Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Konst’

Krans 6

Bakgrund

Igår skrev jag om ett museum för kvinnliga konstnärer i USA och hyllade det initiativet. Idag är jag betydligt mer kluven när jag presenterar dagens feministiska resmål. På Sveriges Riksdag, min arbetsplats, finns mycket konst, både ny och gammal. Av naturliga skäl är det många manliga konstnärer bland den äldre och betydligt fler män än kvinnor finns porträtterade. Detta hör till historiens anda. När det kommer till den nyare konsten är det mer svårförklarat. För att väga upp den snedvridna respresentationen finns det en kvinnorum på riksdagen.

Det är olika utställningar där och första året jag jobbade på riksdagen och gick en guidekurs så fanns det bland annat en stor tavla föreställande ett läppstift och olika smink-varumärken, målad av en man, på ena väggen och bland annat två foton av riksdagsledamöternas barn på en annan vägg. Det kändes så fel. När jag igår gick upp för att fota konsten i rummet var det lite annorlunda. Nu kändes det faktiskt som att man gjort något bra av det. Se bild och bildtext längst ned och tyck till!

Resmålet

Sveriges Riksdag är ett populärt resmål och många kommer dit och går en guidad tur. Jag har själv gått en guidekurs och kan berätta lite om byggnaden och den politiska historien.

Ta dig dit

Sveriges Riksdag ligger på Helgeandsholmen mellan Norrmalm och Gamla Stan (men formellt sett i Gamla Stan) i Stockholm. Mejla mig för en privattur: hanna@feministbiblioteket.se.

Sveriges Riksdag och jag

Jag har jobbat för Folkpartiet sedan 2004 och varit placerad på riksdagen sedan 2006. Jag är lite kluvet inställd till miljön. Det är naturligtvis fantastiskt att sitta ”mitt i smeten” och springa på både kända och okända politiker varje dag. Samtidigt är det en gammal byggnad och på vintern blir det jättekallt och på sommaren jättevarmt. Det känns dock mest som ett i-landsproblem. Jag älskar egentligen min arbetsplats.

Kvinnorummet - ett collage

Enligt faktabladet som finns att få i Kvinnorummet: 2012 bestämdes det att Kvinnorummet skulle förnyas. Ett nytt tema ska presenteras varje 8:e mars. Nu är temat Kvinnliga pionjärer och förebilder i politiken. Kerstin Hesselgren, första kvinnliga riksdagsledamoten, Karin Söder, första kvinnliga partiledaren och Ingegerd Troedsson, första kvinnliga talmannen pryder en vägg. Lena Cronqvists söta flickor i brons är ett stående inslag. Siri Derkerts fina porträtt av Fogelstakvinnorna finns där samt karikatyrer av politiker (visserligen tecknade av män, Poul Ströyer och Riber Hansson) och mellan Cronqvists flicka och Derkerts tavla ser ni en karikatyr av Folkpartiets Marit Paulsen.

Jag i spegeln

Det finns även en spegel för att vi ska kunna se Sveriges första kvinnliga statsminister. Och det är jag, uppenbarligen!

Read Full Post »

Krans 5Bakgrund

Museet, som förkortas NMWA, är världens största konstmuseum som är tillägnat kvinnliga konstnärer. Museet startade 1987 och vill bidra till att minska obalansen mellan manliga och kvinnliga konstnärer i USA. För att klara det målet har de över 4000 objekt, ett stort bibliotek för forskning, tio årliga utställningar i världsklass och mycket mer. Läs mer på museets hemsida. Jag brukar generellt sett inte gillar separatistiska initiativ, men det här museet behövs tyvärr. Och ska något göras för att uppmärksamma kvinnor så ska det göras bra, annars får det motsatt effekt.

Resmålet

Washington DC är en underbar stad och där finns mycket kultur att ta del av. De flesta museerna ligger i den stora parken The Mall, men NMWA ligger business-kvarteren. I The Mall hittar du bland annat förintelsemuseet, naturhistoriska museet och museet för modern konst. Där finns också Lincolnmonumentet, Washingtonmonumentet och monument över andra världskriget.

Ta dig dit

NMWA ligger i centrala Washington och adressen dit är 1250 New York Ave NW.

NMWA och jag

Jag har inte varit där p g a en trasig magnetremsa. Det är helt sant. Det var 2008 och jag och min man var på olika håll i DC (båda på jobb). Vi bodde inte ens på samma hotell, men vi sågs dagligen. Jag var i entrén på NMWA och skulle betala de 5 dollar som det då kostade att gå in. Tyvärr funkade mitt kort inte just då och innan jag hann lägga fram ett nytt ringde telefonen. Det var min man som var i krokarna och behövde hjälp med en sak. Jag gick för att träffa honom och tänkte att jag hade ju all tid i världen att se museet. Det skulle visa sig att det hade jag absolut inte. Alla museum stänger kl 17 i DC och så även detta. Jag hade möten inplanerade och så skulle jag se Newseum, ett museum för media som var mer prio eftersom det passade in i min resa. Det skulle visa sig bli ett val mellan NMWA och Newseum och hade jag varit där privat hade jag prioriterat annorlunda. Och hade mitt kort funkat hade vi nog gått på utställningen tillsammans istället för att träffas på ett café.

Read Full Post »

När jag kom hem i söndags skrev jag en liten reseguide för er som är intresserade av att resa till Litauen. Jag ska självklart inte låta det bli en ersättning till mina sedvanliga kulturjakter. Här kommer resan ur ett kulturellt och feministiskt perspektiv.


En kollega på jobbet upplyste mig om dess existens i Ryssland. För att det finns så många alkoholister som riskerar att få abstinens om de inte få i sig mer sprit, finns denna produkt. En deciliter vodka i en burk med folielock som man inte kan sätta tillbaka. Jag skrattade åt det då och tänkte att det kanske ändå inte var särskilt vanligt. I en butik i Klaipeda fann jag den.

Som jag skrev i min reseguide är Litauen verkligen ett semesterresmål att ta i beaktande. Dock är det ett land med stora kontraster. Här ser vi traditionellt öststatssunk i Klaipeda och idylliskt härbärge i Nida på Kuriska näset.

I Nida har det funnits en trubadur som gick ur tiden för ett par år sedan och som nu har intagit en plats på en parkbänk som staty. Jag ser med glädje att traditionen hålls vid liv. Här ses två unga tjejer spela för alla förbipasserande.

På det lilla torget i Nida har ett antal kända litauer fått lämna sitt avtryck när gågatan anlades. De två kvinnor jag såg bland namnen var Rosita Civilyte och Veronika Povilioniene. Jag googlade dem och fann att den förstnämnda är en schlagerstjärna som var med i Eurovision Song Contest 2009 och den andra en i Litauen känd folksångerska.

Jag inser att denna bild blev med dålig skärpa, men för den som inte ser så står det ”Ladies only” på skylten. Märkligt att ha separata kvinnoavdelningar på stranden och detta tycks finnas på flera ställen då vi också såg det på stranden i Palanga. Både nudister och kvinnor har sin egen del av stranden. Nu är ju stranden flera mil lång så det är kanske inget att bråka om, men lite konstigt tycker jag nog att det är.

I Nida finns ett bra exempel på hur man kan förvandla gammal öststatsarkitektur till något fantastiskt fint. På takterrassen till den hemska byggnaden till höger huserar restaurangen In vino och där kan man äta spanska tapas och titta på den underbara utsikten över de stora dynorna. Tyvärr blåste det lite för mycket när vi var här och för Hugos skull satt vi inne och åt. Utsikten var dock densamma.

Det är inte svårt att förstå varför Thomas Mann valde den här platsen till sitt sommarparadis. Här kunde han få vila och inspiration till sitt skrivande. Han flyttade hit 1930 och det blev inte många somrar han kunde tillbringa här. Först kom nazisterna och sedan kommunisterna och efter 1933 återvände han aldrig hit.

Tillbaka i Klaipeda ville Andreas se historiska museet. Det var lite för mycket trappor och Hugo ville tjoa lite för mycket så jag tog en promenad i den närliggande minimala parken. Där pågick en skulpturutställning och samtliga konstnärer var män. Jag tyckte att detta verk var lite roligt. Dialog kallar konstnären Danas Aleksas det.

Det pratas inte så mycket i våra skolor (eller i alla fall gjorde det inte det på min tid) om en av de största etniska rensningarna i världshistorien, fördrivningen av tyskar från Östeuropa. Här kan ni se en bild av detta från det historiska museet i Klaipeda. 12 miljoner tyskar var tvungna att lämna sina hem och flytta till Västtyskland, Nobelpristagaren Günter Grass har skrivit om detta i Blecktrumman och Jens Orback har berättat om hans mammas öde i Medan segern firades.

 

 

Krigsmonumentet i Palanga är ett av få monument som finns kvar i Litauen som bär den kommunistiska symbolen hammaren och skäran. Monumentet är rest för att hedra alla offer under andra världskriget. Av naturliga skäl har det nya demokratiska Litauen velat avlägsna alla spår efter Sovjetdiktaturen, men det är glädjande att all historia inte har suddats ut.

Read Full Post »

Nu är jag på landet och kopplar av och på två dagar har jag gått den årliga konstrundan här (men vi kom inte åt alla verk pga barnvagnen). Jag tänkte visa er några duktiga kivnnliga konstnärer.

På vår mystiska dimtur genom ön i förrgår såg vi detta ståtliga verk (”titta en snippa”, som vi sa till Hugo). Konsverket heter Quinna och konstnären Ingrid Enarsson. Hon är född 1945 och är bosatt i Skåne. Läs mer på hennes webbplats.

Dessa fina händer i betong kallas Växtkraft och är skapade av Annelie Wallin, en landsortsdotter som numer bor i Stockholm. Här kan ni läsa mer om henne.

Konstnären Anita Brusewitz-Hansson kallar detta verk Vinklar och det är en liten skulptur av en kivnnokropp. Det var lite svårt att med ett foto göra den rättvisa, för att det just var lite mycket olika vinklar. Måste upplevas live! Anita Brusewitz-Hanssons hemsida verkar ligga nere, men här kan ni läsa om henne på Svenska konstnärer.

Här är mina favoriter. Tre konsverk av Britt-Ingrid Persson. Från vänster: Kropp med krets, Samtal med elementpensel och Utvidgning – Sammandragning. Figuren som pratar med en pensel är helt klart roligast. Fantstiskt att få uppleva dessa, som stod på drad nere på ön vid vandrarhemmet. Britt-Ingrid Persson kan du läsa mer om här.

Den här skulpturen gllade jag också väldigt mycket. Även den var lite svår att göra rättvisa på bild. Den heter Jättens kliv och är skapad av Kerstin Ahlgren. Hennes webbplats hittar du här.

Jag rekomenderar starkt ett besök på Landsort. Du tar pendeln från Stockholm till Nynäshamn. Därefter buss 852 mot Torö. På ändstationen Ankarudden går båten Stångskär till Landsort. Du kan också ta dig hit med bil eller egen båt. Säga bara till när du kommer så att vi kan ses!

Read Full Post »

Min mans familj har sommarstuga på Landsort i Stockholms skärgård. Det är så långt söderut man kan komma i Stockholms län och nästa anhalt efter Landsort är Gotland. Ön heter egentligen Öja och byn Storhamn, men fyrens namn är Landsort och det är få som kallar ön något annat än Landsort idag. Det är underbart där på somrar och höstar och jag längtar verkligen ut dit nu. Vårt hur är inte vinterbonat så vi är inte där på vintern och våren kommer senare till Landsort så det kan vara lite trist att åka dit när träden har slagit ut i Stockholm och det är alldeles kalt därute. Varje sommar ordnas en konstrunda för alla boende och turister. Det är inte alltid vi aktivt går runt och tittar på allt, men vi ser en hel del när vi går till huset,. går ner till byn, löptränar eller går ner och badar. 2006 dokumenterade vi när vi aktivt gick rundan och därför gör jag Landsort till dagens kulturjakt.

Fyren Landsort.

Jag har inte sparat broschyren om rundan och vet därför inte vad alla bilder föreställer, men före jag beskar den här bilden och förstorade upp den kunde jag se vad det stod på skylten. Konstverket heter Fyllekaja och är gjord av Inger Weichselbaumer. Den stod nere i Österhamn dit båtarna kommer från Ankarudden på Torö (det finns två hamnar till som de kan gå till beroende på väder och vind).

Denna sommar var detta konstverk min favorit och jag kan för mitt liv inte förstå varför jag inte fotat skylten. Således vet jag inte vem som gjort denna fantastiska bh i plåt av armeringsjärn och en cykelringklocka.

Den gravida kvinnan utanför Landsorts kapell (Torö församling) var också en favorit och här vet jag inte heller vem som gjort det.

Landsort var tidigare en militärbas för svenska försvaret och även om det inte är så längre finns många spår efter det kvar. Nu på senare år har det snyggats till en hel del, men mycket finns fortfarande kvar. Här står jag vid en rostig kvarlämning.

Sommaren 2006 var också sommaren jag friade till min älskade make. Detta kort är taget på midsommarafton, dagen efter att vi satt på oss ringarna för första gången (jag friade utan ringar och vi beställde dagen efter, datumet i ringarna är såklart det datum då Andreas sa ja, inte den dagen de var klara hos guldsmeden).

Sensommaren och hösten 2006 var varma och det ledde fram till detta – mitt livs första och enda oktoberbad. Det var inte mer än 15 grader just den 1:a oktober, men det hade varit så varmt innan att det faktiskt gick att doppa sig.

Read Full Post »

I veckan var mina föräldrar här och vi passade på att göra skojiga saker i Stockholm med omnejd. I tisdags åkte vill Lidingö och Millesgården där det var en utställning av den danska illustratören Ingrid Vang Nyman. Hon är mest känd för att ha tecknat Pippi Långstrump och Alla vi barn i Bullerbyn. Ilon Wikland är nog den mest kända av dem som illustrerat Astrid Lindgrens böcker, men många känner nog igen Vang Nymans illustrationer också. Hon valde att ta sitt liv 1959 så några mer teckningar gjordes inte efter det. Jag har köpt boken som gjorts till utställningen och jag återkommer med en recension om den och där berätta lite mer om Ingrid Vang Nyman och hennes liv.

Här sitter jag och Hugo framför utställningsaffischen. Man fick inte ha barnvagnen med sig in så det blev lite knöligt eftersom jag glömt bärselen hemma.

Det fanns många fina kulisser efter Ingrid Vang Nymans teckningar. Mycket roligt för barn som kunde leka i Pippis kök och vardagsrum. Inte så kul för mitt barn dock. För det är han fortfarande för liten. Som ni kan se så förstod vi varför vagnar inte var tillåtna.

Såhär såg hon ut.

Såhär tyckte hon själv att hon såg ut.

Efter utställningen gick vi ut i trädgården och kunde se de fina skulpturerna av Carl Milles och även njuta av utsikten denna vackra vinterdag.

Inte särskilt barnvänligt i parken heller. Mormor fick dra Hugo fram och tillbaka medan jag och pappa gick runt och tittade. Utställningen inomhus fick vi skippa då det var många, många trappor dit.

Det fanns många fina skulpturer i parken och vissa kändare än andra (Poseidon tex). Här är en som jag fastnade för. Lyssnerskan kallade han den.

Read Full Post »

Boken har undertiteln The Guerilla Girls illustrated guide to female stereotypes och det är en genomgång av alla kvinnliga stereotype mellan himmel och jord, från bimbon till Lolitan via den gamla nuckan och den svarta matalgningsmamman. Vissa stereotyper är positiva och andra mycket fördomsfulla eller rent rasistiska. Ms Blogs läsare röstade fram Bitches and bimbo ballbreakers till plats 97 av århundradets 100 bästa fackböcker.

Boken är fantastisk med en massa bilder och beskrivningar av olika stereotyper. Sista klapitlet är roligast, där skattade jag till och med högt. Där får vi en rad nya Barbie-dockor presenterade för oss. Alla passar in i en stereotypisk mall. Vad sägs om den judiska bortskämda flickan eller den svarta flerbarnsmamman som lever på samhället? Men såklart blir det lite skrattet som fastnar i halsen, eftersom i princip alla kvinnor förväntas passa in, om inte i någon av alla dessa roller, så i alla fall i en förutbestämd roll.

Jag funderade lite på hur jag skulle kategorisera den här boken, men kom fram till att kultur och konst blir bäst, då Guerilla girls är en konstgrupp och hela boken därmed bör ses som ett konstverk.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Older Posts »