Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Hannas liv’

Jag fortsätter att gå igenom gamla bilder och nu har turen kommit till en resa till Kosovo som jag gjorde 2003 tillsammans med ett gäng kvinnliga ungdomspolitiker och Folk och Försvar. Resan ingick i en utbildning som FoF ordnade för att lobba för att fler kvinnor skulle göra värnplikten och för att få fler kvinnor intresserade av försvarsfrågor. 10 år har gått sedan den här resan och under den tiden ar Kosovo blivit en självständig stat.

Herkules till Pristina

Vi fick åka med Herkules, precis som militärerna.

Logement på Camp Victoria

Vi fick bo på logement på Camp Victoria, den basen där svenskarna höll till, strax söder om Pristina. Idag ska basen helt vara avvecklad. Det var flera kvinnor som var i Kosovo med olika uppdrag, men majoriteten var såklart män. Att det kom 20 civilklädda tjejer till campen var givetvis uppskattat. Killarna här ville föreviga ögonblicket att får sitta med en tjej i kompisens säng. Kompisen var i Sverige på permis. Allt gjordes såklart med glimten i ögat. Jag pratade med flera av tjejerna och de sa att det var god stämning och att det var få som såg ner på kvinnor som militärer. Vet att jag hade ett samtal om homosexuella och en kille (som inte var en av dem ovan!) var otroligt skeptisk och tyckte inte att det vore lämpligt att folk med avvikande sexuell läggning gjorde militär karriär. Av alla andra samtal att döma var det inte en åsikt som delades av så många.

Ajvalija

Byn där Camp Victoria låg heter Ajvalija och ligger söder om Pristina. Jag fick förmånen att följa med några militärer på en rundvandring i byn. Det var fattigt och de hade inte el dygnet runt. Brummande elaggregat hörde till upplevelsen.

Parabolantenner

Jag kom att tänka på en gammal punklåt från 90-talet av 23 till: Hans sista vän – en parabolantenn. Nästan alla hade parabol. Förklaringen är enkel: Serbisk TV och för att får se albansk krävs parabol. Det är förmodligen annorlunda idag.

Vy över Pristina

Vi fick inte se jättemycket av Pristina, men här är en vybild över staden. Omgivningarna var fantastiskt vackra, även om stadskärnan kanske inte var det 2003. Fast det ska jag låta vara osagt eftersom vi inte fick se så mycket av staden.

Vy över Pristina 2Här är ytterligare en bild från Pristina. Jag tror att bilden är tagen utanför parlamentet.

Parlamentet

Man får inte ha pistol med sig in i parlamentet. Inga konstigheter. Vi fick träffa politiker både från den albanska befolkningen och den serbiska. Det var helt olika bilder av situationen som vi fick höra. Kanske inte så konstigt. Skulle gärna åka tillbaka nu tio år och en självständighet senare och de hur läget ser ut idag.

Biblioteket i Pristina

Biblioteket i Pristina. Frekvent förekommet på olika listor över världens fulaste byggnader. Jag såg det bara genom bussfönstret så jag snodde denna bild från Wikipedia Commons. Jag tycker att den är hur cool som helst och förtjänar inte att utses till världens fulaste byggnad! Vad tycker ni andra?

Kosovo polje

Fushë Kosovë/Kosovo Polje, här stod slaget vid Trastfältet 1389. Det är ett betydelsefullt slag för serberna och för den serbiska nationalismen och därför blev orten en bricka i spelet om Kosovo. Ni kan läsa om detta samhälles historia på Wikipedia.

UPPDATERAT

Monumentet ovan ligger inte i Fushë Kosovë utan norr om Pristina. Där ser man vad minnen kan svika. Tack för upplysningen, Mexi!

Read Full Post »

Neo

Igår tackade jag Liberal Debatt för ett fint samarbete som varat i tre år. Idag vill jag säga hej till Magasinet Neo, där jag numer är stående recensent.

På torsdag kommer ett nytt nummer och där finner ni två recensioner av mig. De som varit uppmärksamma kunde se att jag smygstartade i senaste numret där jag recenserade två tyska böcker, en med nya perspektiv på brotten inom Baader-Meinhofligan och den andra om tyska kvinnor på 50-talet. Dealen är att jag publicerar recensioner här när nästa tidning kommer ut. Alltså kommer jag att publicera de tyska recensionerna på torsdag. Ni som vill läsa mina recensioner tidigare kan köpa tidningen, eller ännu bättre – prenumerera!

Jag bör väl också säga några ord om att Neos VD och delägare, Andreas Ericson, är min man. Det är inte han som har frågat om jag vill skriva i tidningen och det är inte han som är min redaktör.

Följ etiketten Publicerad i Magasinet Neo.

Read Full Post »

Liberal DebattJag har varit stående recensent i Liberal Debatt i ganska precis tre år. Det har varit fantastiskt roligt, men nu går jag vidare mot nya utmaningar (mer om det i ett separat inlägg).

Jag fick frågan från Carl Lagerqvist, dåvarande redaktör, på Feministbibliotekets releaseparty om jag ville samarbeta med Liberal Debatt och skriva recensioner i varje nummer. Det ville jag såklart gärna. Efter ett år var det dags för Calle att gå vidare mot nya utmaningar (närmare bestämt till regeringskansliet) och Erik Åslin och Caroline Lundström tog över. De ville att jag skulle fortsätta och även om jag då precis blivit mamma kände jag att det skulle gå bra att fortsätta. Jag hade ett tämligen lugnt barn (det var då det!). Sedan har det rullat på och du kan klicka på etiketten Publicerad i Liberal Debatt om om du vill läsa alla recensioner jag skrivit för tidskriften.

Men nu är det slut. Arbetsbiens kärlek var min sista recension och det är inte utan vemod jag säger farväl till samarbetet. Jag kommer fortfarande att läsa tidningen och förhoppningsvis dyka upp på en och annan smygläsning när sådana ordnas.

Tack för detta samarbete Calle, Erik och Caroline!

 

Read Full Post »

Idag har vi varit på den årliga Vårrundan på Kinnekulle. Vårrundan är ett arrangemang där konstnärer, restauranger, loppisar och farmare ställer ut och säljer sina produkter. Du kan hämta en broschyr på turistbyrån där alla deltagare finns och är utsatta på en karta. Ge dig sedan ut med bil eller cykel och sök efter orange vimplar med nummer på. De leder dig till stället du vill besöka. Rundan pågår även imorgon mellan 10 och 17 så är du i krokarna så ska du absolut ta dig en sväng!

Jag är född och uppvuxen i Lidköping, där mina föräldrar fortfarande bok kvar i mitt barndomshem. I helgen har jag och familjen varit och hälsat på.

Hugo möter struts På Broby Struts

Vår runda startade på Broby Struts i Källby. Där fick Hugo möjlighet att hälsa på en stor ”gacka” (anka på hans språk).

Lena och Fredriks silversmide

Ett självklart besök för oss var Lena och Fredriks silver- och guldsmide. Vi hade tänkt att besöka några andra saker på vägen, men sviktande hälsa hos majoriteten av familjemedlemmarna, gjorde att vi begränsade oss lite. Jag har ett par örhängen i modellen ovan till höger.

Lena och Fredrik

Här är Fredrik och Lena i deras smyckesverkstad. Jag och Fredrik gick i samma klass på gymnasiet.

ÖrhängenJag köpte fina örhängen. Det var Lena som hade gjort dessa. Jag frågade om de gjorde vigselringar också och det gör de mot beställning Det hade varit mycket roligt att ha egendesignade vigselringar från en silversmed man känner, men nu är det tyvärr inte aktuellt för vår del. Men till alla er andra som går i giftastankar kan jag verkligen rekommendera Lena och Fredrik!

Honung från Värmagården och min mamma

Här ser ni min mamma provsmaka honung på Värmagården. Min far är honugsfantast (men satt vid detta tillfälle i bilen och vaktade barnet) och blev mycket upprörd när han såg att jag hade importerad honung hemma (det var ett misstag, jag lovar!). Jag köpte en burk av en trevlig kvinnaEn gammal bro

Tänk att ha den är fina bron på sin tomt! Såhär vackert är det på sina håll på Kinnekulle.

Martin Hansson säl

Vi besökte även skulptör Martin Hansson för att Hugo skulle få se massa gackor, om än inte levande. Han sov sött i bilen och mamma, Andreas och jag gick in och tittade. Jag vill ha den här sälen. Den kostar 5000 kr så jag får väl önska mig den i julklapp.

RunstenVi skulle sedan tillbaka till Hällekis för att plocka ramslök och då passerade vi två runstenar som står precis vid infarten till Källby. Min far informerade oss om att den gamla vägen gick mitt emellan dessa stenar. När pappa var liten och skulle åka från Hjo där han bodde, till Läckö Slott, åkte de den vägen. Nu går det en liten, liten väg där som vi tog på vår väg till ramslöksparadiset.

Andreas plockar ramslök

Här är min man i sjunde himlen och det finns precis hur mycket ramslök som helst. Vi ber om ursäkt på förhand till alla er som ska dela tågvagn med oss hem från Skövde imorgon. Ikväll gjorde mamma ramslökspesto och det var hur gott som helst!

Read Full Post »

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Kan du dela med dig av några boktitlar/författare som får en att vilja resa?

BeachEn liknande fråga fick vi för nästan ett år sedan och då svarade jag Kvinnornas Helsingfors. Jag ska inte vara så tråkig att jag svarar samma sak nu, så jag väljer en annan bok.

När jag och min pojkvän/man var i Egypten på vår första charter tillsammans hade jag tagit med mig Beach av Alex Garland. Vi hade en dröm om att göra en resa till Asien och däribland Thailand. Drömmen om den perfekta stranden är drivkraften för de backpackande resenärerna i Beach och boken handlar om det samhälle de bygger upp när de hittar stranden och de inte vill att någon annan ska få reda på den. Skrämmande psykologisk roman. Men trots det allvarliga temat så var jag sugen att ta reda på vad alla pratar om när de säger att Thailand är så fantastiskt. Dessutom ville jag också sitta ner och ta en öl på det backpackertäta Kao San Road.

Ett och ett halvt år senare, i februari 2007, satt jag och min pojkvän/man på ett plan till Bangkok för en treveckors drömsemester i Thailand, Vietnam och Kambodja. Det var kanske inte den perfekta stranden vi kom till på Koh Chang, men då var det för oss nära nog.

 

Read Full Post »

2003 var jag och min kompis Mia på charter. Det var första gången charter för mig och första och hittills enda gången i Grekland. Vi åkte till Hersonissos, en riktig partyort i närheten av Heraklion, Kretas huvudstad. Att det var en partyort hade vi inte koll på när vi bokade. Jag har inte tagit med några bilder därifrån för det fanns inget av intresse. Byn var ful och hade inget kulturellt att bjuda på. Jo, gamla Hersonossos by var en sevärdhet och vi försökte promenera dit första dagen. Det var som att gå och gå och inte komma till dörren och vi funderade på om vi var vilse och vände. Långt senare pratade jag med en kompis mamma som också varit där och gjort samma promenad. De vände inte, utan tog en taxi. Det var VÄLDIGT långt. Så tänk på det om ni hade tänkt att åka dit!

Havet i HeraklionHär sitter jag vid havet i Heraklion. Vi valde att göra tre utflykter den vecka vi var på Kreta eftersom vi inte stod ut att bara vara på vår lilla partyort. Så nördiga var vi (och är förmodligen fortfarande). Vi hade en buss som gick till Heraklion praktiskt taget runt hörnet från vårt hotell, så en rundtur på ön var möjlig. Vi träffade några vi kände på planet ner som hade bokat ospecificerat och vi hade tänkt att träffas. Det gick inte för de hade inga kommunikationer där de befann sig. När vi hörde det var vi nöjda med att vi bokat det lite halvtrista ställe som Hersonissos var.

Katedralen i Heraklion

Katedralen i Heraklion. Staden var inte särskilt mysig, men det fanns trevliga ställen att äta på och vi kunde stanna ganska länge innan sista bussen gick tillbaka.

Jag i Knossos

Ett besök i Knossos var såklart ett måste. Vi hade hört innan att det inte skulle vara så mycket att se, men det hindrade oss såklart inte. Det var nog lite sant, för jag har sett betydligt mer imponerade sevärdheter. Dock skulle jag aldrig åka till Kreta utan att göra ett besökt.

Målning i KnossosDe kanske mest avbildade freskerna i Knossos. Nu här jag även varit i Pompeji måste jag säga att Knossos inte bör återfinas på listan över saker man ska se innan man dör. Det var de här freskerna och sedan såg det mest ut som på bilden ovan. Jag och Mia vara fattiga studenter på den här tiden och hade inte råd att följa med resebyrån på deras utflykt (30 euro), utan åkte själva med lokalbuss (3 euro). Men vi valde samma dag (det var inte planerat) så vi kunde hänga på guiden så länge vi kunde med. Vet att vi även lyssnade på en holländsk guide och förstod endel. Jag minns inte så mycket vad vi lärde oss, det var trots allt tio år sedan vi var där.

Äta mormors moussaka i Rethymno

Vi åkte en dag till Rethymno, en betydligt längre resa en de 20 min det tog att resa till Heraklion. Tror det tog en timma till. Det var en otroligt mysig stad, man vi gjorde inte så mycket där mer än att titta på stan och slappa på en gräsmatta. Den här restaurangen var rekommenderad i Lonley Planet och låg långt från de turisttäta områdena. Maten var kanske inte det godaste vi ätit, minns att vi valde en trerätterslunch bestående av grekisk sallad och moussaka och någon efterrätt, men den var genuin. Vårt betyg av moussakan var att om vi hade haft en grekisk mormor eller farmor hade hennes moussaka förmodligen smakat så. Detta var även första gången jag drack rosévin (ja, det är konstigt att jag var 26 år första gången). Det var kärlek vid första ögonkastet och den kärleken varar än!

För den som undrar så låg vi på stranden när vi inte var på utflykt. Och vi partade loss några av kvällarna (klädda i jeans och flippflopp, vi var ju trots allt på charter) . Kände mig tvungen att säga det så ni inte tror att jag är rakt igenom meganörd 🙂

Read Full Post »

Förra veckan skrev jag om mina upplevelser i Ghana 2000. Före vi åkte till Ghana var vi på konferens i Sydafrika med liberala ungdomsförbund från hela världen. Det jag skulle vilja berätta om här har jag av någon anledning inte fotat, men jag gör mitt bästa utifrån det material jag har. Här är min Sydafrikaresa ur ett kulturellt och feministisk perspektiv. Jag beskriver personer jag träffar som svarta och vita och det är inte för att jag tycker att det var väsentligt på individnivå, utan för att jag vill visa på det segregerade land som Sydafrika är.

Sydafrikas parlament i Kapstaden

Här står min reskompis Anne-Lie utanför Sydafrikas parlament. Sydafrikas huvudstad är Pretoria, den största staden är Johannesburg och parlamentet ligger i Kapstaden. De vi träffade var politiker från Democratic Alliance och den kritik man kan rikta mot det partiet är att det har rötter i apartheid. Idag har de reformerat sig och är en motvikt mot ANC, som är mer socialister. Det ungdomsförbund som var  med på konferensen hette SALSA (South Africa Liberal Student Association) och hade inget moderparti då de varken gillade ANC eller DA. Det kändes bättre att samarbeta med dem. Alla vi träffade var vita eller av indiskt ursprung.

Jag har inte tagit några bra bilder från centrala Kapstaden. Det är en modern stad och ser ut son vilken europeisk stad som helst. Kanske med undantag av de många marknaderna som sålde smycken, masker och salladsbestick. Jag köpte två halsband av svarta kvinnor. Jag tyckte att själva stadskärnan var jättemysig. När du frågar en Kapstadsbo var du borde se i staden så kommer hen förmodligen att säga Waterfront. Det är deras stolthet. Det är en galleria vid vattnet. Inget speciellt, men det är kontroll på de som åker in för att hålla nere kriminaliteten. Kändes inte alls som den roligaste aktiviteten.

Taffelberget i Kapstaden

Taffelberget (Table Mountain) är den största sevärdheten – här sett från vattnet.

Utsikt från Taffelberget i Kapastaden

Halva gänget inklusive mig, åkte upp med linbana, halva gänget gick. De som gick återsåg vi inte förrän till middagen. Utsikten var magnifik och det du ser längst upp i högra hörnet är Robben Island, ön där Nelson Mandela och andra demokratiaktivister satt fångna.

Nelson Mandelas cell

Här är cellen där Nelson Mandela satt i 18 år (han var fängslad i totalt 27 år, varav 18 på Robben Island).

Robben Island

Det var inte en så trevlig ö, ganska kargt och blåsigt. Det var ganska lätt och förstå varför det blev en fängelseö. Idag är det en museiö som är öppet året runt om vädret tillåter.

Paarl rock

Vi lämnade Kapstaden och följde med Hans, en kille från SALSA, hem. Hans föräldrar och morföräldrar hade varit mycket aktiva i kampen mot apartheid. De är vita. Hans bodde i Stellenborsch, men var från Paarl och det var till Paarl han tog oss. Hans styvfar ville visa stadens stolthet, Paarl Rock.

Paarl rock

Det var otroligt vackert! Inte heller i Paarl har jag halat upp kameran särskilt flitigt. Det märks verkligen att detta var före digitalkamerans tid. Paarl är en liten mysig stad och det verkade som om staden var ganska blandad. Vi såg många svarta skolbarn, även om de flesta vi träffade på var vita. Hans bodde fint, men verkligen inte överdådigt. Vad jag har förstått senare så har många vita sydafrikaner tjänstefolk, men det hade inte Hans familj (det är möjligt att de hade betald städhjälp, men de hade ingen kokerska eller någon som var där dagligen).

Hjälpa Hans att flytta i Stellenbosch

Detta får symbolisera det lite bisarra i att vara längre hemifrån än man någonsin varit förut och hjälpa en kille att flytta från sitt studentrum (och jag tog hans hantlar). Studentrummet låg i Stellenbosch och det var verkligen en studentstad. Mest vita studenter kunde vi se, men det var en hel del svarta också, vilket var positivt. Hans mamma guidade runt oss i omgivningarna och vi fick se vingårdar och vackra landskap. Hon var en fantastisk kvinna som arbetat mycket för demokrati i landet och hon talade upprört om orättvisor och det fruktansvärda i apartheid. I henne hade Hans en mycket bra politisk  förebild. Men på en punkt var hon inte så liberal. Hans var homosexuell, men när det fördes på tal slog mamman dövörat till. Hon hoppades fortfarande på en svärdotter, fast hon innerst inne visste.

Read Full Post »

Older Posts »