Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Militären’

Jag fortsätter att gå igenom gamla bilder och nu har turen kommit till en resa till Kosovo som jag gjorde 2003 tillsammans med ett gäng kvinnliga ungdomspolitiker och Folk och Försvar. Resan ingick i en utbildning som FoF ordnade för att lobba för att fler kvinnor skulle göra värnplikten och för att få fler kvinnor intresserade av försvarsfrågor. 10 år har gått sedan den här resan och under den tiden ar Kosovo blivit en självständig stat.

Herkules till Pristina

Vi fick åka med Herkules, precis som militärerna.

Logement på Camp Victoria

Vi fick bo på logement på Camp Victoria, den basen där svenskarna höll till, strax söder om Pristina. Idag ska basen helt vara avvecklad. Det var flera kvinnor som var i Kosovo med olika uppdrag, men majoriteten var såklart män. Att det kom 20 civilklädda tjejer till campen var givetvis uppskattat. Killarna här ville föreviga ögonblicket att får sitta med en tjej i kompisens säng. Kompisen var i Sverige på permis. Allt gjordes såklart med glimten i ögat. Jag pratade med flera av tjejerna och de sa att det var god stämning och att det var få som såg ner på kvinnor som militärer. Vet att jag hade ett samtal om homosexuella och en kille (som inte var en av dem ovan!) var otroligt skeptisk och tyckte inte att det vore lämpligt att folk med avvikande sexuell läggning gjorde militär karriär. Av alla andra samtal att döma var det inte en åsikt som delades av så många.

Ajvalija

Byn där Camp Victoria låg heter Ajvalija och ligger söder om Pristina. Jag fick förmånen att följa med några militärer på en rundvandring i byn. Det var fattigt och de hade inte el dygnet runt. Brummande elaggregat hörde till upplevelsen.

Parabolantenner

Jag kom att tänka på en gammal punklåt från 90-talet av 23 till: Hans sista vän – en parabolantenn. Nästan alla hade parabol. Förklaringen är enkel: Serbisk TV och för att får se albansk krävs parabol. Det är förmodligen annorlunda idag.

Vy över Pristina

Vi fick inte se jättemycket av Pristina, men här är en vybild över staden. Omgivningarna var fantastiskt vackra, även om stadskärnan kanske inte var det 2003. Fast det ska jag låta vara osagt eftersom vi inte fick se så mycket av staden.

Vy över Pristina 2Här är ytterligare en bild från Pristina. Jag tror att bilden är tagen utanför parlamentet.

Parlamentet

Man får inte ha pistol med sig in i parlamentet. Inga konstigheter. Vi fick träffa politiker både från den albanska befolkningen och den serbiska. Det var helt olika bilder av situationen som vi fick höra. Kanske inte så konstigt. Skulle gärna åka tillbaka nu tio år och en självständighet senare och de hur läget ser ut idag.

Biblioteket i Pristina

Biblioteket i Pristina. Frekvent förekommet på olika listor över världens fulaste byggnader. Jag såg det bara genom bussfönstret så jag snodde denna bild från Wikipedia Commons. Jag tycker att den är hur cool som helst och förtjänar inte att utses till världens fulaste byggnad! Vad tycker ni andra?

Kosovo polje

Fushë Kosovë/Kosovo Polje, här stod slaget vid Trastfältet 1389. Det är ett betydelsefullt slag för serberna och för den serbiska nationalismen och därför blev orten en bricka i spelet om Kosovo. Ni kan läsa om detta samhälles historia på Wikipedia.

UPPDATERAT

Monumentet ovan ligger inte i Fushë Kosovë utan norr om Pristina. Där ser man vad minnen kan svika. Tack för upplysningen, Mexi!

Annonser

Read Full Post »

Min mans familj har sommarstuga på Landsort i Stockholms skärgård. Det är så långt söderut man kan komma i Stockholms län och nästa anhalt efter Landsort är Gotland. Ön heter egentligen Öja och byn Storhamn, men fyrens namn är Landsort och det är få som kallar ön något annat än Landsort idag. Det är underbart där på somrar och höstar och jag längtar verkligen ut dit nu. Vårt hur är inte vinterbonat så vi är inte där på vintern och våren kommer senare till Landsort så det kan vara lite trist att åka dit när träden har slagit ut i Stockholm och det är alldeles kalt därute. Varje sommar ordnas en konstrunda för alla boende och turister. Det är inte alltid vi aktivt går runt och tittar på allt, men vi ser en hel del när vi går till huset,. går ner till byn, löptränar eller går ner och badar. 2006 dokumenterade vi när vi aktivt gick rundan och därför gör jag Landsort till dagens kulturjakt.

Fyren Landsort.

Jag har inte sparat broschyren om rundan och vet därför inte vad alla bilder föreställer, men före jag beskar den här bilden och förstorade upp den kunde jag se vad det stod på skylten. Konstverket heter Fyllekaja och är gjord av Inger Weichselbaumer. Den stod nere i Österhamn dit båtarna kommer från Ankarudden på Torö (det finns två hamnar till som de kan gå till beroende på väder och vind).

Denna sommar var detta konstverk min favorit och jag kan för mitt liv inte förstå varför jag inte fotat skylten. Således vet jag inte vem som gjort denna fantastiska bh i plåt av armeringsjärn och en cykelringklocka.

Den gravida kvinnan utanför Landsorts kapell (Torö församling) var också en favorit och här vet jag inte heller vem som gjort det.

Landsort var tidigare en militärbas för svenska försvaret och även om det inte är så längre finns många spår efter det kvar. Nu på senare år har det snyggats till en hel del, men mycket finns fortfarande kvar. Här står jag vid en rostig kvarlämning.

Sommaren 2006 var också sommaren jag friade till min älskade make. Detta kort är taget på midsommarafton, dagen efter att vi satt på oss ringarna för första gången (jag friade utan ringar och vi beställde dagen efter, datumet i ringarna är såklart det datum då Andreas sa ja, inte den dagen de var klara hos guldsmeden).

Sensommaren och hösten 2006 var varma och det ledde fram till detta – mitt livs första och enda oktoberbad. Det var inte mer än 15 grader just den 1:a oktober, men det hade varit så varmt innan att det faktiskt gick att doppa sig.

Read Full Post »

Jag fortsätter dagen i Rysslands-anda. 2002 var jag för andra gången i S:t Petersburg med Liberala ungdomsförbundet. 2002 var det en konferens som ett Östersjöprojekt och liberaler från hela regionen var med. Först var vi en helg i Stockholm och sedan var vi fyra dagar i S:t Petersburg.

Här sitter jag i Jablokos partilokal. Jabloko är ett socialliberalt parti (enligt DN idag är står de för en europeisk socialdemokrati). De är mycket små och får förmodligen ingen representant i Duman efter dagens val. Vi träffade aktiva från partiet på vårt besök och de flesta var som vanligt män. Dock fick vi träffa några aktiva kvinnor också. Inte alltför sällan upptäcker man att kvinnorna är bättre på engelska. Kan bero på att kvinnor ofta måste kämpa lite hårdare för att nå lika långt som en man.

Den verkliga orsaken till att detta foto togs kan vi lämna därhän. Det tillhör det förflutna. Jag vill nu med bilden illustrera den kamp som föreningen Soldatmödrarna bedriver i Ryssland. Det är en stor och bred folkrörelse som jobbar för att humanisera armén. De vill bekämpa den pennalism som råder där och de vill göra en bättre miljö för sina söner i det militära. Idag är det många unga män som skicka i väg och göra lumpen på okänd ort som de inte hinner meddela sin familj. Några skickas till Tjetjenien där de kan försvinna utan att familjen vet var. Soldatmödrarna kan hjälpa familjer att få reda på vad som hänt deras söner och flera har juridisk kompetens och vet hur värnpliktssystemet fungerar. Jag tycker att det är ett behjärtansvärt arbete som är värt att uppmärksammas. Ryssland är ingen demokrati och allt arbete med att förbättra för medborgarna är otroligt viktigt.

Read Full Post »

På hösten 2002 var jag med två killar från Liberala ungdomsförbundet i Vitryssland. Vi träffade oppositionella i Minsk och Mogiljev. Som ofta när man är på denna typen av resor (jag har gjort flera) så träffar man nästan bara män. Några aktiva tjejer fick vi ändå träffa, men de som hade någon form av position var alltid män. I Mogiljev var stämningen bland de aktiva varmare och mer gemytlig än Minsk och där hängde vi mycket på deras högkvarter (en vanlig lägenhet) och gick på fest hemma hos folk vi träffade. Jag träffade en kille där som jag fortfarande har kontakt med via Facebook. Han tröttnade på politik när han fick se sin egen KGB-akt ligga framför sig på ett av många polisförhör och nu bor han i USA.

Mitt mest bisarra minne från denna resa var när vi skulle åka iväg och basta (!). En vitrysk man, som inte pratade engelska, ville diskutera varför jag var feminist. Vi satt utanför bastun och han tog inte på sig några kläder efter sitt första bastubesök. Alkoholismen är utbredd i Vitryssland och under besöket i bastun kunde vi märka det. Mitt bisarra minne: Jag diskuterade feminism med en naken vitryss och en stupfull tolk. En av mina medresenärers mest bisarra minne: Han spelade pingis med en naken vitryss.

Ett annat minne är att jag diskuterade sport. Tjejerna i Mogiljev var otroligt intresserade av både hockey och fotboll. Detta var ju året då Vitryssland spöade Sverige i OS-hockeyturneringen. En tjej frågade om jag hade sett det. Jag sa att jag inte mindes och då sa hon att det var jättestort i Vitryssland. Då kunde jag inte hålla mig och bjöd på förnedringen. Sverige hade ju trots allt slagit ut hennes älskade Argentina i Fotbolls-VM samma år.

En tredje minne är rasismen som jag blev förvånad fanns bland dessa liberala vitryssar. Vi gick in på en restaurang i ett tält med långbord. Alla bord utom ett var fullsatta. Vid det som inte var fullt satt två svarta män, en mycket ovanligt syn i Vitryssland måste tilläggas. Våra vänner ville inte sätta sig där. Vi sa ifrån och slog oss ned bredvid killarna. Vi var tvungna att fråga vad de gjorde i Mogiljev och svaret var att det var två killar från Kamerun som spelade fotboll i Mogiljev.

Jag tog inte så många feministiskt intressanta kort, men här är några bilder från resan:

Här är jag på huvudgatan i Minsk. Jag sa att jag tyckte att den påminde om Nevskij prospekt i S:t Petersburg och det har uppenbarligen en enorm komplimang, av reaktionerna att döma.

Ingen ovanlig syn i Vitryssland. Landet är ju fortfarande en kommunistisk diktatur och arvet från Sovjetunionen är mycket påtaglig. Här är Lenin utanför det vitryska parlamentet i Minsk.

När vi ska hitta på något i Minsk blir vi medsläpade till ett utomhusmuseum för militärfordon.

Samma sak händer när vi kommer till Mogiljev. Jag vill här även få med de deprimerande husen i bakgrundet. Vitryssland är ett enormt deprimerande land. Nu var det nio år sedan jag var där, men jag kan inte tänka mig att det har hänt så mycket sedan dess.

Såhär ser det ut i ett helt vanligt kök i en helt vanlig lägenhet i Mogiljev. Känns som Sverige på mormors tid, typ. Jag bodde några nätter hos denna kvinna, som inte var en del av oppositionen, men vars identitet jag ändå vill skydda. Jag litar inte på KGB.

Read Full Post »