Feministbiblioteket. Jag tyckte att den var bra och den passade väl in i den tidsanda som jag har läst fler böcker från. Jag håller på att läsa Hinderloppet just nu men jag har inte kommit så långt och det går väldigt trögt.

Bok av Germaine Greer som jag har läst och recenserat

Den kvinnliga eunucken 1970

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1959 i New York
Debuterade med Backlash 1991
Journalist och skriver för bland andra New York Times och Wall Street journal

Susan Faludis feministiska gärning

Susan Faludi kommer från en judisk familj och är född och har uppväxt i New York. Hennes mamma är journalist och hennes pappa fotograf. Hennes far är ungrare och överlevde förintelsen.

Under åttiotalet skrev Faludi artiklar om feminism i olika tidningar. Hon mötte mycket motstånd och det motståndet ledde så småningom fram till boken Backlash, där hon beskriver hur feminismens tappat mark sedan sjuttiotalet. Hon menar att sjuttiotalet var en glansperiod för feminismen då man tog avstånd från hemmafrulivet och krävde rätt till sin kropp och detta blev under åttiotalet en tillbakagång till femtiotals-idealen. Hon granskar TV-serier, filmer och andra medier som många glorifierar till hemmafruar och tar avstånd från abort.

Efter Backlash skrev hon Ställd – förräderiet mot mannen som bygger på intervjuer av amerikanska män som har svårt att leva upp till det mansideal som var produkten av andra världskriget.

Hon har även skrivit en bok om vad som hände efter 9/11, Den amerikanska mardrömmen, om att man där tog till gamla beprövade myter om hjältar och värnlösa kvinnor som behöver räddas. Brandmän blev symbolen för hjältarna och kvinnor och barn räddades. Hon menar att man här helt ignorerade de många kvinnor som hjälpte till att räddas folk och de många män som föll offer för terrorattacken. 9/11 ledde också till något av en backlash för feminismen.

Susan Faludi och jag

Jag hade länge Ställd liggande på mitt nattygsbord, men orkade aldrig börja. Så fick jag tag på Backlash och blev otroligt imponerad. Jag läste efter den Ställd, men det gick inte lika fort och jag fick läsa klart den enligt principen tio sidor om dagen. När hon lanserade sin sista bok Den amerikanska mardrömmen, kom hon till Sverige och jag träffade henne på Akademibokhandeln. Då tog jag bilden som ni ser ovan och när jag skulle ta den med min mobil, skrattade hon och sa att hon trodde jag skulle ringa.

Böcker av Susan Faludi som jag läst och recenserat

Backlash 1991

Ställd – Förräderiet mot mannen 1999

Den amerikanska mardrömmen eller bakhållet mot kvinnorna 2008

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1882 i London, död 1941 i East Sussex, England
Romandebuterade 1915 med Resan ut
Tillhörde den sk Bloomsburygruppen
Hon lev av depressioner och valde att ta sitt liv på våren 1941

Virginia Woolfs feministiska gärning

Virginia Woolf är född och uppvuxen i London och utbildades i hemmet av sina föräldrar. 1912 gifte sig Virginia Woolf med Leonard Woolf och de hade ett starkt band till varandra. De startade Hogarth Press som gav ut Virginias böcker.

De både ingick i Bloomsburygruppen, en samling brittiska intellektuella från 1905 till andra världskriget. Där ingick även bland andra den senare nobelpristagaren T S Eliot. I gruppen såg man liberalt på sex och flera hade sexuella förbindelser med varandra, även över könsgränserna. Gruppen var emot det viktorianska och flera var drivande inom den brittiska modernismen. De hade ett betydande inflytande på det brittiska kulturlivet.

Woolf debuterade som författare 1915 med boken Resan ut. Hon gav sedan ut flera böcker som var kritik mot samhället och de flesta böcker gavs ut på det egna förlaget. Hennes mest kände essä är Ett eget rum (1929), där hon säger att en kvinna måste ha ett eget rum och egna pengar för att kunna bli en bra författare. Med det tar hon avstånd från hemmafrusystemet.

Hon led av depressioner och en dag i mars 1941 orkade hon inte längre, utan fyllde sina fickor med stenar och vandrade ut i vattnet för att ta sitt liv.

Hennes bok Mrs Dalloway och hennes liv har blivit en bok av Michael Cunningham, Timmarna (1998), och en film. Nicole Kidman fick en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för sin roll som Virginia Woolf i den filmen.

Virginia Woolf och jag

Jag såg pjäsen Wer hat angst für Virgina Woolf ? (Vem är rädd för Virginia Woolf?) på Burgteater i Wien när jag bodde där 1999. Den handlar inte om henne, men jag blev då intresserad av att läsa om henne. Det skulle dock dröja fram till 2003 då jag såg filmen Timmarna på ett plan från Dakar, som jag verkligen skulle göra slag i saken. Då köpte jag och läste både boken Timmarna och Mrs Dalloway.

Böcker av Virginia Woolf som jag läst och recenserat

Mrs Dalloway 1925

Ett eget rum 1929

Bok om Virigina Woolf som jag läst och recenserat

Cunningham, Michael; Timmarna, 1998

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1939 i Ontario, Canada
Debuterade med Den ätbara kvinnan 1969 (sv 1980)
Slog igenom med Upp till Ytan 1972
Bloggar på Year of the Flood och twittrar som @MargaretAtwood

Margaret Atwoods feministiska gärning

Margaret Atwood växte upp i Canada där hon även bott större delen av sitt liv. Hon är mest känd för sina romaner, men hon har även skrivit poesi och barnböcker. Hon har skrivit i princip i hela sitt liv och visste redan vid sexton års ålder att hon ville bli författare på heltid. Hon har studerat litteratur och har en master. Hon har undervisat vid en rad olika universitet i Canada och USA, bland annat i Vancouver, Toronto och New York.

Hennes litterära verk spänner över olika genrer. Hon har skrivit såväl science fiction och spökhistorier, som mer traditionella romaner. Hennes första roman, Den ätbara kvinnan, har ibland setts som en tidig bok i den så kallade andra vågens feminism. Hon förnekar detta, då den var flera år före den vågen. Den bok som först översattes till svenska, Upp till ytan(1972, sv 1979 och i nytryck på Norstedts 2010), är en samhällskritisk roman där patriarkatet är en del som kritiken riktar sig mot. Det är en bok om mänskliga relationer, där maktstrukturerna mellan könen synliggörs.

I Atwoods böcker är beskrivningen av Canada ofta med. Hon förknippas med canadensisk nationalism under 60- och 70-talen.

När hon fyllde 70 år 2009 hade hon en stor galafest på Laurentian University i Sudbury, Ontario. Där lanserade hon boken Syndafloden. Idag bloggar hon på Year of the Flood (som Syndafloden heter i original och hon twittrar regelbundet.

Margaret Atwood och jag

Jag upptäckte Atwood ganska sent, men mitt första möte med henne, Kattöga från 1988, var allt annat än en besvikelse. Det enda som hindrar mig från att läsa mer av henne är att min att-läsa-lista är så otroligt lång. Men nu känns det som att det snart är dags för boken i min bokhylla, Onyx och Clarke från 2003, och dess uppföljare Syndafloden. Jag följer henne på twitter och det kan jag rekommendera fler att göra! Jag tycker att hon är en het nobelpriskandidat.

Böcker av Margaret Atwood som jag läst och recenserat

Upp till ytan 1972

Kattöga 1988

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1801 i Åbo, Finland död 1865 i Haninge
Gav ut romanen Hertha 1856
Efter Hertha reste hon till södra Europa och till Orienten och återvände 1956

Fredrika Bremers feministiska gärning

Fredrika Bremer anses som en av de första feministiska pionjärerna. Hon fick en sträng uppfostran på familjegodset i Årsta och hon kännetecknades som barn som livlig och utan tålamod. Fadern var sträng, men lät henne utbilda sig. Familjen reste också till andra länder och Fredrika fick i 20-årsåldern komma i kontakt med främmande kulturer.

Hon började skriva och 1828 gav hon ut sin första bok i serien Teckningar ur vardagslifet. Hon var påverkad av många vid denna tid, moderna tänkare och på hemmaplan fick hon en vän i rektorn och sedermera kyrkoherden Per Johan Böklin som var hennes andliga bollplank. Deras korrespondens finns utgivet.

Hennes mest kända verk är den feministiska romanen Hertha (1856) som av kvinnorörelsen betraktat som den svenska feminismens startskott (detta då det fanns tydliga feministiska tankar även hos Hedvig Charlotta Nordenflycht hundra år tidigare). Som exempel kan nämnas att Fredrika Bremer-förbundets medlemtidning bär namn efter romanen. Bremer var upprörd över den gifta kvinnans ställning och den då så omdiskuterade boken anses ha bidragit till lagen som gav kvinnan rätt att bli myndig vid 25 års ålder (1858).

Efter Hertha gav sig Bremer ut på en lång resa, genom Europa och slutligen till Palestina. Denna resa har kallats ”Pilgrimsresan” och om den berättar hon i boken Livet i gamla världen (1862).

Fredrika Bremer och jag

Eftersom Fredrika Bremer är en så känd person och en viktig pionjär inom kvinnorörelsen har jag länge velat läsa böcker om och av henne. Mycket annat har dock kommit emellan. 2009 läste jag Ulrika Kärnborgs bok om henne och var extra intresserad eftersom min partikollega Anders Jonsson redogjort i ett föredrag om sin bok De gjorde skillnad, att flera vänsterintellektuella försökt att få många liberala feminister att vara socialister. Detta tyckte jag lös igenom i Kärnborgs bok och det var synd. Efter den har jag läst två av Bremers romaner.

Böcker av Fredrika Bremer som jag läst och recenserat

Grannarna 1837

Hertha 1856

Bok om Fredrika Bremer som jag läst och recenserat

Kärnborg, Ulrika; Fredrika Bremer; 2003

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1949 i Rijeka, Kroatien
Gift med DN:s krönikör Richard Swartz
Bor i Stockholm och på Istrien

Slavenka Drakulics feministiska gärning

Slavenka Drakulic är född och uppvuxen i forna Jugoslavien, närmare bestämt i nuvarande Kroatien. Hon har en fil kand i sociologi och litteratur från universitet i Zagreb. Hon gifte sig tidigt och fick en dotter när hon endast var 19 år. Hon är journalist och författare. Hennes dotter är idag också en framstående jouranlist.

1990 lämnade hon Kroatien av politiska skäl. Hon och fyra andra kroatiska journalister anklagades för att vara ”häxor” och att de ”våldtog” Kroatien. Orsaken var att de, enligt artikel författaren Slaven Letica (rådgivare åt dåvarande president Tudjman), inte såg serbiska våldtäkter i krig som systematiska, utan pratade om ett generellt problem att kvinnor våldtas i krig. Det var att försköna serbernas brott. Efter den artikeln fick Drakulic ta emot dödshot och blev utfryst av sina vänner. Hon flyttande då till Wien, där hon träffade den svenska utrikeskorrespondenten Richard Swartz, som hon gifte sig med 1993.

I mitten av åttiotalet gjorde Drakulic en reportageresa i flera östeuropeiska länder för Ms Magazines räkning och det var efter den resan som hon gav ut boken Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna (på svenska 1994), om kvinnor i kommunistiska Östeuropa. I förordet till den svenska upplagans rättar hon sig och säger att det överlevde, men de har fortfarande inte kommit över kommunismen.

