Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kvinnor i den muslimska världen’

Förbjuden betraktelseNina Bouraoui är född i Frankrike med fransk mor och algerisk far. Hon är delvis uppvuxen i Alger. Förbjuden betraktelse är hennes debutroman.

Vi får följa en algerisk kvinna som bor inspärrad i ett hus. Så ser alla algeriska kvinnors liv ut, först inspärrade i sin egen familjs hur och sedan i sin mans familjs hus. Kvinnor lämnar sitt hem endast vid sitt bröllop och sin begravning. Bokens jagperson hatar sitt liv, hatar sina föräldrar och gör ett tyst uppror mot hela samhället och dess traditioner. Det är en fruktansvärd beskrivning av en kvinnas liv, könsstympning och tvångsäktenskap.

Jag läste boken för att det var en av mina olästa böcker i den feministiska litteraturkanonen. Jag håller med om att det är en viktig bok. Den är kort och kärnfull, skrämmande hemsk och sätter fingret på hur det går när man får för sig att stänga in kvinnor av religiösa skäl. Mitt favoritcitat från boken: Traditionen är en hänsynslös dam som jag inte kan kämpa emot.

Annonser

Read Full Post »

Den stulna romanenNawal El Saadawi är en stor frontfigur för kvinnorörelsen i Nordafrika. Jag har haft förmånen att få lyssna på henne på ett seminarium som Liberala Kvinnor ordande tillsammans med föreningen Glöm inte Fadime och Pela. Då pratade mycket om kvinnors frigörelse och religionens negativa inverkan, främst på kvinnors liv.

När du läser Den stulna romanen så kommer du att märka att El Saadawis feministiska och religionskritiska åsikter lyser igenom mycket starkt. Hon är långt ifrån finkänslig när det gäller att kritisera Islam och i boken är det flera av huvudpersonerna som ifrågasätter Gud och sin egen gudstro. Boken utspelar sig i författarens hemland Egypten och handlar om den bedragna hustrun Bodour som vill ta sig ur sin situation och försöker skriva en roman. Bodour har en dotter tillsammans med sin man och en dotter som hon övergivit vid födseln och som nu lever på gatan. Hennes döttrar är barndomsvänner utan att veta som sitt släktskap. Bodours man är en framstående journalist och författare, dottern är journalist och själv arbetar hon som litteraturkritiker. Den övergivna dottern är en framstående sångerska som hatas av den kulturkritiska regimen. Bodur försöker skildra sitt liv i sin roman, men bokens sidor blir stulna ett efter ett. Historien kretsar kring Bodours och hennes roman, dottern Magiida och den övergivna dotter Zinat.

Den stulna romanen känns som en viktig bok om kvinnoförtryck i arabvärlden. Den är dock lite rörig eftersom Bodours historia vävs samman med den historia hon skriver. Är man inte helt alert så kan det vara svårt att veta om det man läser tillhör historien eller historien i historien. Trots detta så tyckte jag mycket om språket, karaktärerna och det politiska budskapet. När jag läser El Saadawi så jag inga som helst problem att förstå att hon nämns i nobelprissammanhang, men trots det så är Den stulna romanen inte en bok som fastnar. Vad jag förstår så är det mycket i El Saaadawis berättelser
som ska läsas i en egyptisk kontext som jag helt enkelt missar för att jag inte är därifrån.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD, GP, Bokhora

Read Full Post »

Fjäril i koppelZinat Piradeh är mer känd som komiker än som författare i Sverige och jag vet att vissa iranier uppfattar henne som lite väl kritisk mot sitt ursprung. Men jag som inte har hört henne så många gånger utan kunde läsa boken utan så mycket förutfattade meningar, fick en helt annan uppfattning. Fjäril i koppel är Pirzadehs berättelse om sin egen barndom, fast i romanform, och det är en vacker berättelse om hur det var att leva i ett muslimskt samhälle på 60- och 70-talen före revolutionen.

