Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kvinnor i Europa’

Patentöchter1970-talet i Västtyskland präglades av terrorismen signerad Rote Armee Fraktion (RAF). De mest kända medlemmarna, Ulrike Meinhof, Andreas Baader och Gudrun Ensslin, fängslades 1972 och efter det syftade terrorhandlingarna huvudsakligen till att få dem fria. Allt kulminerade i oktober 1977, under det som kallades Deutscher Herbst, den tyska hösten, då Ensslin, Baader och Jan-Carl Raspe tog livet av sig i fängelset efter att kapningen av ett Lufthansaplan misslyckats. Meinhof hade tagit livet av sig året före. Den kanske mest uppmärksammade skildringen av perioden på senare år är filmen Der Baader-Meinhof komplex, som bygger på en bok med samma namn av Stefan Aust. Nu har en ny bok – Patentöchter: Im Schatten der RAF – ein Dialog – ifrågasatt Austs bild och vållat stor debatt i Tyskland.

Boken utgår från mordet på Jürgen Ponto, chef för Dresdner Bank, som sköts ihjäl sommaren 1977 i sitt hem av Christian Klar och Brigitte Mohnhaupt. Med var också Susanne Albrecht, dotter till Pontos bästa vän. Susanne Albrecht kände familjen väl och var alltid välkommen och därför kunde mördarna ta sig in i Pontos hem. Efteråt spreds bilden av att Susanne Albrecht varit ett offer och inte delaktig. Den bilden delade inte Pontos familj och efter dådet splittrades familjerna Ponto och Albrecht. Från familjen Pontos sida menade man att Albrecht hade haft en skyldighet att informera om dotterns radikalisering. Susanne Albrecht flydde efter dådet till DDR och kunde gripas och ställas inför rätta först 1991.

2007 tog Susannes lillasyster – och tillika Jürgen Pontos guddotter – Julia Albrecht kontakt med Corinna Ponto, Jürgen Pontos dotter. Det var detta möte som så småningom resulterade i boken Patentöcher, som betyder just guddöttrar. (Corinna Ponto är även guddotter till Susanne och Julias pappa.) I filmen Der Baader-Meinhof komplex finns en scen där Klar, Mohnhaupt och Albrecht flyr från brottsplatsen. Susanne gråter hysteriskt över att allt gick fel och över att hennes och familjens vän nu är död. Den scenen bygger på ett vittnesmål från Peter-Jürgen Boock, som körde flyktbilen. Under rättegången 1991 fick Julia höra Susanne berätta hur hon själv varit med och planlagt dådet.

Corinna Ponto beskriver hur man i Tyskland delvis kommit att acceptera förövarnas version av händelserna under 1970-talet. För RAF var det inte enskilda personer som angreps, utan system och strukturer. På så sätt finns inte heller några individuella offer. Den bilden har fått starkt genomslag i historieskrivningen och gjort att familjerna till terroristernas offer har upplevt att deras sorg inte tagits på allvar.

Patentöchter visar hur lätt individuella offer och lidande glöms bort när historien ska skrivas. Den visar också hur lätt kvinnor slentrianmässigt kan bli tagna för offer, utan eget ansvar. I själva verket spelade kvinnor stor roll i den tyska terrorismens tillkomst. Det var Ulrike Meinhof och Gudrun Ensslin som stod för mycket av rörelsens ideologi. Bland medlemmarna fanns många kvinnor och flera av dem var beredda att döda oskyldiga för att nå sina politiska mål.

 Läs mer: Adlibris, Bokus (finns bara på tyska),  Magasinet Neo

Read Full Post »

De onödiga munnarnaSimone de Beauvoir är mest känd för sina filosofiska och skönlitterära verk, men hon har skrivit ett drama, De onödiga munnarna. Pjäsen sattes upp första gången 1945.

Handlingen utspelar sig i Vaucelles i Flandern på 1300-talet. Det är fattigt och befolkningen svälter. För att vinna det pågående kriget måste något göras. Det högsta rådet beslutar sig för att göra sig av med alla onödiga munnar och ge mat till de som behöver det, de som gör något för staden. Första aktens slutreplik:

Rådet har beslutat att göra sig av med alla onödiga munnar. Imorgon, innan solen går ner, kommer man att jaga ner invalider, gamla och barn i vallgravarna. Och kvinnorna.

Det är en otroligt starkt berättelse och den är mycket kritisk mot det dåvarande samhällets syn på kvinnor och kvinnor som bidrar till samhället. I 1300-talsmiljö tar de Beauviour upp moderna strukturer, om än i en något övertydlig kontext.  Det är träffsäkert och det är rakt på sak. Det är en kort och gott en otroligt bra pjäs som jag gärna hade sett uppsatt på en teater.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Rosenlarv

Read Full Post »

ÄlskarinnornaElfriede Jelinek fick nobelpriset i litteratur 2004. Hon är feminist och Älskarinnorna sägs vara ett av hennes mer feministiska verk. Den ingår i Feministbibliotekets kanon.

Vi får följa Birgitte och Paula, två ganska vanliga österrikiska kvinnor. Deras drömmar och mål är näst intill identiska. De vill träffa kärleken, skaffa barn och få ett hem att rå om. För att få det behövs en man. Båda två lyckas hitta en man och få bröllop och barn, men bara en av dem får det liv hon drömt om.

Jelinek använder ett barnsligt språk och skriver med en stor portion ironi. Det ljuva livet som kvinnorna längtar efter är i själva verket att träffa en man som bestämmer över dem och som får dem att känna sig förminskade. Men för vissa går det ändå bra, men det är slumpen som avgör vilket öde en kvinna får, enligt författarens krassa slutsats. Det är ingen tvekan om att detta är en feministisk roman som starkt ifrågasätter samhällets normer. Jag funderade lite över titeln, som jag först inte tyckte passade, men sedan blev det klarare. Det är genom att alltid ställa upp på sex som kvinnor kan fånga män. De var goda älskarinnor för att så småningom kunna få den sociala trygghet som äktenskapet betydde. Manliga strukturer står i vägen för kvinnors lycka är bokens sensmoral. Träffsäkert och fantastiskt bra. Pinsamt nog översattes den inte förrän 2008, fyra år efter att Jelinek fick nobelpriset.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Brombergs, DN, SvD, Nobelprisprojektet

Read Full Post »

Der geteilte himmelI Berlin, där jag var i januari 2013, köpte jag fem böcker som jag ville läsa. Der geteilte himmel, den delade himlen, var den första romanen jag läste.

Rita vaknar upp på sjukhus efter en koma i augusti 1961. Hon berättar sitt liv för en medpatient. Hon var förlovad med Manfred, som valde att fly till väst. Han ville att hon skulle följa efter, men hon kände sig inte hemma i väst, utan återvände hem. Sedan byggs Berlinmuren och de skiljs för alltid. Rita försöker ta livet av sig och hamnar i koma. Det är det och kanske lite till som du får veta på baksidan av boken och det var ungefär det jag fick med mig av bokens handling.

Det var otroligt svårt för en person som inte är van vid att läsa på tyska att få med sig hela handlingen i den här boken. Först trodde jag att jag har lättare att läsa facklitteratur, men sedan så fröstod jag att det beror på att boken är i flera olika tider. Jag som inte förstår precis allt, hade svårt att hänga med när vissa saker utspelar sig i nutid och andra i dåtid. Men jag tyckte om boken och skulle gärna läsa den på svenska för en bättre upplevelse (men mig veterligen finns den inte översatt). Jag tycker om porträttet av Rita, som den samvetstrogna socialistiska medborgaren, men jag kan inte låta bli att tänka på att Wolf faktiskt levde i DDR och lyckades ta sig förbi censuren och bli utgiven. Det ligger liksom i bakhuvudet och skaver när huvudpersonen väljer bort friheten i väst och därmed även kärleken. Bortsett från den aspekten är Rita en kvinna som väljer sin egen väg och låter inte mannen styra sina livsval, och det var det jag tyckte bäst om med boken. Jag kommer definitivt att läsa mer av Wolf.

Read Full Post »

Flickan i ClèvesNär jag var på Norstedts event om erotisk litteratur fick vi välja en bok att komplettera vår goodiebag med. Jag valde Flickan i Clèves, lite därför att den var en bok jag inte trodde att jag skulle läsa om jag inte hade sprungit på den. Den handlar om flickor på gränsen till vuxenvärlden och med tanke på att det har varit lite av ett undertema i min läsning sedan jag läste Maria Margareta Österholms avhandling så var det extra intressant.

Det är åttiotal och Madonna och Michael Jackson står för hitsen. Solange vill en sak – bli av med oskulden. Hon träffar ett antal killar, men resultatet blir aldrig särskilt lyckat. Hon suger av och får motta analsex, men får aldrig till det ”på riktigt”. När killen som hon tycker sig vara tillsammans med (han har flera andra flickvänner och ska flytta till Bordeaux) inte hör av sig tar hon saken i egna händer och förför sin granne. Han är nära vän till familjen och mycket äldre än Solange. Med honom har hon fantastiskt sex, men hon respekterar honom inte.

Det var huvudstoryn i boken och det var kanske inte det bästa jag har läst, men väl intressant. Jag tycker att författaren skildrar tonårsångesten bra och jag som är 36 år och har mer erfarenhet än tonåringen Solange vill genom hela boken skrika: ”Du är värd bättre”, ”du måste inte ställa upp på allt” och ”han är en skitstövel”. Jag tror att Solange verklighet är och har varit många tjejers verklighet och många som vill njuta av sex nöjer sig med att suga av, för att det är det killen vill. Boken tar upp ett viktigt tema och det aktualiserar problematiken med många tonårstjejers dåliga självförtroende.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts, GP

Read Full Post »

Förbjuden betraktelseNina Bouraoui är född i Frankrike med fransk mor och algerisk far. Hon är delvis uppvuxen i Alger. Förbjuden betraktelse är hennes debutroman.

Vi får följa en algerisk kvinna som bor inspärrad i ett hus. Så ser alla algeriska kvinnors liv ut, först inspärrade i sin egen familjs hur och sedan i sin mans familjs hus. Kvinnor lämnar sitt hem endast vid sitt bröllop och sin begravning. Bokens jagperson hatar sitt liv, hatar sina föräldrar och gör ett tyst uppror mot hela samhället och dess traditioner. Det är en fruktansvärd beskrivning av en kvinnas liv, könsstympning och tvångsäktenskap.

Jag läste boken för att det var en av mina olästa böcker i den feministiska litteraturkanonen. Jag håller med om att det är en viktig bok. Den är kort och kärnfull, skrämmande hemsk och sätter fingret på hur det går när man får för sig att stänga in kvinnor av religiösa skäl. Mitt favoritcitat från boken: Traditionen är en hänsynslös dam som jag inte kan kämpa emot.

Read Full Post »

Elo ViidingKort fakta

Född 1974 i Tallinn
Debuterade som poet under pseudonymen Elo Vee 1991
Utbildad skådespelare

Elo Viidings feministiska gärning

Elo Viiding är född in i dynasti av poeter. Hennes far och farfar var stora estniska lyriker och hon skulle gå i deras fotspår. Det var dock först efter faderns död som Viiding publicerade sina verk under sitt riktiga namn. Hennes debut 1991 gav hon ut under pseudonymen Elo Vee. På universitetet har hon läst både musik och teater och hon är utbildad skådespelare.

I hennes diktning är hon mycket ironisk och vissa menar att hon är mer manlig än kvinnlig i sitt sätt att skriva. Själv har hon en önskan att röra sig över könrollsgränserna. Hon har skrivit flera dikter om kvinnors rättigheter och om feminism, men hennes förhållande till feminismen är ändå komplicerad, som den är för många i Baltikum. Hon anses vara en feministisk författare i Estland, i alla fall om man får tro min estniska vän.

Samhällskritiken, inte bara sett ur ett könsperspektiv, är närvarande i Viidings dikter. Hon kritiserar politiskt förtryck, något som hon har erfarenhet av från sin uppväxt. Hon har också skrivit mycket om skolsystemet där elever är kontrollerade. Detta ämne har hon även berört i noveller.

Hon har översatts till en rad olika språk och översätter själv poesi till estniska.

Elo Viiding och jag 

Jag mejlade min estniska vän Triin och frågade om berömda feminister i Estland och hon tipsade mig då om Elo Viiding. Jag hade tänkt låna hennes dikter på biblioteket efter att fått höra att hon finns på svenska, men så valde jag istället att läsa det som jag hittade online. Jag hittade information om henne på den här och den här sajten, samt på wikipedia.

Verk av Elo Viiding som jag läst och recenserat

Dikter 1991-2012

Read Full Post »

Older Posts »