Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Elin Wägner’

Jag har under flera år utmanat mig själv att läsa fler klassiker. Brott och straff, Den gamle och havet, Gösta Berlings saga, Anna Karenina och Andarnas hus när några av alla de böcker jag läste. Nu ska jag, på uppmaning av Lyran, lista tre klassiker jag vill läsa:

1. Jerusalem av Selma Lagerlöf: Jag har tänkt på det så länge, men det blir inte av. Något som har läst den och som kan ge mig en spark i baken?

2. Blonde av Joyce Carol Oates: Jag tycker att den får räknas till en modern klassiker. Det sägs vara Oates bästa, men 850 sidor avskräcker. Tyvärr.

3. Åsa-Hanna av Elin Wägner: Jag älskar Elin Wägner, men jag har ändå inte läst Åsa-Hanna som är hennes första roman som utspelar sig i Småland.

Read Full Post »

Krans 19Bakgrund

1922 bildar bland andra Elin Wägner, Kerstin Hesselgren och Elisabet Tamm Fogelstagruppen. Fogelsta var den gård Tamm bodde på och där skulle gruppen hålla medborgarutbildningar för kvinnor eftersom det nu behövdes för att få kompetenta kvinnor som skulle kunna ställa upp i val. Den första kursen hölls sommaren 1922. Tamm och Hesselgren satt i riksdagen vid den här tiden (båda dåtidens folkpartiet) och Tamm hade redan 1919 blivit invald i Sörmlands landstingsfullmäktige. Kurser hölls på gården fram till sommaren 1954 och fyra år efter det avled Elisabet Tamm. Fogelstagruppen gav även ut tidskriften Tidevarvet. Kända personer som gått kurser på Fogelsta är bland andra Siri Derkert och Moa Martinsson.

Resmålet

Idag finns det en utställning på Fogelsta om Medborgarskolan och dess grundare. Utställningen verkar bara vara öppen på sommaren. På Fogelstas hemsida kan du hitta mer information om gården och när du kan besöka den.

Ta dig dit

Fogelsta ligger utanför Julita, två mil norr om Katrineholm.

Jag och Fogelsta

Jag har varit intresserad att besöka stället ända sedan jag läste Ulrika Knutssons fantastiska bok Kvinnor på gränsen till genombrott. Jag och min svärmor pratade om att göra en utflykt dit flera gånger, men tyvärr är det försent i svärmors fall. Jag får se till att ta mig dit på egen hand istället. Jag tror att min mamma också skulle vara intresserad av att åka dit.

Medborgarskolan på Fogelsta

Fogelsta.

Read Full Post »

Krans 9Bakgrund

Elin Wägner var journalist och författare och hon bodde stora delar av sitt yrkesverksamma liv i Stockholm. Efter att ha vunnit De nios stora pris 1925, köpte hon en tomt i dåvarande Bergs kommun i Småland. Där byggde hon ett hus som fungerade som en fast punkt i tillvaron när hon själv reste runt i Sverige och värden och drev politisk verksamhet. Hon kom senare att bo i huset fram till sin död 1949. Under tiden hon bodde här var hon bland annat aktiv politiskt och satt som oberoende i kommunfullmäktige i Berg.

Resmålet

Idag är Lilla Björka ett museum som drivs av Stiftelsen Elin Wägners Lilla Björka. Under juli månad pågår där konstutställningar, men jag förstår inte av hemsidan om det är öppet för besökare året om eller bara på sommaren. Elin Wägner-sällskapet bildades 1990 för att hålla Wägners livsverk levande. De har deltagit i den insamling som ledde till att Lilla Björka idag är ett museum. De jobbar inte bara för att rusta upp Lilla Björka, utan också för att få en staty av författaren på Odenplan i Stockholm. Om du vill stödja Lilla Björka kan du göra det på bankgiro 5075-7624 och om du vill stödja en staty av Elin Wägner på Odenplan i Stockholm kan du göra det på bankgiro 645-0126.

Ta dig dit

Lilla Björka ligger norr om Växjö och här är en karta.

Lilla Björka och jag

Jag har aldrig varit där, men skulle gärna göra ett besök.

Lilla_Björka

Lilla Björka där Elin Wägner bodde i slutet av sitt liv.

Elin som staty

Såhär skulle statyn se ut. Siri Derkert har gjort originalet som ska förstoras är det tänkt. Det fattas fortfarande 100 000-150 000 kr för att statyn ska kunna bli verklighet så skänk pengar du också!

Read Full Post »

Idag får vi något och bita i. Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Lista 10 författare som du håller som favoriter just nu. Naturligtvis gör det ingenting om du även nämner den bok du värdesätter högst av var och en.

Jag har gjort ett försök till inbördes rangordning, men inte lagt den största vikten där. Sådant kan nämligen variera från dag till dag. I alla fall, här är mina tio favoritförfattare just nu:

1. Slavenka Drakulic: Min absoluta favorit. Jag gillar mest hennes böcker om livet i det kommunistiska Östeuropa. Måste läsa mer av henne, men jag slutade när hon skrev en så hemsk bok som jag inte kunde släppa på flera år (Inte en fluga för när om Haagrättegångarna mot förbrytarna under Balkankrigen).

2. Sofi Oksanen: Så fantastisk bra och jag älskade alla de böcker jag läst av henne. Ser mycket fram emot hennes nästa som jag har hört det ryktas snart kommer på finska.

3. Marilyn French: En favorit som hänger med. Jag tycker mer om Sin mors dotter än den mer kända Kvinnorummet. Jag har fler böcker av henne i bokhyllan, både romaner och facklitteratur och någon gång ska jag ta mig tid att läsa dem.

4. Chimamada Ngozi Adichie: En ny favorit som seglat upp de senaste dagarna. Fler böcker är på väg att inhandlas/lånas av vänner. Ser fram emot det!

5. Doris Lessing: Jag har läst många böcker av henne sedan hon fick nobelpriset och jag älskar dem allihop. Jag gillar att läsa om koloniallivet och om personer som ifrågasatte de vitas privilegier. Jag tycker också om att hon ofta har huvudpersoner som man inte riktigt vet om man gillar eller inte.

6. Elin Wägner: Av alla författare från förr så gillar jag Wägner bäst. Pennskaftet är en bok alla borde få läsa i skolan. Tycker att hon har fått alldeles för lite uppmärksamhet i svensk litteraturhistoria.

7. Wisława Szymboska: Efter att ha läst poesi en hel sommar så måste ja ha med min absoluta favoritpoet i den här listan. Om du är lite sugen på att läsa dikter, men tycker det känns lite motigt, så börja med Szymborska. Hon är lättillgänglig och du kommer att förstå tjusningen med lyrik på en gång!

8. Joyce Carol Oates: Hon är för produktiv för att få nobelpriset, om man får tro ”experter”. Jag tycker ändå att hon borde få det. Jag har läst flera böcker som jag älskar och fler kommer det att bli. Hennes bästa är enligt många Blonde om Marilyn Monroe och den står på att-läsa-listan.

9. Tomas Tranströmer: Ytterligare en favoritpoet får plats på listan. Tranströmer fick ett välförtjänt nobelpris förra året och jag har länge älskat hans dikter sedan jag började läsa poesi i mitten på nittiotalet.

10. Vilhelm Moberg: Min favorit i tidiga tonåren och jag tycker att han håller än. Har inte läst så många böcker jag skulle önska av honom och näst på tur står Raskens som jag köpte på bokrean för massor av år sedan.

Bubblare: Hanne-Vibeke Holst, Nawal el Sadaawi (läst för få böcker), Margaret Atwood, Alice Munro, Assia Djebar (läst för få böcker), Paul Auster (läst för få böcker), Selma Lagerlöf, Herta Müller (läst för få böcker).

Read Full Post »

Jag valde att ta med även Sverige i min utmaning, men här är fokuset lite annorlunda av naturliga skäl. Jag läste några klassiska författare och passade på att fördjupa mig lite extra i Selma Lagerlöf. Jag har läst två noveller, två pjäser, en biografi och en brevsamling (som jag sorterar under biografier).

Vilka böcker?

Karin Boye: Ella gör sig fri
Selma Lagerlöf: Spökhanden, En riktig författarhustru
Ann-Charlotte Leffler: Familjelycka
Frida Stéenhoff: Den smala vägen
Elin Wägner: Selma Lagerlöf I & II

Sammanfattning läsupplevelse Sverige

Jag är glad att jag äntligen fick tummen ur att läsa Selma Lagerlöfs brev till Valborg Olander samt Elin Wägners biografi över Selma. Den sistnämnda fanns djupt ner i Stadsbibliotekets magasin och jag är glad över att jag utsatte bibliotekarien för det lilla extra arbetet. Det var för den biografin som Wägner tog plats i Svenska Akademien och med tanke på hur mycket jag gillar Wägner så var det på tiden att jag läste den. Jag läste också feministiska pjäser från förra sekelskiftet.

Vad har jag lärt mig?

Det fanns många kvinnor runt förra sekelskiftet som kämpade för fler rättigheter för kvinnor och flera av dem skrev om det i romaner och pjäser. De pjäser jag läst av Stéenhoff och Leffler hade en tydlig politisk underton, men trots kvaliteten på dramerna har de inte spelats i efterhand (förrän nu i vår tid). De ansågs för omoderna, tillskillnad från andra pjäser av exempelvis Strindberg som aldrig tycks ligga fel i tiden. Jag har även lärt mig mycket om Selma Lagerlöf och hon kommer så småningom ta plats som veckans feminist.

