Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Hannas historia’

Flaggor från Baltikum

Jag har inte glömt min Baltikumutmaning som inledde detta bokår! Jag är färdigläst och ska med detta inlägg fullfölja mitt löfte att skriva lite om länderna ur min egen synvinkel. Jag kommer att visa er fem bilder från varje land, två negativa och tre positiva. Mina fördomar säger mig att era fördomar säger er att det är rätt så sunkigt och kommunistiskt i dessa före detta sovjetstater. Jag vill med bilderna bekräfta era fördomar samt försöka överbevisa er om att det är tre fantastiska resmål. En dröm för både min man och mig är en bilsemester där vi reser igenom alla länderna och ser allt från Narva i Estland till Kuriska Näset i Litauen.

Estland

Det kan se ut såhär:

Mustamäe i Tallinn

Mustamäe, förort till Tallinn. 1998.

Fulla svenskar på Rådhusplatsen i Tallinn

Fulla vidriga svenskar (här Djurgårdssupportrar) på vackra Rådhusplatsen i Tallinn. 2008.

Men det kan också se ut såhär:

Tallinn sett från ovan

Tallinn sett från en mycket trevlig skybar strax utanför Gamla Stan. 2007.

Olde Hansa i Tallinn

Trevlig uteservering till enormt populära medeltidsrestaurangen Olde Hansa i Gamla Stan, Tallinn. 1999.

Tartu

Vackra Tartu, tyvärr i ösregn. 1999.

Lettland

Det kan se ut såhär:

Hotel Turists i Riga

Hotel Turists, Riga. 1999.

Moskava Forstate

Moskava Forstate, förort till Riga. 2009.

Men det kan också se ut såhär:

God mat på Lido

Underbar mat på Lido i Gamla stan, Riga. 2009.

Majori Jurmala

Majori, Jurmala. 2009.

Park i Riga

Vacker park strax utanför Gamla Stan, Riga. 2009.

Litauen

Det kan se ut såhär:

Busstationen i Druskininkai

Busstationen i den i övrigt vackra kurorten Druskininkai. 2008.

Öststatssunk i Klaipeda

Hamnen utanför Historiska Museet i Klaipeda. 2012.

Men det kan också se ut såhär:

Stora dynorna på Kuriska Näset

Stora dynorna i Nida på Kuriska näset. 2012.

Tomas Manns hus i Nida

Tomas Manns sommarhus i Nida på Kuriska näset. 2012.

Palanga

Den både kitschiga och ganska mysiga badorten Palanga. 2012.

Med reservation för att bilderna som är tagna för länge sedan kanske inte längre stämmer överens med verkligheten idag (men jag tror faktiskt det).

Annonser

Read Full Post »

Bröllopsresa 2009

Hanna dricker öl.

Restaurang Sirocco 2009.

Bröllopsresa till Hongkong

The Peak 2009.

Hongkong skyline

Hongkong skyline 2009.

Svärfars 70-årsresa 2013

Hanna dricker öl på Sirocco

Restaurang Sirocco 2013.

Hugo på Voctoria Peak

The Peak 2013.

Familjen och Hongkong skyline

Hongkong skyline 2013.

Read Full Post »

jagochtriin

Jag tänkte avsluta den här kvällen med att visa en fin bild på mig och in estniska vän Triin. Vi träffades 1996 i min studentkorridor där hon bodde tillfälligt (några dagar) då hon var på ett utbyte med Chalmers. En dag knackade hon på min dörr och ville bli insläppt i köket. Vi satt där i flera timmar och pratade om livet, om Estland, om Sverige och om hur det var att vara uppväxt i Sovjetunionen. Där i mitt studentkorridorskök föddes en vänskap som varar än. När vi skildes sa hon: Nästa gång vi ses så ses vi i Tallinn. Jag hade aldrig varit i Estland förut. Bilden ovan är från en pub i gamla stan i Tallinn och det är sommaren 1998. Vi har setts flera gånger sedan dess och det har både varit i Stockholm och i Tallinn. Jag har varit på middag hos henne och hon hos mig, men oftast ses vi ute över en öl eller fika. Triin och hennes familj var på vårt bröllop i augusti 2008.

Vi är födda samma år och nu har vi även söner som är födda nästan samtidigt. Triin är den enskilt största orsaken till mitt enorma intresse för Baltikum i allmänhet och Estland i synnerhet.

Read Full Post »

Gråtande tomtar av Hanna sex årNu är jag hemma och firar jul i mitt barndomshem. Tyvärr med både sjuk make och sjuk son. En sak fick mig att reflektera lite över barn och hur barn tänker och det var ett gammalt julpynt som mamma hängt upp i mitt gamla tonårsrum – samma rum som vi nu sover i. Självklart är det så att man ska lyssna på barn och fundera på om deras ord och handlingar kan bottna i något annat om det finns anledning att misstänka det, men å andra sidan kan uppenbart hemska saker, faktiskt inte bottna i något trauma alls. Ett sådant fall ska jag nu berätta om.

När jag var sex år gav jag bort ett julpynt som jag gjort på lekis, till mina föräldrar i julklapp. Det var en bonad med tre tomtar gjorda av träknappar och filttyg. Det speciella var att tomtarna grät. Mina föräldrar blev chockade, vilket de naturligtvis inte visade för mig, och undrade om jag var ledsen över något. Detta har jag fått veta i vuxen ålder. Jag minns de gråtande tomtarna och jag minns precis varför de gråter.

