Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kvinnor i den muslimska världen’

Förbjuden betraktelseNina Bouraoui är född i Frankrike med fransk mor och algerisk far. Hon är delvis uppvuxen i Alger. Förbjuden betraktelse är hennes debutroman.

Vi får följa en algerisk kvinna som bor inspärrad i ett hus. Så ser alla algeriska kvinnors liv ut, först inspärrade i sin egen familjs hur och sedan i sin mans familjs hus. Kvinnor lämnar sitt hem endast vid sitt bröllop och sin begravning. Bokens jagperson hatar sitt liv, hatar sina föräldrar och gör ett tyst uppror mot hela samhället och dess traditioner. Det är en fruktansvärd beskrivning av en kvinnas liv, könsstympning och tvångsäktenskap.

Jag läste boken för att det var en av mina olästa böcker i den feministiska litteraturkanonen. Jag håller med om att det är en viktig bok. Den är kort och kärnfull, skrämmande hemsk och sätter fingret på hur det går när man får för sig att stänga in kvinnor av religiösa skäl. Mitt favoritcitat från boken: Traditionen är en hänsynslös dam som jag inte kan kämpa emot.

Read Full Post »

Den stulna romanenNawal El Saadawi är en stor frontfigur för kvinnorörelsen i Nordafrika. Jag har haft förmånen att få lyssna på henne på ett seminarium som Liberala Kvinnor ordande tillsammans med föreningen Glöm inte Fadime och Pela. Då pratade mycket om kvinnors frigörelse och religionens negativa inverkan, främst på kvinnors liv.

När du läser Den stulna romanen så kommer du att märka att El Saadawis feministiska och religionskritiska åsikter lyser igenom mycket starkt. Hon är långt ifrån finkänslig när det gäller att kritisera Islam och i boken är det flera av huvudpersonerna som ifrågasätter Gud och sin egen gudstro. Boken utspelar sig i författarens hemland Egypten och handlar om den bedragna hustrun Bodour som vill ta sig ur sin situation och försöker skriva en roman. Bodour har en dotter tillsammans med sin man och en dotter som hon övergivit vid födseln och som nu lever på gatan. Hennes döttrar är barndomsvänner utan att veta som sitt släktskap. Bodours man är en framstående journalist och författare, dottern är journalist och själv arbetar hon som litteraturkritiker. Den övergivna dottern är en framstående sångerska som hatas av den kulturkritiska regimen. Bodur försöker skildra sitt liv i sin roman, men bokens sidor blir stulna ett efter ett. Historien kretsar kring Bodours och hennes roman, dottern Magiida och den övergivna dotter Zinat.

Den stulna romanen känns som en viktig bok om kvinnoförtryck i arabvärlden. Den är dock lite rörig eftersom Bodours historia vävs samman med den historia hon skriver. Är man inte helt alert så kan det vara svårt att veta om det man läser tillhör historien eller historien i historien. Trots detta så tyckte jag mycket om språket, karaktärerna och det politiska budskapet. När jag läser El Saadawi så jag inga som helst problem att förstå att hon nämns i nobelprissammanhang, men trots det så är Den stulna romanen inte en bok som fastnar. Vad jag förstår så är det mycket i El Saaadawis berättelser
som ska läsas i en egyptisk kontext som jag helt enkelt missar för att jag inte är därifrån.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD, GP, Bokhora

Read Full Post »

Fjäril i koppelZinat Piradeh är mer känd som komiker än som författare i Sverige och jag vet att vissa iranier uppfattar henne som lite väl kritisk mot sitt ursprung. Men jag som inte har hört henne så många gånger utan kunde läsa boken utan så mycket förutfattade meningar, fick en helt annan uppfattning. Fjäril i koppel är Pirzadehs berättelse om sin egen barndom, fast i romanform, och det är en vacker berättelse om hur det var att leva i ett muslimskt samhälle på 60- och 70-talen före revolutionen.

Shirin växer upp i Iran i en välbärgad familj. Hon har stora friheter jämfört med många andra flickor i sin egen ålder, men familjen är ändå präglade av rådande normer och strukturer och för dem är heder lika viktigt som för de flesta andra. Shirin har en mycket lycklig barndom, men allt förändras när revolutionen kommer. Hon och hennes vänner startar en liten oppositionsrörelse på sin skola, men den slås snabbt ner av regimen. Efter ett litet kärleksäventyr får Shirins föräldrar nog av sin bångstyriga dotter och gifter bort henne.

Det står på omslaget att den som gillar Flyga drake också kommer att gilla Fjäril i koppel (citat Amelia) och det kan jag nog hålla med om. Jag tyckte att Flyga Drake var lite väl överdriven på sina ställen, men det tycker jag att Fjäril i koppel saknar. Däremot tyckte jag att boken var lite seg i början och även om jag gillade den så längtade jag inte ihjäl mig efter att läsa vidare. På slutet var den betydligt med actionfylld.

