Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Könsroller’

Till dig manDetta lilla häfte är ett brev till alla män. Den har stått länge i bokhyllan och jag har haft på känn att jag inte skulle tycka om den. Därför har den trots sina ringa 30 sidor, inte blivit läst förrän nu.

Annamaria Bauer skriver ett brev till dig som är man och hon ber dig fundera över din mansroll och reagera över samhällets orättvisor som drabbar kvinnor. Hon skriver personligt och berättar bland annat om den dubbla våldtäkten hon drabbats av. Dubbel i den bemärkelsen att hon först blivit våldtagen och sedan inte tagen på allvar. Hon tar även upp porr, barnpornografi och tidskrifter för män.

Jag förstår poängen men tonen är anklagande, fast hon skriver att hon inte menar det så. Dessutom är slutsatsen att män och kvinnor bör fortsätta vara manliga och kvinnliga (vad nu det betyder) i sina roller, men att mannen ska förbättra sig. Mycket märklig särartsfeministisk slutsats. Nej, denna lilla skrift får inte ens godkänt av mig trots viktigt ämne.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Alida bok

Read Full Post »

Karriärsnätverket ”Give it forward” har tagit fram denna fantastiska bild efter ett citat av Sheryl Sandberg, Facebooks operativa chef:

Flicka med ledarskapstalanger

Sheryl Sandberg på Times omslagDet var ett stort  reportage om Sheryl Sandberg i det nummer av Time som jag köpte på flygplatsen i Manilla. Mycket intressant och mycket peppande. Sandberg är en förebild som inte bara är en framgångsrik kvinna i en mansdominerad bransch, utan också feminist och medveten om orättvisor mellan könen. Glöm aldrig hennes ord, din dotter kanske är ämnad att bli lika framgångsrik vacker dag.

Rubriken på omslaget är också underbar: Hata henne inte för att hon är framgångsrik.

Read Full Post »

Då börjar jag från början på resan och visar er här bilder från Hongkong (tidigare har jag visat er Macao). När jag gick igenom de bilder jag hade så blev jag nostalgisk och gjorde detta inlägg istället för en kulturjakt, men nu har jag samlat krafter och här kommer en sedvanlig kulturjakt – resan sett ur ett kulturellt och feministiskt perspektiv.

Utsikt från hotellet i Hongkong

Vi bodde på hotell YWCA Garden View. Det som tidigare var vandrarhem för kvinnor är idag ett fint hotell med guldkant (ifall man hamnar i rätt rum). Vi blev uppgraderade båda gångerna (vi kom till HK, stannade i fyra nätter åkte sedan till Filippinerna och återkom för att sova en natt). När vi kom tillbaka var utsikten aningen bättre än första gången och sista natten sov vi utan att dra för gardinerna. Jag tror ni förstår varför.

Trappor i den branta staden

Hongkong är brant och inte direkt anpassat för barnvagnar eller rullstolar. Här sen ni min svåger och svägerska avlösa min man och mig med att bära vårt barn. (Det fanns en bättre väg till dit vi var på väg här, skulle det visa sig, men bilden är ändå rätt symptomatisk för hela vistelsen.)

Filippinska hembiträdens lediga dag

Vi har i Hongkong två söndagar och det jag skrivit om här och här är fortfarande verklighet. De filippinska gästarbetande kvinnorna som jobbar som hembiträden har ledigt på söndagar och invaderar då parker och tunnelbanestationer för att umgås med sina vänner. De har inga hem att vara i och de har förmodligen inte råd att hänga på caféer.

Andy Walhols Marilyn Monroe

Nu var kanske inte Andy Warhol feminist men han hade utställning i Hongkong (som vi inte hade möjlighet att gå på, ni ser den lilla pigga killen  framför affischen och ni kanske kan räkna ut varför) och jag fotade den här affischen. Mina feministiska associationer var 1. Valerie Solans sköt Andy Warhol för att han var man och inte ville sätta upp hennes pjäs och 2. jag ska läsa boken Blonde om Marilyn Monroe av feministen Joyce Carol Oates.

Anti falun gong

De politiska stridsfrågorna är inte de samma där som här.

Hugo och okänd kvinna

Folk är otroligt barnkära i Asien, vilket var tur för oss, men barnens integritet respekteras inte alltid. Det är något gudomligt för blonda människor i allmänhet och blonda barn i synnerhet och många ville fotas tillsammans med vårt blonda barn. Han var inte alltid med på noterna och här ser ni en enveten kvinna som inte gav sig förrän jag satte ner Hugo i vagnen och halvsprang därifrån.

Barntillbehör

Apropå barn. Allt är uppdelat i pojk och flick. Allt.

Bokhandel i Hongkong

Jag blev gladare när jag letade lokala feminister i en bokhandel. Jag hittade böcker av Xu Xi (mer om det i ett annat inlägg), men här lyser ikonen Simone de Beauvoir med sin närvaro.

Read Full Post »

Idag har varit är feministisk känslomässigt svajig dag för mig. Jag har läst och sett saker som jag blivit glad över och sedan har jag sett andra saker som gjort mig förbannad. Ena stunden kan jag tänka att det går framåt i världen när det kommer till jämställdhet, för att i nästa stund nästan tappa hoppet helt.

Jag börjar med det dåliga.

Igår läste jag en artikel i The Telegraph av ekonomen Thomas Pascoe om den svenska avdelningen av Toys r us och deras julkatalog där pojkar leker med dockor och flickor leker med leksakspistoler. Han menar att den svenska diskrimineringslagen har lett till en generation av förlorade kvinnor. Det känns rent ut sagt rätt egendomligt att konservativa män i England sitter och tycker till om en svensk leksakskatalog. Vart är världen på väg när ekonomer tycker att det är viktigt och får skriva i stora tidningar om hur fruktansvärt det är att ge sken av att pojkar borde leka med dockor?

Sedan hittar jag den här artikeln via kloka personer på Facebook. Det är författaren Suzanne Venker som skriver på Fox News, likt ekonomen Pascoe, att kvinnor förlorar på det rådande kriget mot könsroller. Varför? Jo, för att kvinnor vill gifta sig och män vill inte det längre. För att kvinnor inte längre är kvinnor. Så det så, dags att tänka om och bli mer ”kvinnlig” med andra ord!

Men då är det bra att någonting händer som känns lite bättre.

Vad sägs om marschen Walk a mile in her shoes i USA, som kommit till för att uppmärksamma sexuellt våld mot kvinnor? De menar att detta inte är enbart ett problem för kvinnor eftersom det drabbar även vänner, familj och jobbarkompisar. Fantastiskt att se dessa engagerade män går en dryg kilometer i högklackat för sakens skull.

Sedan blev jag glad över denna bild som spritts i sociala medier idag. Den bekräftar precis det jag tänker kring leksaker för barn. Den borde Thomas Pascoe ta sig en titt på!

Read Full Post »

Handen på hjärtat nu alla tjejer som kallar sig feminister: Förväntar ni er att mannen betalar för er på krogen på en dejt?

Jag har diskuterat detta otaliga gånger med både tjejer och killar. Män som är allt annat än feminister tenderar att tycka att vi kvinnor vill både ha kakan och äta den. Dels vill vi ha rättigheter, vara självständiga och göra lika mycket karriär. Samtidigt förväntar vi oss att mannen alltid betalar, ger oss fina presenter och är den som tar initiativet. Dubbelmoral? Ja, kanske. Jag trodde dock inte att tjejer förväntade sig att bli bjudna, men en ovetenskaplig undersökning bland vänner och kollegor har gjort att jag har fått revidera den uppgiften något. Dessutom verkar killar tycka att ordningen är lika självklar.

Är jag ett totalt freak i sammanhanget?

  • Jag vill inte bli bjuden  på första dejten för jag vill inte att det ska finnas någon liten känsla långt inne i mitt inre att jag borde gå med på saker för att jag har fått en helkväll betald. Jag blir irriterad om detta inte respekteras, men jag skulle låta mig blir bjuden om mannen i fråga insisterade eftersom jag hatar när det blir konstig stämning. Dock skulle det nog inte bli så många fler dejter efter det.
  • Jag känner mig obekväm när jag får en drink framför mig från okänd man på krog (och som sedan glider fram och vill prata). Jag känner mig extra obekväm om det är en drink jag inte uppskattar.
  • Om jag inte är säker på mina känslor skulle jag bli skrämd av presenter eller blommor.
  • Jag tycker att det är trevligt att hålla upp dörrar, bjuda och köpa blommor.
  • Jag tycker att det är egalt vem som friar (men jag tycker om frieri som fenomen även om det naturligtvis inte är nödvändigt).

Jag har mest varit på dejter där vi bara dricker öl och då köper jag varannan omgång. En gång skulle jag på dejt med en kille och dricka öl och till honom sa jag på förhand att jag ville betala hälften och förklarade varför. Han tog till sig, förstod och respekterade. Efter det har jag inte varit på dejt. En sådan kille kan man fria till och det var just vad jag gjorde.

Read Full Post »

Fördomar:

Kvinnor är lömska och bara kacklar. Kvinnor går bakom ryggen på varandra. Kvinnor har inte förmågan att lösa konflikter på ett öppet och ärligt sätt.

Män är raka och rensar luften och går vidare. De springer inte omkring och skvallrar, kacklar och pratar skit. De tar itu med bråk.

Verklighet:

Läs mer om ni orkar.

Read Full Post »

Hur många gånger har jag inte hört det? Nu har det hänt igen och jag bara ler till svar, för jag kan ju inte ifrågasätta att just det barnet förmodligen inte ger uttryck för ett ouppmuntrat bilintresse. Men historierna är alltid de samma. Sonen har äldre systrar och bara tjejleksaker, men när det kommer till dockvagnen så ratar han dockorna och kör ”racer” med dockvagnen. Bilintresset kommer till synes från ingenstans, men är det så att han är så intresserad som han verkar torts alla dockor som står till hans förfogande, ja då kan ju föräldrarna bara resignera och uppmuntra intresset. Och nu? Ja nu är det baaaaara bilar som gäller.

Min son är ett år och han har inga direkta favoritleksaker. Han leker med det som barn i hans ålder brukar leka med. Mjukishunden eller mjukisugglan är populärast vid sängdags och under dagen så är det klossarna, bultbrädan eller någon av bollarna som tar priset. Han är med andra ord som vilken ettåring som helst.

När det gäller hans förmåga att uttrycka sig så är det ”titta” eller ”däh” som återkommer mest frekvent eller kanske ”mamamamama” om han är på det humöret. Han har också börjat testa lite olika ljud. Ett pruttljud, ett s-ljud och nu senast någon form av f-ljud är det man hör mest. Jag blev lite förvånad då någon uppfattade hans pruttljud som ett billjud, men det kanske är därifrån han har hört det, vad vet jag?

Sonen har också en lära-gå-vagn. När han kan gå kan den göras om till en liten dockvagn. En mycket praktisk leksak. Han älskar att gå med den. Eller gå och gå, när han märker att han kan röra sig hyfsat fritt i upprätt ställning så springer han snarare. Och eftersom de praktiska micki- och briovagnarna inte kan svänga så är lyckan kort i en liten lägenhet. Mamma eller pappa får vända på vagnen och sonen springer vidare. Ibland kombinerar han sitt runtspringande med vagnen med olika ljud. Pruttljudet är vanligast.

Vänta här nu…

Min som kör racer med dockvagnen samtidigt som han låter som en bil! HAN MÅSTE VARA INTRESSERAD AV BILAR! Vad kommer det i från? Det måste vara naturligt!

Alla föräldrar därute som har flickor: Visst går era flickor omkring med gåvagnarna lugnt och sansat? Och de har väl aldrig någonsin prövat på ett pruttljud? Jag tänkte väl det. Det är naturligt för pojkar att gilla bilar!

Läs även: Min son har en fotbollsgen!

En dålig bild eftersom Hugo här ser ut att vara mer intresserad av ett gosedjur än att köra racer, men det var en tillfällighet kan jag lova!

Read Full Post »

Höstens feministiska snackis kan man väl säga att det har blivit. Caitlin Morans How to be a woman har översatts till svenska (Albert Bonniers Förlag) och författare har deltagit i både Skavlan och Babel och en och annan morgonsoffa. Jag tyckte att det var jättekul att boken jag hade i min hand på engelska inte var en i raden av alla feministiska böcker jag läser från andra länder som får svenskar tar del av, utan faktiskt en bok som numer finns på svenska. Jag läste den dock på engelska eftersom det blev resultatet av en omröstning här och på Facebook.

Caitlin Moran går igenom sitt liv från tonåren, genom yrkeslivet och som mamma och sin syn på kvinnor och könsroller. Hon tycker inte att det är ofeministiskt att ha städhjälp och hon kallar sitt könsorgan för ”cunt” (typ grövre än ”fitta”). Hon förespråkar orakade kön och stora trosor. Och visst, det är kul och jag håller med om det mesta, men det har skrivits om det förut. Det är långt mellan hennes politiska poänger och det gör att det känns lite som att boken kommer i fel tid. Har vi inte kommit längre? Är feminism fortfarande rätten att bära bekväma underkläder?

Jag skrattade ibland och jag nickade igenkännande flera gånger, men jag tyckte inte att det var helt nyskapande. Varför just den här boken har översatts vet jag inte, men jag är trots allt glad att den har det. Jag är glad att fler kan ta del av humoristisk skrivna biografier av feminister. Det behövs, även om det för en insnöad feministisk bokslukare som jag inte är det mest revolutionerande jag läst på länge.

Läs mer: Adlibris (svenska), Bokus (svenska), Adlibris (engelska), Bokus (engelska), DN, Bokhora

Read Full Post »

Ibland lever jag verkligen i min egen lilla bubbla och tror att allt har blivit så mycket bättre. På förskolan vi besökte igår (Jensen i Danvikstull) berättade personalen att de uppmuntrar föräldrar att inte klä sina barn i könsstereotypa kläder och att de gärna ser en liten herre komma dit i klänning. Det gjorde mig hoppfull och glad. Men så blir jag uppmärksammad på Facebook av min kusin som genom en annan hittat följande två pysselböcker:

Böckerna är skapade av Allis Öster och heter Min roliga blå pysselbok med klistermärken och Min glittriga rosa pysselbok med klistermärken. Den blå boken innehåller sex kapitel där barnen får lära sig om bondgården, vilda djur, bilar, stora maskiner, dinosaurier och rymden. Den rosa innehåller kapitel om Ord, Siffror, Djur, Form och färg, Leksaker och Hemma hos mig.

Ja, nu kommer du som skeptiker att rada upp argument för varför det inte finns något som helst upprörande i detta. Valfrihet att köpa vad man vill hör man ofta från folk som gillar könsuppdelat. Ett annat toppenargument är att efterfrågan styr utbudet. Och en tredje favoritargument är att alla är fria att köpa vilken av dessa böcker de behagar – oavsett kön.

Nu ska jag använda den lilla makt jag har att på min egen blogg prata skit om dessa pysselböcker. Inte förbjuda, inte tvinga någon, utan använda min blogg för att skapa opinion.

Allis Öster kom igen, är det verkligen 2012 att med en pysselbok riktad till flickor lära barn att städa och i en pysselbok riktad till pojkar lära barn om bilar och stora maskiner? Är det 2012 att tycka att flickor ska skolas att ta hand om hem och pojkar att ta hand om maskiner? Hur kan du försvara att tillverka böcker som bidrar till att låsa in våra barn i snäva könsroller? Hur tänkte du när du skulle göra pedagogiska pysselböckerna och valde att göra två istället för en och inte bara ändra på färgerna, utan också på innehållet? Behöver inte alla barn lära sig om samma saker? Är det tjejigt att städa? Osv osv osv i alla oändlighet.

Äh fy f-an. Barn får inte vara barn, de måste vara kön.

UPPDATERAT

Nu har förlaget tydligen dragit in böckerna. Skönt att opinion kan göra skillnad, även om det nu inte var detta inlägg som gjorde det den här gången (jag var för sent ute).

Och förlåt Allis Öster, jag har förstått att du är översättare och inte författare. Men frågorna kvarstår dock.

Read Full Post »

Jag har velat köpa och läsa denna bok länge, men det har varit slut på förlaget. Så helt plötsligt så blev jag uppmärksammad i kommentarsfältet här på bloggen att den fanns tillgänglig på Adlibris. Jag valde att inte tro att det var sant förrän jag höll den i min hand och det har jag nu fått göra.

Sassa Buregren berättar för unga människor vad feminism är och varför det behövs. 10-åriga Ebba får syn på en bild i tidningen som föreställer världens mäktigaste politiker och bilden föreställer bara män i svarta kostymer. Var är kvinnorna? Ebba talar med sin kusin, sin mamma och mormor och sina vänner om hur det kommer sig och varför det finns en orättvisa i samhället. Hon bildar även en grupp med fyra vänner som alla håller med om att detta är något man måste göras något åt. Boken fokuserar mest på kvinnans underordning, men det är också stort fokus på att både tjejer och killar drabbas av rådande normer.

En bok som föreslår att vi ska läsa vidare i en bok utgiven på Röd Press, får jag automatiskt fördomar mot, men jag kan lova alla att boken endast kan verka vänstervriden för den mest inbitne borgerliga politiker som letar efter ”fel”. För alla andra är det en fantastisk bok för barn och ungdomar att förstå feminism och varför kvinnor inte finns på höga positioner i samhället. Vi får också lite historia om Mary Wollstonecraft och Simone de Beauvoir. Och för den som oroar sig för att inte oroa personer till höger, kan jag säga att när det presenteras vilka kvinnor som blivit valda till presidenter eller premiärministrar i demokratiska länder så nämns Margaret Thatcher. Jag tänkte hela tiden på om jag skulle kunna ge boken till Hugo när han blir äldre och det känner jag verkligen att jag kan. Både pojkar och flickor är engagerade i Ebbas lilla grupp och det är stort fokus även på hur pojkar drabbas av könsroller.

Read Full Post »

Older Posts »