Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Folkpartiet’

Jag kan stolt presentera ytterligare ett pressklipp, denna gången i den folkpartianknutna Tidningen NU.

Artikel i Tidningen NU 28/3 2013

Klicka på bilden för att kunna läsa texten.

Read Full Post »

Jag har varit på konferens med Folkpartiet i Lundsbrunn (denna lilla skaraborgska ort som typ tredubblar sitt invånarantal en januarihelg varje år) och haft en liten teknikhörna. Jag tog med mig familjen som fick hänga hemma hos mamma och pappa och bli omhändertagna. Själv hade jag det mycket trevligt, träffade gamla bekanta och lärde känna nya personer. Det var en toppenhelg och imorgon ska jag inte gå till jobbet eftersom dagis är stängt och jag passar på att vila upp mig/leka med min son.

Det har hänt så mycket på sistone, inte minst i mitt eget blogg-liv, med litteraturkanon och massor av nomineringar som har ramlat in i snabb takt. Jag är så glad och tacksam över alla som har nominerat och som bloggat om mitt projekt!

Det har också hänt mycket i välden och Sverige som jag borde skriva om, men ibland sinar även min ork. Och nu när jag har tid och inte är för trött eller måste upp i svinottan (för fadern har lovat att gå upp först imorgon) så drabbas jag av en total blogghäfta. Vad ska jag skriva om?

Jag orkar inte fundera ut något bra, utan filar lite på recensioner av lettiska noveller och bjuder er Finlands heta kandidat till att få representera sitt land i Eurovision Song Contest i år – härligt könsstereotypt och inte det minsta nytänkande:

Marry me! En kvinnlig replik på Vill du ligga med mig då. Tack Mia för tipset!

Read Full Post »

Maria Arnholm

Det var en händelserik dag för en riksdagsanställd folkpartist idag. Först får vi veta att Nyamko Sabuni avgår och genast börjar spekulationerna om hennes efterträdare. Vi behövde inte vänta så länge. Jag är otroligt glad att valet föll på Maria Arnholm. Jag tyckte att det var en toppenrekrytering när hon började som statssekreterare hos Sabuni och som minister kan hon såklart åstadkomma än mer.

Som folkpartist vet jag att det inte är en blixtkarriär eller ett helt oväntat val. Till alla er som uttalet er och hävdat motsatsen och borde vetat bättre kan jag säga som en klok kvinna på Twitter: Har man inte koll kan man faktiskt googla. (Nu har SvD ändrat sin artikel från blixtkarriär till att det var väntat.)

Hon är feminist, hon är orädd, hon är smart och så är hon förbannat trevlig. Grattis Maria, grattis Folkpartiet och grattis Sverige!

Imorgon ska jag se till att hon får en hemsida på folkpartiet.se.

Read Full Post »

Idag var jag på besök på Liberala Kvinnors styrelsemöte. Det blev ett kort besök, men tanken var att jag skulle varit med dem igår. Jag var dock sjuk och satt hemma och läste lettisk poesi istället. Sedan jag föräldraledigheten som slutade i mars har jag haft två jobb, webbredaktör på Folkpartiet och Förbundssekreterare på Liberala Kvinnor. Det är med lite sorg i hjärtat jag nu lämnar Liberala Kvinnor för att jobba heltid på Folkparitet. Som småbarnsförälder med ett eget stort fritidsintresse är det svårt att klara av två halvtidsjobb. Det går, men det är inte alltid så roligt. Därför väljer jag nu att satsa på det ena och det känns bra. Att vara webbredaktör och hjälpa folk att läsa webbproblem är ju det roligaste jag vet!

Som förbundssekreterare har jag fått göra många roliga saker och landsmötet i oktober i Västerås var såklart höjdpunkten. Jag har träffat massa roliga människor, lärt känna härliga Bonnie lite bättre och fått jobba med fantastiska Hide! Nu har Anna Steele tagit över rodret och det tror jag blir toppen!

Böcker om starka kvinnor

Anna hade köpt böcker om fantastiska kvinnor till mig som avskedspresent och hon hade inte kunna träffa mer rätt. Hon sa att om jag redan har en bok så får jag ge den vidare och det är också roligt att få göra.

Tunisian girl av Lina Ben Mhenni: Den har jag läst och recenserat och skänker gärna till någon som är intresserad!

Älskade du av Barbara Voors: Jag har inte läst något av Voors på mycket länge så det ska bli spännande! Många bokbloggare gillar henne har jag sett.

Även tystnaden har ett slut av Ingrid Betancourt: Jag har tänkt att läsa den så länge. Den står faktiskt i min bokhylla så jag kan skänka detta ex också. Hör av dig om du är intresserad. Den här presenten bli förhoppningsvis en spark i baken att läsa den.

Vasadöttrarna av Karn Tegenborg Falkdalen: En bok om Gustav Vasas döttrar. Dem har jag inte hört så mycket av. Jag tycker om att läsa om kvinnor i det dolda som faktiskt också var en del av historien, bara inte lika omskrivna.

Siri av Lena Einhorn: En roman om Siri von Essen. Jag har blivit rekommenderad den av min svägerska som erbjudit mig att låna hennes ex. Men nu har jag ett eget!

Kära fröken Petri av Gunnar Petri: Anna Petri var författare och konstnär och hon drabbades av reumatism redan som nioåring, som försvårade hennes liv. Hon var rullstolsburen och levde mellan 1883 och 1964. Hon hade en stor kulturkrets omkring sig och boken handlar både om Anna och om kulturlivet i Linköping, där hon bodde och verkade.

Dyrkan och spektakel av Git Claesson Pipping och Tom Olsson: En bok om Selma Lagerlöfs framträdanden dels på den fest som den svenska kvinnorörelsen ordnade för henne efter nobelpriset 1909 och dels firandet av Runbergsdagen i Finland 1912.

Tveeggade svärdet av Martin Blecher: En bok om Facebooks påverkan på våra liv. En bonusbok till ett sådant sociala medier-freak som jag är!

Jag återkommer med recensioner, såklart, men den som läser min blogg ofta vet att jag har många före på att-läsa-listan. Några av böckerna är dock riktigt korta så det är inte helt omöjligt att jag läser någon inom kort. Håll utkik och hör av dig om du ar intresserad av någon av de två böcker jag redan hade.

Tack Liberala Kvinnor för den här tiden! Och som jag sa till er så kommer vårt samarbete inte att ta slut här. Feministbiblioteket gör gärna saker ihop med er i framtiden också.

Read Full Post »

Krans 6

Bakgrund

Igår skrev jag om ett museum för kvinnliga konstnärer i USA och hyllade det initiativet. Idag är jag betydligt mer kluven när jag presenterar dagens feministiska resmål. På Sveriges Riksdag, min arbetsplats, finns mycket konst, både ny och gammal. Av naturliga skäl är det många manliga konstnärer bland den äldre och betydligt fler män än kvinnor finns porträtterade. Detta hör till historiens anda. När det kommer till den nyare konsten är det mer svårförklarat. För att väga upp den snedvridna respresentationen finns det en kvinnorum på riksdagen.

Det är olika utställningar där och första året jag jobbade på riksdagen och gick en guidekurs så fanns det bland annat en stor tavla föreställande ett läppstift och olika smink-varumärken, målad av en man, på ena väggen och bland annat två foton av riksdagsledamöternas barn på en annan vägg. Det kändes så fel. När jag igår gick upp för att fota konsten i rummet var det lite annorlunda. Nu kändes det faktiskt som att man gjort något bra av det. Se bild och bildtext längst ned och tyck till!

Resmålet

Sveriges Riksdag är ett populärt resmål och många kommer dit och går en guidad tur. Jag har själv gått en guidekurs och kan berätta lite om byggnaden och den politiska historien.

Ta dig dit

Sveriges Riksdag ligger på Helgeandsholmen mellan Norrmalm och Gamla Stan (men formellt sett i Gamla Stan) i Stockholm. Mejla mig för en privattur: hanna@feministbiblioteket.se.

Sveriges Riksdag och jag

Jag har jobbat för Folkpartiet sedan 2004 och varit placerad på riksdagen sedan 2006. Jag är lite kluvet inställd till miljön. Det är naturligtvis fantastiskt att sitta ”mitt i smeten” och springa på både kända och okända politiker varje dag. Samtidigt är det en gammal byggnad och på vintern blir det jättekallt och på sommaren jättevarmt. Det känns dock mest som ett i-landsproblem. Jag älskar egentligen min arbetsplats.

Kvinnorummet - ett collage

Enligt faktabladet som finns att få i Kvinnorummet: 2012 bestämdes det att Kvinnorummet skulle förnyas. Ett nytt tema ska presenteras varje 8:e mars. Nu är temat Kvinnliga pionjärer och förebilder i politiken. Kerstin Hesselgren, första kvinnliga riksdagsledamoten, Karin Söder, första kvinnliga partiledaren och Ingegerd Troedsson, första kvinnliga talmannen pryder en vägg. Lena Cronqvists söta flickor i brons är ett stående inslag. Siri Derkerts fina porträtt av Fogelstakvinnorna finns där samt karikatyrer av politiker (visserligen tecknade av män, Poul Ströyer och Riber Hansson) och mellan Cronqvists flicka och Derkerts tavla ser ni en karikatyr av Folkpartiets Marit Paulsen.

Jag i spegeln

Det finns även en spegel för att vi ska kunna se Sveriges första kvinnliga statsminister. Och det är jag, uppenbarligen!

Read Full Post »

Idag skriver Uje Brandelius , vänsterpartistisk organisationschef och känd från Doktor Kosmos, i Expressen att borgerligt sinnade personer inte har rätt att kalla sig för feminist. Det är inte bara idiotiskt, utan också historielöst och okunnigt. Men för att inte fastna i den liberala feminismens fantastiska historia med förgrundspersoner som John Stuart Mill, Fredrika Bremer och Mary Wollstonecraft, så ska jag försöka att analysera texten utifrån vad som gäller idag.

Som en inledning måste jag klargöra att det ärt skillnad på borgerlig och liberal feminism. Mycket av den borgerliga feminismen kommer från särartsfeminismen och där kommer idéer som att uppväga det kvinnliga och vurma över moderskapet. Den liberala feminismen kommer från likhetsfeminismen som innebär att vi tror på att alla människor är olika och att skillnaderna mellan individer är större än mellan könen.

Innan jag klagar så ska jag ge Brandelius rätt i att när det kommer till liberal feminism så är det mycket som vi tycker, men samtidigt inte vill att staten ska lägga sig i. Men att vi inte vill kvotera i bolagsstyrelser eller sänka allas inkomst betyder inte att vi inte vill förändra gamla invandra strukturer.

Brandelius skriver: Enligt högerlogiken att det är okej att öka orättvisorna om alla får mer i plånboken. Ja, det är bättre om alla får det lite bättre än att alla har det lika jävligt. Det vi vill göra istället för att höja skatten för alla är att privatisera mycket i den offentliga sektorn. Det skulle leda till större konkurrens i kvinnodominerande yrken och i sin tur leda till högre löner. Problemet är inte att privat sektor betalar höga löner, utan att kvinnor oftare jobbar i offentlig sektor och väljer arbeten med sämre karriärmöjligheter och lägre löner. På det seminariet som Brandelius hänvisar till i artikeln kom förslaget fram att alla måste få vägledning i skolan om vad karriärvalet innebär i form av lön och möjligheter till befordran. Det är ett bra förslag tycker jag.