Läs mer: Piratförlaget, Adlibris, Bokus, Aftonbladet, Lottens bokblogg

Läs också: Zinat Pirzadehs blogg

Read Full Post »

ingenstansAssia Djebar är uppvuxen i Algeriet, men har utbildat sig i Frankrike och är idag medlem av franska akademin. Ingenstans i min faders hus är en självbiografisk roman med minnen och fragment från hennes egen ungdomstid. Hon är en tonåring som är muslim, men lever bland emanciperade européer. Fransmännen har tagit makten i Algeriet och den unga Assia får gå på flickskola tillsammans med franska flickor. Sakta med säkert ökar hennes frihet och hennes förut så stränga far lättar lite på tyglarna.

Jag tyckte att boken var lite rörig i början, men jag kom tämligen snabbt i i den och tyckte att den var otroligt spännande. Jag ville verkligen veta hur den berömda författaren blev en fri kvinna från att ha levt mer eller mindre instängd stora delar av sin tonårstid. Mot slutet blir berättelsen mer dramatisk och då var den svår att lägga ifrån sig. Det mest fantastiska med boken är hur Djebar beskriver flykten från religionens förtryck och hur hon och även andra kvinnor, såsom hennes egen mor, blev firare.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Leopard förlag, DN, Expressen

Read Full Post »

Boken kom i svensk översättning först 2003. Assia Djebar är ständig kandidat till nobelpriset, och en person som jag är nyfiken på, men inte tidigare läst. Så om hon nu får nobelpriset imorgon kl 13, så har ni här ett bevis för att jag har läst henne före hon fick priset.

Kärleken, kriget är en berättelse om de algeriska kvinnorna och deras förhållande till den franska ockupationen. Vissa kapitel handlar om kriget och andra om kärleken. Förhållandet till fransmännen är lite dubbelt i och med att många flickor får möjlighet till bättre utbildning och mer frihet i de franska skolorna. Samtidigt är det en ockupation de inte har bett om. Många röster i boken tillhör krigets förlorare; kvinnor som förlorat sina söner, kvinnor som själva blivit tillfånga tagna och kvinnor som tvingas leva under förtryck. Frihet är också något komplext. Frihet efter ett långt krig med många stupade som lämnar kvar en stor sorg hjos de överlevande. Eller frihet från förtyck samtidigt som kvinnogemenskap från byn man kommer ifrån, går förlorad.

Jag tyckte mycket om den här boken. Jag trodde först att den skulle vara tung och svårläst, men när jag läst ut den efter tre dagar då kan jag konstatera att jag fängslades av den och trots det tunga budskapen så var den inte alls svårläst. Språket, naturskildringarna och berättelserna om kvinnornas öden var fantastiska.  Nu har jag läst en bok av Djebar och jag har inte funnit någon anledning till att hon inte skulle få priset imorgon!

Läs mer: Leopard förlag, Adlibris, Bokus, SvD, Kulturdelen

Read Full Post »

Halima Xudoyberdiyeva tillhör motståndsrörelsen i Uzbekistan och hon är en hängiven feminist. 1992 blev hon utsedd till folkets poet i sitt hemland. Denna recension omfattar endast tre dikter; Sacred women, I have found you och Izlang meni (titeln är inte översatt och uzbekiska finns inte i Google translate). Jag har inte hittat fler översatta till ett språk jag förstår. Finns det fler så tipsa mig gärna!

Johanna-Hypatia har översatt de två förstnämna dikterna och hon har även skrivit wikipediaartikeln om författaren. Sacred women betyder ordagrand sakral kvinna och det kan också betyda helig kvinna, vilket antagligen är den betydelse det ska ha den första dikten. Religionen är närvarande i Xudoyberdiyevas dikter och genren hon skulle kunna räknas till är kvinnliga sufistiska poeter i Centralasien. Razia Sultanova har skrivit om det i boken From Shamanism to Sufism, där den tredje dikten finns översatt. Sufismen är den andliga aspekten inom islam och så vitt jag förstår är det inte så vanligt att med kvinnliga författare inom den litterära genren.

Det är vackra dikter och jag önskar att fler kommer att översättas och att någon kanske någon gång tar sig an att översätta dem till svenska. Det skulle också vara intressant att ta del av en större del av hennes verk för att kunna se hur hon kombinerar sufismen med feminismen.

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1983 i Tunisien.
Bloggar på Tunisian girl.
Lärare i engelska vid universitetet i Tunis.
Nominerad till Nobels fredspris 2011.

Lina Ben Mhennis feministiska gärning

Hon föddes 1983 och hennes föräldrar har alltid velat att hon ska ha mycket frihet och kunna resa. Även om det inte var enormt rika har de gett henne möjlighet till både utbildning och resor. De har också sett till att hon alltid haft tillgång till senaste tekniska prylarna. De är själva politiska aktivister och henens far satt i fängelse på 70-talet. Mhenni är utbildad engelskalärare och undervisar på universitetet i Tunis.

2007 började hon blogga för att uppmärksamma folk på bristen på jämlikhet och pressfrihet i Tunisien. Efter att hon startat bloggen började hon aktivera sig i sociala nätverk och reggade sig bland annat på Facbook. Därigenom fick hon många vänner som tyckte som hon och tillsammans kunde de bygga upp en motståndsrörelse Tunisien.

I boken Tunisian girl berättar hon om att hon reste till Algeriet och vid gränsen får hon höra att en ny lag trätt i kraft som innebär att kvinnor under 35 inte får resa utomlands själva och den händelsen skakade henne eftersom hon innan dess trott att Tunisien stått upp för kvinnors rättigheter. Hon har också lidit av njursvikt och innan hon fick en ny njure av sin mamma fick hon genomgång plågsamma dialyser. Detta är två saker som påverkat henne och som gjort henne till en så bra aktivist, i alla fall tror hon det själv.

Den arabiska vårens började i Tunisien med en stor demonstration. Egentligen var det ingen demonstration utan en flashmob, eftersom polisen var på sin vakt. Mhenni och hennes vänner spred via sociala medier att alla skulle bära vitt. Efter den lyckade aktionen blev de fler och hela tiden var det via sociala medier som de kunde samla folk. Mhenni var mitt i smeten.

Efter revolutionen engagerade sig Mhenni för ökad jämställdhet. Hon säger till TT (Corren och DN) i år att även om Tunisien nu har en ny regering så är mycket detsamma när det kommer till jämställdhet.  Hon menar att de styrande inte ser till kvinnors rättigheter och om man ska hjälpa det tunisiska folket och därigenom också kvinnorna så ska man stödja NGO:s samt åka till landet som turist.

Lina Ben Mhenni och jag

Under den arabiska våren var jag gravid och så illamående att jag bara låg hemma och stirrande i taket och på sin höjd läste en deckare. Bloggen stod still. Jag följde så klart med i händelserna på TV och i tidningarna, men jag orkade inte mer än att ta in nyheterna. Jag hörde talas om den modiga tunisiska bloggaren som till på köpet var en ung kvinna och jag tänkte att jag ville veta mer om henne. När jag såg boken Tunisian girl för några veckor sedan av en slump när jag skulle beställa böcker på Bokus, slog jag till.

Bok av Lina Ben Mhenni som jag lät och recenserat

Tunisian girl 2011

Read Full Post »

Lina Ben Mhenni är bloggare och politisk aktivist i Tunisien och Tunisian girl är namnet på hennes blogg och boken är en berättelse om den arabiska våren sett ur hennes synvinkel. Tyvärr är boken inte mer än 55 sidor lång, men den täcker in de viktigaste händelserna. Boken den gavs ut i Sverige i januari då det var ett år sedan president Ben Ali avsattes.

Mhenni började blogga 2007 om kvinnors rättigheter och pressfrihet. Hon var till en början mer inriktad på personlig frihet, men efter hand blev hon mer och mer irriterad på systemet och diktaturen. När revolutionen startade var hon mitt i smeten och var inte rädd att bli gripen eller satt i fängelse. Kampen för demokrati var viktigast. Hon skriver i boken att hon gått igenom en njurtransplantation och innan hon fått sin mammas ena njure var livet mycket svårt med stora smärtor. Hon tror att hennes förmåga att uthärda den fysiska och mentala smärtan som en sjukdom ger, har gjort henne till en bra aktivist.

Boken går fort att läsa och språket är okej så jag tycker att alla som är intresserade av kvinnor och den arabiska våren ska läsa den.

Läs mer: Tunisian girl, Adlibris, Bokus, Sekwa förlag

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1932 i Kafr Tahla, Egypten
Doktorsexamen i medicin från universitetet i Kario 1955
Satt i fängelse för sitt arbete för kvinnor rättigheter 1981
Ville ställa upp i presidentvalet i Egypten 2005

Nawal El Saadawis feministiska gärning

Nawal El Saadawis far jobbade för regeringen, men förvisades till en liten by på landet efter att han propagerat mot det brittiska styret över Egypten och Sudan  under den egyptiska revolutionen 1919. Där föddes Nawal El Saadawi som den första av nio i barnaskaran. Hennes far var progressiv och uppmanade henne att stå upp för sina åsikter.

Hon utbildade sig till läkare och medan hon arbetade i sin födelseby Kafr Tahla upptäckte hon hur illa kvinnor på landsbygden behandlades. Hon försökte bland annat att rädda en av sina patienter från våld i hemmet. Hon återvände efter det till Kairo och träffade sin tredje make som hon har två barn med. Han har hjälpt henne bland annat med översättning av hennes verk och han har varit politisk fånge i tretton år.

