Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Julia Albrecht’

Patentöchter1970-talet i Västtyskland präglades av terrorismen signerad Rote Armee Fraktion (RAF). De mest kända medlemmarna, Ulrike Meinhof, Andreas Baader och Gudrun Ensslin, fängslades 1972 och efter det syftade terrorhandlingarna huvudsakligen till att få dem fria. Allt kulminerade i oktober 1977, under det som kallades Deutscher Herbst, den tyska hösten, då Ensslin, Baader och Jan-Carl Raspe tog livet av sig i fängelset efter att kapningen av ett Lufthansaplan misslyckats. Meinhof hade tagit livet av sig året före. Den kanske mest uppmärksammade skildringen av perioden på senare år är filmen Der Baader-Meinhof komplex, som bygger på en bok med samma namn av Stefan Aust. Nu har en ny bok – Patentöchter: Im Schatten der RAF – ein Dialog – ifrågasatt Austs bild och vållat stor debatt i Tyskland.

Boken utgår från mordet på Jürgen Ponto, chef för Dresdner Bank, som sköts ihjäl sommaren 1977 i sitt hem av Christian Klar och Brigitte Mohnhaupt. Med var också Susanne Albrecht, dotter till Pontos bästa vän. Susanne Albrecht kände familjen väl och var alltid välkommen och därför kunde mördarna ta sig in i Pontos hem. Efteråt spreds bilden av att Susanne Albrecht varit ett offer och inte delaktig. Den bilden delade inte Pontos familj och efter dådet splittrades familjerna Ponto och Albrecht. Från familjen Pontos sida menade man att Albrecht hade haft en skyldighet att informera om dotterns radikalisering. Susanne Albrecht flydde efter dådet till DDR och kunde gripas och ställas inför rätta först 1991.

2007 tog Susannes lillasyster – och tillika Jürgen Pontos guddotter – Julia Albrecht kontakt med Corinna Ponto, Jürgen Pontos dotter. Det var detta möte som så småningom resulterade i boken Patentöcher, som betyder just guddöttrar. (Corinna Ponto är även guddotter till Susanne och Julias pappa.) I filmen Der Baader-Meinhof komplex finns en scen där Klar, Mohnhaupt och Albrecht flyr från brottsplatsen. Susanne gråter hysteriskt över att allt gick fel och över att hennes och familjens vän nu är död. Den scenen bygger på ett vittnesmål från Peter-Jürgen Boock, som körde flyktbilen. Under rättegången 1991 fick Julia höra Susanne berätta hur hon själv varit med och planlagt dådet.

Corinna Ponto beskriver hur man i Tyskland delvis kommit att acceptera förövarnas version av händelserna under 1970-talet. För RAF var det inte enskilda personer som angreps, utan system och strukturer. På så sätt finns inte heller några individuella offer. Den bilden har fått starkt genomslag i historieskrivningen och gjort att familjerna till terroristernas offer har upplevt att deras sorg inte tagits på allvar.

Patentöchter visar hur lätt individuella offer och lidande glöms bort när historien ska skrivas. Den visar också hur lätt kvinnor slentrianmässigt kan bli tagna för offer, utan eget ansvar. I själva verket spelade kvinnor stor roll i den tyska terrorismens tillkomst. Det var Ulrike Meinhof och Gudrun Ensslin som stod för mycket av rörelsens ideologi. Bland medlemmarna fanns många kvinnor och flera av dem var beredda att döda oskyldiga för att nå sina politiska mål.

 Läs mer: Adlibris, Bokus (finns bara på tyska),  Magasinet Neo

Read Full Post »

Magasinet Neo 2 2013

Nu är nya Magasinet Neo ute och om du inte är prenumerant så tycker jag att du ska gå och köpa den. Förutom en massa bra artiklar av min make och andra smarta människor kan du i detta nummer läsa bokrecensioner av två tyska böcker. Det är ingen mindre än undertecknad som står bakom dem.

Den ena är Patentöchter, guddöttrar, om mordet på Jürgen Ponto som medlemmar i Baader-Meinhofligan gjort sig skyldiga till.

Den andra är Endlich wieder leben, äntligen kan vi åter leva, som bygger på intervjuer med kvinnor på båda sidor av muren. Det är kvinnornas 50-tal i hela Tyskland som skildras.

Read Full Post »

Bokmoster utlyste i torsdags en tysk torsdag där vi uppmanades skriva om tysk litteratur vi läst eller vill läsa. Jag gör en liten eftersläpare och har en egen liten tysk söndag. Jag är nyss hemkommen från Berlin och även om det var ont om fritid så passade jag på att handla böcker. Nu ska här banne mig läsas på tyska! Det blev som utlovat en bladning av kvinnor, feminism och Baader-Meinhofligan.

Tyska böcker

Feminism

Miriam Gebhardt – Alice im Niemansland (Alice i Ingenmansland): Boken handlar om den tyska kvinnorörelsen och dess förgrundsfigur Alice Schwarzer. Författaren menar att kvinnorörelsen har förlorat kvinnorna och att rörelsen inte heller driver många frågor. En kvinna är dock undantag och det är Schwarzer, grundare och redaktör för den tyska feministiska tidskriften Emma. Det sa bli mycket spännande att läsa den, även om den (på grund av språket) är lite avskräckande lång (330 sidor).

Feminism/skönlitteratur

Charlotte Roche – Feuchtgebiete (Våtmarker): En dundersuccé i Tyskland och det står på klistermärket på mitt ex att det är en ”mega-seller” enligt Der Spiegel. Den är erotisk och inget i boken är tabu. Författaren är själv feminist och sexualliberal och det ska bli otroligt spännande att läsa den. Femtio nyanser av honom får vänta ett tag till – feministisk erotik lockar mer!

Skönlitteratur

Christa Wolf – Der geteilte himmel (Den delade himlen): Wolf är en av DDR:s mest kända författare och hon gavs ut även under kommunistregimen. Hon har både varit medlem i partiet och kritisk mot det samma, blivit avlyssnad av Stasi och varit angivare. Några av hennes mest kända av hennes böcker finns översatta, dock inte Der geteilte himmel. Boken handlar om en kvinna som förlorar sin älskade efter att han flytt till Väst och inte vill återvända. Hon reser hem och efter det byggs muren.

Kvinnohistoria

Helga Hirsh – Endlich wieder leben (Äntligen återvänder livet): En bok om östtyska kvinnor, deras vardag i diktaturen och sedan anpassningen till det nya livet i väst. Boken kom ut 2012 och är således ganska färsk. Det här var en bonusbok jag hittade när jag ledade efter böcker om Baader-Meinhofligan.

Baader-Meinhofligan

Julia Albrecht och Corinna Ponto – Patentöchter (Guddöttrar): Jürgen Ponto, ordförande för Dresdner Bank, sköts i sitt hem av Christian Klar och Birgitte Monhaput, två av de mest kända personerna från den andra generationen i Rote Armee Fraktion. Med dem var Susanne Albrecht, en god vän till familjen. Familjerna Ponto och Albrecht var förenade genom att Jürgen var gudfar åt Susannes lillasyster Julia och Susannes pappa Hans-Christian var gudfar åt Jürgens dotter Corinna. Efter attentatet splittrades familjerna. 30 år senare söker Julia upp Corinna och de skriver en bok tillsammans om det som hände. En anhörig till offret och en till förövaren skriver tillsammans – detta är nog tämligen unikt.

Read Full Post »