Shirin växer upp i Iran i en välbärgad familj. Hon har stora friheter jämfört med många andra flickor i sin egen ålder, men familjen är ändå präglade av rådande normer och strukturer och för dem är heder lika viktigt som för de flesta andra. Shirin har en mycket lycklig barndom, men allt förändras när revolutionen kommer. Hon och hennes vänner startar en liten oppositionsrörelse på sin skola, men den slås snabbt ner av regimen. Efter ett litet kärleksäventyr får Shirins föräldrar nog av sin bångstyriga dotter och gifter bort henne.

Det står på omslaget att den som gillar Flyga drake också kommer att gilla Fjäril i koppel (citat Amelia) och det kan jag nog hålla med om. Jag tyckte att Flyga Drake var lite väl överdriven på sina ställen, men det tycker jag att Fjäril i koppel saknar. Däremot tyckte jag att boken var lite seg i början och även om jag gillade den så längtade jag inte ihjäl mig efter att läsa vidare. På slutet var den betydligt med actionfylld.

Läs mer: Piratförlaget, Adlibris, Bokus, Aftonbladet, Lottens bokblogg

Läs också: Zinat Pirzadehs blogg

Read Full Post »

ingenstansAssia Djebar är uppvuxen i Algeriet, men har utbildat sig i Frankrike och är idag medlem av franska akademin. Ingenstans i min faders hus är en självbiografisk roman med minnen och fragment från hennes egen ungdomstid. Hon är en tonåring som är muslim, men lever bland emanciperade européer. Fransmännen har tagit makten i Algeriet och den unga Assia får gå på flickskola tillsammans med franska flickor. Sakta med säkert ökar hennes frihet och hennes förut så stränga far lättar lite på tyglarna.

Jag tyckte att boken var lite rörig i början, men jag kom tämligen snabbt i i den och tyckte att den var otroligt spännande. Jag ville verkligen veta hur den berömda författaren blev en fri kvinna från att ha levt mer eller mindre instängd stora delar av sin tonårstid. Mot slutet blir berättelsen mer dramatisk och då var den svår att lägga ifrån sig. Det mest fantastiska med boken är hur Djebar beskriver flykten från religionens förtryck och hur hon och även andra kvinnor, såsom hennes egen mor, blev firare.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Leopard förlag, DN, Expressen

Read Full Post »

Boken kom i svensk översättning först 2003. Assia Djebar är ständig kandidat till nobelpriset, och en person som jag är nyfiken på, men inte tidigare läst. Så om hon nu får nobelpriset imorgon kl 13, så har ni här ett bevis för att jag har läst henne före hon fick priset.

Kärleken, kriget är en berättelse om de algeriska kvinnorna och deras förhållande till den franska ockupationen. Vissa kapitel handlar om kriget och andra om kärleken. Förhållandet till fransmännen är lite dubbelt i och med att många flickor får möjlighet till bättre utbildning och mer frihet i de franska skolorna. Samtidigt är det en ockupation de inte har bett om. Många röster i boken tillhör krigets förlorare; kvinnor som förlorat sina söner, kvinnor som själva blivit tillfånga tagna och kvinnor som tvingas leva under förtryck. Frihet är också något komplext. Frihet efter ett långt krig med många stupade som lämnar kvar en stor sorg hjos de överlevande. Eller frihet från förtyck samtidigt som kvinnogemenskap från byn man kommer ifrån, går förlorad.

Jag tyckte mycket om den här boken. Jag trodde först att den skulle vara tung och svårläst, men när jag läst ut den efter tre dagar då kan jag konstatera att jag fängslades av den och trots det tunga budskapen så var den inte alls svårläst. Språket, naturskildringarna och berättelserna om kvinnornas öden var fantastiska.  Nu har jag läst en bok av Djebar och jag har inte funnit någon anledning till att hon inte skulle få priset imorgon!

Läs mer: Leopard förlag, Adlibris, Bokus, SvD, Kulturdelen

Read Full Post »

Halima Xudoyberdiyeva tillhör motståndsrörelsen i Uzbekistan och hon är en hängiven feminist. 1992 blev hon utsedd till folkets poet i sitt hemland. Denna recension omfattar endast tre dikter; Sacred women, I have found you och Izlang meni (titeln är inte översatt och uzbekiska finns inte i Google translate). Jag har inte hittat fler översatta till ett språk jag förstår. Finns det fler så tipsa mig gärna!

Johanna-Hypatia har översatt de två förstnämna dikterna och hon har även skrivit wikipediaartikeln om författaren. Sacred women betyder ordagrand sakral kvinna och det kan också betyda helig kvinna, vilket antagligen är den betydelse det ska ha den första dikten. Religionen är närvarande i Xudoyberdiyevas dikter och genren hon skulle kunna räknas till är kvinnliga sufistiska poeter i Centralasien. Razia Sultanova har skrivit om det i boken From Shamanism to Sufism, där den tredje dikten finns översatt. Sufismen är den andliga aspekten inom islam och så vitt jag förstår är det inte så vanligt att med kvinnliga författare inom den litterära genren.

Det är vackra dikter och jag önskar att fler kommer att översättas och att någon kanske någon gång tar sig an att översätta dem till svenska. Det skulle också vara intressant att ta del av en större del av hennes verk för att kunna se hur hon kombinerar sufismen med feminismen.

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1983 i Tunisien.
Bloggar på Tunisian girl.
Lärare i engelska vid universitetet i Tunis.
Nominerad till Nobels fredspris 2011.

Lina Ben Mhennis feministiska gärning

Hon föddes 1983 och hennes föräldrar har alltid velat att hon ska ha mycket frihet och kunna resa. Även om det inte var enormt rika har de gett henne möjlighet till både utbildning och resor. De har också sett till att hon alltid haft tillgång till senaste tekniska prylarna. De är själva politiska aktivister och henens far satt i fängelse på 70-talet. Mhenni är utbildad engelskalärare och undervisar på universitetet i Tunis.

2007 började hon blogga för att uppmärksamma folk på bristen på jämlikhet och pressfrihet i Tunisien. Efter att hon startat bloggen började hon aktivera sig i sociala nätverk och reggade sig bland annat på Facbook. Därigenom fick hon många vänner som tyckte som hon och tillsammans kunde de bygga upp en motståndsrörelse Tunisien.

I boken Tunisian girl berättar hon om att hon reste till Algeriet och vid gränsen får hon höra att en ny lag trätt i kraft som innebär att kvinnor under 35 inte får resa utomlands själva och den händelsen skakade henne eftersom hon innan dess trott att Tunisien stått upp för kvinnors rättigheter. Hon har också lidit av njursvikt och innan hon fick en ny njure av sin mamma fick hon genomgång plågsamma dialyser. Detta är två saker som påverkat henne och som gjort henne till en så bra aktivist, i alla fall tror hon det själv.

Den arabiska vårens började i Tunisien med en stor demonstration. Egentligen var det ingen demonstration utan en flashmob, eftersom polisen var på sin vakt. Mhenni och hennes vänner spred via sociala medier att alla skulle bära vitt. Efter den lyckade aktionen blev de fler och hela tiden var det via sociala medier som de kunde samla folk. Mhenni var mitt i smeten.

Efter revolutionen engagerade sig Mhenni för ökad jämställdhet. Hon säger till TT (Corren och DN) i år att även om Tunisien nu har en ny regering så är mycket detsamma när det kommer till jämställdhet.  Hon menar att de styrande inte ser till kvinnors rättigheter och om man ska hjälpa det tunisiska folket och därigenom också kvinnorna så ska man stödja NGO:s samt åka till landet som turist.

Lina Ben Mhenni och jag

Under den arabiska våren var jag gravid och så illamående att jag bara låg hemma och stirrande i taket och på sin höjd läste en deckare. Bloggen stod still. Jag följde så klart med i händelserna på TV och i tidningarna, men jag orkade inte mer än att ta in nyheterna. Jag hörde talas om den modiga tunisiska bloggaren som till på köpet var en ung kvinna och jag tänkte att jag ville veta mer om henne. När jag såg boken Tunisian girl för några veckor sedan av en slump när jag skulle beställa böcker på Bokus, slog jag till.

Bok av Lina Ben Mhenni som jag lät och recenserat

Tunisian girl 2011

Read Full Post »

Older Posts »