Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Österrike’

ÄlskarinnornaElfriede Jelinek fick nobelpriset i litteratur 2004. Hon är feminist och Älskarinnorna sägs vara ett av hennes mer feministiska verk. Den ingår i Feministbibliotekets kanon.

Vi får följa Birgitte och Paula, två ganska vanliga österrikiska kvinnor. Deras drömmar och mål är näst intill identiska. De vill träffa kärleken, skaffa barn och få ett hem att rå om. För att få det behövs en man. Båda två lyckas hitta en man och få bröllop och barn, men bara en av dem får det liv hon drömt om.

Jelinek använder ett barnsligt språk och skriver med en stor portion ironi. Det ljuva livet som kvinnorna längtar efter är i själva verket att träffa en man som bestämmer över dem och som får dem att känna sig förminskade. Men för vissa går det ändå bra, men det är slumpen som avgör vilket öde en kvinna får, enligt författarens krassa slutsats. Det är ingen tvekan om att detta är en feministisk roman som starkt ifrågasätter samhällets normer. Jag funderade lite över titeln, som jag först inte tyckte passade, men sedan blev det klarare. Det är genom att alltid ställa upp på sex som kvinnor kan fånga män. De var goda älskarinnor för att så småningom kunna få den sociala trygghet som äktenskapet betydde. Manliga strukturer står i vägen för kvinnors lycka är bokens sensmoral. Träffsäkert och fantastiskt bra. Pinsamt nog översattes den inte förrän 2008, fyra år efter att Jelinek fick nobelpriset.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Brombergs, DN, SvD, Nobelprisprojektet

Read Full Post »

Krans 18Bakgrund

Kejsarinnan Elisabet var gift med Frans Josef och var inte bara kejsarinna av Österrike, utan även drottning av Ungern. Hon var lite rastlös och tyckte att det kunde vara instängt på slotten i Wien och befann sig därför ofta på resande fot. Slotten i Wien är Hofburg, som var vintertillhållet, och Schönbrunn som är sommarpalatset. Nu är Sissi, som hon kallades, inte en feministisk symbol. Det är inte därför hon är så intressant. Visserligen är hon en fascinerande kvinna som det aldrig skadar att veta mer om, men det som gör att jag väljer hennes hem som dagens feministiska resmål är att hon är Wiens stora stolthet. Visst är Mozart, Beethoven och maken hennes det också, men det är ändå roligt att en kvinna får en så stor plats i den österrikiska folksjälen. I ett Österrike, som efter Schweiz skulle kunna vara i alla fall Centalreuropas näst mest konservativa land. När vi var där 2008 var det Sissi-tema i hela Wien och utställningen som dels var på Hofbug och dels på Schönbrunn visar hur omåttligt populär hon är.

Resmålet

Helt partiskt tänker jag säga att Wien är en av Europas absolut vackraste huvudstäder. Mycket kultur och vacker arkitektur.

Ta dig dit

Till Wien tar du dit lättast med flyg och till grannstaden, Slovakiens huvudstad Bratislava, är det billigt med Ryan Air. Hofburg ligger centralt i första bizirket och det är svårt att missa. Till Schönbrunn tar man U4 söderut. Det är en liten bit, men som sagt går tunnelbanan hela vägen.

Jag och Wien

Jag bodde i Wien 1999 och jag flyttade dit därför att det var min älsklingsstad (och för att lära mig tyska, men det ingick liksom i paketet). Jag blev mer förtjust när jag väl bodde där. Under den hösten visade sig inte Wien från sin allra bästa sida, men det spelade ingen roll när jag träffade underbara vänner och gjorde fantastiskt spännande saker hala tiden. Dit återvänder jag ofta och gärna men nu var det dock fyra år sedan sist och det böjar kännas alltför länge sedan!

schönbrunn

Jag utanför Schönbrunn. Februari 2008.

Hofburg

Jag utanför Hofburg. Februari 2008.

Read Full Post »

Sofia Stenström har översatt de dikter från tiden 1966-69 nav Elfriede Jelinek som hon anser vara översättningsbara. När jag letade efter isländsk lyrik fann jag den här boken och slängde den i lånekorgen. Mitt intresse för lyrik har successivt kommit tillbaka (det var som störst när jag var 19-20 år i slutet av 90-talet).

Det är svårt att säga exakt vad det var som fångade mig i Jelineks dikter. Jag minns inte så många av dem i efterhand (jag läste dem för två veckor sedan). Det enda jag minns är just känslan. Jag kände mig glad och jag gillade vad jag läste. Det är vardagliga dikter om känslor, miljöer och situationer och or det är lätt att känna igen sig. I en och annan dikt lyser Jelineks feministiska idéer igenom. Den här svenska diktsamlingen är tunn, men det finns ändå en hel del att bläddra runt bland och läsa lite här och lite där. Precis så som jag gärna läser dikter.

Läs mer: Adlibris, Bokus, GP, SvD

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1946 i Mürzzuschlag i Steiermark, Österrike.
Medlem i Österrikes kommunistiska parti 1974-1991.
Fick nobelpriset i litteratur 2004.

Elfride Jelineks feministiska gärning

Elfride Jelinek föddes efter andra världskriget i Österrike och hennes far var tjeckisk jude. Han var kemist och undvek förintelsen genom att arbeta med strategiskt viktig industri. Hennes mamma var av rumänskt påbrå. Jelinek studerade teatervetenskap, konsthistoria och musik i Wien och hon är utbildad organist.

Jelinek har skrivit ett stort antal romaner, dikter och pjäser. Språket är mycket influerat av hennes musikaliska bakgrund.  Samhällskritiken är också hård i många av hennes verk. Hon var politiskt engagerad och medlem i Österrikes kommunistiska parti mellan 1974 och 1991. Hon blev även slagträ i valkampanjen 1995 då högerpopulistiska Jörg Haider och hans parti FPÖ, använde hennes verk som exempel på dålig konst och kultur. Efter valet 1999, då FPÖ kom in i regeringen, protesterade Jelinek med att förbjuda de statliga teatrarna att spela hennes pjäser. Ett förbud hon senare kom att upphäva.

Före 2004 var hon som författare knappast känd utanför den tyskspråkiga världen. Hon mottog nobelpriset i litteratur ”för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt”. Akademiledamoten Knut Ahnlund avgick i protest mot detta då han ansåg att hennes verk är pornografiska. Jelinek lider av ångest och social fobi och deltog därför inte på nobelfesten. Hon har sagt att hon är glad för priset, men förtvivlad för att hon blivit en känd person.

Hennes verk handlar inte sällan om sexualitet och då specifikt kvinnor sexualitet och den undertryckts. Människor med olika typer av störningar är inte heller ovanligt.  Boken Pianolärarinnan tar upp dessa ämnen i kombination och den har även filmats.

Elfride Jelinek och jag

Jag tyckte att det var jätteroligt att en feminist fick nobelpriset 2004. Jag blev lite fascinerad av denna märkliga kvinna som hade så stark ångest att hon inte kunde motta priset på nobelfesten. Jag köpte Pianolärarinnan, men de blev oläst ganska länge. När jag väl satte tänderna i den var omdömet att den var fantastiskt bra i 200 sidor. De sista 50 sista sidorna var helt urspårade, men kändes lite som att det var något som en märklig kvinna skulle kunna skriva. Med tanke på detta har jag inte läst något mer av henne.

Bok av Elfride Jelinek som jag läst och recenserat

Pianolärarinnan 1988

Read Full Post »

Café Europa är inte den mest feministiska eller kvinnohistoriska boken Slavenka Drakulic skrivit, men den är en skildring av livet i ett postkommunistiskt land det ur en kvinnas ögon och hon skildrar många intressanta kvinnoöden, därför väljer jag att recensera den. Hon har en förmåga att fånga både det lilla i vardagen och det stora i maktspelen och politiken. Extra roligt är det som svensk att läsa den här boken eftersom hon är gift med svenska Richard Swartz och delvis bor i Stockholm. Hon jämför ibland livet på Balkan med livet här och hon beskriver också hur svårt det kan vara som svensk att acceptera den krångliga byråkratin som rådde vid exempelvis gränsstationerna. Detta är en tid då EU-medlemskap ligger långt fram i tiden för de fd Jugoslaviska republikerna och där demokratin inte riktigt har fått fäste, i alla fall inte i Kroatien där Drakulic kommer ifrån och har sin sommarstuga.

Några axplock ur boken: Vi får läsa om hur det kändes för en kroatisk journalist att kliva in i det överdådiga badrum som tillhört Rumäniens diktator Nikolae Ceausescus dotter Zoe. Medan befolkningen svalt så badade hon i ett skärt badkar med förgyllda kranar. Givetvis fult så det förslår, men ingen rumänsk kvinna hade råd att unna sig sådan lyx. Drakulic lilla hämnd var att kissa i hennes toalett. Drakulic tar oss med till dem som människorättsorganisationerna glömde. Titos änka var inte dömd för något och ansågs inte begått något brott, ändå var hon fråntagen alla sina rättigheter och levde påtvingat på den serbiska staten. Trots att detta inte kan anses vara rätt var det svårt för många att tycka synd om dem (för det gällde inte bara henne, utan även exempelvis Albaniens diktator Enver Hoxas fru och barn). Vi får lära oss hur det var 1996 när man skulle köpa en ny damsugare och ville spara en slant. Det var billigare att köpa i väst, men dyrt att förtulla. Smuggla eller fuska med kvittot? Det var där Drakulic och hennes svenska man inte kunde komma överens. Han kunde inte förstå hur hon fann sig i byråkratin samtidigt som han vägrade att smuggla. Hon menar att det är svårt att förstå för dem som inte är uppväxta med det.

En helt suveränt bra bok. Vardagsskildringar från Östeuropa i förändring, för mig kan det knappast bli bättre. Slavenka Drakulic är en av mina absoluta favoritförfattare och även om den här har några år på nacken så är det definitivt inte för sent att läsa den. Titeln på boken är också rolig. I varje Östeuropeisk storstad finns ett Café Europa, och det fina namnet till trots var det (i alla fall före 1996) ofta inte ett trevlig café.

Läs mer: Adlibris, Bokus (tyvärr bara på engelska)

Read Full Post »

Min mamma gav en av sina favoritböcker som barn till mig när jag var liten. Det var boken om den österrikiska kejsarinnan Elisabet, eller Sissi som hon kallades. Jag är inte något fan av varken kungligheter eller femtiotals-romantik, men denna bok har något mer, och det var nog därför som den har funnits med mig så länge. Jag läste den när jag var runt 12 år. Boken bygger på Ernst Marishkas film Sissi, face a son destin.

Sissi var gift med Frans Josef, kejsare av Österrike och kung av Ungern. Sissi var således kejsarinna av Österrike och drottning av Ungern. Boken börjar med att Sissi besöker Ungern ensam samtidigt som en arg och traditionsbunden svärmor sitter i Wien och muttrar över att en kvinna ska stå vid sin makes sida. Frans Josef vill inte inskränka på sin hustrus frihet genom att be henne komma hem.  Förhållandet mellan kejsaren och kejsarinnan är kärleksfullt och man får intrycket av att kvinnans list styr mycket, även politiken. Boken är en roman, så den gör med andra ord inte anspråk på att vara sanningsenlig. När jag läste boken som barn gav det mig en känsla av att kvinnor också kan har haft betydelse i historien, samtidigt som jag blev oerhört intresserad av att åka till Wien och lära mig mer om Österrike-Ungern.

Det är inte sanningshalten i boken som är det väsentliga, utan den känsla som den för med sig. För mig har den inneburit ett större intresse för drottningar bakom de stora kungarna. Och så ett intresse för Wien, såklart. Dit flyttade jag 10 år senare för att plugga.

Read Full Post »

Smärtans barnÖkenblomman är tillbaka, men nu inte som modell utan som aktivist i kampen mot kvinnlig könsstympning. Denna bok handlar om förekomsten av detta fenomen i Europa och olika europeiska länders lagar kring det. Boken är inte jättebra skriven (även om Dirie har fått hjälp), men det är ändå en intressant bok om europeiska länders, och framförallt europeiska länkares, flathet gentemot könsstympning av kvinnor. Frankrike har den strängaste lagstiftningen och Tyskland den mildaste. Sverige har en bra lagstiftning, men inte så bra som Frankrike (enligt Dirie). I Frankrike måste alla fall där man misstänker risk för könsstympning anmälas. Man undersöker då flickan före avresa till hemlandet och har rätt att kasta föräldrarna i fängelse om hon är stympad när hon kommer hem. Detta har gett resultat. Dirie tar också upp det utanförskap många könsstympade kvinnor känner och den respektlöshet som många runt omkring dem hyser. T ex har Dirie på tillställningar mot kvinnlig könsstympning varit ”kvinnan som själv är könsstympad”. Journalister frågar henne hur det känns när hon har sex. Osv. I det stora hela en spännande bok som föder tanker om hur man politiskt kan arbeta med frågan i Sverige och EU.

Read Full Post »

Older Posts »