Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kärlek’

Der geteilte himmelI Berlin, där jag var i januari 2013, köpte jag fem böcker som jag ville läsa. Der geteilte himmel, den delade himlen, var den första romanen jag läste.

Rita vaknar upp på sjukhus efter en koma i augusti 1961. Hon berättar sitt liv för en medpatient. Hon var förlovad med Manfred, som valde att fly till väst. Han ville att hon skulle följa efter, men hon kände sig inte hemma i väst, utan återvände hem. Sedan byggs Berlinmuren och de skiljs för alltid. Rita försöker ta livet av sig och hamnar i koma. Det är det och kanske lite till som du får veta på baksidan av boken och det var ungefär det jag fick med mig av bokens handling.

Det var otroligt svårt för en person som inte är van vid att läsa på tyska att få med sig hela handlingen i den här boken. Först trodde jag att jag har lättare att läsa facklitteratur, men sedan så fröstod jag att det beror på att boken är i flera olika tider. Jag som inte förstår precis allt, hade svårt att hänga med när vissa saker utspelar sig i nutid och andra i dåtid. Men jag tyckte om boken och skulle gärna läsa den på svenska för en bättre upplevelse (men mig veterligen finns den inte översatt). Jag tycker om porträttet av Rita, som den samvetstrogna socialistiska medborgaren, men jag kan inte låta bli att tänka på att Wolf faktiskt levde i DDR och lyckades ta sig förbi censuren och bli utgiven. Det ligger liksom i bakhuvudet och skaver när huvudpersonen väljer bort friheten i väst och därmed även kärleken. Bortsett från den aspekten är Rita en kvinna som väljer sin egen väg och låter inte mannen styra sina livsval, och det var det jag tyckte bäst om med boken. Jag kommer definitivt att läsa mer av Wolf.

Annonser

Read Full Post »

Arbetsbiens kärlekAlexandra Kollontajs klassiska roman Arbetsbiens kärlek ingår i Feministbibliotekets litteraturkanon. Den har betytt mycket för feministerna på 70-talet, i alla fall här i Sverige. Det är egentligen en novellsamling, men de två första novellerna är på ett par tiotal sidor medan den tredje är på över 200. Denna recension berör den längsta delen som heter Vasilia Malygina.

Vasilia är en äkta kommunist och hon blir kär i Vladimir. Kärleken till det politiska systemet är stor, men kärleken till Vladimir är större. De förenas i äktenskapet, dvs de lever under äktenskapsliknande former, men gifter sig inte i lagens mening. Vasilia tycker att det är viktigt att leva som man lär, men upptäcker till sin förfäran att maken, som är direktör, får tag på vissa varor som inte andra får. När han också vill att Vasilia ska uppföra sig som en äkta direktörska blir hon än mer förbryllad. Men när han är otrogen blir hon svartsjuk och vill lämna honom. Hon går dock först tillbaka till honom när han ber henne om det, men hon är tveksam. Hon vill inte vara hans direktörska.

Det är inte bara en feministisk bok utan även en hyllning till den sanna kommunismen. Jag var oerhört skeptisk till en början, men mot slutet började jag verkligen känna att jag hade behållning av boken. Kollontaj kritiserade det kommunistiska systemet för att hon tyckte att de styrande inte tog hänsyn till kvinnorna och hon såg redan tidigt hycklarna och de som ändå ville sko sig på andra. Hennes kritik kom aldrig att hörsammas, hon blev istället för obekväm för regimen. Hon förespråkade äktenskapets avskaffande och det är för det hon har blivit en feministisk ikon och det är inte svårt att förstå att boken betytt mycket för den mer vänstervridna feminismen på 70-talet. Jag tycker absolut att boken är läsvärd än idag, som ett historiskt dokument. När det kommer till synen på sex och äktenskap, är Alexandra Kollontaj långt före sin tid.

Read Full Post »

I min jakt på kvinnolitteratur från Island sprang jag på Hjärttrakten av en slump på ett antikvariat (boken stod bredvid deckarförfattaren Yrsa Sigurðardóttir). En spännande roadtrip med tre levande kvinnor och en död genom det isländska samhället, det lät som en intressant bok!

Harpa fick barn tidigt och hennes numera fjortonåriga dotter Edda har hamnat snett och Harpa finner inget annat råd än att åka från Reykjavik och åka västerut där hon har sina rötter. Med på turen är Herður, Harpas bästa vän och berömd flöjtist. Även Harpas döda mor finns med under turen och samtalar med sin dotter. Karaktärernas historier nystas upp och vi får så småningom en bild av vad som hänt och vilka personerna är. Samtidigt får vi en guidad tur genom ett fantastiskt vackert isländskt landskap.

Jag fastnade inte riktigt för den här boken. Visst var det en spännande historia och intressanta karaktärer, men jag tyckte först och främst att huvudpersonen Harpa var tämligen osympatisk. Det är möjligt att hennes sett att se på sin missbrukande dotter är realistisk, men jag tyckte ändå att det fanns något ogillande där som störde mig. Sedan kom jag aldrig riktigt in i boken, började slavläsa och insåg sedan att jag missat viktiga saker. Det är främst mitt eget fel, men boken var aldrig så fängslande att jag ville läsa mer noggrant. Dock är det en fantastisk skildring av island med massa härlig isländsk mystik och det är inte omöjligt att jag läser något mer av Steinunn Sigurðardóttir.

På Dagens bok hyllas boken.

Read Full Post »

Selma Lagerlöf brevväxlade till sin älskade vän Valborg Olander flitigt under sin karriär. Valborg var förmodligen mer än en vän, men vilket förhållande hon och Selma hade kan vi nog inte riktigt veta. Ying Toijer-Nilsson har gjort ett urval av alla brev Selma skrev till Valborg och hon kallar boken En riktig författarhustru, för det känns som att det var det Valborg var.

Selma hade en vän i Sophie Elkan, en kvinna som var mycket svartsjuk av sig. Hon var mån om att behålla Selmas vänskap och var rädd att Valborg Olander skulle ta hennes roll. Triangeldramat varade livet ut. Till en början är breven till Valborg mycket varma och kärleksfulla, medan de på slutet har en mer vardaglig karaktär och handlar om Mårbacka och sjukdomar.  Samma karaktär har breven till Sophie, enligt Tojier-Nilsson som även gett ut en bok med Selmas brev till Sophie.

Jag läste boken för att jag var intresserad av kärlekshistorien mellan Valborg och Selma, men jag fick även en stor portion litteraturhistoria. Den författarhustru som Tojier-Nilsson menar att Valborg var, var en trofast person som alltid fanns till hands och korrläste manus och svarade på beundrarpost. Selma skriver i sina brev om allt som har med sina böcker att göra. Hon beskriver förhållandet till sin förläggare (Karl-Otto Bonnier), om pengar och om filmatiseringsplaner för de olika böckerna. Vi får se hennes böcker växa fram i breven till Valborg. Ibland förstår vi att Valborg har kritisera något och ibland bara kommenterat småfel. Selma verkar ha lagt stort värde i Valborgs åsikter.

Det är också en kärlekshistoria där Valborg får spela rollen som den trånande hustrun som vill att maken ska komma hem och som är orolig för att han ska vara otrogen. Selma är mannen som lever sitt eget liv och vill att frun ska förstå varför det är viktigt. Det var inte lätt att vara kvinna vid den här tiden, och det kan sannerligen inte varit lätt att vara lesbisk. När jag gick i skolan fick jag lära mig att Selma Lagerlöf aldrig ”blev gift” för att hon var halt. Idag finns all anledning att revidera den uppfattningen.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

En diktsamling som stått i min bokhylla sedan 1997 då jag fann den på ett antikvariat i Göteborg (jag besökte ofta sådana när jag var nyinflyttad i ”storstan”) var Eeva Kilpis samlade dikter. Min kärleks höga visa är ett urval av hennes dikter från 1972-84. På bokens omslag står det ”Läs den och bli glad!”, och jag kan inte säga det bättre själv. (Det är Gunder Andersson från Fönstret som har gjort detta uttalande, vem han nu var.)

Dikter som Kan man få knulla för en hundring och Säg till om jag stör är så fantastiska att jag kan dem utantill och har så kunnat sedan jag första gången läste dem på högstadiet. Hennes andra dikter är minst lika bra och samlingen är en resa genom en människas liv med vardag och bekymmer. Det är många starka dikter om döden skriven av en icke-troende och det var även många dikter om moderskapet som berörde mig mycket.

Läs här en intervju med Eeva Kilpi i SvD 9 mars 2005.

Read Full Post »

Har man som jag läst nordiska språk, så går det faktiskt att damma av sin gamla kurslitteratur för att finna bra litteratur om och av kvinnor. Jag mindes faktiskt ingenting av Torborg Nederaas bok mer än att jag speedläste den inför hemtentan 1997. Därför läste jag den en gång till.

En man träffar en kvinna och hon följer med honom hem. Han får välja om han vill ha hennes kropp eller hennes själ och han väljer hennes själ. Hon berättar då sin livs historia. Av måneskinn gror det ingenting är en historia om en ung kvinna kärlek till en man som bara vill ha henne på hans villkor i ett samhälle där en kvinna måste vara gift för att räknas. Boken behandlar viktiga frågor som abort, ogifta kvinnors rättigheter och önskade barns rätt att finnas oavsett föräldrar.

Jag tyckte om boken, vilket jag vill minnas att jag gjorde även när den stod på min kurslitteraturlista. Tidigare har jag skrivit om berättartekniker jag stör mig på och då måste jag passa på att lyfta fram formatet i den här boken. Berättelsen är i jag-form och mannen som möter henne fungerar som ramberättare och han skjuter in små kommentarer då och då. Otroligt bra, jag gillar skarpt!

Läs mer: Boken finns på svenska och då heter den Månen ger icke liv. Vid en snabb koll finns ett ex på Stockholms stadsbibliotek. För den som kan tänka sig att läsa på norska finns den att köpa: Adlibris

Andra bokbloggar: Ingrids boktankar, Boktanker

Read Full Post »

Det finns inte mycket skönlitterära böcker skrivna av isländska författare att köpa idag. Den här boken av Vigdís Grímsdóttir finns fortfarande att köpa i pocket (även om den nog är sällsynt i butiker). Boken handlar om tre kvinnor; Anna, Arnþruður och Z. Anna och Arnþruður är systrar och det är genom deras berättelser som historien växer fram. De berättar vartannat kapitel i jagform.

Anna är dödssjuk och har försvunnit. Arnþruður söker upp Z för att höra om hon vet var hon kan finnas. Z och Anna hade ett förhållande och deras kärlek beskrivs i ett antal brev som Z skrivit till Anna och dikter som Anna skrivit till Z.Hela historien tilldrar sig under en enda natt där Arnþruður, Z och Arnþruðurs man Valgeir letar efter Anna. Långsamt får läsaren en bild av förhållanden som är präglade av kärlek, passion och svartsjuka.

Det är sannerligen inget upplyftande tema i boken, men den är fängslande och gripande. Jag tyckt dock inte att baksidestexten stämde överens med innehållet. Där målades det upp en bild om den mystiska kvinnan Z, men i boken tyckte jag att det var Anna som var den mystiska och som inte visade fullt ut sina känslor. Arnþruður och Z är de svartsjuka som tjatar ihjäl sina partner för att svartsjukan äter dem inifrån. Anna visar inte vad hon känner. Vi läsare får följa henne när hon kastar sin älskade Z:s brev i elden för att hon berättat om sitt äktenskap och försök att få barn. Till Z säger hon bara att hon är nöjd så länge hon vet vad hon känner när hon är hos henne.

Jag är glad att jag läste boken. Den var sorglig, men mycket tänkvärd om passion och svartsjuka. Det var också en bok om homosexualitet och välja ett svårare liv för att man älskar någon av samma kön.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Older Posts »