RUT är en jämställdhetsreform. En del försöker få det till att medelklassens män kan slippa städa genom att betala för det och på så sätt får medelklasskvinnorna lite större frihet och att det är det som är jämställdhetsreformen. Så ser inte jag på saken. RUT är en möjlighet för kvinnor som tidigare arbetat svart att komma in på arbetsmarknaden med vita jobb och rätt till pension och a-kassa. Dessutom är motargumenten att man minsann kan städa själv ett oerhört fånigt argument och jag aldrig hört att någon höjer rösten för att kontor, trapphus och offentliga byggnader ska städas av ideella krafter.  Kan man vara för ROT-avdraget så är det otroligt märkligt att säga nej till RUT. Män får möjligheten att utföra hushållstjänster vitt, men inte kvinnor, blir verkligheten.

Föräldraförsäkringen är en het fråga bland liberaler. Familjens valfrihet står mot att försäkringen konserverar invanda könsrollsmönster. Nyamko Sabuni sa på seminariet idag att försäkringen är statens pengar och över statens pengar bestämmer politikerna. Enda anledning till att vi inte inför helt individualiserad föräldraförsäkring är att det inte är en populär reform. Socialdemokraterna vill också ha fler pappamånader, men någon tredelning av försäkringen har inte införts trots att oppositionen vill ha det. Det ligger nog tyvärr mycket i det och det är klart att det är lätt att vara vänsterpartist i opposition och kräva det, men en helt annan sak att ha det breda LO-kollektivet emot sig när man väl kommer så pass nära makten att man har möjlighet att påverka politiken.

Och slutligen, kan vi inte konstatera att alla vi som kallar oss feminister (i alla f all vi som är likhetsfeminister) vill ha ett jämställt samhälle och att det som skiljer oss åt är vägen dit? Varför måste vi kasta titlar i ansikten istället för att bemöta varandras (dåliga) politik med motargument? De första feministerna var liberaler. Rösträttsrörelsen drevs av bland annat liberaler. För liberaler är ekonomisk frihet viktig, men minst lika viktig är också den sociala friheten. Det är vårt arv och det är det vi tror på idag.

Read Full Post »

Magasinet NeoJag älskar Magasinet Neo, men jag är partisk, det är min mans tidning. Icke desto mindre är det en fantastiskt bra tidning. Senaste numret pryds av Jan Björklund och det är en riktigt bra intervju av honom i tidningen. men det är inte det som jag ska skriva om nu, utan om den recension som Linda Skugge skrivit. Jag har hyllat Skugge här på bloggen flera gånger och även om jag inte håller med henne om allt eller delar hennes feminism helt och hållet så har vi en sak gemensamt. Vi är feminister som röstar borgerligt. Det är inte alltid så populärt bland andra feminister och det fångar hon mycket bra i sin recension.

De böcker Skugge skriver om är Karolina Ramqvists Alltings början och Kristina Sandbergs Sörja för de sina. Jag har inte läst någon av böckerna (bara Sandbergs förra bok, del 1 i trilogin om Maj, Att föda ett barn). I båda böckerna antyds det att den socialistiska sidan är den goda och den borgerliga den onda. Ramqvists bok handlar om Saga som växer upp med en feministisk mor som lär henne allt. Hon har gott om pengar och bor på Söder. Skugge tycker att detta är lite av ett hån när huvudpersonen inte vill jobba samtidigt som hon är förbannad på det moderatstyrda Sveriges hårda klimat. Skugge har själv vuxit ut nära Malmvägen i Sollentuna och alltid jobbat hårt för att få råd att göra roliga saker. Men trots det är hon ond för att hon röstar fel. I Sandbergs bok blir huvudpersonen Maj tillsagd att hon måste rösta blått, men hon vill ju tänka efter. Såklart vill hon det,,men enligt Skugge ligger det en värdering i det om att hon fortfarande kan välja den goda sidan. Båda böckerna hyllas på de vänstervridna kultursidorna. Skugges slutsats är att solidariteten mot kvinnor gäller bara kvinnor som röstar rött.

