Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Noveller’

Arbetsbiens kärlekAlexandra Kollontajs klassiska roman Arbetsbiens kärlek ingår i Feministbibliotekets litteraturkanon. Den har betytt mycket för feministerna på 70-talet, i alla fall här i Sverige. Det är egentligen en novellsamling, men de två första novellerna är på ett par tiotal sidor medan den tredje är på över 200. Denna recension berör den längsta delen som heter Vasilia Malygina.

Vasilia är en äkta kommunist och hon blir kär i Vladimir. Kärleken till det politiska systemet är stor, men kärleken till Vladimir är större. De förenas i äktenskapet, dvs de lever under äktenskapsliknande former, men gifter sig inte i lagens mening. Vasilia tycker att det är viktigt att leva som man lär, men upptäcker till sin förfäran att maken, som är direktör, får tag på vissa varor som inte andra får. När han också vill att Vasilia ska uppföra sig som en äkta direktörska blir hon än mer förbryllad. Men när han är otrogen blir hon svartsjuk och vill lämna honom. Hon går dock först tillbaka till honom när han ber henne om det, men hon är tveksam. Hon vill inte vara hans direktörska.

Det är inte bara en feministisk bok utan även en hyllning till den sanna kommunismen. Jag var oerhört skeptisk till en början, men mot slutet började jag verkligen känna att jag hade behållning av boken. Kollontaj kritiserade det kommunistiska systemet för att hon tyckte att de styrande inte tog hänsyn till kvinnorna och hon såg redan tidigt hycklarna och de som ändå ville sko sig på andra. Hennes kritik kom aldrig att hörsammas, hon blev istället för obekväm för regimen. Hon förespråkade äktenskapets avskaffande och det är för det hon har blivit en feministisk ikon och det är inte svårt att förstå att boken betytt mycket för den mer vänstervridna feminismen på 70-talet. Jag tycker absolut att boken är läsvärd än idag, som ett historiskt dokument. När det kommer till synen på sex och äktenskap, är Alexandra Kollontaj långt före sin tid.

Annonser

Read Full Post »

I krig med samhälletRosenlarv förlag har gett ut några av Anne Charlottes texter i en samlingsvolym i urval av Claudia Lindén. Vi får en introduktion till alla texter och där kan vi läsa att Leffler var oerhört radikal i sina åsikter och att många av de ämnen hon skrev om var hon tämligen ensam om att ta upp. Ett exempel på det är alkoholism hos kvinnor som man knappast talade om på den tiden.

Det är sju noveller med varierande längd och vissa slutar med att det går bra för huvudpersonen och vissa med att hon ger upp för samhällets krav. I alla är det helt uppenbart att Leffler är stark motståndare till de konventioner som låser in kvinnan och gör henne maktlös. Hon har ofta en ironisk ton och hon tar upp skilsmässa, lesbisk kärlek och sexualmoral. Hon låter vissa noveller sluta olyckligt, men hon tar inte livet av de kvinnor som bryter mot de rådande normerna, som Leo Tolstoj gjorde med Anna Karenina.

Jag älskade dessa noveller och det var underbart att läsa så radikala texter och som dessutom har mer än 100 år på nacken. Det som känns lite tråkigt är att jag vet att det finns flera kvinnor runt om i världen som fortfarande är så instängda som dem Leffler skriver om. Med tanke på hur kända många av Lefflers samtida författarkollegor är, så är det också lite trist att hon inte är mer uppmärksammad. Jag tycker att hon håller hög litterär klass och jag är mycket glad över att Rosenlarv ger ut hennes texter på nytt. Lefflers skriver kvinnohistoria och den historien måste också berättas.

I samband med utgivningen av den här boken gav Rosenlarv förlag även ut en antologi med essäer om Anne Chrlotte Leffler. Recension på den boken kommer senare.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Expressen, SvD

Read Full Post »

Den gula tapetenJag hade inte läst Den gula tapeten när vi diskuterade den och den slutligen kom med i feministiska litteraturkanonen. Mia har skrivit om den på sin förra blogg och hon fullkomligt älskar den. Mina förväntningar var således skyhöga. Det är en novell och den är kort. Ni kan läsa den här i sin helhet.

Perkins Gilman sa 1913 att hon skrev novellen för att hon själv lidit av psykiska problem. I berättelsen får vi träffa en kvinna som har fått ett nervöst sammanbrott och vars man, som är läkare, menar att det är hennes skrivande som är den främsta orsaken till problemet. Hon ska stanna hemma för att bli bra. Hon blir så småningom galen av den fruktansvärda gula tapeten som finns i det rum hon tvingas vistas i. Till skillnad från dåtidens läkare (författaren hade själv fått en liknande ordination av en läkare) tror författaren och huvudpersonen i novellen att aktivitet och arbete skulle göra henne gott.

Jag blev verkligen inte besviken. Eftersom novellen är 15 A4 lång så läs den omedelbart! Den är en fruktansvärt bra berättelse och jag vill säga precis som Mia att det är en historia som känns i magen. Den kryper innanför skinnet på en och instängdheten tillsammans med huvudpersonens glättiga berättarform gör att obehaget tränger genom sidorna. Läs, läs, LÄS!

Read Full Post »

Xu XiDen amerikansk-hongkongska feministen Xu Xi har blivit prisad för novellen Famine, hungersnöd. Hon är en engelskspråkig författare som är född och uppvuxen i Hongkong.

Huvudpersonen i Famine är femtioett och har precis mist sina föräldrar. Hon har blivit uppväxt med att skämmas för lyx och överflöd och det tar hon igen tusenfalt. Hon äter och äter och i maten finns alla hennes ångest för allt hemskt som hänt henne i det förflutna.

Det är en berättelse som är väldigt tragisk under ytan. Den fattigdom som huvudpersonen har upplevt i sin barndom går ingen i ätstörningar som vuxen. Jag läste novellen för att få lite Hongkong-feeling och fick något annat, något mycket djupare än så. Och det är jag glad för.

Read Full Post »

The Columbia Anthology of Modern Chinese LiteratureJag sökte efter kvinnliga författare från Hongkong och fann Xi Xi. Hon skriver under könsneutral pseudonym och heter egentligen Zhang Yan. Hon växte upp i Shanghai, men emigrerade till Honkong med sin familj när hon var tolv. Novellen A woman like me fann jag i antologin The Columbia Anthology of Modern Chinese Literature där delar finns på Google books, bland annat just den här novellen.

Huvudpersonen är en kvinna som ingen man kan älska. Hon har ett bra yrke som hon älskar, hon jobbar med kosmetika. I början av novellen får vi veta att huvudpersonen precis träffat en ny man och han tycker inte om kvinnor som använder make up. Det gör inte vår huvudperson, men hon jobbar med att sminka andra. Nu är det inte så att hon fixar till brudar eller kvinnor som ska på andra festligheter, utan hon sminkar döda. Ingen man vill ta i en kvinna som varje dag rör vid en död människas hy.

Jag tyckte att det var en berättelse som bidrog till eftertanke om hur vi ser på vissa yrken. Men det var också en historia om en kvinnas tankar om att hennes yrke, främst om hur mycket hon tycker om det, men också att skulle kunna vara ett hinder för att få bli älskad. Mannen i berättelse vill följa med henne till jobbet och novellen slutar när de precis ska gå in. Jag kan inte hjälpa att jag kände mig snuvad på konfekten. Jag fick inte reda på hur han reagerade.

Read Full Post »

Sigrid UndsetJag hittade novellen i Nobeller, noveller av nobelpristagare.

Allt kretsar kring en flickas möte med fattigdom. Hon hälsar på en sjuk flicka som ligger i ett kök med dålig luft. Men först får vi höra en historia om hur den rika flickan i huvudrollen får en docka som hon sedan förlorar. Det var inte en docka som hunnit bli henne kär och hon lekte hellre med en gammal trasig docka. I köket hos den sjuka flickan får hon se hennes favoritleksaker. Bland annat en dock som hennes mamma köpt. Det har hon inte, ser den rika flickan, för det är hennes docka.

Det var en mycket gripande historia om hur en rik flickas möte med fattigdomen påverkade henne mycket starkt. Hon kände att hon ville köpa massor med leksaker till den fattiga flickan, men det blev inte av. Jag tyckte att det var en varm berättelse, men samtidigt skarp mot de klasskillnader som var avgrundsdjupa på den tiden.

Read Full Post »

Estland berättarDet finns inte så mycket estnisk kvinnolitteratur är översatt till svenska, även om det finns något mer från Estland än från Lettland och Litauen. Bokförlaget Tranan som ger ut böcker från hela världen har gett ut en novellsamling av ett antal estniska författare, Estland berättar: Hur man dödar minnet. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar här två av novellerna.

Viivi Luik är en mångfacetterad författare som har översatts till en rad olika språk, däribland svenska. Hennes två bidrag i Tranans novellsamling är snarare två krönikor än noveller. Båda handlar om Estland under och efter ockupationen och den första är positiv, medan den andra mycket självkritisk mot hur Estland har utvecklats. Själv har hon bott mycket utomlands, men har ändå djupa sår från Sovjettiden och detta ser man tydligt i de här två berättelserna. Den första novellen handlar om hur hon har besökt Estland under ockupationen och hur fruktansvärt det var med tomma butiker och rysk militär på gatorna för att sedan sluta med hur underbart det är nu. Den andra handlar om det kollektiva minnet som bör glömmas bort för att Estland ska kunna bli en ännu bättre plats att bo på.

Jag tycker att det är så intressant att läsa dessa skildringar från ockupationstiden av kvinnor som levde då. Med tanke på att det fanns högt uppsatta politiker i Sverige som inte ansåg Baltikum vara ockuperat så känns det som att det är viktiga berättelser, så viktiga att de borde läsas av fler än bara inbitna Baltikum-freaks som jag.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Older Posts »