Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Frida Stéenhoff’

Jag valde att ta med även Sverige i min utmaning, men här är fokuset lite annorlunda av naturliga skäl. Jag läste några klassiska författare och passade på att fördjupa mig lite extra i Selma Lagerlöf. Jag har läst två noveller, två pjäser, en biografi och en brevsamling (som jag sorterar under biografier).

Vilka böcker?

Karin Boye: Ella gör sig fri
Selma Lagerlöf: Spökhanden, En riktig författarhustru
Ann-Charlotte Leffler: Familjelycka
Frida Stéenhoff: Den smala vägen
Elin Wägner: Selma Lagerlöf I & II

Sammanfattning läsupplevelse Sverige

Jag är glad att jag äntligen fick tummen ur att läsa Selma Lagerlöfs brev till Valborg Olander samt Elin Wägners biografi över Selma. Den sistnämnda fanns djupt ner i Stadsbibliotekets magasin och jag är glad över att jag utsatte bibliotekarien för det lilla extra arbetet. Det var för den biografin som Wägner tog plats i Svenska Akademien och med tanke på hur mycket jag gillar Wägner så var det på tiden att jag läste den. Jag läste också feministiska pjäser från förra sekelskiftet.

Vad har jag lärt mig?

Det fanns många kvinnor runt förra sekelskiftet som kämpade för fler rättigheter för kvinnor och flera av dem skrev om det i romaner och pjäser. De pjäser jag läst av Stéenhoff och Leffler hade en tydlig politisk underton, men trots kvaliteten på dramerna har de inte spelats i efterhand (förrän nu i vår tid). De ansågs för omoderna, tillskillnad från andra pjäser av exempelvis Strindberg som aldrig tycks ligga fel i tiden. Jag har även lärt mig mycket om Selma Lagerlöf och hon kommer så småningom ta plats som veckans feminist.

Annonser

Read Full Post »

Frida Stéenhoff skrev många dramer under pseudonymen Harold Gote. Den smala vägen skevs 1910, men sattes aldrig upp under Stéenhoffs livstid. 2008 sattes den tillslut upp på Stockholms Stadsteater. Boken är utgiven efter ett samarbete med det feministiska bokförlaget Rosenlarv och Stockholms Stadsteater.

Den smala vägen är en pjäs om kvinnor och barns rätt i samhället. Aina Rosdal vill inte att hon och hennes man ska ta emot ett arv efter Ainas bror. Hon tycker istället att arvet ska gå till broderns oäkta son som bott hos sin far i hela sitt liv. Ainas make vägrar så länge det inte finns ett testamente. Aina ger inte upp och engagerar sig politiskt för oäkta barns rättigheter. Pjäsen slutar med att testamentet återfinns och den oäkta sonen ärver allt samtidigt som maken accepterar förlusten av förmögenheten utan omsvep.

Den uppenbara kritiken i boken är de oäkta barnens rättigheter, men det finns även en kritik mot att kvinnors plats är i hemmen. Flera gånger gör sig Ainas man sig lustig över fruns politiska engagemang och han påpekar också att kloka män har stiftat lagarna och de bör därför inte ifrågasättas. Det är en fantastik pjäs med en medryckande handling. Än en gång blir jag imponerad av en gammal svensk pjäs, skriven av en kvinna som knappast uppmärksammats för mycket i svensk litteraturhistoria, och som nu är utgiven på Rosenlarv förlag.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Vad läser du just nu?

20120630-090600.jpg

Jag sitter just nu på ett tåg som ska ta mig till Göteborg. Det är tyvärr bara en blixtvisit och jag har inte familjen med mig. Det vankas bröllop och jag ska även passa på att speed-dejta två andra nära vänner.

Min reslektyr: tre böcker, tre författare och tre språk.

Mâliâraq Vebæk Navaranaaq og andre: en bok om de grönländska kvinnornas historia som fanns långt ner i stadsbiblioteks magasin. Vebaek bor sedan länge i Danmark men är född på Grönland. Jag ska erkänna att boken kommer att läsas ut mest på vilja.

Frida Stéenhoff Den smala vägen: ett drama utgivet på det underbara förlaget Rosenlarv. Jag har inte börjat på dem än, men tänkte göra det så fort jag skrivit klart.

Andrea Smith Conquest: en bok om sexuellt våld mot indianska kvinnor i synnerhet och våld mot indianer i allmänhet. Skrämmande bok som för tankarna tillbaka till vår egen historia och tvångssteriliseringar mot ”sinnesslöa”. Den är snart utläst så en recension är att vänta inom kort.

Read Full Post »

Så var jag då här igen, Neo har pressläggning snart och jag är mer eller mindre gräsänka. Nu sover barnet och jag sitter vid köksbordet och ska försöka skriva ihop något trevligt om Frida Stéenhoff. Det borde gå hur bra som helst eftersom vi är utan TV sedan ett strömavbrott i torsdags (tack för att ni kunde komma så fort, ComHem! OBS! Ironi för den som inte förstod det.). Men jag har huvudet fullt av allt möjligt och känner mer för att skriva av mig, och eftersom min fruktansvärda förkylning är på väg att ta slut ska jag ta vara på min energi.

I helgen publicerades en artikel i DN där kontentan är att kvinnor mår dåligt av Facebook. Suck och stön.Kvinnor och lågutbildade hänger mer på Facebook än män och höginkomsttagare och kvinnor känner sig stressade när de inte loggat in på länge. Forskarna som citeras i undersökningen spekulerar vilt i vad detta beror på och gissar att det är så att kvinnor jämför sina liv med andras statusuppdateringar. Maria Ludvigsson på SvD:s ledarblogg skriver att det vore skönt om vi kunde slippa ”kvinnor drabbas”-vinklingen på allt mellan himmel och jord (ja, snälla!) och så ger hon oss ett tips på en fantastisk statusuppdatering vi kan skriva för att stressa upp andra kvinnor. Läs! Julia Skott skriver också om artikeln och hon skriver klokt att det så klart inte är Facebook som är problemet, utan människorna. Jag blir så trött på att det alltid ska ses som ett problem att folk gillar att vara sociala på nätet. När jag pratar om att blogga och får frågan hur mycket tid jag lägger ner på Feministbiblioteket tror en del att jag inte är klok. Nej, jag är väl en drabbad kvinna som blir stressad av att inte få skriva.

Jag fick idag ett mejl från upplevelse.com där jag uppmanades att svara på en enkät om 8:e mars som ska publiceras på deras hemsida med länk till bloggen. Klart jag ställer upp på det, men jag blev mycket förvånad över följande påstående:

Internationella kvinnodagen kom till för att uppmärksamma ojämställdhet. Idag har kvinnodagen tappat lite av sin politiska innebörd och har mer blivit en dag då män visar sin kärlek till kvinnan. Hur upplevelser du att kvinnodagen firas i Sverige?

Har den? Jag ställde frågan på Facebook och fick lugnande svar från många. Margit Richert svarade roligast:

Nej, presenter vill jag inte ha för att jag har fötts med fitta tack. Känns som ett tröstpris minst sagt.

Sedan har det skrivits fantastiskt bra om genus och biologiska skillnader mellan könen av Forskarfeministen och Niklas Hellgren. Jag har varit för sjuk för att orka sammanfatta och kommentera. Nöjer mig för nu med att säga att du borde läsa och ta till dig vad de skriver. Fantastiskt kloka människor!

Slutligen, för att knyta ihop säcken och återkomma till det som inlägget startade med: Kom på mingel med Liberala Kvinnor på onsdag och lyssna på mig när jag pratar om Frida Stéenhoff!

Mingelkväll – Liberal Feminism
Inför internationella kvinnodagen välkomnar Liberala Kvinnor och Liberala Kvinnor i Stockholm till mingelkväll onsdagen den 7 mars.

Hanna Lager från feministbiblioteket berättar om den okända, svenska feministens moder, Frida Stéenhoff.

Carina Mideklint från Showgruppen Återsken står tillsammans med Charlie Grönvall, sångare och gitarrist från bandet Cale Cyler, för musikunderhållning.

Vi bjuder på vin och tilltugg. Och småprat med vänner och bekanta. Vi ses på Söders höjder!

Plats: SILC:s lokaler Bastugatan 41
http://www.hitta.se/LargeMap.aspx?var=bastugatan+41%2C+stockholm
Tid: 18.00 – 20.00
Anmälan till: Anne-Lie Elfven – annelie.elfven@gmail.com
Mob: 0730 299 243

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1865 i Stockholm, död 1945 i Stockholm
Debuterade som författare med dramat Lejonets unge 1896
Introducerade begreppet feminism i Sverige genom talet Feminismens moral 1903
Medarbetare på den liberala tidskriften Tidevarvet 1923-1936

Frida Stéenhoffs feministiska gärning

Frida Stéenhoff föddes 1865 i Stockholm och var dotter till en välkänd komminister i Clara församling. Hennes mor dog när hon bara var tretton år gammal. Hennes far var aktiv inom Evangeliska Fosterlands-stiftelsen och därigenom lärde familjen känna prinsessa Eugenia, vilken kom att bli ett stöd för Frida när hennes mor gick bort. 1887 gifte sig Frida med läkaren Gotthilf Stéenhoff och paret flyttade till Sundsvall. Därefter gick flyttlasset till Oskarshamn och slutligen slog de sig ner i Stockholm.

Stéenhoff debuterade 1896 med dramat Lejonets unge som hon först gav ut under pseudonymen Harold Gote. Det hann dock sippra ut förre premiären att det var läkarhustrun Stéenhoff som var den riktiga författaren. Det utbröt panik i societeten i Sundsvall där hon bodde och där pjäsen skulle sättas upp eftersom hon starkt ifrågasatte äktenskapet som institution. Skandalen uteblev dock och pjäsen sattes upp i ett tjugotal städer runt om i landet. Dock ej i Stockholm. På Dramaten sattes den upp i slutet av tjugotalet, men fick då kritik för att den var omodern och att hela samhällskritiken i pjäsen nu var överspelad. Christina Carlsson Wetterberg skriver i Blott ett annat ljus – tre texter av Frida Stéenhoff att det är märkligt att den pjäsen blev omodern medan Fröken Julie fortfarande spelas på teatrar runt om i Sverige.

1903 höll Stéenhoff ett tal, Feminismens moral, i Sundsvall då hon för första gången kallar sig feminist. Det var första gången någon använde det begreppet positivt i Sverige. Hon propagerade för rätt till utbildning, rösträtt och ekonomisk frihet för alla, inklusive kvinnor. Hon var även en stark förespråkare för abort.

Stéenhoff hade många strängar på sin lyra, Hon arbetade för bättre fattigvård, mer sexualupplysning och under tjugo- och trettiotalet var hon även medarbetare för den liberala tidskriften Tidevarvet där bland annat Elin Wägner varit chefredaktör.

Frida Stéenhoff och jag

Jag hade tidigare hört talas om henne och intresserat mig för att läsa mer om och av henne, men det blev aldrig av. Så på en fest för några veckor sedan fick jag tipset om Rosenlarv förlag och jag kunde inte låta bli att göra en beställning av några av deras böcker. När jag såg Frida Stéenhoffs namn bland författarna så var valet av den boken en självklarhet.

Skrifter av Frida Stéenhoff som jag läst och recenserat

Lejonets unge 1896

Feminismens moral 1903

Ett sällsamt öde 1911

Read Full Post »

Frida Stéenhoff gav ut Lejonets unge under pseudonymen Harold Gote, för att hon inte ville att folk skulle ha fördomar mot henne som kvinnlig författare. Hon var inte ensam om att göra så vid den här tiden.

Saga vill resa till Frankrike för att utveckla sig som konstnär. Hon är kär i Adil som inte har några pengar och därför inte är särskilt gångbar på äktenskapsmarknaden. Saga kommer från en fin familj, men vill inte gifta sig utan behålla sin frihet. Tillslut bekänner Adil och Saga sin kärlek för varandra och Saga förvånar Adil med att be honom följa henne på resan. De ämnar inte gifta sig utan leva tillsammans i frihet.

Pjäsen ingår i boken Blott ett annat ljus – tre texter av Frida Stéenhoff och i efterordet skriver Christina Carlsson Wetterberg att pjäsen var kontroversiell när den kom och när den först sattes upp i Sundsvall utbröt panik bland societeten när det uppdagades vem som låg bakom teaterstycket som kraftigt ifrågasatte äktenskapet som institution. Den sattes sedan upp i ett antal mindre städer. Men på Dramaten sattes den inte upp förrän i slutet av tjugotalet. Då var kritiken istället att det hela var överspelat. Idag spelas den inte på teatrar, medan lika gamla Fröken Julie gör det.

Det var fantastiskt att få läsa detta underbara teaterstycke och jag kan inte annat än att hålla med Christina Carlsson Wetterberg att det är märkligt att man nu avfärdar pjäsen som omodern. Den är den viktig del av vår historia. Utan de kvinnor som kämpade mot konservativa värderingar vid förra sekelskiftet hade vi inte haft den frihet vi har idag.

Läs hela boken: Rosenlarv förlag, Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Ett sällsamt öde är en novell som getts ut i nytryck av Rosenlarv förlag och ingår i boken Blott ett annat namn för ljus – tre texter av Frida Stéenhoff. Novellen har ett queer-tema och handlar om en kvinna som gör om sig till man och knycker åt sig några månader av lycka när han förlovar sig med sitt hjärtas kärlek.

Mikael och Ethel heter huvudpersonerna och när Ethel får reda på att Mikael egentligen är en kvinna blir hon först apatisk av sorg, men efter ett år repar hon sig och förlåter Mikael. Någon ömhet mellan de två är det dock inte frågan om. På den punkten är hon bestämd. Novellen slutar tragiskt med att Mikael tar sitt liv.

En fantastisk novell från tidigt nittonhundratal och jag håller med det feministiska förlaget att det borde ha blivit en klassiker.

Läs hela boken: Rosenlarv förlag, Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Older Posts »