Hon har skrivit både romaner och reportageböcker och när hon skriver romaner skriver hon på kroatiska, medan reportageböckerna skrivs på engelska. Hon är starkt kritisk mot kommunismen och hon har skrivit om hur det är att leva i ett kommuniskt land. Vardagslivet präglar flera av hennes berättelser i reportageböckerna. Hon har även skrivit om kriget på Balkan, främst i hennes kanske mest kända verk Balkan Express från 1993. Hon har också skrivit en bok om makthavarna i forna Jugoslavien och hur de haft det i fängelset i Haag, Inte en fluga förnär (2004). Efter den blev hon sugen på att skriva om folk som gjort något positivt istället och skrev boken Den rena godheten, om människor som ger liv genom att skänka organ (Drakulic har själv fått en njurtransplantation).

Idag bor hon i Stockholm och ibland på Istrien i hemlandet Kroatien. Hon skriver då och då för Dagens Nyheter och i år fick hon Svenska Dagbladets Europapris tillsammans med sin man ”för att de, var för sig och tillsammans, genom sina internationellt uppmärksammade böcker och artiklar fördjupar kunskapen om Europa och inspirerar till ett gemensamt samtal om kontinentens historia, samtid och framtid”.

Slavenka Drakulic och jag

Ibland undrar man var man har huvudet någonstans. I många år har Drakulics böcker om livet i Östeuropa varit mina favoritböcker. Så var det först igår när jag bläddrade lite i en av dem som jag insåg att många av dem handlar om kvinnor. I början var Feministbiblioteket mycket snävare än det är idag och jag gjorde bedömningen då att hennes reportageböcker om Östeuropa inte platsade här. För länge sedan borde jag omprövat det. Men bättre sent än aldrig. Recensioner av tre av mina absoluta favoritböcker kommer inom kort.

Böcker av Slavenka Drakulic som jag läst och recenserat

Som om jag inte vore där 1999

Till sängs med Frida 2007

Böcker av Slavenka Drakulic som jag läst, men inte recenserat än

Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna 1991

Balkan Express 1993

Café Europa 1996

Read Full Post »

Kort fakta

Född i West Virginia 1892 död i Vermont 1973
Bodde fram till 1934 mestadels i Kina
Kinesiskt namn Sai Zhenzhu
Fick nobelpriset i litteratur 1938

Pearl Bucks feministiska gärning

Pearl Bucks föräldrar var missionärer i Kina och Buck bodde där större delen av sin uppväxt. Hon studerade vid universitetet i Vermont, men återkom till Kina 1914. Då var hon gift med John Lossing Buck och 1920 flyttade de båda till Nanjing och arbetade vid universitetet där.

1927 inträffade den sk Naijing-incidenten (läs mer om den på Wikipedia) då kommunisterna tog över staden från nationalisterna (detta ej att förknippa med massakern av Nanjing 1937 då japanerna intog staden). Flera västerlänningar blev dödade och Buck och hennes make fick gömma sig hos en fattig familj och på så sätt kom de undan. De lyckades ta sig till Shanghai och sedan till Japan där de bodde ett år. Efter det återkom de till Nanjing, men det var så pass osäkert att bo där så de lämnade Kina för gott 1934.

Många av Bucks böcker handlar om Kina och inte alltför sällan berättar hon om gripande kvinnoöden. I hennes mest kända verk Den goda jorden berättar hon om Wang Lung och hans liv från fattig man till rik godsherre. Även om huvudpersonen i boken är en man, så är det kvinnorna i birollerna som är de viktigaste för historien. Hon har skrivit en mängd romaner, noveller och fackböcker. Hon belönades med nobelpriset i litteratur 1938, främst för boken Den goda jorden. Utmärkelsen ska ha kritiserats då Buck ansågs för lättillgänglig (men något belägg för detta har jag inte hittat).

Pearl Buck och jag

Ni som är flitiga läsare av bloggen vet att jag har tänkt läsa alla nobelpristagare innan jag dör och det var så jag först kom i kontakt med Pearl Buck.  Mina föräldrar tog mig med till ett av de absolut bästa antikvariaten jag varit på (bättre än Myrorna i Hjorthagen!), nämligen Böckernas Hus i Tidan. De har en egen hylla för just nobelpristagare och där hittade jag Brevet från Peking. Den boken gillade jag, men anser inte at den är tillräckligt intressant ur kvinnosynpunkt för att platsa här. Jag blev intresserad av Buck när jag gjorde efterforskningar kring henne och införskaffade Den goda jorden. Den älskade jag och det kommer att bli mer av Buck i framtiden (men min att-läsa-lista är så lång att det nog dröjer ett tag till, men Modern står i bokhyllan). På Feministbiblioteket och Liberala kvinnors Nobelmingel förra året läste jag ett utdrag ur Den goda jorden.

Bok av Pearl Buck som jag läst och recenserat

Den goda jorden 1932

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1977 i Jyväskylä, Finland
Debuterade som författare med Stalins kossor 2003
Fick Nordiska rådets litteraturpris för Utrensning 2010

Sofi Oksanens feministiska gärning

Idag är dagens feminist en ung (lika ung som jag!) författare från Finland. Hon är född och uppvuxen i Finland, men har en mamma som ursprungligen är från Estland och hon har tillbringat många somrar där.

Sofi Oksanens mamma växte upp i Sovjetunionen och träffade där hennes far som var på besök i landet. Mamman emigrerade till Finland på 70-talet och när Sofi var föddes 1977. Om det hon skriver i Stalins kossor stämmer överens med hennes liv fick hon tidigt veta att det var viktigt att inte säga att hon var halvestniska, eftersom alla kvinnor som kom från Sovjetunionen var ”rysshoror”.

Hon har lidigt av ätstörningar och det är ett tema i boken Stalins kossor. Hon beskriver där den halvestniska unga tjejens dilemma som fast mellan två världar, där hon inte kan prata om livet i Estland med vännerna i Finland. Detta jobbig liv leder till att hon har svårt med relationer och hon är bulimiker. Vi får i boken även följa hennes mors och mormors liv.

Stalins kossor följdes upp av Baby Jane, som handlar om panikångest. Två tjejer bor tillsammans i Helsingfors, men förhållandet är komplicerat då den ena lider av panikångest. Oksanen har själv sagt att det främsta temat i boken är psykisk ohälsa och inte homosexualitet (se intervju i DN 2010). Hon definierar sig själv som bisexuell, men är i övrigt mycket förtegen om sitt privatliv.

Hennes hittills största succé är Utrensning. För den tilldelades hon Nordiska rådets litteraturpris 2010. En ung flicka som rymt från sina hallickar möter en äldre kvinna som varit övertygad kommunist under sovjettiden. Året är 1992 och deras liv nystas upp för läsaren. Oksanen säger till DN 2010 att hon inspirerats av Slavenka Drakulics beskrivningar av det sexuella våldet i Jugoslavienkriget. Utrensning är även en pjäs som bland annat har spelats på Stadsteatern i Stockholm.

Oksanen skriver om kvinnor och för henne är det en självklarhet att kalla sig feminist.

Sofi Oksanen och jag

Jag fick tips om henne av min finska vän Mia. Vi har träffats genom politiken, men delar ett stort intresse för feminism, litteratur och Östeuropa (vi gjorde en resa till Balkan tillsammans 2004). Därför visste hon att jag skulle älska Sofi Oksanen och såklart gjorde jag det!

Böcker av Sofi Oksanen som jag läst och recenserat

Stalins kossor 2003

Baby Jane 2005

Utrensning 2008

Pjäs av Sofi Oksanen som jag sett och recenserat

Utrensning på Stockholms Stadsteater 2011

Read Full Post »

Older Posts »