Nu har jag inte läst böckerna och kan inte säga om Skugge har rätt eller fel i sin analys,  men jag tycker ändå att det är intressant för jag har hört det så många gånger förut. Är man inte vänster så är man ingen riktig feminist. Som tur är har jag träffat många vänsterfeminister som är vettiga och inte tycker så, men fortfarande är det många som anser att feminister som kan tänka sig ett kapitalistiskt system inte är värda att kallas feminister.

Bra Linda Skugge, för att du uppmärksammar det!

Read Full Post »

I torsdags var jag moderator på ett seminarium om framtidens familjepolitik, som Liberala Kvinnor ordnade för att försöka påverka Folkpartiets programgrupp (de som arbetar med att ta fram ett nytt partiprogram) i rätt riktning.Vi talade då om vilka politiska styrmedel vi ska eller inte ska använda.  Det här inlägget ska inte handla om politiken, utan om mina erfarenheter. Ofta när jag pratar om familjepolitik generellt så får jag kommentarer om hur det ser ut i en enskild familj. Jag tänker nu berätta utifrån mig själv varför jag vill att vi ska vara regel och inte undantag.

Ibland sägs det att kvinnor är andra klassens arbetskraft och män andra klassens föräldrar. Det låter lite väl hårdraget, men i stora drag är det nog tyvärr sant. För att ändra på det krävs det att fler män är hemma med sina barn och fler kvinnor är hemma mindre. Jag och min man har dragit vårt strå till stacken genom att dela föräldraledigheten lika. Det kommer inte att synas i statistiken då vi inte tagit ut lika många dagar hos försäkringskassan, men för oss räknas dagar tillsammans med vårt barn. Nu lägger vi åt sidan exakt hur många dagar var och en var hemma och istället fokuserar på varför det är viktigt att båda två är hemma ensamma med fullt föräldraansvar under en del av barnets första år.

För det första är föräldraledigheten inget du vet på förhand hur den ska bli. Det är otroligt svårt att sätta sig in i hur den som är hemma har det. Det är ganska ensamt att vara hemma och det är både skitjobbigt och supersoft på en och samma gång. Ena stunden panikar du för inte vet varför barnet sover för länge/vägrar äta/gråter konstigt för att andra stunden sitta med din sovande bebis i famnen smuttande på en pepsi och talar om livet med din bästa vän. Om vi tänker oss att du är kvinna och det är första barnet/barnen och att det är du som tar första delen av föräldraledigheten så känner du nog igen dig i att din man kommer hem, du är dödstrött och han är ganska oförstående eftersom du varit i en galleria med en kompis hela dagen. I vårt fall förstod min man aldrig helt och hållet förrän han hade varit hemma själv. Att vara hemma med barnet samtidigt som jag eller bara ensam några timmar då och då, var långt ifrån samma sak. Jag tycker att det är viktigt att föräldraskapet inte är något kvinnligt. På ett samhälleligt plan är det därför bra om både män och kvinnor har erfarenhet av att vara hemma och ta fullt ansvar för sitt barn.

För det andra så är det den som är hemma och har störst kunskap om vad barnet behöver. Så länge flest kvinnor är hemma kommer förskolan i första hand att höra av sig till mamman om det händer något. Jag tror inte att någon på min sons förskola var förvånad över scenen som utspelades där för ett par dagar sedan. Hennings* skor var förvunna och hans pappa stod helt handfallen. Allt fick ett slut då jag kom in och fick se att det stod ett par skor på Hugos plats. Hugo var ute i sandlådan och lekte och jag frågade pappan om inte det var Hennings skor. Han hade ingen aning. Hans fru satt i möte och kunde inte konsulteras på telefon. Eftersom inga andra barn var kvar inne och det fanns ett par skor som ingen kändes vid, fick Henning ta på sig skorna som av något skäl vi inte vet hamnat på Hugos plats. När jag kom hem frågade jag min man om han vet hur Hugos skor ser ut. Han bara blängde på mig och jag vet att jag inte behöver fråga. Han vet. Såklart vet han det. Ska män inte bli behandlade som andra klassens föräldrar måste fler män ta sig ansvar och ta reda på hur deras barns kläder ser ut.

För det tredje så är det bra om fler män tar ut längre föräldraledighet för att kvinnor inte ska ses som andra klassens arbetskraft. Kvinnor måste sluta se hela föräldraledigheten som sin rättighet. Att komma dit kommer att ta lång tid, men ju fler pappor som tar ut mer än de två ickeöverlåtelsebara månaderna är ett framsteg.

Jag inspirerades att skriva detta när jag läste den här artikeln i Guardian om svensk pappaledighet.

*Henning heter såklart något annat i verkligheten

Read Full Post »

Det blev riksdagsledamoten Anna Steele som kammade hem segern i ordförandestriden i Liberala Kvinnor igår. Jag har tidigare jobbat med henne, så jag vet att det kommer att bli bra! Nu sticker hon på semester en vecka (det var planerat sedan långt tid tillbaka), men om en vecka ser jag fram emot nya spännande uppdrag på jobbet! Först lite vila dock. Det var en fantastisk bra helg, men nästa landsmöte vill jag vara med som åskådare.

Read Full Post »

Jag har läst Christer Nylanders bok Maktens offer. Som jag skrivit tidigare så känner jag Christer och ni får läsa den här analysen med den vetskapen i bakhuvudet. (Och för er som läste det tidigare inlägget: Jag har fått det bekräftat av författaren att boken var till mig.)

Maktens offer utspelar sig i riksdagskorridorerna efter valet 2014. Sossarna har vunnit och ett nytt parti, Frihetspartiet, har blivit vågmästare och utgör tillsammans med Vänsterpartiet regeringsunderlag. Frihetspartiets Oscar Schiller är en känd religionsskeptiker och han jagas av en fanatisk präst som även har personliga skäl att hata honom. Leila Drakulic är vänsterpartist och lever ihop med en kvinna som slår henne. Både Schiller och Drakulic lider av kval från förr. Schillers barn har dött i en olycka och Drakulic har fruktansvärda minnen från kriget i Sarajevo. Deras vägar har korsats före de tog plats i riksdagen. Leila väntar Oscars barn. Oscar får mystiska paket med dockor i kistor och han undrar om det är prästerna som är efter honom. Dessutom jagas han av Ewa, Leilas svartsjuka flickvän.

I Maktens offer är ett viktigt tema våld mot kvinnor. Det nya Frihetspartiets främsta valfråga var hur många kvinnor faller offer för olika religioners syn på våld i nära relationer. Dessutom är Leila själv drabbad, men hon lever med en kvinna och känner att det är speciella omständigheter som gör att hon slår henne. Ungefär på samma sätt som många andra resonerar när de blir slagna av sina män. En av huvudpersonerna är man och en kvinna och jag tycker att Nylander porträtterar båda trovärdigt. Den enda karaktär som jag hade svårt att förstå var Ewa, Leilas våldsamma flickvän. Hennes hat och impulsiva beteende förklaras inte och hon känns en smula överdriven.

I övrigt tycker jag att det var en spännande deckare och en mycket bra deckardebut av Christer Nylander. Det var en bladvändare trots att både offer, gärningsmän och motiv var kända på förhand. Dock tycker jag att upplösningen kunde varit mer gastkramande och inte vara över så fort. Ewas historia känns också lite överflödig. Den hade kunnat vara mer passande om det inte hade avslöjats på förhand vem hon var, eftersom en hustrumisshandlande kvinna inte är en vanlig gärningsman i deckare. Den politiska biten tyckte jag var bra. Det var skönt att Nylander inte hade gjort hjältarna till folkpartister. Det var också skönt att huvudpersonerna framställs som sympatiska och med goda värderingar, trots partifärg. Det fanns inslag som kanske känns överdrivna även i den politiska biten, men ska man helt och hållet hålla sig till det som är strikt trovärdigt så blir det ingen story.

Slutligen vill jag bara säga att boken bör förses med en varningstext: Varning för barn som far illa!

Läs mer: Bra Böcker, Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Older Posts »