Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Jenny Insulán’

Jenny Insulán brukade tidigare debattera feminism på nätet med andra brudar. Nu läser hon till präst och recenserar gärna feministiska böcker. Debatterar feminism gör hon fortfarande.




Ett tal till min systers bröllop är en dråplig och tragikomisk skildring av livet som tvåbarnsmamma, ena sekunden skrattar jag högt och nästa  sekund har jag en ångestklump i magen. Sylvia Svensson lever i centrala Stockholm tillsammans med sin man, skådespelare vid Dramaten, och  deras två döttrar. Hon är journalist som skriver krönikor men längtar efter att få en roman publicerad. Maken Karl reser till New York för att spela i uppsättningen av Fröken Julie och lämnar Sylvia ensam med ansvar för allt. Vardagen är ett inferno av sömnlöshet, kaskadspyor, feber,  berg av leksaker, försvunna fjärrkontroller, försvunna barbiekammar, en felparkerad bil, grälande barn, barn som slåss, barn som inte vill äta,  barn som vill gå ut klädda i Askungenkläder i minusgrader, vänner och familj som ifrågasätter vad Sylvia gör för fel när barnen inte sover på  nätterna och jämt är sjuka, katter som kissar överallt och mitt i allt en hysterisk syster som ska gifta sig och som gjort Sylvia ansvarig för bröllopet. Utöver detta försöker Sylvia få tid till att skriva för att kunna försörja sig själv och sina barn, något som försvåras av uppdragsgivares förväntan att en ung, feminist till krönikör ska skriva gratis. För den goda sakens skull. Som kvinna vill man väl ställa upp för alla unga tjejer där
ute?

Boken innehåller också Sylvia Svenssons monologer till Sylvia Plath, den människa hon känner sig närmare än någon annan, vilket i mitt tyckande är ett snyggt litterärt grepp.  Linda Skugge skriver roligt, smärtsamt, ångestladdat och skarpt. Samtidigt som jag skakar av mig berättelsen, slår den ifrån mig så dröjer sig frågan oundvikligt kvar; hur undviker man att hamna där?

Läs mer: Adlibris, Bokus

Annonser

Read Full Post »

Jenny Insulán brukade tidigare debattera feminism på nätet med andra brudar. Nu läser hon till präst och recenserar gärna feministiska böcker. Debatterar feminism gör hon fortfarande.




Trilogin utspelas i en framtid då Nordamerika fallit och en stat vid namn Panem vuxit upp ur dess aska. Panem består av tolv distrikt där invånarna lever i fattigdom och en huvudstad där invånarna lever i lyx och överflöd. Huvudkaraktären är Katniss Everdeen som har, som så många andra, förlorat sin far och hon försörjer sin mor och lillasyster Primrose på tjuvjakt. Varje år anordnas Hungerspelen. Från varje distrikt väljs en pojke och en flicka mellan 12 och 18 år ut att delta. En ny arena byggs upp inför varje hungerspel och ingen vet vad de har att vänta. 24 ungdomar skickas in, bara en kommer ut levande. Allt direktsänds. Katniss har tagit på sig ansvaret att skydda sin syster mot allt hemskt, men från hungerspelen kan hon inte skydda henne. När Primrose namn är det som dras vid lottningen väljer Katniss att ta hennes plats i årets hungerspel.

I Collins romaner är det lika självklart att kvinnor är soldater, läkare och presidenter som att män är frisörer och stylister. Samkönade relationer nämns i en bisats utan vidare åthävor, män visar känslor och kvinnor kämpar för det de tror på. Det klassiska triangeldramat kan å ena sidan göra mig lite trött men visar å andra sidan på hur svårt det kan vara att känna igen riktig kärlek och att våga släppa någon inpå livet.

Suzanne Collins använder en fiktiv berättelse för att ta belysa olika företeelser i vår samtid som t ex medias roll i samhället och dess inflytande på våra liv, vad människor är kapabla till när livet, deras eget eller tillhörande någon de älskar, står på spel, om att bli tvungen att axla en ansvarstyngd roll i tidiga år och om att bli bestulen på allt och alla man älskar. Men det handlar också om att resa sig ur askan och förödelsen och slå tillbaka, kämpa för det man tror på. Och att livet oftast inte handlar om att välja mellan gott och ont utan mellan två mer eller mindre dåliga alternativ.

Första delen i hungerspelstrilogin har premiär på bio i mars och det är Suzanne Collins själv som skrivit filmmanuset.

Läs mer: Adlibris Hungerspelen, Fatta eld, Revolt; Bokus Hungerspelen, Fatta eld, Revolt

Read Full Post »

Jenny Insulán brukade tidigare debattera feminism på nätet med andra brudar. Nu läser hon till präst och recenserar gärna feministiska böcker. Debatterar feminism gör hon fortfarande.


Jag blev inspirerad att läsa Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling när Sandra Beijer lovordade boken för en tid sedan på sin blogg, Niotillfem. Jag beställde den i augusti tillsammans med många kilo kurslitteratur och den har blivit liggande i väntan på mindre stressiga tider. Nu har jag nästan läst klart den och måste säga att den är underbar, briljant och smärtsam. Boken handlar om de två tonårstjejerna Mary och Lovely och är till stora delar uppbyggd på dialog, både verklig och fantiserad. Sanne Näsling lyckas på pricken fånga känslan av att vara tonåring, att balansera på gränsen mellan lek och allvar, att vara en del av en odelbar kompisenhet och att samtidigt känna sig så ensam att man tror att man ska dö. Som vuxen är det lätt att förminska tonårstidens ångest och svårigheter. Det är lätt att glömma att saker som man har en annan distans till som vuxen upplevdes som livsavgörande då, och att även det är känslor som måste tas på allvar.

Det är uppfriskande att tjejernas självkänsla inte framställs som avhängig av godkännande och bekräftelse från det manliga könet. Deras jag blir inte tillintetgjort av en spydig kommentar från en klasskamrat. De är inte heller rädda för att gå i svaromål mot auktoriteter som t ex lärare. Samtidigt tas det upp flera problem i boken som är en del av många människors vardag, panikångest t ex och att som tonåring bära bördan och oron som förknippas med att ha en vän som lider av det.

Sammanfattningsvis ser jag denna bok som en viktig ögonblicksbild av vår samtid och framförallt unga kvinnors situation idag.

Läs mer: Rabén och Sjögren, Adlibris, Bokus, DN, GPSvD

Fler bloggar: Bokhora, Dagens bok, En bok om dagen, FiktiviteterSVT-bloggen

Read Full Post »