Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Krig’

BlackoutDet var ett tag sedan jag läste den här boken, men den lämnade ett djupt avtryck hos mig. Det har varit svårt att släppa den och jag har tänkt många gånger att den borde finnas med i Feministbiblioteket.

Johanne Hildebrandt är på semester i Kroatien och hälsar på en vän. Vännen sticker och lämnar henne kvar. Det har  blivit krig. Någonstans på vägen hem får hon för sig att bli krigsreporter. Hon återvänder med en legosoldat som livvakt, men det går inget vidare. Sakta men säkert lär hon sig yrket och snart är hon en respekterad journalist mitt i smeten i Sarajevo. Hon återkommer några år efter krigsslutet och rapporterar från kriget i Kosovo.

Blackout är en gripande historia om kriget på Balkan sett ur en till en början oerfaren journalists ögon. Johanne Hildebrandt var helt orädd och respektlös och det var det som gjorde att hon blev så framgångsrik. Hon är en förebild och många journalister, män som kvinnor har mycket att läsa. I alla fall om man vill bli en framgångsrik krigsjournalist.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Magdalena JalandoniKort fakta

Född 1891 och död 1978 i Jaro, Iloilo City, Filippinerna.
Var en av de främsta poeterna på dialekten hiligaynon.
Fick sina första dikter publicerade vid tolv års ålder.

Magdalena Jalandonis feministiska gärning

Magdalena Jalandoni började skriva tidigt och fick sina första dikter publicerade vid tolv års ålder. Hon skrev för att bli publicerad och hon ville vara en kvinnlig röst i det mansdominerade samhället. Hon skrev på dialekten hiligaynon och idag är hon en av Filippinernas främsta poeter på det språket. Hennes dikt Gitarren är en dikt som fortfarande läsas av elever i de filippinska skolorna. Hennes främsta talang var de fantastiska miljöbeskrivningarna.

Hennes aktiva period var från tolv år fram till sin död då hon var 89 år. Under den tiden upplevde hon malayerna, spansk och fransk kolonisation och japansk ockupation. Hon har fått lämna sitt hem två gånger och överlevt den filippinska revolutionen och det filippinsk-amerikanska kriget.

Hon är kanske en av Filippinernas mest produktiva författare någonsin. Nära fyrtio romaner, över hundra noveller och trettiotalet pjäser har hon skrivit under sitt liv.

Idag finns ett museum om hennes liv och verk i Jaro, i närheten av den stora katedralen.

Magdalena Jalandoni och jag

Jag hittade henne när jag letade efter filippinska feminister. Det var otroligt roligt att det fanns en kvinna så folkkär och ändå feminist i ett sådant konservativt land. Hon kommer från en stad som ligger på den ö där Kalibo och Caticlan ligger, dvs de flygplatser jag varit på när jag var på väg till och från Boracay. Tyvärr verkar få av hennes verk finnas översatta och de som finns går inte att få tag på i Sverige. Det är ingen på Bokbörsen som sitter inne med en Jalandonisamling om man säger så. Fakta om henne var också svårt att hitta och texten ovan är i princip en översättning av Wikipedia. Samma text finns även på en blogg om henne, där inte så mycket mer info finns mer än två av hennes dikter. Jaja, jag får väl leva med att inte läsa något mer av Jalandoni.

Dikter av Magdalena Jalandoni som jag läst och recenserat

Dikter 40-talet (?)

Read Full Post »

Boken kom i svensk översättning först 2003. Assia Djebar är ständig kandidat till nobelpriset, och en person som jag är nyfiken på, men inte tidigare läst. Så om hon nu får nobelpriset imorgon kl 13, så har ni här ett bevis för att jag har läst henne före hon fick priset.

Kärleken, kriget är en berättelse om de algeriska kvinnorna och deras förhållande till den franska ockupationen. Vissa kapitel handlar om kriget och andra om kärleken. Förhållandet till fransmännen är lite dubbelt i och med att många flickor får möjlighet till bättre utbildning och mer frihet i de franska skolorna. Samtidigt är det en ockupation de inte har bett om. Många röster i boken tillhör krigets förlorare; kvinnor som förlorat sina söner, kvinnor som själva blivit tillfånga tagna och kvinnor som tvingas leva under förtryck. Frihet är också något komplext. Frihet efter ett långt krig med många stupade som lämnar kvar en stor sorg hjos de överlevande. Eller frihet från förtyck samtidigt som kvinnogemenskap från byn man kommer ifrån, går förlorad.

Jag tyckte mycket om den här boken. Jag trodde först att den skulle vara tung och svårläst, men när jag läst ut den efter tre dagar då kan jag konstatera att jag fängslades av den och trots det tunga budskapen så var den inte alls svårläst. Språket, naturskildringarna och berättelserna om kvinnornas öden var fantastiska.  Nu har jag läst en bok av Djebar och jag har inte funnit någon anledning till att hon inte skulle få priset imorgon!

Läs mer: Leopard förlag, Adlibris, Bokus, SvD, Kulturdelen

Read Full Post »

Det är pinsamt att säga att jag läste Anne Franks dagbok först nu, men sådär är det ju ibland. Vissa klassiker missas helt enkelt. Det betyder inte att jag inte har hört en massa om boken, såväl sant som osant. Sant är förmodligen att hon hörde på radio att dagböcker skulle bli extra intressant efter kriget och därför började hon redigera sin bok. Överstrykningar och tillägg kan ses i originalet. När hennes far, Otto Frank, gav ut boken efter kriget redigerade han den och tog bort känsliga kapitel om Annes tankar om sina föräldrar. Fadern, som var den enda av de gömda i gårdshuset som överlevde kriget, dog själv 1980. Före sin död gav han de borttagna sidorna till förlaget och 2001 gavs Anne Franks dagbok ut i sin helhet.

Boken innehåller en hel del om politik, kriget och judarnas situation, men det är mest vardagsbeskrivningar och tankar och känslor hos en ung flicka som fyller dagbokens sidor. En komplicerad relation till sina föräldrar, kärlek och sedan vänskap till Peter van Daan samt tankar om svartsjuka med sin syster är saker vi får läsa om. Vi får också en bra bild av hur det var att leva som gömda i flera år.

Jag är glad att jag äntligen tog mig till att läsa dagboken. Det hör definitivt till allmänbildningen att ha gjort det. Dessutom är det lite kvinnohistoria där vi får veta hur det ansågs att flickor skulle bete sig, och att detta kunde upprätthållas även om förhållandena var extrema.

Läs mer: Adlibris, Bokus (tillfälligt slut på båda ställena)

Read Full Post »

Jag läste några av Wisława Szymborskas dikter före jul då jag ville läsa alla nobelpristagare på 90-talet. Jag blev helt hänförd och har länge tänkt att införskaffa mig ett ex av hennes samlade dikter. Jag fann på nätet att det finns dem som tolkat hennes dikter ur en feministisk synvinkel och då slog jag till. Om andra kan se feminism i hennes dikter, så ska väl jag inte vara sämre. Alla dikter är inte om kvinnor, men många är det, flera dikter är om henne själv som poet, hon hyllar både kända och okända kvinnor. Det räcker för mig och dessutom är Wisława Szymborska en av mina absoluta favoritpoeter.

Det finns så mycket att säga att jag knappt vet var jag ska börja. Jag har satt hundöron i boken för att markera mina favoriter. Hela boken är nu full av vikta hörn. Några favoritdikter om jag bara måste välja några få: Hanna (såklart), en dikt om en piga från 1957, Tyst minut för Ludwika Wawrzyńska, om en kvinna som omkom efter att ha räddat barn ur eld från samma år, Manlig skönhetstävlan med härlig ironi från 1962 samt Kvinnoporträtt om hur en rätt så vanlig kvinnas liv såg ut med barnafödande och jobb i hemmet från 1976.

Wisława Szymborskas Dikter är något alla borde ha i sina hem och plocka fram när man vill ha en liten mysstund för sig själv med härliga och tänkvärda dikter.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Elin Wägner fick i uppdrag av Tor Bonnier att skriva en biografi över Selma Lagerlöf ett halvår efter att hon gått bort 1940. Det är lite speciellt att en framstående författare ombeds skriva om en författarkollega, men Wägner har gjort det mycket bra. Så bra att det ledde henne till Svenska Akademin som andra kvinna, efter just Selma Lagerlöf.

Elin Wägner och Selma Lagerlöf kände inte varandra speciellt väl, men de har träffats ett par gånger och Wägner har som journalist intervjuat Lagerlöf vid några tillfällen. Däremot levde de i samma tid och var engagerade i samma saker. Selma Lagerlöf var kvinnosakskvinna och slogs för kvinnors rösträtt, även om hon inte stod på barrikaderna lika mycket som Wägner. Wägner går genom Lagerlöfs liv, verk och politiska gärningar. Fokus ligger på litteraturen. Mycket ingående beskriver Wägner hur böcker vuxit fram och hur Lagerlöf arbetat med olika idéer och karaktärer.

Jag är mycket glad att jag begärda upp den här biografin från Stadsbibliotekets magasin i Stockholm. Den som slog mig först var att kärleken till Valborg Olander inte berörs, de är endast goda vänner. Istället pratar Wägner om att Lagerlöf inte var attraktiv på äktenskapsmarkanden för att hon var halt. Det var lite det som var charmen, att läsa en biografi skriven i en annan tid. En tid som var som den tid då Lagerlöf levde.

Läs även Wägnerfantasten Birger Schlaugs omfattande analys av boken.

Read Full Post »

Tillsammans med journalisten Carol Mithers, har Leymah Gbowee skrivit en bok om sitt liv, sin demokratikamp och sin feministiska drivkraft. Gbowee fick Nobels fredspris tillsammans med Ellen Johnson Sirleaf (bland andra) 2011, ”för deras icke-våldsamma kamp för kvinnor och kvinnors rättigheter till fullt deltagande i fredsskapande arbete”.

Gbowee föddes i Liberia 1972 och strax efter att hon tagit studenten bröt inbördeskriget ut i Liberia och inget blir som hon har tänkt sig. Hon skulle bli läkare och läsa på universitetet i Monrovia, men istället flyr hon till Ghana med sin familj. Hon möter en man som hon redan från början vet är ”bad news”, men trots det faller hon för honom och får fyra barn med honom och blir ständigt slagen och våldtagen. När hon äntligen lyckas ta sig ur förhållandet och återvände till Liberia, bestämmer hon sig för att viga sitt liv åt sitt land. Hennes syster flyttar med hennes barn till Ghana och sköter markservicen medan Gbowee drar in pengarna och bokstavligen räddar värden (eller i alla fall Liberia).

Tillsammans är vi starka är en fantastisk historia om en nobelpristagares liv. Det är på inget sätt en skönmålning av hennes egna gärningar, utan försakandet av barnen finns ständigt med som en skugga över hennes livsval. Hade hon varit en man hade den delen knappast varit närvarande i en biografi. Idag är Gobwees barn framgångsrika och hennes söner är liksom sin mor feminister, men ingen har gått i hennes fotspår. Jag är imponerad av Leymah Gbowees glöd och handlingskraft och jag är glad att jag fick en historielektion om Liberia.

Läs mer: Forum bokförlag, Adlibris, Bokus

Read Full Post »

En halv gul sol är en bok som handlar om kriget i Biafra och hur den drabbade även välbärgade medborgare. Vi får följa ett antal personer som alla jublar över den fria republiken Biafra, men som också drabbas hårt av kriget. I centrum står de två tvillingarna Olanna och Kainene som är så olika som två systrar kan vara. Olanna lever med sin man Odenigbo i Nsukka som är en universitetsstad. Båda är lärare. Olanna adopterar sin makes dotter och i familjen ingår även tjänaren Ugwu, vars liv vi också får följa. Kainene bor i Port Harcourt och hon träffar britten Richard som är intresserad av nigeriansk kultur och ska skriva en bok. Olanna är den vackra och känslofulla och Kainene den hennes raka motsats. Olanna och Richard är otrogna med varandra en natt och det leder till osämja mellan systrarna. När kriget bryter ur är de alla glada och lyckliga och säkra på att kriget kommer att vinnas. Olanna och Odenigbo tvingas flytta från Nsukka och deras liv blir allt annat än lyxigt. Deras grannar dör av svält och själva tvingas de leva i snusk och nästan utan mat. Ändå ger de aldrig upp tanken på att få leva sitt gamla liv i ett fritt Biafra. Richard och Kainene bor i Port Harcourt och när kriget blir alltför fruktansvärt hittar systrarna tillbaka till varandra. Krigets fasor drabbar dem dock hårt.

Jag tyckte mycket om boken. I början var den lite seg och det kändes jobbigt att den nästan var 700 sidor lång. Efter ett tag blev den dock mer spännande och var svår att lägga ifrån sig. Jag visste ganska lite om kriget i Biafra innan och det var intressant att läsa om det och lära mig mer. Jag gillade också att det var ur de rikas perspektiv, då det inte brukar vara det när det handlar om krig och elände.

Läs mer: En halv gul sol, Albert Bonniers förlag, Adlibris, Bokus, ExpressenSydsvenskan, Bokmania, Bokslukarens blogg

Read Full Post »

Vintern 2010 var jag och Andreas på vår tredje långresa i Asien. Jag har redogjort för nästan alla destinationer, men Singapore har jag kvar. Tidigare har jag berättat om Malaysia, som var det stora målet på den här resan.

Till skillnad från många andra länder vi rest till möts man inte av manliga miljöer i Singapore. Här kan ni se en stor reklam i tunnelbanan, som varken är sexistisk, västromantiserad (uppenbart opererade ögon eller ben) eller manlig. Två tjejer syns på bilden, lekandes med sina mobiltelefoner. Utvecklingen har gått långt här och många verkar ha det bra ekonomiskt. Dock har ingen det särskilt bra politiskt, men det syns ju inte när man bara tittar på ytan.

I Singapore är det ett stort nöje för gemene man att shoppa. Det var fredag eftermiddag när den här bilden togs och några timmar senare visade det sig att vi var helt fel klädda för en kväll i gallerior. Folk var uppklädde som om de vore på väg till en nattklubb.

Singapore består av olika folkslag och kineser är den största. Här står jag i Chinatown på kvällen för det kinesiska nyåret. Det var extremt mycket folk och vi skippade snart festligheterna för att få lite mer plats. Det visade sig att man bara firade nyåret i just Chinatown, men eftersom vi bodde på ett fantastiskt hotell med utsikt åt två håll, varav ett mot Chinatown, så gick vi tillbaka till hotellet och såg fyrverkerier från första parkett.

Här står jag i Little India. Indier är den andra största folkgruppen i Singapore.

Devisen att de som inte tar hand om sina invånare inte heller tar hand om sina djur stämmer inte in på myndigheterna i Singapore. Här är vi på Singapore Zoo och här är djuren mycket väl omhändertagna, till skillnad från dem på det fruktansvärda zooet i Peking.

Vi tog en tur till Fort Siloso på ön Sentosa utanför Singapore. Här hade britterna sitt fäste, främst under andra världskriget. Idag är här ett museum och på bilden kan vi se representanter från den vinnande sidan som ska skriva under fredsavtalet. På andra sidan satt japanerna. Vi besökte även historiska muséet och där kunde man lyssna på fruktansvärda berättelser hur singaporianerna behandlats av japanerna under kriget. Många kvinnor våldtogs och flera tillfångatogs.

Slutligen, här tar jag en obligatorisk Singapore sling på Raffles Hotel. Och jag kastade jordnötsskalen på golvet.

Read Full Post »

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Pusha för en europeisk författare som du gillar.

Det finns många europeiska författare jag gillar och nu tolkar jag frågan som många andra att det inte ska vara en svensk eller nordisk författare. Självklart finns det för en feminist uppenbara författare som Simone de Beauvoir och Virginia Woolf, men det finns också nya förmågor som jag precis upptäckt som Marie Ndiyae (Frankrike) och Melinda Nadj Abonji (Schweiz/Vojvodina).

Jag vill ägna denna bloggpost åt den jag tycker mest om den vem av vilken jag läser det mesta jag kommer över: Slavenka Drakulic.

Så mycket mer europeisk än Drakulic blir man knappast; kroat med sommarhus på Istrien , boendes i Wien och Stockholm och gift med en svensk man (Richard Swarts på DN). Men nu är detta inte en tävling vem som är mest europeiskt integrerad, utan vem som skriver bäst böcker. Och jag har knappast älskat böcker så mycket som jag har älskat Drakulics. Hennes skönlitterära verk har jag inte fastnat för så mycket som hennes reportageböcker om Östeuropa och kriget på Balkan. Dock är Som om jag inte vore där en fruktansvärt hemsk, men bra, skönlitterär skildring av kriget sett ur en bosnisk kvinnas synvinkel. Hon får mig att skratta högt, fundera länge över småsaker samt gråta så tårarna sprutar. Hennes bästa är Balkan Express och hennes mest feministiska är Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna. Hennes värsta är Inte en fluga förnär (om krigsförbrytarna och deras tillvaro i Haag) och hennes mest vardagligt småroliga är Café Europa.

Hon är feminist. Hon är kritisk mot socialismen som politiskt system. Hon älskar sitt Balkan, även om hon också älskar att störa sig på mycket i kulturen där. En fantastisk kombination och allt detta lyser igenom i hennes reportageböcker och jag avundas alla dem som har dem olästa. Jag har faktiskt olästa böcker av henne och jag drar mig lite för att läsa dem för att jag vill spara dem ännu lite till.

Vill du veta vad bokbloggsjerka är för något, klicka på länken överst.

Read Full Post »

Older Posts »