Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Poliser’

Nu när jag har renodlat mitt projekt om kvinnor i världen så ska jag ge er kulturjakter från de länder jag har varit i. Ett land jag inte redovisat än är Ghana. Jag var där med tre kompisar från Liberala Ungdomsförbundet 2000 och vi skulle delta i valarbetet. Egentligen var det förbjudet för utlänningar att göra det, för Ghana var en diktatur på den tiden, men det var tillåtet att bära kampanjkläder. Vi skulle dock bli haffade av polisen en gång för just detta brott men inget mer hände än att vi fick följa med till polisstationen och ge en polis våra pass. Vi var oroliga, men vårt sällskap var det inte. Jag minns polisstationen och att det i princip var en lerhydda med två rum. Vi var i det ena och på dörren till det andra stod det ”cells”. Det var et hål i den dörren och vi kunde då och då skymta ett öga där. Det mest bisarra i hela historien var att ungefär 50 barn och några vuxna stod som en hejarklack till oss utanför. Vi var tyvärr lite för rädda för att se det komiska i det hela. Inget hände som sagt och enligt dem vi träffade där så ville polisen bara markera genom att jävlas med oss.

Ghana är ett land där jag träffade förhållandevis få kvinnor. Alla vi träffade där organiserat var män, om de inte var flickvänner, fruar eller mammor till någon av dem. Kvinnor arbetade som servitriser och i små kiosker, men män dominerade helt klart det offentliga livet. Som ni kan se på bilderna nedan så är kvinnor inte inlåsta för de finns i vimmel och folksamlingar, även om majoriteten var män.

John Kufuor - Ghanas blivande president

Det var den här mannen som skulle vinna. John Kuffour, ledare för det liberala partiet och det demokratiska alternativet. Han tillträdde som president efter en andra valomgång i januari 2001. Hans anhängare sa under valkampanjen att om valet bara är 80% rent spel så vinner de. Det var väl ungefär så det blev. Inte helt rent spel från den sittande regeringen, men de förlorade trots det. Och Ghana blev en demokrati. Den här bilden är tagen på ett valmöte i en stad i Ghana, troligtvis någon av tvillingstäderna Sekondi eller Takoradi. Jag gick möjlighet att träffa honom i hans hem senare, men då togs uppenbarligen inga bilder. Han lovade då att han skulle göra statsbesök i Sverige om han vann, något han mig veterligen inte har hållit.

Jag kan också berätta att hans motståndare i valet 2000 hette John Atta-Mills. Han skulle senare komma att ta tillbaka makten, men demokratin överlevde det. Han vann ytterligare ett val innan han hastigt och oväntat gick bort 2012. John Kuffour lever fortfarande.

Jag och Anne-Lie i en partilokal i Accra

Första dagen fick vi besöka en partilokal för att bli dressade inför valkampanjen. Här ses jag och Anne-Lie i nya t-shirtar. En snusnäsduk med samma motiv ingick också i kampanjoutfiten. Denna extremt moderna vallokalen låg i huvudstaden Accra.

Partilokal på landet i Ghana

Såhär såg det för det mesta ut på mindre orter. Tror denna bild är tagen på landsbygden utanför Accra.

Jag i en by i Ghana

Här är jag i en by på landsbygden utanför Accra. Detta är en ganska vanligt syn så fort man har lämnat Accras centrala delar. Accra har/hade* inte heller någon riktig stadskärna, utan några kvarter som är asfalterade. Jag har kampanjsnusnäsduken på mig.

Jag i en liten stad i GhanaI större orter än den ovan kunde man se lite koloniala hus, dock sällan underhållna. Folk verkade bo och driva affärsverksamhet på nedervåningen, medan övervåningarna såg helt oanvända ut. Jag har ingen aning om varför det var så.

På bilden ser ni även en av killarna som tog hand om oss, men jag har tyvärr glömt hans namn. Det var i vilket fall inte han som skulle komma att fria till mig innan vi skulle resa hem.

Jag och Anne-Lie på valmöte i Ghana

Valmöte i Sekondi-Takoradi. Jag och Anne-Lie bär kampanjsnusnäsduken på olika sätt.

Liberala supporters i Ghana

Ibland när vi kom var det helt otroligt vilket mottagande vi fick. Vi kände oss som världsartister på turné. Någon politiker som fått sådant här mottagande i Sverige?

Lycklig liberal väljare i Ghana

Såhär glad var en kvinna när hon fått ett flygblad. Längtan efter demokrati och ett nytt styre var ohyggligt stor märkte vi.

Palmoljefabrik i Ghana

På valdagen var det inte tillåtet att driva politisk kampanj så vi passade på att besöka en palmoljefabrik. Här jobbade det flera kvinnor.

Kvinna röstar i GhanaHär ser ni en liberal kvinna som röstar. Hon kände de killar som vi hängde med. Vi tillbringade valdagen på landet och vi bodde hemma hos en parlamentsledamot. Torts att han hade det mycket gott ställt minns jag att badrummet var så sunkigt att vi inte duschade. Tror att vi stannade två nätter och när vi kom tillbaka till Accra var vi inte fräscha.

Rösträkning i Ghana

Rösträkningen var en lokal happening. Här sitter folk och väntar på att vallokalerna ska stänga och rösterna ska räknas. Efter att det lokala valresultatet (alltså vallokalens resultat) hade tillkännagivits tog vi en taxi till Accra mot våra värdars vilja. Vi ville tillbaka till civilisationen ifall det skulle bli upplopp, något som våra tyska kontaktpersoner på plats hade varnat för. Det skulle dock inte hända, även om det redan då såg ut som att oppositionen skulle vinna både presidenten och parlamentet.

Jag badar i Ghana

Efter två intensiva veckor i Ghana (och en i Sydafrika, kulturjakt om det besöket återkommer jag med) tog vi oss dagen efter valet till en strand i staden. Helt fantastiskt vackert och underbart! På stranden satt det dock flera äldre västerländska män med yngre ghananska kvinnor, så det kändes inte helt ok. När våra värdar var tillbaka i stan blev de lite sura för att vi åkt och badat utan dem, så de tog oss till sin favoritstrand. Där var det nästan bara svarta barn och så vi. Där hängde vi resten av vår tid i Ghana (vilket väl var två dagar om jag inte minns fel).

*Jag pratar om vad som var sanning när jag var där 2000. Det kan så klart ha hänt massor på 13 år. Någon som vet?

Annonser

Read Full Post »

När jag senast recenserade Denise Rudberg fick jag svar från henne själv att hon var feminist. Det gjorde att jag hade stora förhoppningar på att hennes nästa deckare skulle ha ett lika starkt feministiskt tema som den förra. Jag blev inte besviken.

I Två gånger är en vana utspelar sig handlingen, som brukligt i Rudbergs romaner, i överklassmiljö. Denna gång är det en man som misshandlas på ett företag där strikt konservativa normer råder. Ett motiv verkar vara att den misshandlade mannen vill gå mot strömmen och vara pappaledig, samt låta sina döttrar ta del i företaget. Åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff och hennes kollegor kopplas in på fallet. Samtidigt får vi följa en av delägarnas hustru, som blir brutalt slagen av sin man. Hon förbereder flykt från hemmet.

Det är kanske inte själva deckarhistorien som är det som driver storyn framåt, snarare de gripande människoödena. Rudberg ger en känga till de konservativa krafter som finns i överklassen och bara det gör henne värd att läsas. Jag tycker också om hennes huvudpersoner, speciellt Marianne Jidhoff, den 55-åriga änkan som får bära rollen som deckarhjältinna. Två gånger är en vana är en av de bästa svenska deckarna jag läst i år (och jag har läst många!).

Läs mer: Norstedts, Adlibris, Bokus, Bokhora, Dagens Bok

Intervju med Denise Rudberg i Hemmets Journal.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Två gånger är en vana av Denise Rudberg

Read Full Post »

Mons Kallentoft har skrivit fem böcker i serien om den alkoholiserade ensamstående mamman Malin Fors. Böckerna är inte särskilt feministiska, men den sista boken har ett tydligt feministiskt budskap.

I den första boken i serien, Midvinterblod, lämnas en tråd olöst. Vem våldtog Maria Murvall? Maria, som nu sitter på ett mentalsjukhus och inte säger ett ljud, blev brutalt våldtagen för flera år sedan. Fallet har inte lämnat Malin Fors någon ro. I Den femte årstiden hittar den numera nyktra Malin ett liknande fall. När en kvinna hittas mördad i Linköping, också hon brutalt våldtagen, känner Fors att hon för dessa kvinnors skull, och för alla andra kvinnor, är hon tvungen att ta reda på vem den vidriga våldtäktsmannen är. Spåren går långt upp i samhällshierarkin och de inblandade tycks vara högt respekterade män med jämställdhetspatos.

Jag är inte så förtjust i alltför konspiratoriska upplösningar och i Den femte årstiden är det väl mycket av den varan. Dock är det en spännande bok och greppet att låta ett olöst fall få sin lösning i en avslutande bok fungerar bra.

Läs mer: Mons Kallentoft, Natur och kultur, Adlibris, Bokus, G-P, SvD, Boktipsaren, Enligt O, Dagens bok, Bokstunder

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Den femte årstiden av Mons Kallentoft

Read Full Post »

Falska förespeglingarMaria Kallio är småbarnsförälder och polis och råkar personligen illa ut i denna bok. Man får följa hennes tankar om livet och om sitt yrke. För min del kändes det som om det som varit bra i de tidigare böckerna om Maria Kallio var just denna bokens svaghet. Lite för personlig, lite för tramsig och lite för förutsägbar. Men fortfarande skriver Lehtolainen coola böcker om en cool polis.

Read Full Post »

VändpunktenNu är Maria Kallio småbarnsförälder och chef och får ytterligare ett tufft fall på sitt bord. Lehtolainen förenar på ett mycket bra sätt spänning och polisarbete med personliga beskrivningar och feministiskt statement.

Read Full Post »

DödsspiralenI denna bok är Maria Kallio gravid och kämpar dessutom om befordring med en manlig kollega som inte anser det lämpligt med en kvinna på den posten. Denna bok är en mer spännande deckare än Lehtolainens första om Maria Kallio och förhoppningsvis kommer det ut fler böcker om denna feministiska polis.

Read Full Post »

SnöjungfrunMaria Kallio är en ung kvinnlig polis som löser mordgåtor. Hon är nygift och måste ofta försaka sin man för sitt arbete. Boken som kriminalroman är kanske mer gullig än riktigt spännande, men det är inte ofta deckares huvudpersoner är unga kvinnor, så därför är boken trots allt läsvärd.

Read Full Post »