Read Full Post »

Elin Wägner fick i uppdrag av Tor Bonnier att skriva en biografi över Selma Lagerlöf ett halvår efter att hon gått bort 1940. Det är lite speciellt att en framstående författare ombeds skriva om en författarkollega, men Wägner har gjort det mycket bra. Så bra att det ledde henne till Svenska Akademin som andra kvinna, efter just Selma Lagerlöf.

Elin Wägner och Selma Lagerlöf kände inte varandra speciellt väl, men de har träffats ett par gånger och Wägner har som journalist intervjuat Lagerlöf vid några tillfällen. Däremot levde de i samma tid och var engagerade i samma saker. Selma Lagerlöf var kvinnosakskvinna och slogs för kvinnors rösträtt, även om hon inte stod på barrikaderna lika mycket som Wägner. Wägner går genom Lagerlöfs liv, verk och politiska gärningar. Fokus ligger på litteraturen. Mycket ingående beskriver Wägner hur böcker vuxit fram och hur Lagerlöf arbetat med olika idéer och karaktärer.

Jag är mycket glad att jag begärda upp den här biografin från Stadsbibliotekets magasin i Stockholm. Den som slog mig först var att kärleken till Valborg Olander inte berörs, de är endast goda vänner. Istället pratar Wägner om att Lagerlöf inte var attraktiv på äktenskapsmarkanden för att hon var halt. Det var lite det som var charmen, att läsa en biografi skriven i en annan tid. En tid som var som den tid då Lagerlöf levde.

Läs även Wägnerfantasten Birger Schlaugs omfattande analys av boken.

Read Full Post »

Det var ett tag sedan jag hakade på Lyrans tematrio och eftersom mitt barn har somnat och min man sover så tänkte jag att nu var ett bra tillfälle att skriva och tänka efter lite. Veckans teamtrio handlar om yrken och vi uppmanas att berätta om tre böcker där huvudpersonernas yrken skildras.

Pennskaftet av Elin Wägner: Journalist. Självklart måste jag ta med en av mina absoluta favoritböcker. Pennskaftet är ett gammalt öknamn på journalister och huvudpersonen i den här boken, som också kallas för just Pennskaftet, är journalist och kvinnosakskvinna som inte bara slåss för rösträtt, utan också för fritt sex.

Kvinnorna på 10:e våningen av Karin Alfredsson: Läkare. Jag älskar Alfredssons deckare och tycker det är synd att jag inte har någon oläst just nu. Huvudpersonen heter Ellen Elg och är läkare. Varje bok utspelar sig i ett nytt land och skildrar ett kvinnoförtryck. Kvinnorna på 10:e våningen utspelar sig i Vietnam där Ellen jobbar på ett sjukhus. Hon kommer en internationell barnsmugglarliga på spåren.

Blind gudinne av Anne Holt: Polis. Jag läser just nu den enda av Anne Holts deckare om polisen Hanne Wilhelmsen som jag tidigare inte läst (vilken också är Holts debutroman). Anledningen är nog att den är på norska och har varit kurslitteratur. Den superduktiga, men socialt inbundna, polisen som är lesbisk och kör rosa HD är otroligt fascinerande och en av de bästa deckarkaraktärerna i modern nordisk litteratur, skulle jag säga. Jag läste böckerna om henne när mina kriterier för Feministbiblioteket var mycket snävare än idag. Men såklart ska alla recenseras här, en efter en, för norsk feministisk deckarlitteratur när den är som bäst, platsar definitivt här!

Read Full Post »

Makadam förlag har i år gett ut en gedigen samling könspolitiska texter från Carl Jonas Love Almqvists Det går an till Gudrun Schymans talibantal. Med könspolitik menas lagar, regler och förbud som varit könsspecifika eller som påverkat könen på olika sätt. Böckerna innehåller bland annat texter om rösträttsrörelsen (Selma Lagerlöf och Elin Wägner), värnplikten (Verner von Heidenstam och Hjalmar Branting) och kvinnans roll i hemmet och på arbetsmarknaden (Eva Moberg). De senare texterna berör sjuttiotalets kvinno- och mansrörelser (bland annat Grupp 8), invandrarkvinnors situation (Fadime Shaindals tal i Riksdagen) och revolten mot heteronormen (Lukas Moodyssons Fucking Åmål). Alla texter kommenteras och analyseras av en forskare.

Vid en första anblick kände jag att jag bubblade av kritik mot urvalet. Vad gjorde Schymans talibantal i en samling viktiga könspolitiska texter? Jag tycker dock att författarna motiverar urvalet väl. De tidiga texterna hade en direkt påverkan på det politiska läget, medan de senare mer representerar snackisar och olika feministiska inriktningar. Och en snackis var onekligen talibantalet. Dessutom är det ofta använts, utan att folk verkar veta vad Schyman egentligen sa.

