Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Genusfrågor’

Hur många gånger har jag inte hört det? Nu har det hänt igen och jag bara ler till svar, för jag kan ju inte ifrågasätta att just det barnet förmodligen inte ger uttryck för ett ouppmuntrat bilintresse. Men historierna är alltid de samma. Sonen har äldre systrar och bara tjejleksaker, men när det kommer till dockvagnen så ratar han dockorna och kör ”racer” med dockvagnen. Bilintresset kommer till synes från ingenstans, men är det så att han är så intresserad som han verkar torts alla dockor som står till hans förfogande, ja då kan ju föräldrarna bara resignera och uppmuntra intresset. Och nu? Ja nu är det baaaaara bilar som gäller.

Min son är ett år och han har inga direkta favoritleksaker. Han leker med det som barn i hans ålder brukar leka med. Mjukishunden eller mjukisugglan är populärast vid sängdags och under dagen så är det klossarna, bultbrädan eller någon av bollarna som tar priset. Han är med andra ord som vilken ettåring som helst.

När det gäller hans förmåga att uttrycka sig så är det ”titta” eller ”däh” som återkommer mest frekvent eller kanske ”mamamamama” om han är på det humöret. Han har också börjat testa lite olika ljud. Ett pruttljud, ett s-ljud och nu senast någon form av f-ljud är det man hör mest. Jag blev lite förvånad då någon uppfattade hans pruttljud som ett billjud, men det kanske är därifrån han har hört det, vad vet jag?

Sonen har också en lära-gå-vagn. När han kan gå kan den göras om till en liten dockvagn. En mycket praktisk leksak. Han älskar att gå med den. Eller gå och gå, när han märker att han kan röra sig hyfsat fritt i upprätt ställning så springer han snarare. Och eftersom de praktiska micki- och briovagnarna inte kan svänga så är lyckan kort i en liten lägenhet. Mamma eller pappa får vända på vagnen och sonen springer vidare. Ibland kombinerar han sitt runtspringande med vagnen med olika ljud. Pruttljudet är vanligast.

Vänta här nu…

Min som kör racer med dockvagnen samtidigt som han låter som en bil! HAN MÅSTE VARA INTRESSERAD AV BILAR! Vad kommer det i från? Det måste vara naturligt!

Alla föräldrar därute som har flickor: Visst går era flickor omkring med gåvagnarna lugnt och sansat? Och de har väl aldrig någonsin prövat på ett pruttljud? Jag tänkte väl det. Det är naturligt för pojkar att gilla bilar!

Läs även: Min son har en fotbollsgen!

En dålig bild eftersom Hugo här ser ut att vara mer intresserad av ett gosedjur än att köra racer, men det var en tillfällighet kan jag lova!

Read Full Post »

Ibland lever jag verkligen i min egen lilla bubbla och tror att allt har blivit så mycket bättre. På förskolan vi besökte igår (Jensen i Danvikstull) berättade personalen att de uppmuntrar föräldrar att inte klä sina barn i könsstereotypa kläder och att de gärna ser en liten herre komma dit i klänning. Det gjorde mig hoppfull och glad. Men så blir jag uppmärksammad på Facebook av min kusin som genom en annan hittat följande två pysselböcker:

Böckerna är skapade av Allis Öster och heter Min roliga blå pysselbok med klistermärken och Min glittriga rosa pysselbok med klistermärken. Den blå boken innehåller sex kapitel där barnen får lära sig om bondgården, vilda djur, bilar, stora maskiner, dinosaurier och rymden. Den rosa innehåller kapitel om Ord, Siffror, Djur, Form och färg, Leksaker och Hemma hos mig.

Ja, nu kommer du som skeptiker att rada upp argument för varför det inte finns något som helst upprörande i detta. Valfrihet att köpa vad man vill hör man ofta från folk som gillar könsuppdelat. Ett annat toppenargument är att efterfrågan styr utbudet. Och en tredje favoritargument är att alla är fria att köpa vilken av dessa böcker de behagar – oavsett kön.

Nu ska jag använda den lilla makt jag har att på min egen blogg prata skit om dessa pysselböcker. Inte förbjuda, inte tvinga någon, utan använda min blogg för att skapa opinion.

Allis Öster kom igen, är det verkligen 2012 att med en pysselbok riktad till flickor lära barn att städa och i en pysselbok riktad till pojkar lära barn om bilar och stora maskiner? Är det 2012 att tycka att flickor ska skolas att ta hand om hem och pojkar att ta hand om maskiner? Hur kan du försvara att tillverka böcker som bidrar till att låsa in våra barn i snäva könsroller? Hur tänkte du när du skulle göra pedagogiska pysselböckerna och valde att göra två istället för en och inte bara ändra på färgerna, utan också på innehållet? Behöver inte alla barn lära sig om samma saker? Är det tjejigt att städa? Osv osv osv i alla oändlighet.

Äh fy f-an. Barn får inte vara barn, de måste vara kön.

UPPDATERAT

Nu har förlaget tydligen dragit in böckerna. Skönt att opinion kan göra skillnad, även om det nu inte var detta inlägg som gjorde det den här gången (jag var för sent ute).

Och förlåt Allis Öster, jag har förstått att du är översättare och inte författare. Men frågorna kvarstår dock.

Read Full Post »

Igår satt jag och diskuterade jämställdhet på folkpartiets våravslutning. Diskussionen började med föräldraförsäkringen i alla ära, men vi får inte fastna där. Jag funderade över detta imorse och kom på flera områden där diskussionerna oftast fastnar och vi kommer inte vidare.

1. Föräldraförsäkringen
Det är viktigt att göra något åt föräldraförsäkringen, individualiserad eller inte. Ser vi bortom flera pappamånader finns det en överflexibel föräldraförsäkring som dessutom låser in invandrarkvinnor i hemmen under en lång tid då det går utmärkt att utnyttja hela försäkringen även om barnet är sex år. Det måste göras något åt den och ett första steg kan vara att strypa möjligheterna att ta ut mer än kanske 20% av försäkringen efter att barnet har fyllt ett. Och detta ska givetvis gälla alla. Det ska i första hand vara en bebisförsäkring och inte något man ska kunna spara på och lägga på hög.

2. Kvotering i bolagsstyrelser
Detta har blivit symbolfrågan nummer ett när det kommer till jämställdhet i arbetslivet. Liberala motståndare skriker ofta högt av ilska och tror att kompetens är något mätbart som man alltid bör hävda går före kön. Idiotiskt javisst, men lika idiotiskt är frågan om kvotering. Frågor man istället bör ställa sig är hur makt styrelser har och om det är värt besväret. Det som tenderar hända är att samma kvinnor sitta i fler styrelser och i akademin finns det en risk att vissa kvinnor bara får springa på styrelsemöten istället för att ägna sig åt sin forskning. Många problem, inte så stor skillnad, men stort symbolvärde.

3. Genuspedagogik i förskolan
Bara att nämna ordet genus i samma mening som förskola får många att se rött. Utan att komma vidare med vad vi egentligen menar fastnar vi i en diskussion om huruvida barn får veta vilket kön de är eller om alla måste kallas hen. Försvaret för genuspedagogiken för oss tyvärr inte framåt. Kanske ska vi skippa begreppet och istället fokusera på det som det handlar om? Hade det framkommit att invandrarbarn fick hänga mest i köket och inte spela fotboll och klättra i träd på förskolan tror jag att vi redan hade vidtagit åtgärder mot denna diskriminering, men när det kommer till kön förklaras det med intressen och biologiska skillnader. Jag tycker att vi behöver en utredning om hur det är ställt med jämställdheten i skolan och på förskolan och om barnen behandlas olika bör vi komma fram till förslag om hur det ska lösas. Svårare än så behöver det inte vara.

Read Full Post »

Veckans WTF??

Först var det Genusfotografen som uppmärksammar oss på hur kvinnor framställs i media. Här ser ni Louise Johansson från Mästerkocken som med porriga bilder får illustrera reportaget om hennes liv som kock. Hon får dessutom frågor om hennes pojkvän är avundsjuk på hennes framgångar. Jag skrev med om det häör.

Sedan uppmärksammar @ACGunnarson oss på Twitter om Bygglov-Matte som tycker att jämställdheten har gått för långt. Här kan ni läsa om hur han för tidningen Mama beskriver sitt ojämställda förhållande och förklarar det med att ”män och kvinnor har olika roller” och att ”i Sverige har man dragit jämställdheten för långt”. Dessutom menar han att ”man inte ska lägga om hela sitt liv för att man har fått barn” vilket vi nog måste förmoda att hans flickvän har tvingats göra eftersom fadern till barnet jobbar extremt mycket.

Dagens WTF är en artikel i Blekinge läns tidning där världens bästa jobb presenteras. Programledare? Djurskötare? Reseledare? Nej, världens bästa jobb är ett jobb där man får tafsa på kvinnor hela dagen lång. Vakter på festivaler har detta ärofyllda uppdrag. Till journalisten Catharina Loosme säger  festivalvakten David Andersson att det är ett bra jobb, men nackdelen är att ”även om det kommer en extra het tjej som vill passera har han oftast inte tid att känna lite extra”. Catharina Loosme återger detta okommenterat i artikeln.

Efter att jag länk till genusfotografen häromdagen fick jag frågor om jag inte tyckte att det var kvinnors ansvar att inte ställa upp på sexistiska bilder. Och jo, det är klart att vi har ett ansvar att inte ställa upp på allt. Men journalister och fotografer och tidningsmakare har också ett ansvar för hur saker presenteras. När idén kommer upp på ett möte på Blekinge Läns Tidning att man borde ta in en notis om vakter som får tafsa på tjejer i jobbet, borde någon dra i handbromsen. Framprovocerade sexistiska uttalanden bör inte få plats i vår tidning okommenterat, borde i alla fall chefredaktören tänka. Återigen, David Andersson har ett ansvar för hur han uttrycker sig, men jag gissar att han varken är mediatränad eller uttalar sig i media särskilt ofta och därför har svårt att föreställa sig hur hans snack med journalisten ska gestaltas i tidningen. Möjligheten finns också att han sa det på skämt. Att artikeln skrevs och publicerades är helt och håller journalistens och chefredaktörens ansvar.

Read Full Post »

Idag fick jag tips om Genusfotografen på Facebook. Jag läste hans inlägg på sin blogg angående hur man fotar genusmedvetet. Det som givetvis fångade mitt intresse var hans beskrivning av vad som verkligen inte är genusmedvetet, exemplifierat med ett reportage i Arlanda Express tidning Xpress om förra mästerkocken Louise Johansson

Vad sägs om bilden här? Det var den värsta i reportaget och det var den som fick representera knäcket på engelska i Xpress. Se alla bilder på Genusfotografens blogg. Min första reaktion var hur sjutton hon har gått med på detta, men så diskuterade jag saker på Twitter och någon sa klokt att det nog är lätt att dras in i det. Fotgrafen är proffsig och själv är man oerfaren. Och vem vill inte vara snygg i fin klänning i tidningen?

Jag blev ändå mest glad när jag upptäckte Genusfotografen, för hans jobb behövs och det är viktigt att vi synliggör de stereotypa könsroller som vi spär på via bilder i tidningar. Vill man inte skildra kvinnor och män olika så är det ju toppen att får veta hur det går att undvika. Sedan tycker jag att fotografen som tagit bilden ovan förtjänar ett samtal från en som är mer genusmedveten och som ställer frågan: Hur tänkte du nu?

Något annat fantastiskt med Genusfotografen är att han har ett projekt som går ut på att stötta manligt företagande. Han beskriver hur kvinnors företagande ofta snuttifieras och beskrivs med barnsliga ord i syfte att peppa. Sedan skriver han:

Manliga företagare puttinuttas det inte lika mycket med. Men kanske borde man göra det? Siffror från Statistiska centralbyrån visar att mäns företag oftare går i konkurs och att män oftare skadar sig så att de dör på jobbet. Kan det vara mäns företagande som behöver stöd?

Jättebra initiativ och till alla er som gnäller här på bloggen om att jag inte bryr mig om män: Jag tycker att detta är jättebra. Hör ni det?!?

Read Full Post »

Ok, jag är verkligen inte först att blogga om denna fantastiska bild från företaget Leklusts leksakskatalog, men jag känner att jag som bloggar mycket om barn och stereotypa kläder och leksaker, borde kommentera det. Det ska sägas att om du bläddrar igenom katalogen (som du finner här) så ser det ut som vilken leksakskatalog som helst, men i en tid då man inte ens kan gå och köpa en pyjamas i sin lokala barnklädesaffär som inte har rosa blommor eller blå bilar, är detta verkligen revolutionerande. Bilden har jag snott från Nina Ruthström.

På Twitter, Facebook och i bloggosfären är folk exalterade. Med rätta. Men trots det enorma mottagandet så är det märkligt att företaget är ensamt i sitt slag och att även den mest genusmedvetna leksaksförsäljare måste inse att könsstereotypt säljer bäst.

Underbara Clara har en bra poäng när hon skriver att det är märkligt att vuxna människor är mer rädda för att ge sina barn flera möjligheter, när de själva lever betydligt friare. Flickor får inte leka med bilar, medan mamma kör bil och de kläs upp i lekovänliga kläder medan mamma slappar i jeans och gympaskor. Vad är det vi vill med våra barn? Att de ska få utvecklas till fria individer eller att de ska få uppfylla våra drömmar om att bli som vi själva aldrig blev?

Jag har inte så mycket emot könsstereotypa kläder såsom skjorta och slips till pojkar och klänningar till flickor, men det som är problemet är om man bara klär dem så att alla ska se vilket kön de har. För vad är det vi signalerar när man alltid måste understryka sitt barn kön? Jo, att med könet kommer det vissa egenskaper och man ska behandla barnet på ett visst sätt. Kanske tänker vi inte på det, men det är det som blir konsekvensen. När det kommer till leksaker så är det ännu konstigare att fler inte tänker som Leklust. Varför måste den rosa lilla flickan alltid leka med den rosa lilla dockan? Och varför måste den lilla pojken med biltröjan alltid leka med bilarna?

Min son fick en bilpyjamas på ovannämnda barnklädesaffär och i den har han lekt glatt med sina gosedjur, sina kuddar som mormor broderat hans namn på, sin fruktkorg från Ikea samt sin fotboll som jag skrivit om tidigare. Jag hoppas att leksakskataloger som han kommer att kasta sig över i framtiden ser ut som Leklusts. Jag vill att han ska se det som självklart att flickor kan åka grävmaskin och pojkar leka med spisar – och såklart att spindelmannen kan leka med dockor.

Read Full Post »

Jag har tänkt på det länge, men det har känns för svårt att skriva om. Som mamma till en underbar liten pojke känns det extra hårt när jag läser om alla kvinnor som så mycket längtar efter en liten flicka. Nu pratar jag inte om dem, vilket väl omfattar nästan alla, som önskar sig en av varje eller som drömmer om ett barn lite som en avbild av sig själv, utan dem som önskar sig flickan med allt vad det innebär i gulliga kläder och prinsesstillbehör.

Antifeminister tycker att jag har en skyldighet att redovisa för skillnader mellan könen som mest drabbar män och pojkar. Det tycker inte jag, men här är i vilket fall ett exempel. Efter att ha surfat runt på familjeliv och mamma-bloggar en stund kan man konstatera att längtan efter en liten prinsessa är stor och fullt accepterad. Jag har inte någonstans sett kommentaren: Åh! Ska du får en pojke? SÅÅÅ kul!!!! Och det är knappast socialt accepterat att önska sig en pojke med tanke på att pojkar bokstavligt talat är mer värda i vissa delar av världen.

Nu är det skillnad på vad man önskar sig i förväg och vad man sedan tycker om sitt barn. Få personer blir besvikna när barnet väl är ute, men det är ändå intressant hur många ändå tillåter sig själva att helt ohämmat längta efter en liten prinsessa. På en mammablogg läser jag att det kommande barnet blir en flicka och därmed måste en helt ny garderob barnkläder in handlas (hon hade en son sedan tidigare). En mamma vittnar om hur hennes kompisar i mammagruppen, som alla hade fått söner, helt öppet sa till henne att hon skulle vara lycklig som fått en flicka som hon kunde köpa fina klänningar till. Och något hemskare; en vän berättade om flera familjer där den förstfödde sonen fick mycket kärlek och omtanke – tills lillasyster kom. Då var han inte längre vatten värd.

Det är någonting i detta som jag faktiskt inte förstår. Jag menar alla blivande föräldrar väl frossa i underbart söta bebiskläder, men ALLA bebiskläder är gulliga. Folk verkar tro att könsneutral = trist, men är det ju så fel det kan bli. Ska man prompt klä sin son enbart i mörkblått och med bilar på, så blir det kanske inte jättegulligt, men om du vågar se lite utanför de ramarna så finns det oändliga möjligheter att hitta roliga kläder till din pojke. Och alla bebisar är söta, underbara och framförallt är alla bebisar bebisar. Oavsett kön.

Det snäva tänket kring könen får negativa konsekvenser för båda könen. Både pojkarna och flickorna kommer att fastna i de förutbestämda könsrollerna som de själva inte har varit med och valt. Den gulliga, mjuka sidan hos pojkarna stängs och samma sak händer med den tuffa och coola sidan hos flickorna. Det är såklart lite hårddraget, men i stort sett är det så konsekvenserna ser ut. De ohängda sönerna och drömmen om en flicka illustreras mycket bra i åttiotalsfilmen Tjejen som föll överbord där Goldie Hawn tvingas leva med en mans extremt jobbiga söner och det sista hon önskar sig i filmen är ”a little girl”. Med andra ord så var det inte fel på pojkarnas uppfostran, utan deras kön. Att inte alla män har protesterat mot sådana stereotyper är egentligen en gåta.

Det knyter sig i magen på mig varje gång jag ser mammor som så innerligt önskar sig flickor (vissa för att de inte har någon och andra för att de inte vill ha någon pojke alls). Visst kan du få önska dig ett barn av ett visst kön, men håll det för dig själv och kan du inte hantera besvikelsen, så låt bli att ta reda på könet i förväg. Som sagt bli får besvikna när de har barnet i sin famn. Och ditt barn är ett barn, en bebis, och hur gullig som helst och som kan ha hur söta kläder som helst. Oavsett kön.

Slutligen en uppmaning till alla andra, som ska gratulera nyblivna föräldrar. Det är inte ett extra plus att ha fått en flicka (och inte en av varje heller för den delen). Det sista en förälder vill höra när hen visar upp sin tredje pojke för sina vänner på Facebook är förmodligen: ”Ska ni inte skaffa en till, en flicka kanske”. (Jo, det sista var tyvärr taget från verkligheten.)

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »