Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Malle Kivikas’

Estlands flaggaVilka böcker?

Kivikas, Malle; Sibiriens kalla famn; 2006
Laretei, Käbi; Såsom i en översättning; 2004
Luik, Viivi; Tre återkomster till Estland och Hur man dödar minnet; 2004 & 2005
Mihkelson, Ene; Sodomiten; 1996
Nõu, Helga; Ode till en skjuten räv, 2006
Toomet, Tiia; Sommar i fäderneslandet; 1997
Viiding, Elo; Dikter; 1990-2012

Sammanfattning läsupplevelse Estland

Estland var det land där novellerna jag läste nästan uteslutande handlade om Sovjetunionen eller tiden efter. Det är ett tema som även Käbi Laretei tar upp. Hon är svensk-est, men bodde i Estland till hon var 18 år, så hon fick räknas. Hennes berättelse om återkomsten till Estland var gripande. Malle Kivikas är också estättad, men svensk, och hennes bok bygger på intervjuer med ester som överlevt deportationerna. Helga Nõus Ode till en skjuten räv är den enda romanen och Nõu är tyvärr också född i Sverige. Hon skriver dock på estniska och bor i Estland idag så hon fick räknas. (Rättelse!  Hon är född i Estland, men växte upp i Sverige och bor i Uppsala och Tallinn idag.) Hennes bok handlar om att ha rötter i två länder och symboliskt nog dör hennes mamma på Estonia.

Vad har jag lärt mig om kvinnor i Estland

Jag kan naturligtvis inte dra några långtgående slutsatser av det lilla jag har läst, men jag har fått läsa om kvinnor i Sverige och som lever med ett stort arv från sina föräldrar och/eller minnen från sin barndom i Sovjetunionen. Nõu och Laretei har beskrivit det bra i sina böcker. Det kollektiva minnet är något som återkommer. I noveller och dikter har det framkommit bilder av kvinnor som lever under ett förtryck i diktaturen, men samtidigt också inom familjen eller för att de är kvinnor. Och feminist, det är man inte även om man ställer upp på alla grundprinciper.

Vad har jag läst tidigare?

Den första jag läste var Leo – ett estnisk levnadsöde av Marja Talgre, estlandssvensk boendes i Sverige som skriver om hennes far som var skogsbroder. Hon har skrivit en uppföljare, Leos dotter, som jag hade för avsikt att läsa inför det här projektet. Det får bli en annan gång. Jo! jag har ju även läst Andres Küng, denna demokratikämpe och även liberal och folkpartistisk riksdagsledamot (ett kort tag, som ersättare). Han dog tyvärr för tidigt. Mare Kandre är ju estättad, men jag tyckte inte riktigt att hon räknades. Sofi Oksanen jag jag såklart läst, men inte hon heller är uppvuxen i Estland även om hon skriver om det.

Hur ska jag gå vidare?

Tja, Leos dotter ska som sagt läsas och Oksanens nya. Men sedan är det som att en helt ny värld har öppnats och jag kommer att läsa mer från Estland, även om det tar sin lilla tid i form av research. Jag kanske just nu kommer att gå vidare till andra länder i första hand men dyker estnisk litteratur av kvinnor upp så kommer jag att läsa det, var så säkra!

Feminist från Estland

Elo Viiding

Annonser

Read Full Post »

Sibiriens kalla famnMalle Kivikas är född i Sverige men har estniska rötter. Hon har skrivit en bok med tolv berättelser om män och kvinnor från Estland som deporterats till Sibirien under Sovjetunionens ockupation. Den här recensionen avser i första hand berättelserna från de sex kvinnorna som är med i boken. Utöver dessa så var det flera män i boken som var barn under deporteringen och därmed kan berätta kvinnorna och barnens historia. Kvinnorna och barnen skildes från männen och många män sköts ihjäl eller levde under värre förhållanden, men på den här bloggen uppmärksammar jag kvinnor och därför lämnar jag männens öden här.

Den 14 juni 1941 började deporteringen av bland andra balter till Sibirien. De flesta historierna i boken börjar ungefär på samma sätt; det är sommar, de har ingen aning och de blir hämtade mitt i natten och satta i trånga boskapsvagnar. Livet i Sibirien var olika beroende på vart man hamnade och vad man tvingades göra, men de flesta som kommit dit har svultit och frusit. Alla har de sett nära och kära dö omkring dem. De flesta har en far de inte vet vart han tagit vägen. Någon klarade vintern för att hon lärde sig sticka och kunde sitta inne. Någon annan fick oväntad hjälp från lokalbefolkningen. Alla har idag ärr i själen som aldrig försvinner.

Det är en otroligt gripande bok om Sovjetunionens brott mot sina medborgare. Den är dock lite ojämn. Vissa historier är mycket välskrivna medan andra känns lite hastigt nedskrivna. Ett och annat faktafel har smugit sig in och förvirrar för läsaren. Allt som allt rekommenderar jag den varmt. Det är en viktig bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Jag önskar er alla en god fortsättning och hoppas att ni fick roliga julklappar som går att läsa. Jag fick många hårda paket och det är jag överlycklig för!

Feministiska julklappsböcker 2012

Här är de böcker jag fick av feministiskt intresse.

Först ut var förlaget Sagolikt som var snälla nog att skicka två böcker och en julhälsning. Jag fick Kalle med klänning som är första delen i serien om Kalle och där jag har läst Kalle som Lucia och Vargar, vargar vargar som är tredje delen i deras Varg-serie. Båda skrivna av Anette Skåhlberg och tecknade av Katarina Dahlquist.

Av min make fick jag två böcker från Baltikum som jag hade önskat mig, dels Sandra Kalnietes Med högklackade skor i Sibiriens snö och Malle Kivikas Sibiriens kalla famn : röster från en förlorad generation. Båda handlar om deporterade balter och jag har börjat läsa Kivikas och det är allt annat än uppmuntrande läsning. Flera av berättelserna i Kivikas bok handlar om kvinnor och Kalnietes bok handlar också mestadels om kvinnor så ni kommer att få se recensioner av dem senare.

Min make ville också överraska mig och gav mig Rundgång om genus och populärkultur, en akademisk bok som jag ser fram emot att läsa. Temat intresserar mig verkligen och det är dags att återgå till att läsa mer akademisk litteratur efter all skönlitteratur jag läst på senaste tiden. Jag fick även Från Sapfo till cyborg om könet och sexualitetens historia. Mycket intressant måste jag säga. Bra val av överraskningspresenter från maken!

Av svåger och svägerska fick jag Slutstation: Rättspsyk av Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson om unga kvinnor med självskadebeteende som spärras in på låsta anstalter tillsammans med mördare och våldtäktsmän för att samhället inte har någon annan hjälp att erbjuda dem. Skrämmande!

Slutligen fick jag en julklapp från en av mina trognaste läsare. Det var Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. Jag ser mycket fram emot att låsa en bok som någon annan finner så bra att hon skickar den till mig. Atwood har levererat tidigare så jag är inte det minsta orolig. Tack Knyguziurke!

People I know

 

Den finaste boken fick inte plats på bilden. Det är den här, People I know av Inta Ruka. Ruka är en lettisk fotograf och hon har gjort en fotobok med bilder av personer som hon har träffat. Det är vardagliga bilder från tiden under Sovjetiskt styre och framåt. Jag har läst/tittat i en del av boken och den är verkligen fantastisk. Den är så stor att det bli jobbigt att läsa den/titta i den i sägen. Jag funderade ett tag på om jag ska recensera den, men en bok av en kvinnlig fotograf som fotat vardagsbilder, varav många kvinnor, tycker jag gott och väl platsar här.

Andra julklappsböcker

 

Jag fick även två andra böcker  Fler nobeller fick jag av min man och det var något jag önskade mig för att läsningen av nobelpristagare ska gå snabbare  Jag fick även en deckare av min svåger. Vi ska ut och resa tillsammans i vår och han vet vad jag brukar läsa på resor. Nesbös Snömannen kommer att komma väl till pass på en strand i Filippinerna.

 

 

Read Full Post »