Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Litauen’

Litauens flaggaVilka böcker?

Ivanauskaitė, Jurga; Häxan och regnet: 1993
Juknaitė, Vanda; Glaslandet; 1995
Kalinauskaitė, Danutė; Att avregistrera ett spöke; 2004
Radvilavičiutė, Giedra; Hejsan; 2004
Skablauskaitė, Jolita; Tiden läker; 1993
Vilimaitė, Bitė; Malhackad och Mjölkklubben; 2002

Sammanfattning läsupplevelse Litauen

I den litauiska litteratur som jag läste tyckte jag att det var lite mer religion och övernaturlighet än i berättelserna från de andra länderna. Det kan såklart varit en tillfällighet. Att ha läst en så stor litauisk, modern klassiker som Häxan och regnet är roligt, men den var inte lika kul att läsa som att ha läst. Novellen Glaslandet var den jag tyckte bäst om. Den handlar om en ensam kvinna i ett äktenskap som bara blir mer och mer isolerad. I den var också förtrycket från Sovjetunionen närvarande.

Vad har jag lärt mig om kvinnor i Litauen

De litauiska kvinnorna har nu fått ett katolskt ideal att leva upp till, som de i resten av Baltikum inte har. Kyrkan är otroligt stark och det märktes tydligt när jag läste om reaktionerna på Häxan och regnet som starkt ifrågasätter kyrkan. I det urvalet jag hade känns det också som att de litauiska kvinnliga författarna ”gått vidare” på ett annat sätt än de estniska och de lettiska. Inte lika mycket sovjetförtryck i novellerna och romanen jag läste. Men det kanske finns i annan litteratur som jag inte läst.

Vad har jag läst tidigare?

Jag skrev om Litauen på 1900-talet i en antologi som min klass gjorde om Baltikum när jag gick i trean på gymnasiet. Jag vet att jag läste om hur religionen höll samman folket under kommunisttiden. Annars inget.

Hur ska jag gå vidare?

Jag vet att det finns fler litauiska författare som översatts och jag vill verkligen läsa mer. Det är bra att ha fått (eller snarare gett mig själv) en liten introduktion och nu vet jag lite mer vad som finns. Jag tackar Tranan bokförlag för nästan allt i hela den här utmaningen!

Feminister

Ivanauskaitė, Jurga

Annonser

Read Full Post »

Flaggor från Baltikum

Nu är jag färdig med min Baltikum-utmaning. Jag hittar ingen lettisk feminist så det får vara. Förhoppningsvis hittar jag någon när någon lettlandskunnig läser detta och så skriver jag om hen då!

Jag åtog mig att läsa fem verk från varje land och det var till en början svårt att hitta böcker. Sedan hittade jag tre fantastiska novellsamlingar från Tranans förlag och där hittade jag många pärlor.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det är mycket av den översatta litteraturen som handlar om deporteringar till Sibirien. Det var när jag fick tag på novellsamlingarna som kunde jag urskilja lite mer vad som var den litterära traditionen i länderna. I Estland och Lettland verkar arvet från Sovjetunionen vara vanligt, medan religionen får ett större utrymme i den litauiska litteraturen. Nu är detta grundat på ett extremt litet urval så ta inte detta för sanningar om all litteratur från Baltikum.

Just kombinationen baltisk litteratur och kvinnor var extra svårt. Jag ville inte bara läsa noveller utan även hitta andra böcker och helst romaner. Helst från författare som inte bor och har växt upp i Sverige. Resultatet blev lite blandat.

Feminist är ett ord som de flesta inte verkar vilja ta i sin mun, oavsett vilket land man kommer ifrån. De två feministerna jag har skrivit om väljer eller har valt att inte kalla sig feminist rakt ut, även om det någonstans anser sig vara det. Det verkar vara symptomatiskt för hela regionen.

Jag har gett er en liten hint om hur jag har upplevt länderna i Baltikum sedan min första resa till Tallinn 1998. Baltikum 1998-2012 i bilder kan ni hitta här.

Jag kommer att ge er varje land för sig. Imorgon: Estland.

Read Full Post »

Flaggor från Baltikum

Jag har inte glömt min Baltikumutmaning som inledde detta bokår! Jag är färdigläst och ska med detta inlägg fullfölja mitt löfte att skriva lite om länderna ur min egen synvinkel. Jag kommer att visa er fem bilder från varje land, två negativa och tre positiva. Mina fördomar säger mig att era fördomar säger er att det är rätt så sunkigt och kommunistiskt i dessa före detta sovjetstater. Jag vill med bilderna bekräfta era fördomar samt försöka överbevisa er om att det är tre fantastiska resmål. En dröm för både min man och mig är en bilsemester där vi reser igenom alla länderna och ser allt från Narva i Estland till Kuriska Näset i Litauen.

Estland

Det kan se ut såhär:

Mustamäe i Tallinn

Mustamäe, förort till Tallinn. 1998.

Fulla svenskar på Rådhusplatsen i Tallinn

Fulla vidriga svenskar (här Djurgårdssupportrar) på vackra Rådhusplatsen i Tallinn. 2008.

Men det kan också se ut såhär:

Tallinn sett från ovan

Tallinn sett från en mycket trevlig skybar strax utanför Gamla Stan. 2007.

Olde Hansa i Tallinn

Trevlig uteservering till enormt populära medeltidsrestaurangen Olde Hansa i Gamla Stan, Tallinn. 1999.

Tartu

Vackra Tartu, tyvärr i ösregn. 1999.

Lettland

Det kan se ut såhär:

Hotel Turists i Riga

Hotel Turists, Riga. 1999.

Moskava Forstate

Moskava Forstate, förort till Riga. 2009.

Men det kan också se ut såhär:

God mat på Lido

Underbar mat på Lido i Gamla stan, Riga. 2009.

Majori Jurmala

Majori, Jurmala. 2009.

Park i Riga

Vacker park strax utanför Gamla Stan, Riga. 2009.

Litauen

Det kan se ut såhär:

Busstationen i Druskininkai

Busstationen i den i övrigt vackra kurorten Druskininkai. 2008.

Öststatssunk i Klaipeda

Hamnen utanför Historiska Museet i Klaipeda. 2012.

Men det kan också se ut såhär:

Stora dynorna på Kuriska Näset

Stora dynorna i Nida på Kuriska näset. 2012.

Tomas Manns hus i Nida

Tomas Manns sommarhus i Nida på Kuriska näset. 2012.

Palanga

Den både kitschiga och ganska mysiga badorten Palanga. 2012.

Med reservation för att bilderna som är tagna för länge sedan kanske inte längre stämmer överens med verkligheten idag (men jag tror faktiskt det).

Read Full Post »

Jurga IvanauskaitėKort fakta

Född 1961 och död 2007 i Vilnius
Studerade på konstakademin i Vilnius
Gav ut den kontroversiella boken Häxan och regnet 1993

Jurga Ivanauskaitės feministiska gärning

Jurga Ivanauskaitė föddes i Sovjetunionen och hon studerade på konstakademin i Vilnius. Hon gav ut sin första bok 1985 och sedan dess har hon gett ut flera romaner, en barnbok och en essäsamling.

Hon blev känd för sin bok Häxan och regnet som starkt ifrågasätter den katolska kyrkan. Till en början ville den litauiska staten förbjuda boken och den såldes endast i kiosker, men sedan blev det en verklig succé och boken har översatts till flera språk. Katolska kyrkan har en mycket stark ställning i Litauen.

Den feministiska undertonen i boken är tydlig, men Ivanauskaitė sa till SvD 2005 att hon gärna understryker att hon inte är feminist. I Litauen var det svårt att vara feminist och bli tagen på allvar. Hon säger även att hon förstår om andra tycker att både hennes liv och författarskap är feministiskt. Därför hyllar jag henne som feminist här.

Hon dog alldeles för tidigt i cancer 2007.

Jurga Ivanauskaitė och jag

Jag läste hennes bok Häxan och regnet eftersom det var en av få böcker av en litauisk kvinnlig författare som fanns att få tag på. Jag tyckte väl inte att den var fantastiskt bra, men den var rolig att ha läst. Det känns väldigt tråkigt att Ivanauskaitė inte längre finns bland oss. Jag hade gärna velat veta hur hon såg på feminism idag, några år senare.

Bok av Jurga Ivanauskaitė som jag läst och recenserat

Häxan och regnet 1993

Read Full Post »

Häxan och regnetSom jag har upprepat flera gånger här på bloggen den senaste tiden är det inte mycket baltisk litteratur som finns översatt till (för mig) begripliga språk. Därför tvekade jag inte en sekund att låna Häxan och regnet fastän det inte kändes som att den skulle tilltala mig. Erotik i klostermiljö, jag trodde helt enkelt inte på det. Boken och författaren är superintressanta då boken orsakade stor skandal i det nya, fria och numer religiösa Litauen. Jag trodde först att det berodde på allt vilt sex i boken och blev snabbt besviken. Det visade sig att det var kritiken mot katolicismen och hycklande präster som var den stora orsaken. Heja Jurga, säger jag!

Vi får möta tre kvinnor i tre olika tidsepoker, Maria Magdalena, nunnan i klostret på medeltiden och Vika som lever idag. Alla har de problem med hycklande religiösa män som ligger med dem och sedan inte vill veta av dem alternativt tycker att de är lösaktiga. Sexscener förekommer och det är inte bara sex mellan huvudpersonerna och männen i deras liv, utan även med andra. Så fort det hettar till i mer ”förbjudet” sex, som lesbiskt sådant, så skildras det inte på ett vackert sätt, utan mer med ångest och äckel från huvudpersonens sida. Mycket irriterande, men kanske förståeligt med tanke på i vilket land och år boken gavs ut.

Det var spännande att läsa om boken, det var mindre spännande att verkligen läsa den. Det får bli mitt korta omdöme om Häxan och regnet.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Tranan

Read Full Post »

Litauen berättarMycket lite litauisk kvinnolitteratur är översatt till svenska. Bokförlaget Tranan, som ger ut böcker från hela världen, har gett ut en novellsamling av ett antal litauiska författare, Litauen berättar: Att avregistrera ett spöke. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.

Tiden läker är en mycket symbolisk novell om en kvinna i ett destruktivt förhållande. Mannen är överlägsen och kvinnan så kuvad att hon går på alla fyra. Skablauskaitė är en författare som ofta har vilda kvinnor i centrum , enligt beskrivningen av henne i boken, och i den här novellen är kanske  huvudpersonen inte den galna typen. Hon får hjälp med att bli av med sin make, hon får ärva honom och slutligen kan hon resa sig utan problem. Hon får aldrig veta vad som hände. Det är kanske inte huvudpersonen som står för det vilda i den här berättelsen, men väl hennes väninna som hjälper henne med maken.

Det var en kort och psykologisk novell som var riktigt läskig. Jag tyckte om liknelsen med kvinnan som var så kuvad att hon inte kunde gå upprätt.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Litauen berättarMycket lite litauisk kvinnolitteratur är översatt till svenska. Bokförlaget Tranan, som ger ut böcker från hela världen, har gett ut en novellsamling av ett antal litauiska författare, Litauen berättar: Att avregistrera ett spöke. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.

I boken kan vi läsa att Kalinauskaitė är en av Litauens mest uppskattade författare och att hon på senare tid bidragit med mycket livserfarenhet och självironi i sina texter. Att avregistrera ett spöke är som titeln kanske avslöjar, en lite smårolig berättelse om kvinnan som inte klarar av att städa upp efter sina döda föräldrar. Det förflutnas spöke följer henne och hon måste försöka att bli av med det.  Det känns verkligen om att hon använder sig av självironi i den novellen.

Nu har det gått en vecka sedan jag läste texten och den har inte fastnat, därav den kanske lite knapphändiga beskrivningen av innehållet. Det är heller inget ni måste läsa om ni inte har något bättre för er.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Older Posts »