Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Mārā Zālīte’

Lettlands flaggaVilka böcker?

Gaile, Inga; Dikter; 1999-2006
Kalniete, Sandra; Med högklackade skor i Sibiriens snö; 2005
Krivade, Agnese; Dikter ur Barndom; 2007
Muktupāleva, Laima; Ormen; 2007
Neiburga, Andra; Skjut på, gumman, skjut på!; 2004
Ruka, Inta; People I know; 2012
Zālīte, Mārā; Dikter; 1988-2006
Žolude, Inga; Smutstvätten; 2007

Sammanfattning läsupplevelse Lettland

Precis som i de estniska verken är Sovjetunionen mycket närvarade i den lettiska litteraturen som jag har läst. Lettland var det land som det var lättast att hitta böcker från, men där det var svårast att hitta en feminist. Jag har läst om kvinnor deporterade till Sibirien, läst dikter om livet under och efter Sovjetunionen och jag har läst och tittat i en fantastisk fotobok från Lettland med bilder från flera årtionden. De dikter jag läste var helt fantastiska och någon gång ska jag köpa diktsamlingen som jag lånade på biblioteket. Det var en bok att återkomma till.

Vad har jag lärt mig om kvinnor i Lettland

Jag har lärt mig om hur fruktansvärt vidrigt det var i Sibirien och vilken terror det var för dem som kom därifrån och plötsligt var tvungna att åka tillbaka. I fotoboken People I know fick jag bilder på hur kvinnor levde under sovjettiden och hur deras hem såg ut. Det är även män på bilderna, men jag fokuserade på kvinnorna av naturliga skäl. I dikterna fick jag också ta del av kvinnor med ironisk humor som skildrade livet i Sovjetunionen.

Vad har jag läst tidigare?

Kort och gott: Inget.

Hur ska jag gå vidare?

Jag är sugen på Inga Abele. Hon fanns med i novellsamlingen jag läste, men just de novellerna fastnade jag inte helt för. Den här romanen tycker jag låter betydligt mer spännande. Sedan måste jag se till att hitta en feminist!

Annonser

Read Full Post »

Lettland diktarI boken Lettland diktar, som översätts till svenska av poeten och översättaren Juris Kronbergs, hittar vi flera lettiska poeter från olika tidsepoker. Mārā Zālīte är född 1952 och har skrivit både poesi, drama och skönlitterärt. Hon var främst aktiv under Sovjettidens sista år.

Det är oftast männen som får definiera ett lands historia i litteraturen och därför tycker jag att det är spännande att läsa Zālītes dikter. Hon beskriver förtrycket och de förlorade drömmarna hos Sovjetunionens medborgare och hon gör det otroligt bra. Två dikter vill jag särskilt lyfta fram. Den första är Kvällsnyheter från vårt hem och följande rader:

Utrikes nyheter:
Eftersom kommunikationslinjerna varit upptagna hela dagen (badhanddukarna hänger på tork),
har vi inte kunnat bekräfta nyheten att utlandet verkligen existerar.

Den här dikten var den jag berördes mest av:

Var kväll vinkar pojken av tåget.
I den kliver de på och far iväg,
hans drömmar.

Var morgon möter pojken tåget.
Hans drömmar återvänder aldrig.

Kanske de tjuvåker, och blir
tagna av biljettkontrollörerna?

Någon förklaring måste det finnas.

Jag önskar att det fanns mycket, mycket mer översatt från Zālītes dikter än de få som ryms i boken. Men det är såklart svårt att översätta dikter och Kronbergs har gjort ett bra jobb.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »