Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Islam’

Förbjuden betraktelseNina Bouraoui är född i Frankrike med fransk mor och algerisk far. Hon är delvis uppvuxen i Alger. Förbjuden betraktelse är hennes debutroman.

Vi får följa en algerisk kvinna som bor inspärrad i ett hus. Så ser alla algeriska kvinnors liv ut, först inspärrade i sin egen familjs hur och sedan i sin mans familjs hus. Kvinnor lämnar sitt hem endast vid sitt bröllop och sin begravning. Bokens jagperson hatar sitt liv, hatar sina föräldrar och gör ett tyst uppror mot hela samhället och dess traditioner. Det är en fruktansvärd beskrivning av en kvinnas liv, könsstympning och tvångsäktenskap.

Jag läste boken för att det var en av mina olästa böcker i den feministiska litteraturkanonen. Jag håller med om att det är en viktig bok. Den är kort och kärnfull, skrämmande hemsk och sätter fingret på hur det går när man får för sig att stänga in kvinnor av religiösa skäl. Mitt favoritcitat från boken: Traditionen är en hänsynslös dam som jag inte kan kämpa emot.

Read Full Post »

Kvinnor i arganträdets skuggaBoken gavs ut på svenska förra året på Tranans förslag, de som ger ut böcker från hela världen. Där finns många pärlor (inte bara baltiska noveller). Jag låter Kvinnor i arganträdets skugga få bli boken från Afrika i världsutmaning.

Vi får möta kvinnor i en by i södra Marocko som alla har det gemensamt att de är förtryckta och lever under villkor de inte önskar. Någon flyr från sin familj och en annan får hjälp att fly till Frankrike. På slutet möts alla på en religiös högtid och det som verkade bli en dystopi förvandlas till en jakt på kärleken och boken slutar ”lyckligt”.

Det är en relativt kort bok (ca 200 sidor) och större delen av boken tyckte jag om. Men när den mindre delen är slutet så blir helhetsintrycket inte så bra. Jag läste den här recensionen i på sr.se när jag var klar och tycker att orden ”Den går från samhällsskildring till chick lit” var otroligt träffande. Det är inget fel på chick lit med lyckligt slut och kvinna träffar man och blir kär, jag hade bara inte förväntat mig det i en bok om förtryckta kvinnor i Marocko.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Tranan

Read Full Post »

Den stulna romanenNawal El Saadawi är en stor frontfigur för kvinnorörelsen i Nordafrika. Jag har haft förmånen att få lyssna på henne på ett seminarium som Liberala Kvinnor ordande tillsammans med föreningen Glöm inte Fadime och Pela. Då pratade mycket om kvinnors frigörelse och religionens negativa inverkan, främst på kvinnors liv.

När du läser Den stulna romanen så kommer du att märka att El Saadawis feministiska och religionskritiska åsikter lyser igenom mycket starkt. Hon är långt ifrån finkänslig när det gäller att kritisera Islam och i boken är det flera av huvudpersonerna som ifrågasätter Gud och sin egen gudstro. Boken utspelar sig i författarens hemland Egypten och handlar om den bedragna hustrun Bodour som vill ta sig ur sin situation och försöker skriva en roman. Bodour har en dotter tillsammans med sin man och en dotter som hon övergivit vid födseln och som nu lever på gatan. Hennes döttrar är barndomsvänner utan att veta som sitt släktskap. Bodours man är en framstående journalist och författare, dottern är journalist och själv arbetar hon som litteraturkritiker. Den övergivna dottern är en framstående sångerska som hatas av den kulturkritiska regimen. Bodur försöker skildra sitt liv i sin roman, men bokens sidor blir stulna ett efter ett. Historien kretsar kring Bodours och hennes roman, dottern Magiida och den övergivna dotter Zinat.

Den stulna romanen känns som en viktig bok om kvinnoförtryck i arabvärlden. Den är dock lite rörig eftersom Bodours historia vävs samman med den historia hon skriver. Är man inte helt alert så kan det vara svårt att veta om det man läser tillhör historien eller historien i historien. Trots detta så tyckte jag mycket om språket, karaktärerna och det politiska budskapet. När jag läser El Saadawi så jag inga som helst problem att förstå att hon nämns i nobelprissammanhang, men trots det så är Den stulna romanen inte en bok som fastnar. Vad jag förstår så är det mycket i El Saaadawis berättelser
som ska läsas i en egyptisk kontext som jag helt enkelt missar för att jag inte är därifrån.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD, GP, Bokhora

Read Full Post »

Fjäril i koppelZinat Piradeh är mer känd som komiker än som författare i Sverige och jag vet att vissa iranier uppfattar henne som lite väl kritisk mot sitt ursprung. Men jag som inte har hört henne så många gånger utan kunde läsa boken utan så mycket förutfattade meningar, fick en helt annan uppfattning. Fjäril i koppel är Pirzadehs berättelse om sin egen barndom, fast i romanform, och det är en vacker berättelse om hur det var att leva i ett muslimskt samhälle på 60- och 70-talen före revolutionen.

Shirin växer upp i Iran i en välbärgad familj. Hon har stora friheter jämfört med många andra flickor i sin egen ålder, men familjen är ändå präglade av rådande normer och strukturer och för dem är heder lika viktigt som för de flesta andra. Shirin har en mycket lycklig barndom, men allt förändras när revolutionen kommer. Hon och hennes vänner startar en liten oppositionsrörelse på sin skola, men den slås snabbt ner av regimen. Efter ett litet kärleksäventyr får Shirins föräldrar nog av sin bångstyriga dotter och gifter bort henne.

Det står på omslaget att den som gillar Flyga drake också kommer att gilla Fjäril i koppel (citat Amelia) och det kan jag nog hålla med om. Jag tyckte att Flyga Drake var lite väl överdriven på sina ställen, men det tycker jag att Fjäril i koppel saknar. Däremot tyckte jag att boken var lite seg i början och även om jag gillade den så längtade jag inte ihjäl mig efter att läsa vidare. På slutet var den betydligt med actionfylld.

Läs mer: Piratförlaget, Adlibris, Bokus, Aftonbladet, Lottens bokblogg

Läs också: Zinat Pirzadehs blogg

Read Full Post »

ingenstansAssia Djebar är uppvuxen i Algeriet, men har utbildat sig i Frankrike och är idag medlem av franska akademin. Ingenstans i min faders hus är en självbiografisk roman med minnen och fragment från hennes egen ungdomstid. Hon är en tonåring som är muslim, men lever bland emanciperade européer. Fransmännen har tagit makten i Algeriet och den unga Assia får gå på flickskola tillsammans med franska flickor. Sakta med säkert ökar hennes frihet och hennes förut så stränga far lättar lite på tyglarna.

Jag tyckte att boken var lite rörig i början, men jag kom tämligen snabbt i i den och tyckte att den var otroligt spännande. Jag ville verkligen veta hur den berömda författaren blev en fri kvinna från att ha levt mer eller mindre instängd stora delar av sin tonårstid. Mot slutet blir berättelsen mer dramatisk och då var den svår att lägga ifrån sig. Det mest fantastiska med boken är hur Djebar beskriver flykten från religionens förtryck och hur hon och även andra kvinnor, såsom hennes egen mor, blev firare.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Leopard förlag, DN, Expressen

Read Full Post »

Jag har läst Christer Nylanders bok Maktens offer. Som jag skrivit tidigare så känner jag Christer och ni får läsa den här analysen med den vetskapen i bakhuvudet. (Och för er som läste det tidigare inlägget: Jag har fått det bekräftat av författaren att boken var till mig.)

Maktens offer utspelar sig i riksdagskorridorerna efter valet 2014. Sossarna har vunnit och ett nytt parti, Frihetspartiet, har blivit vågmästare och utgör tillsammans med Vänsterpartiet regeringsunderlag. Frihetspartiets Oscar Schiller är en känd religionsskeptiker och han jagas av en fanatisk präst som även har personliga skäl att hata honom. Leila Drakulic är vänsterpartist och lever ihop med en kvinna som slår henne. Både Schiller och Drakulic lider av kval från förr. Schillers barn har dött i en olycka och Drakulic har fruktansvärda minnen från kriget i Sarajevo. Deras vägar har korsats före de tog plats i riksdagen. Leila väntar Oscars barn. Oscar får mystiska paket med dockor i kistor och han undrar om det är prästerna som är efter honom. Dessutom jagas han av Ewa, Leilas svartsjuka flickvän.

