Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Homosexualitet’

Lefflersamtal

Aspuddens bokhandel.

Igår var jag på ett författarsamtal om Anne Charlotte Leffler som ordnades av Aspuddens bokhandel och Rosenlarv förlag. Panelen bestod av Claudia Lindén (litteraturvetare och redaktör för I krig med samhället och Att skapa en framtid), David Gedin (litteraturvetare och redaktör för Att skapa en framtid) och Sara Granath (litteratur- och teatervetare). Samtalsledare var Moa Holmqvist.

Det var en mycket bra diskussion där paneldeltagarna pratade om hur intressant och radikal Leffler faktiskt var och hur hon helt obegripligt försvunnit ur historieböckerna. Jag fastnade för en diskussion om Leffler som socialist och hur hon hamnade på kant med Fredrika Bremer-förbundet som var mer åt det liberala hållet. Exempelvis var de oense om rätten för gravida att slippa arbeta. Socialisterna var för och liberalerna emot. Socialisterna hade de fabriksarbetande kvinnorna i tankarna och liberalerna kontorsarbetarna. Båda har kvinnornas bästa för ögonen och båda har rätt i att just deras slutsats är det bästa för deras klass. Känns det igen? Det går igenom i alla tider och vi har konflikten fortfarande. Jag tänkte grotta ner mig i detta i ett separat inlägg när jag tänkt lite mer.

Sedan kom det fram en annan intressant sak. Enligt ordböcker ska ordet lesbisk kommit in i språket på 30-talet. Det finns dock brev från 1880-talet där Leffler och hennes vänner skrev det ordet om en kvinna de visste gillade andra kvinnor. Lite mer osynliggörande av kvinnor i historien. Vi känner till det väl nuförtiden.

Annonser

Read Full Post »

I krig med samhälletRosenlarv förlag har gett ut några av Anne Charlottes texter i en samlingsvolym i urval av Claudia Lindén. Vi får en introduktion till alla texter och där kan vi läsa att Leffler var oerhört radikal i sina åsikter och att många av de ämnen hon skrev om var hon tämligen ensam om att ta upp. Ett exempel på det är alkoholism hos kvinnor som man knappast talade om på den tiden.

Det är sju noveller med varierande längd och vissa slutar med att det går bra för huvudpersonen och vissa med att hon ger upp för samhällets krav. I alla är det helt uppenbart att Leffler är stark motståndare till de konventioner som låser in kvinnan och gör henne maktlös. Hon har ofta en ironisk ton och hon tar upp skilsmässa, lesbisk kärlek och sexualmoral. Hon låter vissa noveller sluta olyckligt, men hon tar inte livet av de kvinnor som bryter mot de rådande normerna, som Leo Tolstoj gjorde med Anna Karenina.

Jag älskade dessa noveller och det var underbart att läsa så radikala texter och som dessutom har mer än 100 år på nacken. Det som känns lite tråkigt är att jag vet att det finns flera kvinnor runt om i världen som fortfarande är så instängda som dem Leffler skriver om. Med tanke på hur kända många av Lefflers samtida författarkollegor är, så är det också lite trist att hon inte är mer uppmärksammad. Jag tycker att hon håller hög litterär klass och jag är mycket glad över att Rosenlarv ger ut hennes texter på nytt. Lefflers skriver kvinnohistoria och den historien måste också berättas.

I samband med utgivningen av den här boken gav Rosenlarv förlag även ut en antologi med essäer om Anne Chrlotte Leffler. Recension på den boken kommer senare.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Expressen, SvD

Read Full Post »

För dig blottadÄntligen! Det vad det jag kände när jag hade läst ut boken. Äntligen slipper jag den här. Erotik för kvinnor eller kvinnlig porr i alla ära, men detta var faktiskt rena smörjan.

Eva är skitsnygg och rik, men svartsjuk och trasig i själen. Gideon är snyggare än snyggast och rikare än rikast och lika svartsjuk och trasig i själen. De träffas och har fantastiskt sex. Deras förhållande är stormigt och Eva blir förbannad över än det ena än det andra som hon upptäcker hos Gideon. Han förföljer henne, kopierar hennes nycklar i smyg och kopierar saker från hennes mobil. Hon förlåter honom hela tiden för att ”han är ju så omtänksam”. Eva har en bästa vän, bisexuella Cary, som en gång räddar henne från Gideon när han blev våldsam i sömnen.