1972 skrev hon en text, Kvinnor och sex, som tog upp vilka brott som begåtts mot kvinnors kroppar, exempelvis könsstympning. Texten anses vara en nyckeltext inom den så kallade andra vågen. På grund av denna text fick hon sparken från hälsoministeriet och liknande publikationer senare kostade henne andra betydelsefulla uppdrag.

Hon ansågs kontroversiell och farlig av den egyptiska regeringen och när hon 1981 hjälpte till att ge ut ett feministiskt magasin och blev hon fängslad av president Sadat. Hon frigavs efter att han mördats senare samma år. Hon har skrivit om sina erfarenheter i fängelset i Memoirs from the Women’s Prison från 1983.

1988 var hon tvungen att fly från Egypten och återvände 1996. Hon funderade på att ställa upp i presidentvalet 2005, men var tvungen att stå tillbaka på grund av de hårda kraven.  2011 deltog hon i protesterna på Tahrirtorget.

Nawal El Saadawi och jag

Jag fick hennes bok Imamens fall av en vän, men som så många andra böcker blev den ståendes oläst i bokhyllan. När jag läste på inför nobelpriset och läste om de kvinnor som figurerat i diskussionerna dör hennes namn upp. Jag bestämde mig då för att läsa boken och jag blev inte besviken. Jag inser att jag säger det oftare än jag gör verklighet av det, men jag vill verkligen läsa mer av henne.

Bok av Nawal El Saadawi som jag läst och recenserat

Imamens fall 1988

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1969 I Mogadishu, Somalia
Uppvuxen bland annat i Somalia, Etiopien, Kenya och Saudiarabien och flydde till Holland 1985
Medlem av det nederländska parlamentet 2003-2006 för högerliberala VVD
Bor sedan 2006 i USA

Ayaan Hirsi Alis feministiska gärning

Hirsi Ali har en brokig brakgrund som dotter till en oppositionspolitiker som var förföljd och har därför vuxit upp i många olika länder för att hennes far skulle hindras att fängslas av regimen. Trots detta valde familjen ändå att gifta bort 18-riga Ayaan som då flydde till Holland. Hennes far var mot könsstympning av flickor, men lilla Ayaan togs hand av sin mormor som fixade det.

Hirsi Ali började arbeta för muslimska kvinnors rättigheter i Holland och hennes engagemang ledde henne in i partipolitiken. Först till det socialdemokratiska partiet PvdA och senare till det högerliberala VVD. 2004 gjorde hon den kontroversiella filmen Underkastelse tillsammans med filmaren Theo van Gogh. Filmen är en kritik mot islam och van Gogh blev efter den mördad av en islamistisk extremist. Hirsi Ali fick ett dödshot på den döde mannens kropp. Efter det levde hon under ständigt livvaktsskydd och idag bor hon i USA.

När det kom fram att Hirsi Ali ljugit för att få uppehållsstillstånd, något som hon erkänner och berättar om i sin självbiografi, blev det ett känsligt ämne i hennes parti. VVD vill ha en mer restriktiv invandring och dåvarande invandringsministern och fd partikollegan Rita Verdonk hamnade i hetluften när hon fråntog Hirsi Ali hennes medborgarskap. Det blev en storm och Hirsi Ali fick sitt medborgarskap åter. I sin självbiografi berättar hon om hur hon var tvungen att ljuga för att få stanna. Om hon hade talat sanning hade hon straffats hårt för att ha rymt från sin blivande make. Hennes engagemang för utsatta muslimska kvinnor föddes efter att ha kommit som flykting till Holland. Hon ville hjälpa andra i samma situation som henne själv.

Efter hennes tid i parlamentet har hon gjort sig känd för att gå hårdare åt i sin kritik mot islam. Bland annat la hon sig i debatten om minaretförbud i Schweiz, där hon stödde ett förbud.

Ayaan Hirsi Ali och jag

För mig var Ayaan Hirsi Ali en förebild. Jag gillade att hon så konsekvent tog avstånd från religionen när den förtrycker kvinnor. Dock tycker jag att hon blivit mer extrem på senaste tiden och hennes stöd för minaretförbundet i Schweiz förstår jag inte alls. Folkpartiet har hyllat henne och gett henne partiets demokratipris 2005 ”för sitt modiga arbete för demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter”, men på senare tid har hyllningarna tystnat. Jag blev hänförd av hennes självbiografi, men idag vet jag inte om jag ser hennes som en förebild längre.

Böcker av Ayaan Hirsi Ali som jag läst och recenserat

Kräv er rätt! 2004

En fri röst 2006

Read Full Post »

Older Posts »