I Maktens offer är ett viktigt tema våld mot kvinnor. Det nya Frihetspartiets främsta valfråga var hur många kvinnor faller offer för olika religioners syn på våld i nära relationer. Dessutom är Leila själv drabbad, men hon lever med en kvinna och känner att det är speciella omständigheter som gör att hon slår henne. Ungefär på samma sätt som många andra resonerar när de blir slagna av sina män. En av huvudpersonerna är man och en kvinna och jag tycker att Nylander porträtterar båda trovärdigt. Den enda karaktär som jag hade svårt att förstå var Ewa, Leilas våldsamma flickvän. Hennes hat och impulsiva beteende förklaras inte och hon känns en smula överdriven.

I övrigt tycker jag att det var en spännande deckare och en mycket bra deckardebut av Christer Nylander. Det var en bladvändare trots att både offer, gärningsmän och motiv var kända på förhand. Dock tycker jag att upplösningen kunde varit mer gastkramande och inte vara över så fort. Ewas historia känns också lite överflödig. Den hade kunnat vara mer passande om det inte hade avslöjats på förhand vem hon var, eftersom en hustrumisshandlande kvinna inte är en vanlig gärningsman i deckare. Den politiska biten tyckte jag var bra. Det var skönt att Nylander inte hade gjort hjältarna till folkpartister. Det var också skönt att huvudpersonerna framställs som sympatiska och med goda värderingar, trots partifärg. Det fanns inslag som kanske känns överdrivna även i den politiska biten, men ska man helt och hållet hålla sig till det som är strikt trovärdigt så blir det ingen story.

Slutligen vill jag bara säga att boken bör förses med en varningstext: Varning för barn som far illa!

Läs mer: Bra Böcker, Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Halima Xudoyberdiyeva tillhör motståndsrörelsen i Uzbekistan och hon är en hängiven feminist. 1992 blev hon utsedd till folkets poet i sitt hemland. Denna recension omfattar endast tre dikter; Sacred women, I have found you och Izlang meni (titeln är inte översatt och uzbekiska finns inte i Google translate). Jag har inte hittat fler översatta till ett språk jag förstår. Finns det fler så tipsa mig gärna!

Johanna-Hypatia har översatt de två förstnämna dikterna och hon har även skrivit wikipediaartikeln om författaren. Sacred women betyder ordagrand sakral kvinna och det kan också betyda helig kvinna, vilket antagligen är den betydelse det ska ha den första dikten. Religionen är närvarande i Xudoyberdiyevas dikter och genren hon skulle kunna räknas till är kvinnliga sufistiska poeter i Centralasien. Razia Sultanova har skrivit om det i boken From Shamanism to Sufism, där den tredje dikten finns översatt. Sufismen är den andliga aspekten inom islam och så vitt jag förstår är det inte så vanligt att med kvinnliga författare inom den litterära genren.

Det är vackra dikter och jag önskar att fler kommer att översättas och att någon kanske någon gång tar sig an att översätta dem till svenska. Det skulle också vara intressant att ta del av en större del av hennes verk för att kunna se hur hon kombinerar sufismen med feminismen.

Read Full Post »

Denna vecka har jag letat bland min pappas inscannade diabilder för att hitta något kul att skriva om. Det fick bli familjens resa till Spanien och Costa del Sol 1994. Vår tajming skulle visa sig vara perfekt. Vi reste när det var dåligt väder i Sverige och kom hem till den varmaste svenska sommaren i mannaminne. Vi lånade ett hus av en vän till familjen och bodde mitt i en skandinavisk enklav i staden Nerja. Vi var borta över pappas 50-årsdag den 18:e juni och över midsommar. Jag har med andra ord bara hört den legendariska Arne Hegerfors-repliken i efterhand; Nu firar vi midsommar i Pontiac Silverdome. Vi såg fotboll på hyr-TV med spansk kommentator, men det gick lika bra det.

Det är inte svårt att förstå att många nordeuropéer har köpte hus i södra Spanien. Även om läget inte var helt optimalt (flera kilometer till stranden) så hade huset allt man kunde begära av sydeuropeisk atmosfär med jakaranda och ett citronträd på tomten.

Det var ingen tvekan om att det var ett mysigt område. En gemensam pool fanns där också. Det som var lite lustigt var att i vårt område bodde bara skandinaver. En bit upp lågt tyskarnas område och längst bort bodde britterna. Mindre kul var att på vägen till sommarhusen låg bostadsområden där de fattiga nerjainvånarna bodde.

Nerja var en trevlig liten stad där man höll hårt på siestan, vilket var lite jobbigt för oss som ofta var i stan på eftermiddagarna. Här ser ni min fjortonåriga lillebror på torget i staden.

En dag åkte vi på utflykt till Granada. Den översta bilden har pappa tagit från bilfönstret. Han körde. Det nedersta är utsikt från Alhambra, Granadas stora sevärdhet.

Här är två detaljer från palatset Alhambra. Tyvärr verkar det inte finnas några bra bilder där man kan se hur byggnaden såg ut. Alhambra är ett borg- och palatsområde som härstammar från den tid då Spanien var muslimskt. Den är unik på så sätt att det inte finns så mycket annan västlig islamsk arkitektur från 1300-talet som är bevarad. Alhambra var det viktigaste politiska och aristokratiska centret i morernas rike. (Fakta från Wikipedia.)

Matkulturen är fantastisk i södra Spanien och det var fantastiskt att ta del av allt som grillades på stranden. Som så ofta när det handlar om grillning var det männen som stod för matlagningen.

Här äter min familj en utsökt middag på stranden. Jag gissar att vi åt paella.

Tidigare bjöd jag er på hur jag såg ut som fjortis. Här har ni Hanna sjutton år.

Vi var även på utflykt till Gibraltar, men det visar jag er en annan gång!

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1932 i Kafr Tahla, Egypten
Doktorsexamen i medicin från universitetet i Kario 1955
Satt i fängelse för sitt arbete för kvinnor rättigheter 1981
Ville ställa upp i presidentvalet i Egypten 2005

Nawal El Saadawis feministiska gärning

Nawal El Saadawis far jobbade för regeringen, men förvisades till en liten by på landet efter att han propagerat mot det brittiska styret över Egypten och Sudan  under den egyptiska revolutionen 1919. Där föddes Nawal El Saadawi som den första av nio i barnaskaran. Hennes far var progressiv och uppmanade henne att stå upp för sina åsikter.

Hon utbildade sig till läkare och medan hon arbetade i sin födelseby Kafr Tahla upptäckte hon hur illa kvinnor på landsbygden behandlades. Hon försökte bland annat att rädda en av sina patienter från våld i hemmet. Hon återvände efter det till Kairo och träffade sin tredje make som hon har två barn med. Han har hjälpt henne bland annat med översättning av hennes verk och han har varit politisk fånge i tretton år.

1972 skrev hon en text, Kvinnor och sex, som tog upp vilka brott som begåtts mot kvinnors kroppar, exempelvis könsstympning. Texten anses vara en nyckeltext inom den så kallade andra vågen. På grund av denna text fick hon sparken från hälsoministeriet och liknande publikationer senare kostade henne andra betydelsefulla uppdrag.

Hon ansågs kontroversiell och farlig av den egyptiska regeringen och när hon 1981 hjälpte till att ge ut ett feministiskt magasin och blev hon fängslad av president Sadat. Hon frigavs efter att han mördats senare samma år. Hon har skrivit om sina erfarenheter i fängelset i Memoirs from the Women’s Prison från 1983.

1988 var hon tvungen att fly från Egypten och återvände 1996. Hon funderade på att ställa upp i presidentvalet 2005, men var tvungen att stå tillbaka på grund av de hårda kraven.  2011 deltog hon i protesterna på Tahrirtorget.

Nawal El Saadawi och jag

Jag fick hennes bok Imamens fall av en vän, men som så många andra böcker blev den ståendes oläst i bokhyllan. När jag läste på inför nobelpriset och läste om de kvinnor som figurerat i diskussionerna dör hennes namn upp. Jag bestämde mig då för att läsa boken och jag blev inte besviken. Jag inser att jag säger det oftare än jag gör verklighet av det, men jag vill verkligen läsa mer av henne.

Bok av Nawal El Saadawi som jag läst och recenserat

Imamens fall 1988

Read Full Post »

Jag läser en bok om Senegal just nu, därför får dagens kulturjakt gå dit. Sommaren 2003 var jag i Dakar på ett utbyte med unga liberaler från Senegal. Vi fick bland annat träffa ungdomsministern, en ung man som jag träffat tidigare (då ej som minister), då jag var i Sydafrika på konferens (mer om den i en senare kulturjakt). På många sätt är den politiska kulturen i Senegal inte alls lik vår i Sverige. Det som skulle kunna ha blivit roliga samtal mellan några ungdomspolitiker som träffats tidigare, blev istället en maktdemonstration från senegalesens sida som hela tiden valde att softa en timma eller två innan han kom ner för att ta emot oss i sitt hem, dit vi kommit på avtalad tid. Istället fick vi samtala med hans fru, vilket lyckligtvis var väldigt givande. Vill ni veta vem han var kan ni googla, men jag lägger inte ut honom här med namn och bild. Istället visar jag några andra bilder från Dakar. Vi reste även runt lite på landsbygden och de bilderna lägger jag eventuellt upp senare (eftersom jag upptäckte att jag inte scannat dem).

Här står jag på ett torg i centrala Dakar. Det är en betydligt mer utvecklad stad än Accra (huvudstaden i Ghana), där jag varit tidigare, men ändå kan man inte påstå att det var en modern storstad.

En av höjdpunkterna på resan var för mig, som fotbollsfan, kvalet till Afrikanska mästerskapen mellan Senegal och Gambia. Ett Västafrikanskt derby med många fans från båda länderna. Vi hejade såklart på Senegal, som vann. Publiken bestod till nittio procent av män. Jag skulle precis skriva att det är ett gambiskt fan på bilden ,men med tanke på att han håller en sönderriven gambisk flagga i handen så är det nog snarare ett senegalesiskt fan. Några veckor efter besöket jobbade jag för Ja till euron och då träffade jag några gambier när jag var ute och kampanjade i Göteborg. Efter en stund dividerande kom vi fram till att vi hade sett samma match. Coolt!

En partikollega kallar sig själv senegalosvensk och han bor i Stockholm, men har byggt sig ett hus i Dakar. Hela gänget som var nere fick bo i hans hus och det fanns gott om plats. Tre våningar har han och på översta bor han, på mittersta tar han emot gäster (där bodde vi) och på nedre våningen bor hans familj (systrar och kusiner och en moster, om jag inte minns fel). Vid första anblicken så tyckte jag att det var märkligt att familjen saknade många bekvämligheter såsom moppar och dammsugare, men när jag väl frågade så låg inte felet hos mannen som bor i Sverige, utan hos kvinnorna som vet hur det ska städas och inte vill veta av några märkliga maskiner och apparater som deras manliga släkting påstår att man använder i väst (en annan i gänget hade varit där tidigare och kunde vittna om hur han hjälpt till att demonstrera en dammsugare för den otroligt roade publiken). På  bilden ovan ser ni den fantastiska utsikten från hustaket.Den som tittar noga kanske kan se en minaret. Jag minns att jag vaknade till den tidiga morgonbönen varje morgon.

Min senegalesisk-svenska vän tyckte att jag borde fixa rastaflätor och jag var helt för idén. Vi gick runt i närområdet, men min vän tyckte att det mesta var för dyrt. Han frågade då om jag tyckte att det var ok att fråga hans syster. Självklart! Frisörer verkar vara ett vanligt yrke i det här landet och många är dem som kan flätandets konst. Eftersom löshår används var det tur att jag är så mörk för det var lätt att hitta min nyans i affärerna (man måste gå till specialbutiker om man ska hitta blont löshår, alla nyanser av mörkbrunt och svart går att köpa nästan varsomhelst).

Såhär vacker blev jag! (Detta var för övrigt den enda hyfsat nytagna bild jag hade inscannad när jag chattade med en ung man från Stockholm på SprayDate tidigt 2004. Han fick bilden med orden ”den ska inte tas helt seriöst”. Hur kunde jag? Jag vet inte, men jag är i alla fall gift med den unge mannen idag.)

Read Full Post »

Older Posts »