Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Hannas bästa’

Jag upptäckte Lise Nørgaard på gymnasiet och läste både Sommargästerna och Volmer. Så många gånger har jag tänkt att läsa om Volmer, men aldrig kommit till skott. Jag tog mitt på ett antikvariat inhandlat ex av boken på danska och gjorde slag i saken efter att ha förstått att Nørgaard faktiskt är ”kvindesagskvinde”. Dessutom handlar boken om två flickors uppväxt i Danmark under mellankrigstiden och är således ett lite stycke kvinnohistoria.

Volmer är en riktig skitunge och det är kring honom som boken kretsar. Det är dock berättarjaget Lykke och hennes syster Agnete som är huvudpersonerna. Vi får följa dem från de är små flickor upp till vuxen ålder, men nedstampen i deras historia är när de kommit i kontakt med Volmer. Han är men mycket speciell ung man och när han är i närheten så vankas det bus. Lykke och Agnete är från en fin familj, men ingen av dem har en önskan att leva upp till överklassidealen om hur fina flickor ska bete sig. Till deras stora lycka upptas de under några år till Volmers innersta krets och genom det får de en mycket mer spännande uppväxt än de annars kunnat få.

Jag fullkomligt älskar Lise Nørgaard och Volmer är nog hennes bästa bok (ska läsa om Sommargästerna också och återkomma i frågan). Det som var extra roligt när jag läste den nu var att jag förstår att den har varit förebild när Nørgaard (som en av flera författare) skrev TV-serien Matador. Vissa har samma namn, men andra egenskaper: Fröken Möghe och Fernando Möghe (som inte är död i boken). Andra har andra namn, men känns väl igen av en Matadorälskare: Elisabeth Friis (Moster Agathe), Maude (Lykkes mamma), Hans-Christian (Lykkes pappa), Lauritz Jensen (Anders Jensen), Agnes (Jensens fru), Jörgen Varnäs (Farbror Hugo). Läs den och gråt av skratt!

Annonser

Read Full Post »

bell hooks är Gloria Jean Watkins artistnamn och hon är en mycket produktiv feministisk författare. Hon är amerikan och professor i engelska på City University of New York. Feminism is for everybody kom på första plats när Ms Blogs läsare röstade fram de hundra bästa fackböckerna någonsin.  Det första som slog mig när jag började läsa boken, som är mycket pedagogisk, var att den borde översättas till svenska. Den har ett amerikanskt perspektiv, men det har å andra sidan många feministiska böcker som blivit översatta också.

bell hooks har tidigare givit ut akademisk litteratur om feminism och hon säger själv i boken att det oftast är vita akademiker som tar del av hennes böcker. Det finns många kvinnor som därmed faller bort och som inte deltar i den feministiska debatten. Svarta arbetarklasskvinnor har traditionellt inte ingått i den feministiska debatten eftersom de jobbade och därmed inte var offer för hemmafrusystemet. hooks menar att de har andra problem som absolut inte får ignoreras och att vi måste ha en mer inkluderande feminism där deras perspektiv får plats. Vi måste även se till alla andra kvinnor som inte bor i rika västländer. Hon tar också upp att vi inte får glömma männen och att de också är offer för rådande patriarkala ordning. Det finns kvinnor som anser att ordningen bör upprätthållas och därmed uppfostrar sina söner att bli auktoritära män. Att vissa kvinnor blivit slagna av sina män och därmed hatar alla män, får aldrig bli normgivande för alla feminister, utan måste ses som individuella åsikter. Kort och gott: Feminism är för alla.

Boken är kort, bara 120 sidor, men den fångar precis allt som jag tycker att feminism står för. Den borde vara obligatorisk för alla som vill veta mer om feminism, och den bör omedelbart översättas! Jag blev så glad att den tar upp så många aspekter av det som ofta ifrågasätts av icke-feminister: män drabbas också av sexism, feminister bryr sig också om människor i tredje världen, feminism är inte bara för medelklasskvinnor och alla feminister hatar inte män. Jag rekommenderar alla att läsa den här boken, feminister som icke-feminsiter.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Ms Blog

Read Full Post »

Balkan express är den absolut bästa boken jag har läst när det handlar om att skildra människor som lever i krig. Boken är uppdelat i korta krönikor som Drakulic skrivit från 1991 fram till 1993. I början handlar det om att vara rädd för att kriget ska bryta ut och vilken absurd känsla det är att veta att man ska byta sin trygga tillvaro till ett liv i total osäkerhet. Några dagar innan kriget bröt ut i Kroatien tapetserade Drakulic om i sitt hem med Laura Ashley-tapeter. En form av vägran att inse vad som är på väg att hända.

Ju längre in i boken man kommer desto mer utbrett och grymt blir kriget. Drakulic intervjuar män och kvinnor som drabbats hårt av kriget och hon berättar alltid hur hon själv berörs av det. Vi får även följa hennes eget liv, först som flykting i Slovenien och sedan med vänner på besök som är flyktingar i Kroatien från Bosnien. Berättelsen om hur Drakulic dotter ger ett par höglackade skor till den bosniska väninnan till mammans stora förfäran (inte behöver hon det!) berör mycket. Dottern bosatte sig under kriget i Wien och Drakulic åkte och hälsade på. Hon beskriver Wien Südbahnhof som ett fullständigt kaos av alla flyktingar. Själv vägrade hon inse att hon var en av dem.

Jag fullkomligt älskar den här boken som jag har läst flera gånger. Jag har gråtit och jag har förfärats. Och mest av allt grät jag till sekvensen när dottern ska hälsa på sin pappa i Canada, strax före kriget bröt ut. Hon skulle stanna över sommaren, men tog ändå med sig kläder för vintern. Varken mor eller dotter sa något, men båda visste.

Läs mer (endast på engelska): Adlibris, Bokus

Read Full Post »

En av de största feministiska klassikerna är Kvinnorummet, som skrevs samma år som jag föddes. Det var också en av de första feministiska romaner som jag läste. Det var när jag läste den som jag grundande min avsky mot hemmafrusystemet, en avsky som står sig än idag när allt fler väljer denna familjeform frivilligt.

Mira är en kvinna som vill gå emot strömmen och inte gå i sin mors fotspår. Dock gifter hon sig i alla fall och blir en god läkarhustru och får två söner. Hennes liv som hemmafru blir tråkigare och tråkigare ju längre tiden går och hennes man tycker inte om sin nya, nedstämda och uttråkade fru, så han håller sig gärna borta från hemmet om han kan. Vilket såklart leder till att livet hemma blir ännu tråkigare. Mira finner dock en väg ut när hon blir lämnad av sin man. Hon börjar studera engelsk litteratur vid Harvard. Där engagerar hon sig feministiskt och börjar umgås med feministiska vänner och hon blir en lyckligare kvinna. Hon inleder ett nytt förhållande, men avslutar det då hon inte vill börja om familjelivet på nytt.

Det finns nog ingen bättre bok en Kvinnorummet som visar på hur man förr levde (i alla fall i USA på 50- och 60-talen) efter den manliga normen och hur kvinnor alltid trycktes undan och aldrig slutförde det de ville.

Kvinnorummet har recenserats tidigare på Feministbiblioteket. Läs den gamla recensionen här.

Read Full Post »

Sofi Oksanens Utresning är en av de bästa böcker jag har läst. Det händer alltmer sällan nuförtiden att jag känner så, men denna bok är helt enkelt fantastisk. Jag hade mycket högt ställda förväntningar före jag läste boken eftersom hennes debutroman Stalins kossor var fantastisk. Dessutom står det på baksidan Utrensning är en ”litterär sensation”.  Boken uppfyllde alla förväntningar.

Boken utspelar sig strax efter Estlands frigörelse 1991. Aliide är en estnisk bondfru som lever ensam. En dag hittar hon en flicka, Zara, i sin trädgård. Hon kommer från Vladivostok, men har hamnat i Estland via Berlin för att tvingas jobba som prostituerad.  Genom tillbakablickar till 40- och 50-talen nystas dessa kvinnors historia upp. Vi får följa befrielsekampen i Estland som börjar med samarbetet med tyskarna under andra världskriget och sedan fortsatte med kamp till skogs under sovjettiden. Det är en spännande historia om svartsjuka och svek och lojalitet mot den estniska nationen. Aliides och Zaras historier vävs samman under dessa tillbakablickar och historien sträcker sig enda fram till åttiotalet.

Det är en bok som tar upp Estlands historia genom två kvinnors ögon. Boken skildrar många fruktansvärda saker som hänt de kvinnliga huvudpersonerna, utan att bli övertydlig. Precis när man får känslan av hur fruktansvärt det var, upphör detaljbeskrivningen. Man skrivs inte på näsan, utan får lov att känna själv. Det är nog det som gör boken så otroligt stark. Boken är så bra att det finns ett före och ett efter jag läste Utrensning.

Andra hyllingar till denna bok:
Expressen
Dagens Nyheter
Göteborgs-Posten
Svenska Dagbladet
Bokhora
Kulturbloggen
Bokbloggen
Dagens  bok
Bokmania

Read Full Post »

När jag pluggade Statsvetenskap A på Göteborgs universitet så fick vi läsa ett utdrag av denna bok. Jag var då i en period i livet då jag inte läste mer än nödvändigt, i alla fall inte kurslitteratur och i alla fall inte på andra språk än svenska. Därför satte kanske inte den text jag läste då så djupa spår, dock har jag alltid burit med mig det vi på föreläsningen diskuterade om boken och Moller Okins kritik mot filosofier om rättvisa. Jag redogjorde även för hennes idéer på en tenta. Det skulle alltså ta mig över tio år innan jag läste hela boken. Men nu har jag gjort det och jag är mycket glad för det.

I boken redogör hon för några politiska filosofier om rättvisa, bland annat Michael Walzers och John Rawls teorier. Hon kritiserar dem för att bara ta hänsyn till män och rättvisa mellan män och mellan familjer. Moller Okin pekar istället på att rättvisa inom familjen är viktig för att nå rättvisa för alla, inklusive kvinnor och barn. Det privata är politiskt är ett ledord genom hela boken. Hennes slutsatser är att föräldrar bör båda ta ut föräldraledighet, dela på hushållsarbetet, arbeta båda två samt få subventionerat dagis. Hon var i övrigt en anhängare av att vi borde sträva efter ett gender-löst samhälle och hon ville bekämpa könsroller. Moller Okin var feminist och liberal och det känns alltid lika fantastiskt när man läser en hel bok och bara sitter och nickar och håller med i varenda stavelse.

Jag gör hatten av för Moller Okin och tycker att detta borde vara en hel bok som skulle vara obligatorisk på alla statsvetenskapliga utbildningar (är det kanske så idag?) och tycker att det är mycket tråkigt att vi inte kommer att kunna få läsa något mer av denna fantastiska liberala feminist. Hon dog oförklarligt i sitt hem 2004, endast 57 år gammal.

Read Full Post »

De gjorde skillnad2002 fyllde folkpartiet 100 år och då skrev Johnsson en bok om alla kämpande liberaler genom tiderna. Det blev mest män. I år fyller folkpartiet 75 år (partisplittringar och återföreningar gör det möjligt att fira jubileum oftare) och då har Johnsson skrivit en ny bok, denna gång med männen i periferin. Den är underbart att läsa om alla liberala kvinnor som gjorde skillnad och det är härligt att se någon skriva vår historia. De som tidigare skrivit om Fredrika Bremer, Elin Wägner och Selma Lagerlöf har försökt att göra dem till något de inte var, dvs icke-liberaler. Lagerlöf betalade in sin medlemsavgift en vecka före sin död 1940, så det var ingen tvekan om vad hon stod. Detta är en introduktion i flera kvinnors liv och man blir inspirerad att läsa mer. Boken ska också fungera som studiematerial för folkpartiföreningar. För alla folkpartister är denna bok ett måste, för det är verkligen dags att vi berättar vår historia. Som Johnsson sa när boken lanserades: Hade Selma Lagerlöf varit socialdemokrat hade alla vetat det, nu vet ingen att hon var folkartist i stort sett i hela sitt liv. Publicerad i Tidningen NU.

Read Full Post »

Older Posts »