Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Journalistik’

BlackoutDet var ett tag sedan jag läste den här boken, men den lämnade ett djupt avtryck hos mig. Det har varit svårt att släppa den och jag har tänkt många gånger att den borde finnas med i Feministbiblioteket.

Johanne Hildebrandt är på semester i Kroatien och hälsar på en vän. Vännen sticker och lämnar henne kvar. Det har  blivit krig. Någonstans på vägen hem får hon för sig att bli krigsreporter. Hon återvänder med en legosoldat som livvakt, men det går inget vidare. Sakta men säkert lär hon sig yrket och snart är hon en respekterad journalist mitt i smeten i Sarajevo. Hon återkommer några år efter krigsslutet och rapporterar från kriget i Kosovo.

Blackout är en gripande historia om kriget på Balkan sett ur en till en början oerfaren journalists ögon. Johanne Hildebrandt var helt orädd och respektlös och det var det som gjorde att hon blev så framgångsrik. Hon är en förebild och många journalister, män som kvinnor har mycket att läsa. I alla fall om man vill bli en framgångsrik krigsjournalist.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

I tisdags var den stora nyheten att en städerska stal ett tåg och körde det rakt in i ett bostadshus. Kvinnan skadades allvarligt och kunde inte höras, men eftersom både SL och tågoperatören Arriva snabbt konstaterade att det måste varit kvinnans fel anhölls hon för allvarlig ödeläggelse. Åklagaren kom dock ganska snart fram till att det måste ha varit i olyckshändelse.

Jag kan inte låta bli att fundera över detta och hur fruktansvärt det måste vara för den unga kvinnan när det går upp för henne att ett helt land hånade henne för att hon försökt stjäla ett tåg. För det första så går det inte att stjäla ett tåg. Vart ska man ta vägen med det? För det andra så borde kanske ryggmärgsreflexen vara att man inte ämnar stjäla ett tåg när man inte vet hur det ska köras. Dessutom visste alla hela tiden att kvinnan inte hade nycklar till tåget.

Ändå väljer hennes arbetsgivare att kavla ut för pressen att hon är klåfingrig och var beredd att försöka stjäla tåget fastän hon uppenbarligen inte visste hur man körde. Hur tänkte de? För oavsett kvinnans avsikter så brister deras säkerhetsrutiner. Var det så viktigt att flytta det fokuset och därför man så hårt hävdade att det var kvinnans fel? För det är ju onekligen komiskt att en kvinna som städar tåg får för sig att stjäla det, så  pressen hängde såklart på. Jag hörde inga ställa frågan högt om det verkligen var mer sannolikt att hon var klåfingrig än livrädd.

Nu säger hennes far att han på sätt och vis tycker att det är tur att hon varit medvetslös under tiden så hon aldrig behövde uppleva att hon stämplats som tågtjuv. Det är inte svårt att förstå.

Read Full Post »

Vi är många sporttokar som älskar André Pops. Nu har tidningen Mama utsett honom till årets Papa. Det här är motiveringen:

Han var en klippa under både fotbolls-EM och sommar-OS – ständigt påläst, superengagerad och med glimten i ögat. Nu debuterar hela Sveriges sportpappa som barnboksförfattare. Vi får inte nog av dig, André!

Det har lyckligtvis redan uppmärksammats, dels av en insändarskribent till tidningen och dels av Åsa Erlandsson på Aftonbladets bilaga Vendela, att det inte står något om hur mannen är som far. Årets Papa har tidigare gått män i karriären, ofta som inte kanske ha så mycket tid för sina barn som de borde, men som gör sig bra på bild. Pops gör sig onekligen bra på bild, men om han är en bra och närvarande far förtäljer inte motiveringen. Borde inte årets pappa vara en man som är en närvarande far och, som Åsa Erlandsson skriver, vet vilket gosedjur det yngsta barnet vill ha när hen ska sova? Jag hoppas att Pops vet det, men återigen, om det får vi inget veta.

Read Full Post »

Veckans WTF??

Först var det Genusfotografen som uppmärksammar oss på hur kvinnor framställs i media. Här ser ni Louise Johansson från Mästerkocken som med porriga bilder får illustrera reportaget om hennes liv som kock. Hon får dessutom frågor om hennes pojkvän är avundsjuk på hennes framgångar. Jag skrev med om det häör.

Sedan uppmärksammar @ACGunnarson oss på Twitter om Bygglov-Matte som tycker att jämställdheten har gått för långt. Här kan ni läsa om hur han för tidningen Mama beskriver sitt ojämställda förhållande och förklarar det med att ”män och kvinnor har olika roller” och att ”i Sverige har man dragit jämställdheten för långt”. Dessutom menar han att ”man inte ska lägga om hela sitt liv för att man har fått barn” vilket vi nog måste förmoda att hans flickvän har tvingats göra eftersom fadern till barnet jobbar extremt mycket.

Dagens WTF är en artikel i Blekinge läns tidning där världens bästa jobb presenteras. Programledare? Djurskötare? Reseledare? Nej, världens bästa jobb är ett jobb där man får tafsa på kvinnor hela dagen lång. Vakter på festivaler har detta ärofyllda uppdrag. Till journalisten Catharina Loosme säger  festivalvakten David Andersson att det är ett bra jobb, men nackdelen är att ”även om det kommer en extra het tjej som vill passera har han oftast inte tid att känna lite extra”. Catharina Loosme återger detta okommenterat i artikeln.

Efter att jag länk till genusfotografen häromdagen fick jag frågor om jag inte tyckte att det var kvinnors ansvar att inte ställa upp på sexistiska bilder. Och jo, det är klart att vi har ett ansvar att inte ställa upp på allt. Men journalister och fotografer och tidningsmakare har också ett ansvar för hur saker presenteras. När idén kommer upp på ett möte på Blekinge Läns Tidning att man borde ta in en notis om vakter som får tafsa på tjejer i jobbet, borde någon dra i handbromsen. Framprovocerade sexistiska uttalanden bör inte få plats i vår tidning okommenterat, borde i alla fall chefredaktören tänka. Återigen, David Andersson har ett ansvar för hur han uttrycker sig, men jag gissar att han varken är mediatränad eller uttalar sig i media särskilt ofta och därför har svårt att föreställa sig hur hans snack med journalisten ska gestaltas i tidningen. Möjligheten finns också att han sa det på skämt. Att artikeln skrevs och publicerades är helt och håller journalistens och chefredaktörens ansvar.

Read Full Post »

Jag fick boken Niceville av min svägerska för att hon tyckte att den platsade i Feministbiblioteket. Sedan fick jag ett tips på Twitter av @glitterfittorna att det är en bok att längta hem till. Jag blev då verkligen sugen på att läsa den. Boken kom ut 2009 i USA och kom i svensk pocket förra året. Den finns också att hyra som film i din närmaste DVD-butik.

Miss Skeeter kommer tillbaka till småstaden Jackson i Mississippi efter college med författardrömmar, men istället för att göra något åt det återgår hon till sitt tidigare liv med bridgeklubb och tennisspelande med väninnorna. Rasmotsättningarna är stora och hennes väninnas tjat om att de svarta hembiträdena inte ska få använda samma toaletter som den vita familjen, retar henne. Men att protestera mot rasmotsättningarna i Mississippi på 60-talet var förenat med stor fara och Skeeter vågar inte säga emot dem som hyllar segregationen. Hon tänker också mycket på det hembiträde som var anställt i hennes familj och som uppfostrat henne. Hon är inte längre kvar i familjen och Skeeter vet inte vad som hänt henne. Hon lär känna en väninnans hembiträde Aibileen, och då börjar hon tänka mycket på de svarta kvinnornas roll i de vita människornas uppfostran. Honfår en idé om att skriva en bok där svarta hembiträden får berätta sin historia och hon bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt med den kvinnan som hon växte upp med.

Niceville är en fantastiskt bra bok om svartas kvinnors historia, vänskap mellan kvinnor och rassegregation. Det ÄR verkligen en bok att längta hem till och jag ville aldrig att den skulle ta slut, samtidigt som jag inte kunde lägga den ifrån mig. Den som är intresserad av svarta kvinnors historia ska läsa den här boken. Boken ger också en bakgrund till den feministiska inriktningen ”black feminism”, som har fungerat som kritik mot den feminism som vita kvinnor i USA drev. Svarta kvinnor har haft svårt att känna igen sig den enorma kritiken mot hemmafruar som var en av de största frågor som 60- och 70-talens feminister drev. De svarta kvinnorna hade knappast haft råd att inte jobba och på grund av att det ansågs de av många feminister inte ha några jämställdhetsproblem. Den svarta feminismen (i Sverige kallad antirasistisk feminism) ville belysa att svarta kvinnor också levde i förtryck. Niceville är de svarta kvinnornas berättelse och den skildrar deras problem, inte bara gentemot vita, utan också gentemot män.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Boksidan, GP, DN (filmen)

