Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Död’

Mannen som kom på IVF-tekniken är död. Han fick nobelpriset 2010 och han mottog det samma dag som jag hade varit inne på Sophiahemmet och plockat ut mina ägg. Någonstans mellan nobelfesten den fredagskvällen och söndag förmiddag två dagar senare blev vår son till.

Tack Robert Edwards för det du gjort för oss och för så många andra ofrivilligt barnlösa! Du kommer alltid finnas i våra tankar. Vi lever tillsammans med ett barn som är ett resultat av din forskning och hur skulle vi någonsin kunna tacka dig tillräckligt för det?

Hugo i Hongkong

Hugo 18 månader i Hongkong.

Annonser

Read Full Post »

The Columbia Anthology of Modern Chinese LiteratureJag sökte efter kvinnliga författare från Hongkong och fann Xi Xi. Hon skriver under könsneutral pseudonym och heter egentligen Zhang Yan. Hon växte upp i Shanghai, men emigrerade till Honkong med sin familj när hon var tolv. Novellen A woman like me fann jag i antologin The Columbia Anthology of Modern Chinese Literature där delar finns på Google books, bland annat just den här novellen.

Huvudpersonen är en kvinna som ingen man kan älska. Hon har ett bra yrke som hon älskar, hon jobbar med kosmetika. I början av novellen får vi veta att huvudpersonen precis träffat en ny man och han tycker inte om kvinnor som använder make up. Det gör inte vår huvudperson, men hon jobbar med att sminka andra. Nu är det inte så att hon fixar till brudar eller kvinnor som ska på andra festligheter, utan hon sminkar döda. Ingen man vill ta i en kvinna som varje dag rör vid en död människas hy.

Jag tyckte att det var en berättelse som bidrog till eftertanke om hur vi ser på vissa yrken. Men det var också en historia om en kvinnas tankar om att hennes yrke, främst om hur mycket hon tycker om det, men också att skulle kunna vara ett hinder för att få bli älskad. Mannen i berättelse vill följa med henne till jobbet och novellen slutar när de precis ska gå in. Jag kan inte hjälpa att jag kände mig snuvad på konfekten. Jag fick inte reda på hur han reagerade.

Read Full Post »

Litauen berättarMycket lite litauisk kvinnolitteratur är översatt till svenska. Bokförlaget Tranan, som ger ut böcker från hela världen, har gett ut en novellsamling av ett antal litauiska författare, Litauen berättar: Att avregistrera ett spöke. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.

I boken kan vi läsa att Kalinauskaitė är en av Litauens mest uppskattade författare och att hon på senare tid bidragit med mycket livserfarenhet och självironi i sina texter. Att avregistrera ett spöke är som titeln kanske avslöjar, en lite smårolig berättelse om kvinnan som inte klarar av att städa upp efter sina döda föräldrar. Det förflutnas spöke följer henne och hon måste försöka att bli av med det.  Det känns verkligen om att hon använder sig av självironi i den novellen.

Nu har det gått en vecka sedan jag läste texten och den har inte fastnat, därav den kanske lite knapphändiga beskrivningen av innehållet. Det är heller inget ni måste läsa om ni inte har något bättre för er.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Jag har läst Christer Nylanders bok Maktens offer. Som jag skrivit tidigare så känner jag Christer och ni får läsa den här analysen med den vetskapen i bakhuvudet. (Och för er som läste det tidigare inlägget: Jag har fått det bekräftat av författaren att boken var till mig.)

Maktens offer utspelar sig i riksdagskorridorerna efter valet 2014. Sossarna har vunnit och ett nytt parti, Frihetspartiet, har blivit vågmästare och utgör tillsammans med Vänsterpartiet regeringsunderlag. Frihetspartiets Oscar Schiller är en känd religionsskeptiker och han jagas av en fanatisk präst som även har personliga skäl att hata honom. Leila Drakulic är vänsterpartist och lever ihop med en kvinna som slår henne. Både Schiller och Drakulic lider av kval från förr. Schillers barn har dött i en olycka och Drakulic har fruktansvärda minnen från kriget i Sarajevo. Deras vägar har korsats före de tog plats i riksdagen. Leila väntar Oscars barn. Oscar får mystiska paket med dockor i kistor och han undrar om det är prästerna som är efter honom. Dessutom jagas han av Ewa, Leilas svartsjuka flickvän.

I Maktens offer är ett viktigt tema våld mot kvinnor. Det nya Frihetspartiets främsta valfråga var hur många kvinnor faller offer för olika religioners syn på våld i nära relationer. Dessutom är Leila själv drabbad, men hon lever med en kvinna och känner att det är speciella omständigheter som gör att hon slår henne. Ungefär på samma sätt som många andra resonerar när de blir slagna av sina män. En av huvudpersonerna är man och en kvinna och jag tycker att Nylander porträtterar båda trovärdigt. Den enda karaktär som jag hade svårt att förstå var Ewa, Leilas våldsamma flickvän. Hennes hat och impulsiva beteende förklaras inte och hon känns en smula överdriven.