Jag var inte särskilt duktig på att måla och rita när jag var barn och när det kom till att måla ansikten på tomtar var jag sämre än sämst. På tomteansiktena på min julbonad ville jag verkligen anstränga mig. Jag ville att tomtarna skulle vara fina med ögonfransar. När jag målat fransar på ögonens ovansida kom jag på att man faktiskt har fransar även på undersidan. När jag målat till fler fransar runt om hela ögonen såg tomtarna helt plötsligt så ledsna ut. Jag blev först besviken, men sedan tänkte jag att ibland är man ju faktiskt ledsen och varför skulle dessa tomtar inte kunna vara det? Vissa tomtar är glada och andra ledsna. Inga konstigheter. För att förstärka deras känslor målade jag dit tårar. Inga konstigheter. Inget bakomliggande trauma, bara tomtar som faktiskt känner känslor vi alla känner ibland.

Det här var inte psykologiskt inlägg om barns agerande, utan en reflektion om att ibland är saker inte så konstiga som de kan verka.

Read Full Post »

Här har ni mig, tre, fem och sex år gammal, på Lucia:

Luciafirande hos familjen Lager 1980

Min kusin, jag och min min lillebror firar Lucia hemma hos oss 1980.

Jag är Lucia i första lekis

Första lekis 1982. Jag är fem år och var som alla andra flickor i min grupp Lucia.

Ja gär Lucia i andra lekis

Andra lekis 1983. Jag är sex år och även detta år är alla andra flickor Lucia.

Jag bakar lussekatter

Bonusbild. Jag bakar lussekatter hemma inför Lucia 1983.

Det ska även finnas bilder på mig som Lucia 1978, men de har jag inte digitalt och papperskopiorna finns i Lidköping. Kan mamma kanske hjälpa att scanna?

UPPDATERAT

Jag som lucia 1978

Mamma hörde min bön och här är bilden från mig som lucia, eller egentligen tärna, 1978.

Read Full Post »

Dagens historiska tillbakablick i mitt liv blir ett litet inlägg i genusdebatten. Jag har nyligen diskuterat små flickors prinsessfas och om den verkligen existerar eller om det är så att ett intresse för glitter och rysch-pysch av omvärlden tolkas och uppmuntras som just en prinsessfas. Vissa mammor har vittnat om att deras söner också gått igenom en tid då de ville ha glitterskor och prinsessdiadem. Av omvärlden tigs detta ihjäl och faller ganska fort i glömska.  Desto fler är prinsessflickorna i vår omgivning. Jag minns ingen egen prinsessperiod. I alla fall var det inget som uppmuntrades och jag fick aldrig bära rosa tyllkjol om det inte var teater. Jag kan inte ens minnas att jag hade en önskan om att bära en sådan, men jag minns ju inte allt jag drömde om då. Av foton från min barndom att döma fanns det fler färger att välja på för en flicka. Visserligen sydde min mamma många av mina kläder, men hon har sagt att affärerna inte såg likadana ut på åttiotalet som de gör idag.

Här bredvid ser ni mig 1982 i min favoritklänning. Den är gul i sin huvudfärg och jag ville ofta vara klädd enbart i gult. Till min stora förfäran kunde jag inte ”matcha” min gula outfit med gula strumpor, men min snälla farmor gav mig ett par så att jag inte behövde ha strumpor i avvikande färg. Min mamma kallar det för min gula fas. Jag känner inte till att alla flickor har gula faser, men jag hade det. Den uppmuntrades av min närmaste familj och jag fick hållas. Tänk er om hela samhället skulle uppmuntrat min gula fas, vad otroligt gul jag hade kunnat vara då! Men det är klart, jag kanske bara var onormal som ersatte min prinsessfas med en gul fas. Och eftersom jag kritiserar andra som bara har en källa till sina slutsatser så ska jag hålla öppet att det bor en prinsessa i alla små flickor och att detta är fullt naturligt.

Eftersom mina föräldrar är förnuftiga människor fick jag inte ha gult jämt. Här har jag en blå t-shirt.

Jag avslutar med ett steg bort från genusdiskussionen och en underbar bild på mig och mina älskade farmor som tyvärr gick bort hastigt 1984, två år efter den här bilden togs. Min farmor var en fin människa och hon dog alldeles för tidigt. Jag är så glad att jag fick träffa och lära känna henne. Jag saknar henne fortfarande och det gör mig ont att hon inte fick leva så länge. Det gör mig också ont att Hugo aldrig får träffa sin farmor.

Read Full Post »

Jag tänkte inte kommentera det, men nu gör jag det ändå. Katrin Zytomierska tycker att mulliga tjejer är det fulaste som finns. Ren och skär feministpropaganda. Föga förvånande tycker jag tvärt om. Modigt av SATS att välja en tjej som ser ut som folk gör mest. Jag tänker inte kommentera det hela mer med så mycket text. Istället bjuder jag er på bilder av mig. En glad 35-åring som i dagsläget borde träna mer, men som för inte så länge sedan var mycket vältränad. Dock ej smal. Vad säger ni, är jag tjock, äcklig och ful? Jag tycker inte det själv.

2007. Här har jag sprungit i mål i Stockholm halvmaraton. Sjukt vältränad, men inte smal. Dessutom stripigt hår och osminkad.

2008. Här tyckte jag själv att jag var vackrast i världen. Mindre vältränad, men nu sminkad.

2011. Då såg jag ut såhär och hade gått ner mycket i vikt, vilket jag förstås inte visste då.

2012. Semester i Litauen. Jag tränar inte så mycket på grund av höftproblem som är en följd av graviditeten, dessutom har jag nu gått upp det jag gick ned under graviditeten.  Jag har sedan under hösten dragit på mig alla möjliga sjukdomar som Hugo tagit med sig från dagis. Jag vill träna mer, men vet ni vad? Jag tycker jag är snygg ändå!

Nu ska jag njuta av lite äppelkaka och glass. Haha!

Read Full Post »

Older Posts »