Read Full Post »

2003 var en hemskt år för kubanska demokratiaktivister. 27 oberoende journalister och ytterligare ett femtiotal andra demokratikämpar fängslas. Kajsa Norman har åkt till Kuba för att intervjua de anhöriga och tidigare har hon pratat med flera av de fängslande journalisterna. De fängslade är män och deras fruar och flickvänner och mammor kämpar vidare.

Boken har nu snart tio år på nacken och mycket har hänt sedan dess. Dock inte så mycket så att vi nu kan se ett fritt och demokratiskt Kuba. Jag läste boken första gången när den var mer aktuell, men jag tycker att den förtjänas att läsas igen. Norman gör vackra kvinnoporträtt av kämpande politiska aktivister. Det är deras män som sitter i fängelse, men själva är de också en del av kampen och de ger inte upp. Läs om kvinnan som spelat in telefonsvararmeddelanden där hon talar om att hennes man är fängslad för att han skriver kärleksdikter. Eller om hon som blir erbjuden bättre läkare bara hon slutade protestera mot vad som hänt hennes man. Nej, läs hela boken och förfäras över vad de som kämpar för frihet och demokrati på Kuba får utstå.

Boken är utgiven på Silc Förlag.

Read Full Post »

Jag fick en bloggutmaning från Fröken Bella och självklart ska jag anta utmaningen! Jag vet dock inte vilka jag ska skicka den vidare till så jag nöjer mig med att svara och så får den som vill som läser haka på.

Vad älskar du hos dig själv?

Att jag är social och får människor att känna sig välkomna i sammanhang som kan vara socialt jobbigt för många.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

Jag har nog inte varit med om det själv, men det kan säkert hända andra.

Vilka fem kända personer skulle du vilja att festa med?

Simone de Beaouvior och Sofi Oksanen för att de är/var så otroligt coola och smarta. Nour el-Refai och Filip Hammar för att de är så roliga. Patrik Sjöberg, because he knows how to party.

Var och vem är du om fem år?

Jag är det jag är och jag bor kvar i Stockholm, men har bytt lägenheten mot ett hus och jag lever familjeliv kombinerat med ett spännande jobb. Jag och min familj reser mycket.

Vilket är ditt favoritord?

Feminist.

Vad är du mest stolt över?

Feministbiblioteket! Från tanke om att samla feministiska böcker på en hemsida till en välbesökt blogg på bara några år.

Vilket är ditt roligaste minne?

Jag har många roliga minnen men en natt i Saigon är ett kul minne. Jag och Andreas fick av en slump veta att det var Tet och detta firades stort i hela Saigon. Vi befann oss i stan och det finns inte direkt många uteserveringar där. Efter att ha gått runt ett tag och suttit lite här och var där det tillsluts stängdes, hamnade vi på ett turistig restaurang i närheten av Rex Hotel. Där träffade vi Gunnel och Sören från Vetlanda som bjöd med oss på champangekalas på deras hotell (Continental). Helt bisarrt och på natten fick vi gå genom et hav av moppar (ALLA kör moppe där). Kartan gick knappt att ta fram och läsa och jag fick chansa på vart vi gick (taxi var inte att tänka på) allt medan jag nynnade på Happy new year som spelades överallt. Som sagt, mycket bisarrt och vi kom fram helskinnade till vårt hotell och dagen efter såg vi knappt en endaste moppe.

Kallar du dig feminist, varför/varför inte?

Såklart! Jag tror att män och kvinnor inte behandlas lika och det vill jag ändra på.

Vad ser du fram emot mest det här året?

Jag ser mycket fram emot vår resa till Litauen i juli. Men i stort ser jag fram emot sommaren med besök i Lidköping och många härliga sommardagar på Landsort.

Vad ville du bli när du var liten?

Jag ville bli sportjournalist. Min dröm var att få sitta i studion i TV under sommar- och vinter-OS.

Vilken är din favoritplats?

Jag har många. På Landsort vid havet, New York, Rådhusplatsen i Tallinn och på en Heuriger i Grinzing utanför Wien.

Read Full Post »

Older Posts »