I övrigt tycker jag att det var en spännande deckare och en mycket bra deckardebut av Christer Nylander. Det var en bladvändare trots att både offer, gärningsmän och motiv var kända på förhand. Dock tycker jag att upplösningen kunde varit mer gastkramande och inte vara över så fort. Ewas historia känns också lite överflödig. Den hade kunnat vara mer passande om det inte hade avslöjats på förhand vem hon var, eftersom en hustrumisshandlande kvinna inte är en vanlig gärningsman i deckare. Den politiska biten tyckte jag var bra. Det var skönt att Nylander inte hade gjort hjältarna till folkpartister. Det var också skönt att huvudpersonerna framställs som sympatiska och med goda värderingar, trots partifärg. Det fanns inslag som kanske känns överdrivna även i den politiska biten, men ska man helt och hållet hålla sig till det som är strikt trovärdigt så blir det ingen story.

Slutligen vill jag bara säga att boken bör förses med en varningstext: Varning för barn som far illa!

Läs mer: Bra Böcker, Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Den amerikanska poeten Sylvia Plath led av psykiska problem och tog sitt liv 1963, endast 31 år gammal. Hon var gift med och även skild från den engelska poeten Ted Hughes och med honom hade hon två döttrar. Vid sin död lämnade Plath efter sig ett komplett manus till en ny bok och den gav exmaken ut under namnet Ariel 1965. Han ändrade dock ordningsföljden på dikterna och dottern Frieda gav ut den ursprungliga versionen 2004. Sedan i år finns hela diktsamlingen tolkad till svenska av Jonas Ellerström och Jenny Tunedal.

Det är fantastiskt vackra dikter i Ariel, men samtligt präglas de av depression och död. Det är svårt att inte läsa diktsamlingen som en självbiografi och det är även lätt att föreställa sig att hon som skrivit dikterna valde att avsluta sitt liv. Men det är inte bara svärta. Sättet hon beskriver kvinnan är verkligen fantastik. Kvinnan som partner, kvinnan som moder och kvinnan som människa. Sylvia Plaths diktande och språk är underbart att ta del av. Just kvinnan och det svarta kombineras i dikten Ofruktsam kvinna, om den egna önskan och omvärldens tryck. Det var en av mina favoriter i boken. Mest grät jag och fick en jobbig klump i magen, men trots det är det en av de vackraste diktsamlingar jag läst.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Expressen, GP, SvD

Read Full Post »

Pjäsen Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika ingår i en samling, Medealand och andra pjäser (2012), men jag väljer att recensera varje pjäs var för sig.

Det var för pjäsen om Valerie Solanas som gjorde att jag lånade boken. Jag blev inte besviken. Det var en fantastisk pjäs om en psykiskt störd kvinna som inte viker en tum från sina ideal. I pjäsen ligger hon på sin dödsbädd och livet passerar revy genom olika scener. Det är inte en skönmålning av Solanas gärningar eller åsikter och det är inte heller en amerikans snyftare där hon förlåter sin far. Det är en stark berättelse om hur ett manssamhälle kan slå fruktansvärt hårt mot en individ.

Det var en pjäs där man småfnissar, men där skrattet definitivt fastnar i halsen. Det mest tragikomiska inslaget är Daddys girl, det Solanas kallar kvinnor som lever efter mansnormen, som skriver en avhandling om henne. Daddys girl påstår hela tiden att hon är på Solanas sida, men Solanas bara hånar henne och bryr sig inte om vad som kommer att skrivas om henne för eftervärlden. Daddys girl spelades tydligen av Alexandra Rapaport och det hade varit fantastiskt kul att se!

Läs mer: Dramaten, Adlibris, Bokus, Aftonbladet, DN, Expressen, SvD

Recensioner av pjäsen: SvD, Helsingborgs Dagblad

Read Full Post »

En diktsamling som stått i min bokhylla sedan 1997 då jag fann den på ett antikvariat i Göteborg (jag besökte ofta sådana när jag var nyinflyttad i ”storstan”) var Eeva Kilpis samlade dikter. Min kärleks höga visa är ett urval av hennes dikter från 1972-84. På bokens omslag står det ”Läs den och bli glad!”, och jag kan inte säga det bättre själv. (Det är Gunder Andersson från Fönstret som har gjort detta uttalande, vem han nu var.)

Dikter som Kan man få knulla för en hundring och Säg till om jag stör är så fantastiska att jag kan dem utantill och har så kunnat sedan jag första gången läste dem på högstadiet. Hennes andra dikter är minst lika bra och samlingen är en resa genom en människas liv med vardag och bekymmer. Det är många starka dikter om döden skriven av en icke-troende och det var även många dikter om moderskapet som berörde mig mycket.

Läs här en intervju med Eeva Kilpi i SvD 9 mars 2005.

Read Full Post »

Older Posts »