Anledningen till att jag recenserar den här är att det är sex från en kvinnas synvinkel, något som har blivit en trend och vilket är bra. Och Sylvia Day kan sin sak med att beskriva sex. Det blir kittlande och den som inte blir påverkad av det ljuger. Men så ska det ju vara en roman, inte en sexnovellsamling, och det håller den inte för. Storyn är för enfaldig och mot slutet tyckte jag att den faktiskt förstörde sexscenerna. Gideons svartsjuka tar sig så extrema uttryck så att vilken kvinnojour som helst skulle kalla det normaliseringsprocess. Eva vacklar mellan stark och modig kvinna till ett viljelöst våp. På plussidan: Den innehåller sexscener där kvinnan tar initiativet och njuter. Men det räcker inte. Folk kallar detta chick lit med sex. Jag skulle säga att det är enormt förolämpande mot den genren. Chick lit är postfeministiska böcker och de slutar oftast med att kvinnan får den goda mannen och lämnar skitstöveln. Så slutar inte den här. Låt oss hoppas att det kommer i nästa bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts, Annas bokhörna, Vickes boklåda

Read Full Post »

Förra veckan skrev jag om mina upplevelser i Ghana 2000. Före vi åkte till Ghana var vi på konferens i Sydafrika med liberala ungdomsförbund från hela världen. Det jag skulle vilja berätta om här har jag av någon anledning inte fotat, men jag gör mitt bästa utifrån det material jag har. Här är min Sydafrikaresa ur ett kulturellt och feministisk perspektiv. Jag beskriver personer jag träffar som svarta och vita och det är inte för att jag tycker att det var väsentligt på individnivå, utan för att jag vill visa på det segregerade land som Sydafrika är.

Sydafrikas parlament i Kapstaden

Här står min reskompis Anne-Lie utanför Sydafrikas parlament. Sydafrikas huvudstad är Pretoria, den största staden är Johannesburg och parlamentet ligger i Kapstaden. De vi träffade var politiker från Democratic Alliance och den kritik man kan rikta mot det partiet är att det har rötter i apartheid. Idag har de reformerat sig och är en motvikt mot ANC, som är mer socialister. Det ungdomsförbund som var  med på konferensen hette SALSA (South Africa Liberal Student Association) och hade inget moderparti då de varken gillade ANC eller DA. Det kändes bättre att samarbeta med dem. Alla vi träffade var vita eller av indiskt ursprung.

Jag har inte tagit några bra bilder från centrala Kapstaden. Det är en modern stad och ser ut son vilken europeisk stad som helst. Kanske med undantag av de många marknaderna som sålde smycken, masker och salladsbestick. Jag köpte två halsband av svarta kvinnor. Jag tyckte att själva stadskärnan var jättemysig. När du frågar en Kapstadsbo var du borde se i staden så kommer hen förmodligen att säga Waterfront. Det är deras stolthet. Det är en galleria vid vattnet. Inget speciellt, men det är kontroll på de som åker in för att hålla nere kriminaliteten. Kändes inte alls som den roligaste aktiviteten.

Taffelberget i Kapstaden

Taffelberget (Table Mountain) är den största sevärdheten – här sett från vattnet.

Utsikt från Taffelberget i Kapastaden

Halva gänget inklusive mig, åkte upp med linbana, halva gänget gick. De som gick återsåg vi inte förrän till middagen. Utsikten var magnifik och det du ser längst upp i högra hörnet är Robben Island, ön där Nelson Mandela och andra demokratiaktivister satt fångna.

Nelson Mandelas cell

Här är cellen där Nelson Mandela satt i 18 år (han var fängslad i totalt 27 år, varav 18 på Robben Island).

Robben Island

Det var inte en så trevlig ö, ganska kargt och blåsigt. Det var ganska lätt och förstå varför det blev en fängelseö. Idag är det en museiö som är öppet året runt om vädret tillåter.

Paarl rock

Vi lämnade Kapstaden och följde med Hans, en kille från SALSA, hem. Hans föräldrar och morföräldrar hade varit mycket aktiva i kampen mot apartheid. De är vita. Hans bodde i Stellenborsch, men var från Paarl och det var till Paarl han tog oss. Hans styvfar ville visa stadens stolthet, Paarl Rock.

Paarl rock

Det var otroligt vackert! Inte heller i Paarl har jag halat upp kameran särskilt flitigt. Det märks verkligen att detta var före digitalkamerans tid. Paarl är en liten mysig stad och det verkade som om staden var ganska blandad. Vi såg många svarta skolbarn, även om de flesta vi träffade på var vita. Hans bodde fint, men verkligen inte överdådigt. Vad jag har förstått senare så har många vita sydafrikaner tjänstefolk, men det hade inte Hans familj (det är möjligt att de hade betald städhjälp, men de hade ingen kokerska eller någon som var där dagligen).

Hjälpa Hans att flytta i Stellenbosch

Detta får symbolisera det lite bisarra i att vara längre hemifrån än man någonsin varit förut och hjälpa en kille att flytta från sitt studentrum (och jag tog hans hantlar). Studentrummet låg i Stellenbosch och det var verkligen en studentstad. Mest vita studenter kunde vi se, men det var en hel del svarta också, vilket var positivt. Hans mamma guidade runt oss i omgivningarna och vi fick se vingårdar och vackra landskap. Hon var en fantastisk kvinna som arbetat mycket för demokrati i landet och hon talade upprört om orättvisor och det fruktansvärda i apartheid. I henne hade Hans en mycket bra politisk  förebild. Men på en punkt var hon inte så liberal. Hans var homosexuell, men när det fördes på tal slog mamman dövörat till. Hon hoppades fortfarande på en svärdotter, fast hon innerst inne visste.

Read Full Post »

Li Yinhe

 

Kort fakta

Född 1954 i Beijing
Doktorerade i sociologi i Pittsburg, USA 1988
Är idag verksam som professor vid Shanxiuniversitetet i Kina

Li Yinhes feministiska gärning

Li Yinhe började studera vid Shanxiuniversitetet i provinsen Shanxi i nordöstra Kina, inte så långt från Beijing. Hon kom senare att bli forskare vid Kinas akademi för samhällsvetenskaper. Hon var också anställd på regeringstidningen Guangming Daily som redaktör. Hon utbildade sig i USA och doktorerade i sociologi vid University of Pittsburgh.

1980 gifte hon sig med Weng Xiabo, kinesisk författare och universitetslärare. Han avled 1997.

Hon har skrivit otaliga texter om sexualitet och frihet och pratar om att den sexuella revolutionen som skedde i väst på 70-talet pågår just nu i Kina. Dock sker den under ytan eftersom Kina fortfarande är ett konservativt land när det kommer till sex och äktenskap. Hon skriver också om familjepolitik, där alla måste få gifta sig av kärlek och själva välja om de ska gå skilda vägar, homosexualitet, och frihet från våldtäkter för kvinnor i nära relationer. Hon har exempelvis skrivit förslag till de kinesiska myndigheterna (2003, 2005, 2006) om att införa samkönade äktenskap, utan resultat.

Li Yinhe och jag

Jag kände inte till henne innan jag gick till min goda vän Wikipedia och frågade om kinesiska feminister. Jag hittade ett par texter som finns översatta till engelska, men annars är det skralt på den fronten. Jag ska titta efter böcker om och av henne i Hongkong.

Texter av Li Yinhe som jag läst och recenserat

Texter 1991-98

Read Full Post »

Li YinheLi Yinhe är en kinesisk feminist och HBT-aktivist. Hon har skrivit mycket om sexuella rättigheter och hon förespråkar lagändringar i Kina på det området, bland annat  homosexuellas rätt att få gifta sig. Jag har inte för vana att recensera lösa texter är på Feministbiblioteket, men jag gör ett undantag nu och kanske fler gånger i framtiden, eftersom det handlar om en feminist och skribent som inte har översatts mer än sporadiskt på nätet. Jag har tidigare recenserat lösa dikter av samma anledning.

De texter jag har läst finns här och de handlar alla om sex och relationer. Li Yinhe skriver om att leva ensam, om kinesernas syn om sex före äktenskapet samt om varför våldtäkt inom äktenskapet bör vara förbjudet. Hennes utgångspunkt är alla individers rättigheter och avståndstagande mot moral- och sedlighetslagar.

Det är otroligt spännande att läsa feminister som har helt andra förutsättningar än vi här i Sverige. Kina är inte bara en kommunistisk diktatur, utan även ett land där homosexuella inte får gifta sig och där det är varje makes rätt att ha sex med sin fru. Jag vill med denna recension ge lite uppmärksamhet åt kinesisk feminism.

Read Full Post »

I Stina Wirséns senaste bok får vi följa alla vännerna i serien hem. Nalle, Kanin, Nallegris, Katt och Fågel  letar efter varandra för att de vill leka. Vi får träffa allas familjer och får veta att Kanin har två mammor, Nallegrisens pappa är en arg typ och Fågels föräldrar tar sig gärna ett glas vin när Fågel inte är hemma.

Jag älskar Stina Wirséns böcker, men det är svårt att sätta fingret på varför just Vem är var? är den bästa, men det är helt enkelt den jag läser mest och aldrig verkar tröttna på. Fast det kan förstås ändras, den är trots allt den senast inhandlade boken.

Nu även aktuell som film.

Läs mer: BonnierCarlsen, Adlibris, Bokus, Barnboksprat

Se filmen: Folkets Bio, SvD

Read Full Post »

Older Posts »