Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kvinnor i Oceanien’

Rabbit-proof fenceDet är inte lätt att hitta litteratur från Australien som uppfyller Feministbibliotekets kriterier. Jag har letat, men inte funnit mycket och då har jag ändå en feministisk svensk vän som bor och arbetar där som jag har frågat. Jag skulle kunna konstatera att Australien är ganska långt från att vara världens mest jämställda västland. Rabbit-proof fence (som är översatt men där titeln av någon outgrundlig anledning inte är det) tyckte jag ändå skulle kunna passa. Den bygger på en sann historia om barn med en aboriginsk mamma och en vit pappa. De tvångsomhändertogs för att anpassa sig till ett liv som vita.

Det var 1930-tal och den australiensiska regeringen såg att det fanns aboriginska kvinnor som födde halvvita barn. Dessa barn skulle inte behöva växa upp i naturen som ociviliserade människor, utan de ansågs ha större intelligens och tvångsomhändertogs därför. Molly är Doris Pilkingtons mor och hon var 14 år när hon fördes bort tillsammans med en syster och en kusin. De vantrivdes som de flesta andra, men Molly bestämde sig för att fly. Med fara för sina egna liv vandrade de i nästan två månader innan de återfann sina nära och kära. Kaninstängslet, som boken titel syftar på, var ett stängsel som gick tvärs igenom hela Australien i syfte att hålla kaniner borta. Flickorna visste att bara de hittade det, så skulle de hitta hem.

Boken uppfyllde inte riktigt mina förväntningar. Den är kort, men nästan halva boken handlade om andra saker än om de tillfångatagna flickorna. På 180 sidor får vi även en lång bakgrundsinformation om aboriginernas historia. Det var synd eftersom berättelsen om flickornas flykt är stark och förtjänar en egen bok. Jag läste slött igenom halva boken, för att i de två sista kapitlen vara helt hänförd. Den är läsvärd, men kanske ska man istället se filmen? Den kanske handlar mer om tillfångatagandet och flykten.

Read Full Post »

Maria är en liberal kvinna med förkärlek för England och som är bosatt i Skaraborg. Hon gillar triathlon och yoga och tycker att jämställdhet är viktigt. Mest tycker Maria om brittiska saker såsom hennes man och hennes barn.


The mammoth book of womens erotic fantasies är en bok om “the most intimate desires of ordinary women”. De flesta kvinnor är från Canada, USA, UK och Australien. Boken har kommit till genom samtal med kvinnor runt om i världen som sedan har skrivit ner berättelserna för Florens. Författarinnan har tidigare publicerats i olika sience fiction- och fantasytidskrifter och mindre insatta män kanske tycker hon fortfarande befinner sig i den genren även i den här boken.

Personligen tycker jag om att sträckläsa böcker, men jag insåg att det inte gick med den här boken då en viss mättnad infann sig. Rätt så snabbt framstod dessutom ett begränsat antal teman bland de 53 berättelserna: analt, lesbiskt, trekanter, S&M, ligga med någon annans pojkvän/”förbjuden person”. Är det bara det som vi fantiserar om? Eller är det bara det som kvinnor i UK, Nordamerika och Australien gillar? Jag tycker författaren kunde gjort sig större möda att samla berättelser från flera länder eftersom jag har en föreställning om att det skulle det bli större variation på teman.

Men år andra sidan. Berättelserna i boken handlar ju framförallt om makt, att kvinnorna har makten även i de fantasier där de inte har kontroll. Samtidigt betyder inte en sexuell fantasi där man går igång på att vara passiv, att man vill vara det även utanför sovrummet. En fantasi är just en fantasi och man kan vara vem man vill i den, vilket är ju meningen. Vi vet ingenting om kvinnorna som skrev berättelserna och det är därför inte meningsfullt att diskutera bakgrunden till fantasierna vidare. Vad som riktigt intressant är däremot: Vilka tyckte du bäst om och varför?

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Jag hittade den här boken på biblioteket och jag tänkte att det kunde vara en bra guide till kvinnors diktande. Jag ville inte läsa någon samlingsbok på något särskilt tema, och i synnerhet inte kärlek eftersom jag inte vill lyfta fram kvinnor som enbart kärlekspoeter.