Att läsa Könspolitiska nyckeltexter är att bli aningen mer bildad. Många av de äldre texterna är fantastisk spännande att få ta del av. Klara Johanssons satiriska texter om könsstereotypa skrivbord och bläckpennor påminner mycket om dagens genusdebatt om barnkläder och leksaker. 70-talets mansrörelse var en annan för mig intressant ny bekantskap. Jag fick verkligen mina egna fördomar prövade när jag läste om män som ”mjukisar” i Handledning för mansgrupper. Läs texterna och ta till dig, diskutera och läs mer om det som intresserar dig mest.

Läs mer: Adlibris 1 och 2, Adlibris 1, Adlibris 2Bokus 1, Bokus 2

Se hemsidan och följ nyckeltexterna på twitter.

Read Full Post »

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Om du hade möjlighet att byta plats med en av dina favoritkaraktärer, vem skulle det i så fall vara?

Eftersom detta är en feministisk blogg med fokus på kvinnolitteratur, så vill jag så ofta som möjligt svara utifrån böcker som jag recenserat här. Dock är de för det mesta av en sådan karaktär att det inte vore så kul att byta plats med huvudpersonen. Jag vill inte bli misshandlad, leva i en ojämställd relation eller byta med någon som levde för länge sedan i ett helt annat samhälle. Därför tänker jag tolka frågan något annorlunda och lyfta fram två böcker där jag skulle vilja byta med huvudkaraktärerna en stund, just för att få möjlighet att uppleva en viss era. Den ena speglar rösträttsrörelsen och den tidiga kvinnokampen i början av förra seklet i Sverige, och den andra den amerikanska kvinnorörelsen på 70-talet.

Pennskaftet av Elin Wägner: Pennskaftet, som var ett smeknamn/öknamn på journalister i början på 1900-talet, är en kvinna som vägrar leva efter samhällets normer. Hon är en rösträttskvinna och inte nog med det, hon förespråkar också fritt sex före äktenskapet. Hon träffar en man, men även om hon är kär i honom så vill hon bara ha honom om han kan tänka sig henne som både politiker, yrkeskvinna och utan att vara gift. Jag skulle vilja byta med Pennskaftet för att få uppleva rösträttsrörelsen i Sverige runt 1910.

Kvinnorummet av Marilyn French: Mira är en kvinna som fastnat i ett dåligt äktenskap och trots att hon ville ha ett annat liv sitter hon i en förort med två barn och en man som kommer hem alltmer sällan, i takt med att hon blir alltmer trist att umgås med. Men till skillnad från många andra i samma situation, bryter hon med honom när han har varit otrogen och hon börjar plugga på universitetet. Där träffar hon feminister och engagerar sig i kvinnorörelsen. Jag skulle inte vilja byta med Mira och hennes misslyckade äktenskap, men jag skulle vilja känna kraften i att förstå att det går att stå på egna ben när samhället menar det motsatta och jag skulle vilja få uppleva den feministiska rörelsen på 70-talet i USA, där kvinnorna slogs mot hemmafrusystemet.

Read Full Post »

Idag frågar Lyran oss om vi kan redogöra för tre, helst lite udda, böcker från Sverige med tanke på den stundande nationaldagen. Jag har så många böcker att välja på och det är svårt att välja ut tre stycken sådär rakt upp och ner. Därför göra jag några begränsningar för mig själv: tre romaner ur Feministbiblioteket; en från första vågens feminism, en från andra och en från tredje.

Elin Wägner – Pennskaftet: En av mina absoluta favoriter! Jag älskar Elin Wägner och jag älskar den här boken om rösträttsrörelsen och den svenska kvinnans emancipation.Boken tar upp kvinnans brist på politiskt inflytande och också möjlighet till fritt sex utan att behöva vara gift.

Maria Lang – Att vara kvinna: Jag älskar Maria Langs deckare, även om de är enkla pusseldeckare. Att vara kvinna utspelar sig på en kvinnosakskonferens vilket gör den lite extra rolig. Langs polis Christer Wijk åker på en riktig känga på slutet av sin feministiska kvinna som inte anser att det är hon som bör ge upp sin karriär för kärlekens skull.

Karin Alfredsson – Kvinnorna på 10:e våningen: Jag gillar konceptet på Alfredssons deckare. Varje bok handlar om utsatta kvinnor i något land i världen. I den här är det vietnamesiska kvinnor, prostitution och våld mot kvinnor som är temat. Läkaren Ellen Elgh är huvudperson i alla böcker och jag tycker att Kvinnorna på 10:e våningen är det bästa.

Imorgon återkommer jag med en bonustrio – tre danska favoriter. För imorgon är det Danmarks nationaldag.

Read Full Post »

Older Posts »