Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Djur’

Lo fridlystI Svenska kvinnoförbundet i Helsingfors lokalavdelning Sörnäs har man haft ett projekt att dela ut genusmedveten barnlitteratur till stadens svenskspråkiga förskolor. De två böckerna som var inhemska (och inte kom från Sverige) var Sagan om prinsessan Bulleribång och den här. Jag bestämde mig för att ge min son båda i julklapp.

Lo fridlyst är en fabel i förskolemiljö där varje barn har fått bli ett djur. Lo är en vildkatt som alla är rädda för. Det kommer så småningom fram att Lo är ensam och inte vet hur man närmar sig andra barn.

Jag vet inte riktigt om jag förstod den här boken. Det var en bok om känslor och att ha svårt att uttrycka dem, men jag tyckte mest att den var konstig. Det kändes som att det borde vara en bok på rim eller med en särskild rytm i språket för att det skulle funka (jag liksom förväntade mig det när jag läste), men utan det förstod jag den inte alls. Det finns vackra formuleringar och fina beskrivningar (”Men plötsligt kan Lo höra hur Edvins hjärta bankar som en babyhammare av tyg.”), men det räckte inte för mig. Det återstår att se vad Hugo kommer att tycka om den om något år.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD

Annonser

Read Full Post »

Då är uppföljaren här till Kivi och monsterhund, Sveriges första barnbok med hen. Om den första var lite knasig så är uppföljaren helt skruvad. I den här boken vill Kivi ha en gorilla och hen åker till zoo med hela släkten för att hitta en. Hen hittar ingen gorilla, men väl en ledsen goraff som ingen vill ha och tar den med till sig.

Boken är på rim och det är ett visst flyt i texten, men man måste verkligen hålla tungan rätt i munnen för man stöter på ord som morbröstrar, mappor och pammor när man minst anar det. Det en rolig bok och Kivi är en kul huvudperson som är handlingskraftig och domderande. Som sagt är hela berättelsen helt skruvad och när jag går tillbaka till mig själv som barn så tyckte jag oftast att det var jätteroligt. Nu återstår det att se om mitt barn tycker att det. Han sprang iväg efter två sidor, men det är inget att fästa sig vid eftersom han inte har mycket till tålamod. Jag är inte skeptisk mot att använda hen, men någonstans känns det lite väl politiskt korrekt. Men å andra sidan så kan det bli roligt att förklara konstiga ord för sina barn (och då syftar jag inte på hen, utan snarare morbröstrar). Jag är lite kluven. I vilket fall som helst så tror jag att barn inte ser det politiskt korrekta och hen eller inte hen, det är en kul bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Olika, Språktidningen

Read Full Post »

Jag har saknat bra pekböcker till Hugo och det är tyvärr mest för att jag inte tagit mig tid till att köpa några. Då dimper det ner ett paket från Olika och jag finner dessa fantastiska pekböcker för små barn som mitt. När jag börjar läsa så är min första reaktion att det kanske var lite att ta i och lite väl politisk korrekt. De flesta djur har nämligen namn som tillhör någon invandrargrupp eller minoritet, vars barn sällan ser sina namn i svenska barnböcker. Foad Fluga, Dexi Daggmask och Mika Myra, alla finns de med. Efter några genomläsningar för mitt barn som dock inte ville sitta still och lyssna, är jag faktiskt övertygad. Andra gör det inte och någonstans ska väl även de barnen kunna känna sig hemma? Olikas pekböcker är ett mycket bra komplement till andra böcker (men för mig är det de enda, men  jag har ingen brådska att hitta någon med mer svenska namn, för det är faktiskt inte så viktigt).

Läs mer: Olika Förlag, Adlibris 1, Adlibris 2, Adlibris 3, Bokus 1, Bokus 2, Bokus 3

Read Full Post »

I Vem sover inte? ska Kanin sova över hos Nalle. Först leker de massor, men när det är dags att sova blir Kanin rädd. Trots att Nallemamman gör vad hon kan måste Kanin hämtas av sin mamma mitt i natten.

En bok för det minsta om rädsla och det är befriande att det är pojken som är rädd. Det talas inte så mycket om kön i Wirséns böcker men vi vet att Nalle är en hon och Kanin en han. Den stora behållningen i den här boken för de vuxna är att Nalles föräldrar inte heller sover fast det är natt. Vad gör mamma och pappa vakna mitt i natten – I SAMMA SÄNG!?!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

I Stina Wirséns senaste bok får vi följa alla vännerna i serien hem. Nalle, Kanin, Nallegris, Katt och Fågel  letar efter varandra för att de vill leka. Vi får träffa allas familjer och får veta att Kanin har två mammor, Nallegrisens pappa är en arg typ och Fågels föräldrar tar sig gärna ett glas vin när Fågel inte är hemma.

Jag älskar Stina Wirséns böcker, men det är svårt att sätta fingret på varför just Vem är var? är den bästa, men det är helt enkelt den jag läser mest och aldrig verkar tröttna på. Fast det kan förstås ändras, den är trots allt den senast inhandlade boken.

Nu även aktuell som film.

Läs mer: BonnierCarlsen, Adlibris, Bokus, Barnboksprat

Se filmen: Folkets Bio, SvD

Read Full Post »

Jag har fått många tips om Fyra hönor och en tupp och jag läste den på biblioteket medan Hugo kröp omkring och sög på andra böcker. Jag blev inte besviken.

De söta hönorna och den gulliga tuppen är huvuddjur i den här feministiska sagan. Hönorna får dela på lika mycket mat som tuppen får ensam, klagar och får bara mindre och mindre att äta. Tuppen och hans vänner lär dem att veta hut. Så åker de på konferens och lär sig säga ifrån och organisera sig. När de kommer hem sätter de ner foten och så får alla tillslut lika mycket att äta.

En underbar saga om feminismens kärna. Jag ska definitivt köpa den så att den finns i vårt hem och läsa den många, många gånger för min son.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Jag letade efter feministisk lyrik och blev glad när jag fann Sängboken av Sylvia Plath på Medborgarplatsens bibliotek. Men när jag började läsa så förstod jag att den hamnat fel, det är nämligen en barnbok. Illustrationer av Quentin Blake (som även illustrerat Roald Dahls böcker) och det är en underbar barnsaga på rim om sängar. Jag kommer definitivt läsa den för Hugo flera gånger innan den måste tillbaka till biblioteket.

Det är ibland fantastiskt att bli överraska och få något annat än det man tänkt sig. Jag får vänta med att se vad jag tycker om Sylvia Paths diktning, men kan konstatera att som barnboksförfattare duger hon fint. De härligt ostereotypa illustrationerna och den underbarart fantasifulla texter utgör en fantastisk barnbok.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »