Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kulturjakt’

Berlin är en stad där det finns massor av historia och kultur att ta del av. Mer spännande stad i Europa finns nog inte. Jag var där för ett tag sedan och det var inte privat, så det fanns inte stora möjligheter att ta del av allt. Här kommer en liten redogörelse för det jag han med och såg på rekordsnabb tid. Som vanligt ska jag försöka lägga in ett feministiskt perspektiv.

Jag vid Berlinmuren

När jag la upp den här bilden på Instagram och Facebook taggade jag den som Die Mauer och skrev ”Var stod Susanne och gestikulerade?”. Jag tror att endast en person fattade reffen och det visade sig att flera i mitt sällskap aldrig hade hört låten. Jag är chockad. Men för er:

Halt!
Här får ingen passera,
här kommer ingen förbi.
Kommer aldrig över nån mera,
så gå är du snäll om ditt liv är kärt.

Över taggtråden såg jag min livskamrat,
Susanne stod och gestikulera.
Jag har gått här i tjugo år snart,
men med en K-pist är det svårt att diskutera.

Text: Ebba Grön

Checkpoint Charlie

Checkpoint Charlie. Här hade jag aldrig förut och det var stort att se. Tyvärr hade jag inte tid att besöka museet som låg här. Är det inte lite festligt att precis när vi kommit in i den amerikanska sektorn så ligger där ett McDonalds?

reichtag

Som politiker är ju riksdagen en intressant sevärdhet. Men även om du inte är superintresserad av politik kan jag rekommendera ett besök här. Det var riksdag före delningen och blev åter riksdag när det nya Tysklands säte flyttades från Bonn till Berlin 1999. Byggnaden har gjorts om efter att ryssarna intog den och lämnade ett och annat spår efter sig. Efter muren byggts hamnade riksdagen i Västberlin, men muren gick precis utanför.

ryska

Här är en vägg man bevarat. För den som har bra ögon ser att det är klotter på ryska. Vi hade en rysktalande med på resan och hon kunde konstatera att det mest var nonsens och ortnamn.

alla-ledamöter

Riksdagsbyggnaden är full av olika monument och konstverk. Mäktigast var rummet med en låda för varje folkvald ledamot från 1919. En låda var föga förvånande mer fotad än alla andra.

Det fanns såklart kvinnor på många av skyltarna, men kvinnorepresentationen i det tyska parlamentet är inte tillfredsställande, trots kvinnlig förbundskansler. Endast 33% av de som sitter där idag är kvinnor.

brandenburger-tor

Brandenburger Tor. Ofattbart att tänka sig att denna vackra palts en gång låg i utkanten av en stad och oåtkomlig för dem som bodde på andra sidan.

hannah

Vi begav oss till det judiska monumentet och det låg på Hannah Arendt-gatan. Det gjorde mig mycket glad. Hannah Arendt var filosof och judinna och har blivit känd för att ha varit älskarinna åt Martin Heidegger. Det är så typiskt för hennes verk och idéer är något att bli känd för i sig. Förhoppningsvis tänker fler på hennes kanske mest kända bok Den banala ondskan, om rättegången mot Adolf Eichmann i Jerusalem, när de hör hennes namn och inte på eventuella förbindelser till män. Mig ligger Arendt extra varmt om hjärtat i och med att jag skrev en uppsats i statsvetenskap om henne. Det kommer en film om henne på bio snart och den ska jag definitivt se!

Cora Berliner var vetenskapsman (finns det något bättre ord som är könsneutralt?), i ekonomi och sociologi.  Hon mördades av nazisterna 1942, troligtvis i koncentrationslägret Maly Trostinez utanför  Minsk i Vitryssland. Hanna Arendt lyckades fly till USA och undkom på så sätt nazisterna.

judiska-monumentet

Det judiska monumentet i blött och grått snöfall. Hade jag haft mer tid hade jag promenerat omkring här och inte bara tagit en bild.

hitlers-bunker

Berlins kanske mest meningslösa sevärdhet, men dock något som jag upplever att många män bara måste se – Hitlers bunker. Eller förlåt, en parkeringsplats. Ligger snett mitt emot det judiska monumentet så det går ju att ta sig över gatan och ta en bild på marken.

alexanderplatz

Alexanderplatz, centrum för Östberlin och det syns faktiskt fortfarande. Jag handlade en väldigt typisk östtysk present åt min son – en Sandmann-docka, eller John Blund som han heter här. Av varuhusets leksaksavdelning att döma är han fortfarande stor här.Vi promenerade Unten den Linden från Brandenburger Tor till Alexanderplatz och det var en promenad jag verkligen ville göra. Det ska vara vackert och det var det förmodligen också. Nu fick vi se allt i blötsnö och med en massa byggnadsställningar.

Alexanderplatz såg dock ut som jag hade förväntat mig. Vi letade efter ett fik och hittade bara ett. Skylten var i gult och rött – något jag förknippar mer med snabbmatshak – men där inne hade de underbara bakverk stora som om vi var lilleputtar på besök hos jättar. Mätta blev vi 🙂

Jag köpte en bok (dock inte på Alexanderplatz) om kvinnor i DDR och hur de överlevde förändringen till ett nytt liv som fria medborgare och konsumenter. Det ska bli spännande att läsa den!

Sexistisk t-shirt

Jag avstod från att köpa den här förfärliga t-shirten till sonen.

Gedächtniskirche

Slutligen tog vi en taxi till gamla Väst och handlade på KDW. Vi tog även en sväng förbi Gedächtniskirche, den sönderbombade kyrkan som står mitt emellan det nybyggda ”Lippensift” (kyrktornet) och ”Puderdose” (själva kyrkbyggnaden). Nu var den gamla kyrkan inkapslad för renovering och dessutom var det mörkt och snöfall så jag tog ingen bild. Däremot gick vi in i den fula puderdosan och där är det faktiskt bländande vackert. I färg, för att ni ska se det blå.

Det kanske ser ut som att jag hann med supermycket, men det mesta sågs på alldeles för kort tid och Berlin har så mycket, mycket mer att erbjuda. Jag har varit där två gånger förut, men båda gångerna lika kort. Nu är jag sugen på att åka dit på en weekend med min familj. Jag får göra det när mina böcker är utlästa!

Annonser

Read Full Post »

2008 var jag på jobbresa i USA för att diskutera användandet av sociala medier med personer från demokraterna. Jag träffade en ghel del intressanta personer och hann också med en del andra intressanta saker. Jag var i New York själv och mötte efter ett par dagar upp med min man som var i Washington hela veckan. Här är mina feministiskt och politiskt intressanta bilder:

Kongressen. Jag har här i november 2008, när Obama precis hade valt till president. Mellan 2007 och 2011 var demokraternas Nancy Pelosi talman och Ms Magazine hade henne på omslaget 2011, något som varken Times eller Newsweek hade haft trots hennes position. Ms Magazine kallar henne också en av de starkaste talmännen någonsin.

Vita huset. Det blev inte Hilary Clinton som fick flytta in här. USA fick inte sin första kvinnliga president. Vi väntar fortfarande, men måste vänta i minst fyra år till. Nu hoppas jag verkligen att Obama blir återvald.

Washington är fullt av monument och sevärdheter. Det stora området The Mall är flera kilometer långt och här ligger de flesta monument och museum. Här se vi Washington Monument som ses från Lincoln Memorial där jag som är fotografen befinner mig.

Här ses ett monument som symboliserar de kvinnliga offren under Vietnam-kriget; mammor, fruar, frivilligarbetare och vårdpersonal. När vi var här var det veterandag, därav alla rosor.

Jag var på många spännande museum, men tyvärr hann jag inte med Museum of Women in Art (alla museum stänger kl 17). Ovan ser ni ett gripande inslag på Newseum, ett då helt nyöppnat museum om media och nyheter. För mig präglade kriget på Balkan hela min tonårstid och det var mäktigt att se alla montrar och referenser till det kriget.

U-street har en särskild del i Washington DC:s historia och är en kulturellt centrum för stadens svarta befolkning. Det är en livfull gata fylld av caféer, barer och klubbar. Majoriteten av Washingtons invånare är svarta, men staden är oerhört segregerad. När jag åkte härifrån med var jag den enda vita på bussen. Är du i DC så tycker jag inte du ska missa att åka hit.

Georgetown i ösregn. När det inte regnar är det otroligt mysigt att strosa omkring här. På kvällen kan man besöka fina restauranger eller studentpubar och du får absolut inte missa Barnes and Nobles, bokhandeln som inte stänger förrän 23. Den övervägande majoriteten av de boende i Georgetown är vita. Segregerad stad som sagt.

Sveriges ambassad i USA ligger i Georgetown. Här är jag och besöker House of Sweden som ligger i ambassadbyggnaden och som är ett slags svenskt museum. Ikeainredning, svensk design och sedan en terrass med en fantastisk utsikt. Jag träffade en amerikanska som jobbade på ambassaden och äta lunch med henne. Förutom det vi skulle prata om, sociala medier i valrörelsen, så kom vi in på feminism och även om hon inte hade varit engagerad själv så kände hon många aktiva feminister på 70-talet. Vi hade mycket att prata om.

Här kan ni se mig botanisera bland feministlitteraturen på Barnes and Nobles en sen kväll.

Jag fann Full Front Feminism av Jessica Valenti. En mycket bra bok! Här sitter jag på en studentpub och vi åt fantastiska hamburgare där.

Read Full Post »

2009 var jag och min man på bröllopsresa till Kina. Jag har tidigare skrivit om vår vistelse i Peking, Hongkong och Hainan. Nu har turen kommit till resans andra resmål dit vi tog oss med tåg från Peking. Vi tog oss sedan vidare med tåg till Hongkong, en resa som tog 20 timmar, men faktiskt var otroligt trevlig. Här kommer lite kulturiakttagelse, inte så många feministiska, men ändå:

Här står jag på promenadstråket The Bund i den koloniala delen av Shanghai. Utsikten är den moderna delen av staden, Pudong.

Vi åkte över till andra sidan och här kan ni se de koloniala delarna på andra sidan floden.

Allt nytt i Shanghai känns inte alltid så modernt. Det finns en sightseeing-tunnel som tar dig under floden. Denna tunnel kostar ungefär tio gånger så mycket som tunnelbanan och ambitionen var nog att göra något slags variant på Sagoslottet på Liseberg (även om just Sagoslottet sannolikt inte var förlagan). Resultatet är sådär. Blinkande lampor och plastfigurer som flimrar förbi. Har du möjligheten så ta en omväg och ta dig till tunnelbanan så gör det. Denna färd är inte värd sina 100 kr.

Det moderna Shanghai och den stora shoppinggatan. Det är coolt och stort och jag hade gärna sett mer av det.

Gamla stan. Shanghai är en stad med stora kontraster.

Här gamla kvarter och Starbucks. Som sagt, stora kontraster.

Här står jag i den gamla Yuträdgården, en vacker park som anlades så tidigt som 1559. Den har förfallit och förstörts i omgångar, men nu räknas den som en av Shanghais vackraste sevärdheter.

En modernare sevärdhet är kvarteret Xintiandi. Det är ett mönsterbygge, så som de styrande i Shanghai vill att resten av staden också ska se ut. Toppmodernt och trots att det inte är så gammalt så var det faktiskt rätt så mysigt.

En annan del av kulturen är matkulturen. Vi hamnade på en restaurang i Xintiandi och beställde in något som kallades mormors fläsk. Det smakade ungefär så som jag skulle kunna tänka mig att min kinesiska kompis mormor hade kunnat tillaga denna rätt. Fläsk i en gryta med soja och massa andra goda kryddor. Gott! Annars är jag inte ett jättestort fan av de kinesiska köken. Visst är det betydligt godare än det vi i Sverige kallar kinamat, men jag tycker att det ofta blir för mycket ben i maten, för starkt eller för kletigt som i deras dumplings.

Vi testade även på livet som nyrik i Kina och gick på lyxkrogen i hotellet Jin Mao Tower, en gång världens högsta byggnad (nu är den bland annat slagen av byggnaden bredvid, den som ser ut som ett handtag på bilden överst). Här fanns en del kinesiska specialiteter som Pekinganka, men också ostron, hummer och gåslever. Fantastiskt gott, men inte något för kinesiskan som säljer kinaskor i gamla stan. Många nyrika kunde skådas och som västerlänning var det lätt att dra på munnen åt ringlad sötsur sås över ett berg av ostron eller isbitar i rödvinet, men som vi misshandlar begreppet kinamat så ska vi nog inte kasta sten i glashus.

Read Full Post »

När jag kom hem i söndags skrev jag en liten reseguide för er som är intresserade av att resa till Litauen. Jag ska självklart inte låta det bli en ersättning till mina sedvanliga kulturjakter. Här kommer resan ur ett kulturellt och feministiskt perspektiv.


En kollega på jobbet upplyste mig om dess existens i Ryssland. För att det finns så många alkoholister som riskerar att få abstinens om de inte få i sig mer sprit, finns denna produkt. En deciliter vodka i en burk med folielock som man inte kan sätta tillbaka. Jag skrattade åt det då och tänkte att det kanske ändå inte var särskilt vanligt. I en butik i Klaipeda fann jag den.

Som jag skrev i min reseguide är Litauen verkligen ett semesterresmål att ta i beaktande. Dock är det ett land med stora kontraster. Här ser vi traditionellt öststatssunk i Klaipeda och idylliskt härbärge i Nida på Kuriska näset.

I Nida har det funnits en trubadur som gick ur tiden för ett par år sedan och som nu har intagit en plats på en parkbänk som staty. Jag ser med glädje att traditionen hålls vid liv. Här ses två unga tjejer spela för alla förbipasserande.

På det lilla torget i Nida har ett antal kända litauer fått lämna sitt avtryck när gågatan anlades. De två kvinnor jag såg bland namnen var Rosita Civilyte och Veronika Povilioniene. Jag googlade dem och fann att den förstnämnda är en schlagerstjärna som var med i Eurovision Song Contest 2009 och den andra en i Litauen känd folksångerska.

Jag inser att denna bild blev med dålig skärpa, men för den som inte ser så står det ”Ladies only” på skylten. Märkligt att ha separata kvinnoavdelningar på stranden och detta tycks finnas på flera ställen då vi också såg det på stranden i Palanga. Både nudister och kvinnor har sin egen del av stranden. Nu är ju stranden flera mil lång så det är kanske inget att bråka om, men lite konstigt tycker jag nog att det är.

I Nida finns ett bra exempel på hur man kan förvandla gammal öststatsarkitektur till något fantastiskt fint. På takterrassen till den hemska byggnaden till höger huserar restaurangen In vino och där kan man äta spanska tapas och titta på den underbara utsikten över de stora dynorna. Tyvärr blåste det lite för mycket när vi var här och för Hugos skull satt vi inne och åt. Utsikten var dock densamma.

Det är inte svårt att förstå varför Thomas Mann valde den här platsen till sitt sommarparadis. Här kunde han få vila och inspiration till sitt skrivande. Han flyttade hit 1930 och det blev inte många somrar han kunde tillbringa här. Först kom nazisterna och sedan kommunisterna och efter 1933 återvände han aldrig hit.

Tillbaka i Klaipeda ville Andreas se historiska museet. Det var lite för mycket trappor och Hugo ville tjoa lite för mycket så jag tog en promenad i den närliggande minimala parken. Där pågick en skulpturutställning och samtliga konstnärer var män. Jag tyckte att detta verk var lite roligt. Dialog kallar konstnären Danas Aleksas det.

Det pratas inte så mycket i våra skolor (eller i alla fall gjorde det inte det på min tid) om en av de största etniska rensningarna i världshistorien, fördrivningen av tyskar från Östeuropa. Här kan ni se en bild av detta från det historiska museet i Klaipeda. 12 miljoner tyskar var tvungna att lämna sina hem och flytta till Västtyskland, Nobelpristagaren Günter Grass har skrivit om detta i Blecktrumman och Jens Orback har berättat om hans mammas öde i Medan segern firades.

 

 

Krigsmonumentet i Palanga är ett av få monument som finns kvar i Litauen som bär den kommunistiska symbolen hammaren och skäran. Monumentet är rest för att hedra alla offer under andra världskriget. Av naturliga skäl har det nya demokratiska Litauen velat avlägsna alla spår efter Sovjetdiktaturen, men det är glädjande att all historia inte har suddats ut.

Read Full Post »

Nu är jag på landet och kopplar av och på två dagar har jag gått den årliga konstrundan här (men vi kom inte åt alla verk pga barnvagnen). Jag tänkte visa er några duktiga kivnnliga konstnärer.

På vår mystiska dimtur genom ön i förrgår såg vi detta ståtliga verk (”titta en snippa”, som vi sa till Hugo). Konsverket heter Quinna och konstnären Ingrid Enarsson. Hon är född 1945 och är bosatt i Skåne. Läs mer på hennes webbplats.

Dessa fina händer i betong kallas Växtkraft och är skapade av Annelie Wallin, en landsortsdotter som numer bor i Stockholm. Här kan ni läsa mer om henne.

Konstnären Anita Brusewitz-Hansson kallar detta verk Vinklar och det är en liten skulptur av en kivnnokropp. Det var lite svårt att med ett foto göra den rättvisa, för att det just var lite mycket olika vinklar. Måste upplevas live! Anita Brusewitz-Hanssons hemsida verkar ligga nere, men här kan ni läsa om henne på Svenska konstnärer.

Här är mina favoriter. Tre konsverk av Britt-Ingrid Persson. Från vänster: Kropp med krets, Samtal med elementpensel och Utvidgning – Sammandragning. Figuren som pratar med en pensel är helt klart roligast. Fantstiskt att få uppleva dessa, som stod på drad nere på ön vid vandrarhemmet. Britt-Ingrid Persson kan du läsa mer om här.

Den här skulpturen gllade jag också väldigt mycket. Även den var lite svår att göra rättvisa på bild. Den heter Jättens kliv och är skapad av Kerstin Ahlgren. Hennes webbplats hittar du här.

Jag rekomenderar starkt ett besök på Landsort. Du tar pendeln från Stockholm till Nynäshamn. Därefter buss 852 mot Torö. På ändstationen Ankarudden går båten Stångskär till Landsort. Du kan också ta dig hit med bil eller egen båt. Säga bara till när du kommer så att vi kan ses!

Read Full Post »

När jag pluggade i Wien hade jag inte så mycket pengar som jag önskade så att jag kunde resa till omkringliggande länder och städer. Bratislava var dock nära nog och billigt att åka till och billigt att vara i. Två resor blev det dit och här är två bilder från den första resan. Min bästa kompis i Wien, R, var från Slovakiska Košice, så Bratislava var lite av hennes hemmaplan.

Slovakien och Wien brukar felaktigt sägas vara världens två närmaste huvudstäder. Ska man vara riktigt petig så är det Rom och Vatikanen som ligger närmast, men om man bortser från dem så är det Brazzaville och Kinshasa som ligger närmast, endast 1,6 km ifrån varandra. Wien och Bratislava kommer först på tredje palts, men 55 km är inte så långt det heller.

Gamla Bratislava har mycket gemensamt med andra östeuropeiska städer. Det finns en fin stadskärna med många vackra hus som är tämligen oförstörda. Bratislavas gamla stad var inte förfallet, i alla fall inte när jag var där 1999. Gamla stan är dock otroligt liten och det finns inte nog att göra där mer än max ett par timmar.

Det moderna Bratislava var mindre imponerande 1999. Förutom att jag sett flygplatsen och tågstationen där 2008, har jag inte återvänt och kan inte säga hur det ser ut idag (taxin som tog oss till flygplatsen tog inte en repa genom stan, tyvärr ). Då fanns det många stora varuhus och många moderna affärer, men hela stan gav en stark känsla av att ligga i ett fd kommunistland. Jag hoppas och tror att det ser bättre ut idag.

Read Full Post »

Jag har dragit på det ganska länge, men nu kände jag att det var dags att visa er bilder från den tid då jag bodde och pluggade i Wien. Det var svårt att hitta bilder därifrån för det var, kanske som sig bör, mest partybilder och även om vi gjorde en del kulturella saker så var det ofta mörkt ute eftersom jag var där på hösten och vi ofta sov till långt efter lunchtid. Att jag bestämde mig för att plugga i Wien var bland det bästa jag gjort och jag lärde mig mycket annat än att bara prata tyska, när jag var där. Jag fick också vänner för livet och minnen jag alltid kommer att bära med mig.

Den första synen som nådde mig när jag hittade rätt gata. Då förstod jag att jag skulle trivas 🙂 Det är Apoteket Zur heiligen Johannas skylt vi ser en del av. Studenthemmet jag bodde på skulle visa sig vara ett flickhem, något som jag beklagade mycket. Men det blev inte tråkigt för det och varje gång vi hade fest tävlade vi om vem som kunde bjuda in flest killar. Då lärde jag mig att alltid fråga och inte utesluta någon – alla var bjudna, något jag hade svårt att vänja mig av med när jag kom hem. Men i Sverige passar det inte för att 1. det finns alltid begränsat med palts av någon anledning och 2. folk känner sig obekväma när de blir bjudna till någon de inte känner så väl. Så jag har vant mig av med det och livet har blivit en smula tråkigare.

Jag och slovakiska R framför studenthemmet på Buchfeldgasse 16 i 8:e bizirket. Ovan ser ni min utsikt från rummet. Inte jättefräscht, men kul, centralt och billigt. Vad jag inte kan förstå i efterhand var hur jag kunde stå ut fyra månader med toa i korridoren.

Här är R på universitetet när hon och jag letade efter vackra skulpturer och utsmyckningar. Utifrån är Universitetet otroligt vackert, men inuti är det nedgånget och ofräscht. Det fanns dock en innergård som hade potential av bli fin och det är därifrån den här bilden är tagen. Jag hade några lektioner på universitetet, men när vi hängde någonstans så var det på campusområdet Altes AKH (gamla sjukhuset). Där fanns allt som hade med kåren och oss studenter att göra och det var en fin park och ett mysigt universitetshäng där. När jag får åldersnoja och längtar tillbaka till den tid som varit så är det främst på en gräsmatta på Altes AKH en varm höstdag som jag tänker mig.

En dag bestämde sig jag och svenska K oss för att göra en jugendtur i Wien. Här är ett stopp, Seccession. Vi hade inte så mycket pengar att gå in på olika museum, utan nöjde oss med att titta utifrån. Det finns mycket att se och det var en rolig tur att göra en vacker vinterdag i december. Jag minns denna dag särskilt väl för både jag och K var oerhört trötta på Wien och wienarna och behövde en dag där vi bara kunde vara svenska tillsammans. Saker vi var utless på: Att bli utskällda på restauranger för att vi ville titta på menyn, att bli utskällda i affären för att vi ställde en fråga som personalen inte kunde svara på alternativt tyckte var korkad samt att alla luktade svett. Sådant faller som tur är lätt i glömska och jag och K älskar fortfarande Wien och återvänder så fort vi får möjlighet (viket tyvärr inte är så ofta för någon av oss).

Jag träffade också det liberala partiet och två killar träffade jag vid flera tillfällen. Den ena av dem kom senare att bli partiledare. Liberales Forum är inte ett stort parti och sist jag pratade med herr partiledare (som har avgått nu) var hans främsta plattform en plats i stadsdelsnämnden i en av Wiens finare stadsdelar (18:e bizirket tror jag det var). Inte ens kommunfullmäktige i Wien hade partiet lyckas ta sig in i. Vad jag vet ser det inte mycket bättre ut idag. Någon annan som vet och har bättre koll?

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »