Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Malaysia’

Det var precis så jag kände när jag fick se Boracay, ett av Filippinernas alla semesterparadis, att jakten på det perfekta paradiset inte var över. White Sand Beach på Boracay har i flera undersökningar blivit utsedd till världens vackraste strand. När jag i januari fick ett nummer av Allt om resor och de hade listat världens 25 vackraste stränder var Boracay inte med. Då trodde jag att det kunde vara en tillfällighet. Nu förstår jag att det inte var en slump. Mycket borde ha hänt, för det jag såg var långt ifrån en fantastiskt vacker strand.

Algblomning på Boracay

För det första var det störande algblomning. Övergödning i form av mänsklig avföring. Boracay tar förmodligen emot för många turister. För det andra var stranden så uppdelad att vi bara fick ligga på den del av stranden som hörde till vårt hotell.

White Sand BeachPå stranden låg hotellens solstolar ända nere vid vattenbrynet. Det fanns inte en chans att se hur stranden egentligen såg ut. Det var inte heller helt lätt att jaga en 1,5-åring som ville springa omkring. Så det som skulle konkurrera med att vara världens vackraste strand får vi förmoda var någonting som inte längre är. Det kom helt enkelt för mycket folk hit.

Andreas på en bar en liten bit från stranden

När badkläderna väl hade åkt av och man var redo för en drink i solnedgången så var det inget fel på Boracay. Kanske bara lite för många solstolar mellan sig och havet.

Jag och Boracays nattliv

Nattlivet var det inte heller något fel på. Hela stranden utnyttjades till fullo av restauranger och barer. Här står jag en bit ut i havet, vid lågvatten.

Som sagt, jagkten på det perfekta paradiset fortsätter. Här kommer en liten sammanfattning av Boracays för- och nackdelar, följt av de andra paradisen på jorden vi besökt:

White Sand Beach, Boracay, Filippinerna (2013)
+ Livligt och mycket folk på barer och restauranger
+ Stranden utnyttjas även på natten
+ Mycket att välja på i mat- och dryckesväg
– Algblomning
– Uppstyrd strand med en plätt för varje hotell
– Ingen strandvy

Cenang Beach, Langkawi, Malaysia (2010)
+ Få solstolar och därmed en helhetsvy över stranden
+ Kristallklart vatten
+ Möjlighet att bo i en trädtopp
– Kanske för få solstolar, man måste vara ute i god tid
– Brännmaneter i vattnet så det bränns då och då när man badar (mycket lite, men ändå kännbart)
– Endast en bar på stranden, resten är mörkt och dött efter mörkrets inbrott

Nirwana Gardens, Bintan, Indonesien (2010)
+ Lugnt
+ Finns något för alla; hotell, stugor på stranden, pool och hav
– Skräpigt och mycket olja från Malackasundet
– Inga människor

Yalong Bay, Hainan, Kina (2009)
+ Vacker strand med lagom många solstolar
+ Kristallklart vatten och rent
– Endast en strandbar, resten är öde sånär som på några råttor
– Inga människor efter kl 21
– Bara hotellrestauranger och -barer

White Sand Beach, Koh Chang, Thailand (2007)
+ Vacker strandvy med få saker som stör
+ Många stugor på stranden att bo i
+ Lagom långt mellan hotellen
+ Stranden lever upp på kvällen
– Skräpigt
– Barerna stänger lite tidigt

Naama Bay, Sharm el Sheik, Egypten (2004)
+ Underbar snorkling direkt på hotellstranden
+ Strandbarer på kvällen
– Uppstyrd strand med en plätt för varje hotell
– Absolut ingen helhetsbild av stranden what so ever
– Ingen god mat

Read Full Post »

krans22Bakgrund

Fattigdomen är utbredd i  Sydostasien och många är de som tigger på gatorna. I Kambodja försörjer barn sina familjer genom att leda saker på landets soptoppar. Turism nämns ofta i negativa ordalag och man pratar om exploatering. Du som turist kan göra något bra, något som faktiskt gör att människor tar sig ur fattigdomen. För det första kan du undvika all inclusive och istället äta gott på lokala restauranger. Handla dina souvenirer i lokala butiker och av strandförsäljare. Du behöver inte gå runt och köpa skräp bara för att gynna försäljningen, det finns de som säljer saker du vill ha; vykort, böcker, frukt och vatten. I Sydostasien är det många kvinnor som jobbar med försäljning i turistområdena och därför bli dagens feministiska resmål att åka och gynna kvinnliga småföretagare (därmed inte sagt att du ska undvika att handla av män, men… ja ni fattar).

Resmålet

Sydostasien är ett fantastiskt resmål och det finns många underbara länder att besöka. Stränder i Thailand, kultur i Kambodja, natur i i Malaysia och krigshistoria i Vietnam. Detta är såklart bara ett axplock. Stränder och kultur finns i flera länder och du behöver inte åka runt så mycket för att hitta en bra mix av allt.

Ta dig dit

Det finns billiga flygbiljetter att få tag på om du inte åker över jul och nyår. Vi reser till Hongkong nu i mars för under 5000 per person. Att resa runt är också ganska billigt och gott om lågprisflyg finns för den som inte vill skuffa runt på buss.

Sydostasien och jag

Det var en dröm att en gång resa dit och jag och min man gjorde vår drömresa till Thailand, Vietnam och Kambodja 2007. Efter det nöjde vi oss inte. Vi planerade en bröllopsresa till Sydamerika 2008, men insåg att det skulle bli för dyrt. Det blev en rundresa i Kina 2009 istället. I januari 2010 bar det av igen till Singapore, Malaysia och Indonesien. Jag har handlat många vykort och massa matten och läsk av kvinnor runt Angkor Wat, jag har köpt batik-tyger i Kuala Lumpur och smycken på stranden på Ko Chang och Hainan. Inte för att något av detta är något revolutionerande, men jag har i alla fall bidragit till att några kvinnor fått lite mer sålt.

Jag köper batik i Chinatown

Jag handlar batik av kvinnor i Kuala Lumpur. Februari 2010.

Pärlmarknaden

Jag handlar pärlor på Pärlmarknaden i Peking. Mars 2009.

angkor-wat

Jag köper vatten utanför något av alla tempel kring Angkor Wat i Kambodja. Februari 2007.

Mekongfloden

Jag köper salladsbestick vid Mekongfloden i Vietnam. Februari 2007.

Read Full Post »

Jag väljer att recensera den här boken för dess kvinnohistoriska värde och inte för att jag stödjer den kvinnosyn Shute hade och som lyser igenom i boken (jag kommer till det senare).

Fem svarta höns heter A town like Alice i original, men den svenska översättningen tycker jag passar bättre. Boken är uppdelad i två delar, den första utspelar sig på Malackahalvön under andra världskriget och den andra i Australien på vischan. 30 brittiska kvinnor är tillfångatagna när japanerna intar Malacka och de ska föras till ett fångläger. De måste gå till lägret, men de finner aldrig något. De tvingas gå runt hela Malacka tills deras fångvaktare dör. Då stannar de till och börjar jobba de på ett risfält tills kriget är över. Detta har hänt i verkligheten, men på Sumatra och med holländska kvinnor. I andra halvan av boken letar en av kvinnorna, Jean, efter den australiensiska man som hjälpte dem att få mat genom att stjäla fem svarta höns. Det är en lång plåga fram till boken slut och då har de träffats och Jean väljer att bo i mannens håla på den australiensiska landsbygden. Istället för att flytta till en trevligare stad, försöker hon göra om staden till att bli som Alice (Springs), som anses vara en kul stad att bo i.

Det är en mycket spännande historia om kvinnor som fångar under andra världskriget, men det är inte en bra bok på många andra sätt. För det första är bokens berättare kvinnans advokat och det känns helt orimligt att han skulle ha den kollen på allt som händer henne. För det andra så är kvinnoporträttet en bild av en mönsterkvinna enligt 50-talsideal. Hon är rik och smart och driftig, ändå väljer hon att göra allt för den man hon är kär i och som bor i en riktig avkrok. Till råga på allt så vill hon inte släppa till innan de är lagligt gifta. Jag tror att den beskäftiga Jean är Nevil Shutes våta dröm. Hon är i alla fall inte en kvinna som någonsin funnits på riktigt och en kvinna hade aldrig porträtterat någon på det sättet. Och med tanke på de två olika berättelserna så är Fem svarta höns en titel som återspeglar bokens behållning.

Elin har skrivit en mycket bra recension av boken på sin blogg En bok från alla världens länder och hon säger mycket av det jag vill säga.

Read Full Post »

På vintern 2010 åkte jag och och min make Andreas till Singapore, Malaysia och ön Bintan i Indonesien. Det var en härlig resa som innehöll stadsliv, natur och bad, tre komponenter som gör en resa komplett! Här ska jag försöka redogöra för våra upplevelser i Malaysia, som vanligt ur en feministisk synvinkel.

Första stopp i Malaysia var huvudstaden Kuala Lumpur.

Inte långt från Petronas Tower låg partykvarteren som rekommenderades i Lonley Planet. Tyvärr var det mycket prostitution där och såhär glad var jag över det.

Något man kan göra för att gynna kvinnors företagande är att köpa deras produkter. Här köper jag batik i Chinatown. En kjol och ett tyg som ska bli en kjol (det blev aldrig av att sy den och när jag blev gravid var det inte aktuellt, men den ska sys till nästa sommar!).

Här står Andreas på Merdeka square i närheten av Chinatown. Platsen är ett av Kuala Lumpurs koloniala arv. Det vi ser bakom gräsplanen är en brittisk herrklubb. Inga kvinnor var välkomna dit.

Efter Kuala Lumpur bar det av till Cameron Highlands, ett vackert naturområde i Malaysias hjärta. Vi bokade en trekking-tur och det vi fick se var verkligen helt fantastiskt. Här är Andreas med vår reseguide. Tyvärr blev det inte så mycket trekking pga av vårt resesällskap som inte kunde följa med på själva poängen med turen – vandringen i skogen.

Här är del av vårt resesällskap. Kvinnan hade även med sin man och ettåriga son. Anledningen till att hon inte kunde trekka var att ibland krävdes det att guiden tog oss i händerna för att hoppa över någon trasig spång. Det gick såklart inte för sig och familjen fick stanna i bilen.

Vi besökte också en by där ett folkslag bodde, som av guiden beskrevs som enormt slösaktiga och därför inte passade att leva i ett vanligt samhälle. Enormt fördomsfullt antagligen. Besökte kändes inte bra. Det är inte så kul att springa och fota folk i deras hemmiljö. Denna kvinna släpade med mig till sitt hem, bad mig fota henne och krävde sedan betalt. Hade jag vetat detta hade vi inte ställt upp på just denna del i utflykten!

Vi mellanlandade i Ipoh, i väntan på ett nattåg till Langkawi. (Langkawi är en ö och tåget gick till en stad med ett färjeläger.) Det var en förfärlig stad och jag trodde att detta hotell, stationshotellet i kolonialstil, var ett lyxhotell man kunde hänga på om allt annat var för jävligt. Hotellet visade sig hyra ut rum per timma (vilket iofs hade passat oss bra, men ja, ni fattar) och var allt annat än lyxigt. Alkohol serverade de inte heller.

Langkawi och Cenang Beach var fantastiskt. Här tog jag en rejäl paus och läste många deckare. Vi bodde uppe i trädet.

En utflykt vi gjorde var en ”Island hopping” till bland annat denna ö med en sötvattenssjö. Sjön heter Den gravida jungfruns sjö och här ska m an bada om man har svårt att få barn. Vi badade såklart länge, men det hjälpte inte. Vi fick ta till mer medicinskt beprövade metoder, som IVF, för att få lilla Hugo.

Läs mer om Malaysia på min förra blogg här, här, här och här.

Read Full Post »

Januari. Releaseparty för Feministbiblioteket. Ca 60 personer kom. Läs mer om releasepartyt här.

Februari. Jag och Andreas gick ut för att festa i Kuala Lumpur och vi hamnade på en bar som rekommenderades i Lonley Planet. Efter bara några minuter där insåg vi att vi hade hamnat mitt bland västerlänningar som ville köpa nöje av malaysiska kvinnor (och flickor också för den delen). Såhär glad var jag efteråt.

Februari. På en solstol på Chenang Beach på ön Langkawi, Malaysia, lästes flera av de 109 böckerna. Jag satt även på vår fantastiska balkong som tittar fram bland träden, och läste. Det var en fantastisk semester!

Februari. Vi åkte vidare till den Indonesiska ön Bintan, strax utanför Singapore i Malakkasundet. Här ligger jag och läser och njuter av livet.

Februari. Bintan. Vad behöver man mer i livet än böcker, sol, bad och öl?

Juni. På denna vackra plats badade jag under midsommarhelgen…

…och läste Joyce Carol Oates. Saltmar, Landsort i Stockholms södra skärgård.

Juli. Jag åkte till Almedalen för att sprida det feministiska budskapet samtidigt som jag passade på att gå på spännande seminarier.

Tyvärr fick jag ingen möjlighet att prata med Fredrik Reinfeldt personligen.

Juli. Jag åkte med min man och våra bröder till Frankrike. Den feministiska höjdpunken var såklart Simone de Beauvoirs grav. Läs mer om den resan här.

Oktober. Här ligger jag på en strand i byn Positano på Amalfikusten i Italien. När jag inte hade näsan i min bok…

…kunde jag njuta av denna magnifika utsikt.

Oktober. Jag fick även besöka den berömda bordellen i Pompeji. Läs mer om den resan här.

December. Feministbiblioteket ordnade tillsammans med Liberala Kvinnor ett nobelmingel där vi läste högt ur verk av kvinnliga nobelpristagare. Här läser jag ur Pearl Bucks Den goda jorden. Läs mer om det minglet här.

December. Jag fick fina julklappar!

Read Full Post »