Boken ger verkligen skäl för sitt namn och här finns kvinnliga poeter från alla världsdelar. Kända personer som Margaret Atwood, Wisława Szymborska, Karin Boye och Edith Södergran finns med. Så även äldre poeter som Sapfo och Christine de Pizan. Jag kommer nog att återkomma till flera intressanta lyriker i separata recensioner (bland annat de nordiska), men här är ett axplock av mina favoriter från boken:

Om sitt folk och sina länder:
Natasha Lakso, albansk poet, skriver om kommunismens baksidor i dikten Virrvarr.
Lydia Koidula skriver om sitt fosterlands framtid i Inför döden till Estland.
Alda Simon skriver om sitt hemland Uruguay i Mot exilen.
Lina Kostenko från Ukraina diktar om Karpaterna i Jag lever gott.

Feministiskt:
Dorothy Parker, USA, tror inte på vänskap efter romantiken i Fabel.
Liz Lochhead varnar sin syster för obekväma skor i Dikt till min syster.

Den absolut bästa dikten i sin helhet:
Ana Maria de Cagigal, Spanien (tolkning av Arne Häggqvist)

Flickan i Cartagena

Tro inte att för min sorg
jag inte kan finna bot.

Men denna sorg är min, min egen,
och jag vill känna min sorg

Read Full Post »

Collings förlag har gett ut en av Katherine Mansfields noveller i en färsk översättning. Camilla Jacobson som har översatt skriver i ett förord att hon hoppas att det är första gången vi kommer i kontakt med Mansfield för att det då skulle kännas lite som att hon fick presentera två vänner för varandra som aldrig träffats förut. Det var inte första gången för mig, men det var första gången på svenska. Handlingen i Den nya Isabel är inte den mest feministiska jag läst av Mansfield, men den ger ett uttryck för samtiden och hur det kunde se ut för kvinnor.

Den nya Isabel har flyttat från stan ut till landet utanför London och maken som har kommit upp sig veckopendlar. Isabel har börjat hänga med sina grannar, bohemer i den engelska överklassen. Alla gamla värden och all gammal kärlek mellan makarna är som bortblåst och Isabel lever bara för sina nya vänner. På slutet skickar maken ett brev som Isabel där han förklarar sina kärlek och vill ha tillbaka den gamla Isabel, som hon vännerna skrattar högt år. Men vi får ändå veta att hon egentligen innerst inne vill skriva tillbaka till sin make och strunta i sina nya vänner.

Jag tyckte om novellen även om det här var maken och inte Isabel som fick spela den rollen som man hejar på. Dock finns det så mycket mer runtomkring som dyker upp i mitt huvud. Kvinnans lott var då att ta hand om familjen medan mannen arbetade och hans framgång var hennes framgång. Isabels nya liv var inte ett liv hon själv valt, utan ett liv hon tilldelats, även m det inte var motvilligt. En person som vaken kan eller får välja sin egen umgängeskrets måste anpassa sig mer och bara det är ett bevis för att det är bra när kvinnor själva får arbeta och bidra till sin egen försörjning.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Bokmoster, Bokmania

Read Full Post »

Jag väljer att recensera den här boken för dess kvinnohistoriska värde och inte för att jag stödjer den kvinnosyn Shute hade och som lyser igenom i boken (jag kommer till det senare).

Fem svarta höns heter A town like Alice i original, men den svenska översättningen tycker jag passar bättre. Boken är uppdelad i två delar, den första utspelar sig på Malackahalvön under andra världskriget och den andra i Australien på vischan. 30 brittiska kvinnor är tillfångatagna när japanerna intar Malacka och de ska föras till ett fångläger. De måste gå till lägret, men de finner aldrig något. De tvingas gå runt hela Malacka tills deras fångvaktare dör. Då stannar de till och börjar jobba de på ett risfält tills kriget är över. Detta har hänt i verkligheten, men på Sumatra och med holländska kvinnor. I andra halvan av boken letar en av kvinnorna, Jean, efter den australiensiska man som hjälpte dem att få mat genom att stjäla fem svarta höns. Det är en lång plåga fram till boken slut och då har de träffats och Jean väljer att bo i mannens håla på den australiensiska landsbygden. Istället för att flytta till en trevligare stad, försöker hon göra om staden till att bli som Alice (Springs), som anses vara en kul stad att bo i.

Det är en mycket spännande historia om kvinnor som fångar under andra världskriget, men det är inte en bra bok på många andra sätt. För det första är bokens berättare kvinnans advokat och det känns helt orimligt att han skulle ha den kollen på allt som händer henne. För det andra så är kvinnoporträttet en bild av en mönsterkvinna enligt 50-talsideal. Hon är rik och smart och driftig, ändå väljer hon att göra allt för den man hon är kär i och som bor i en riktig avkrok. Till råga på allt så vill hon inte släppa till innan de är lagligt gifta. Jag tror att den beskäftiga Jean är Nevil Shutes våta dröm. Hon är i alla fall inte en kvinna som någonsin funnits på riktigt och en kvinna hade aldrig porträtterat någon på det sättet. Och med tanke på de två olika berättelserna så är Fem svarta höns en titel som återspeglar bokens behållning.

Elin har skrivit en mycket bra recension av boken på sin blogg En bok från alla världens länder och hon säger mycket av det jag vill säga.

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1939 i Melbourne
Gav ut bestsellern Den kvinnliga eunucken 1970
Hedersdoktor vid University of Sidney

Germaine Greers feministiska gärning

Germaine Greer är född och uppvuxen i Melbourne och efter att hon avslutat sina studier i engelsk och fransk litteratur vid universitetet där, flyttade hon till Sidney. Där engagerade hon sig i en socialanarkistisk grupp.  Hennes politiska åsikter låg då, och ligger till stor del fortfarande långt åt vänster.

Hon flyttade senare till Storbritannien och undervisade på universitetet i Warwick. Hon lämnade sin post där efter succén med Den kvinnliga Eunucken. 1972 reste hon istället runt i världen för att marknadsföra sin bok. Hon har även undervisat på universitetet i Tulsa där hon grundade tidskriften Tulsa Studies in Women’s Literature.

I Den kvinnliga eunucken (1970) argumenterar Greer för att kvinnor måste ta kontrollen över sina egna kroppar och hon går igenom hur kvinnor formats av män genom åren. En kvinna bör inte foga sig efter mannen vilja utan själv leva fritt och leva ut sin sexualitet. Boken skrevs när kvinnor var hemmafruar och där idealet var att de borde hålla på sig, kanske inte tills de gift sig, men i alla fall inte haft så många sexuella partners.

Efter Den kvinnliga eunucken har hon givit ut en bok om kvinnliga konstnärer, Hinderloppet, som översatts till svenska. Annars har det var en del publikationer och artiklar som inte översatts. Hon är aktiv i debatten fortfarande. Bland annat kunde vi se henne i somras uttala sig om en undersökning som kommit fram till att kvinnor är sämre på att parkera.

Germanine Greer ses som en av sin tids mest tongivande feminister.

Germaine Greer och jag

Jag läste Den kvinnliga eunucken som en av de första i projektet Feministbiblioteket. Jag tyckte att den var bra och den passade väl in i den tidsanda som jag har läst fler böcker från. Jag håller på att läsa Hinderloppet just nu men jag har inte kommit så långt och det går väldigt trögt.

Bok av Germaine Greer som jag har läst och recenserat

Den kvinnliga eunucken 1970

Read Full Post »

Född 1946 i Aukland, Nya Zeeland, död 2004 i USA
Bacholor från University of Aukland 1967
Master i filosofi från Oxford 1970
Doktorsgrad från Harvard 1975

Susan Moller Okins feministiska gärning

Idag har jag valt en feminist som är en av de klokaste och mest akademiskt meriterade som jag har läst. Susan Moller Okin är en liberal feminist och filosof och hon har studerat och undervisat vid flera stora universitet i världen och från 1990 fram till sin död var hon på Stanford University i Californien.

Moller Okin föddes och växte upp i Nya Zeeland och hon dog i USA endast 57 år gammal. Enligt hennes exmake låg det inget brott eller själmord bakom hennes mystiska död.

Hon har blivit mest känd för att ha kritiserat kända liberala filosofer för att inte ta upp ett könsperspektiv. Will Kymlicka är känd för sina tankar kring minoritetsfrågor och där har Moller Okin kritiserat honom för att han inte tar hänsyn till könsdiskriminerande traditoner i minoritetskulturer. Hon har även kritiserat John Rawls Theory of justice för att han bara pratar om jämlikhet mellan familjer och inte inom familjerna. Hon menar att om man inte kan se ojämlikheten inom familjen så kommer man inte heller att kunna se problemen i det offentliga livet.

Hennes debut bok heter Women in Western Political Thought och kom ut 1979. I boken Justice, gender and the family låter hon ett par kända filosofer gå igenom rättvisebegreppet och sedan kritiserar hon dem i en sluttext. Boken kom ut 1989 och för den fick hon American Political Science Association’s Victoria Schuck Prize för bästa politiska bok om kvinnor.

Tiden innan hon dog engagerade hon sig för kvinnor i tredje världen och hon stödde Global Found for Women.

Susan Moller Okin och jag

Såhär skrev jag i inledningen av min recension till Justice, gender and the family:  När jag pluggade Statsvetenskap A på Göteborgs universitet så fick vi läsa ett utdrag av denna bok. Jag var då i en period i livet då jag inte läste mer än nödvändigt, i alla fall inte kurslitteratur och i alla fall inte på andra språk än svenska. Därför satte kanske inte den text jag läste då så djupa spår, dock har jag alltid burit med mig det vi på föreläsningen diskuterade om boken och Moller Okins kritik mot filosofier om rättvisa. Jag redogjorde även för hennes idéer på en tenta. Det skulle alltså ta mig över tio år innan jag läste hela boken. Men nu har jag gjort det och jag är mycket glad för det.

Böcker av Susan Moller Okin som jag läst och recenserat

Justice, gender and the family 1989

Mångkulturalism – kvinnor i kläm? 1999

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1931 i Alvechurch, England
Bodde i Nya Zeeland fram till 1946
Debuterade som författare med The Fat Woman’s Joke 1967

Fay Weldons feministiska gärning

Fay Weldon började tidigt fundera på livets orättvisor. Hon förstod på andra hur hon förväntades vara som kvinna och anpassade sig, men hon förstod aldrig varför. Weldon växte upp i staden Christchurch på Sydön i Nya Zeeland. Hennes föräldrar skilde sig när hon var sex, men det var något man inte pratade om på den tiden. Efter att mamman fick ett arv efter andra världskriget tog hon med sig familjen till England. Tonåriga Fay gillade det inte särskilt eftersom hon hade sett journalfilmer och visste hur sönderbombat Europa var och hon ville inte lämna sina vänner och sin fars nya familj i Nya Zeeland. Ett fattigt liv i London följde.

Hon hann med att leva som ensamstående mor och som mor med styvfar till sitt barn som hon inte tyckte om, innan hon slutligen hittade mannen i sitt liv (Weldon) som hon var gift med i 30 år. Flera gripande händelser i sitt liv har hon senare skildrat i pjäser och romaner, med skiftande framgång. Bland annat beskriver hon i sin självbiografi att hon träffat en kvinna som ville adoptera bort sitt barn hon bar på, men eftersom hon antytt att depression fanns i släkten ville ingen ta emot henne. Hon födde barnet och Weldon hjälpte henne med alla praktiska detaljer. När barnet var fött gick kvinnan till kyrkan och gav bort barnet. Denna händelse ska Weldon berättat om i en pjäs, som hon själv menar att ingen förstod sig på.

Efter flera år som copywriter blev hon författare och debuterade 1967 med The Fat Woman’s Joke. Hon är mest känd för boken En hondjävuls liv och lustar som kom ut 1983 (1984 på svenska). Den handlar om den försmådda hemmafrun som hämnas sin man och hans nya flickvän. Hon har skrivit otaliga böcker både före och efter den succén och hon har även skrivit TV-manus till serien Herrskap och tjänstefolk. Till manuset kunde hon hämta inspiration från sitt eget liv, då hennes mamma jobbade i ett rikt hem som sitt första jobb när de kom tillbaka till England. Familjen bodde då i tjänstebostaden som var ett ruggigt tillhåll i källaren till det fina huset.

Fay Weldon och jag

Jag upptäckte Weldon sent och jag läste först En hondjävuls liv och lustar efter Massolit förlags nylansering av boken i år. Jag blev då inte jättesugen på att läsa hennes självbiografi, men nu efter att ha gjort det har jag blivit desto mer sugen på att läsa mer av henne.

Böcker av Fay Weldon som jag läst och recenserat

En hondjävuls liv och lustar 1983

Auto da Fay 2002

Read Full Post »

Författaren Fay Weldons självbiografi kom ut redan 2002, men gavs ut på svenska först i år (Massolit förlag). Weldon är född Franklin Binkinshaw, eftersom hennes föräldrar förväntat sig en son, men hon fick snabbt tilläggsnamnet Fay.

Weldon är mest känd för sin bok En hondjävuls liv och lustar från 1983 som handlar om hemmafrun som tar hämnd på sin man som lämnat henne. Boken har också blivit TV-serie och film. Boken Auto da Fay handlar om hennes liv före hon blev författare. Hon föddes 1931 i England, men hennes föräldrar var bosatta i Nya Zeeland så hon kom dit under sitt första levnadsår. Hennes föräldrar skiljde sig när hon var sex och trots fattigdom hade hon en ganska lycklig barndom i Nya Zeeland. Hon kom till London 1946 och livet där var långtifrån glamouröst. Hon studerade, men fick ändå svårt att få jobb. Hon blev gravid och gifte sig med en man som accepterade att hon hade barn. När hon stuckit ifrån honom träffade hon en dag Ron Weldon som hon gifte sig med och höll ihop med tills de båda var över sextio.

Hon funderade mycket över könsroller och varför kvinnor inte fick försörja sin familj och varför kvinnor förväntades att vara vackra. Hon fick också lära sig den hårda vägen hur det var att vara en flicka ”som har hamnat i olycka” och levde med barn utan man. På baksidan av boken står det att vi får följa henne genom livet som feminist och antifeminist. Något tecken på att hon har blivit antifeminist gick inte att hitta i den här boken, vad jag kunde se. Jag som normalt inte gillar biografier sträckläste Auto da Fay och tyckte att det var otroligt spännande att följa en annorlunda familj från slutet av 1800-talet fram till sextiotalet via Fay Weldons vassa penna.

Läs mer: Adlibris, Bokus, GuardianExpressen, GP, SvD

Andra bloggar: Bims blogg, Boktokig, enbokcirkelföralla, Marmeladkungen,

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Auto da Fay av Fay Weldon

Read Full Post »

Katherine Mansfield är en nyzeeländska som varit bosatt i London och där varit vän med bland annat Virginia Woolf. Jag fick upp ögonen för henne efter att ha sett smarta citat av henne i Women know everything. Hon räknas som en av de främsta novellförfattarna av sin tid. Eftersom alla hennes noveller inte har feministiskt tema så väljer jag att recensera enskilda noveller.

Prelude utspelar sig på den nyzeeländska landsbygden och personerna det handlar om är en storfamilj. Det är ingen egentlig handlig, utan skildrar vardagslivet för familjen Burnell. Familjen har flyttat från stan till landet och barnen trivs bra när de kan springa ute. Mamman Lindas syster, Aunt Beryl, tycker att det är jobbigt att hon är beroende av Lindas man Stanley och hon skulle gärna ha egna pengar. Hon trivs inte heller med isoleringen som det blir av att bo på landet.

Det är Aunt Beryl som är det feministiska inslaget i novellen och där är det tydligt att det inte är så kul alla gånger för en ensamstående kvinna att bo tillsammans med sin systers familj. Inte heller blir det lättare att vara isolerad på landsbygden.

Läs novellen här.

Read Full Post »

Older Posts »