Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Porr’

Till dig manDetta lilla häfte är ett brev till alla män. Den har stått länge i bokhyllan och jag har haft på känn att jag inte skulle tycka om den. Därför har den trots sina ringa 30 sidor, inte blivit läst förrän nu.

Annamaria Bauer skriver ett brev till dig som är man och hon ber dig fundera över din mansroll och reagera över samhällets orättvisor som drabbar kvinnor. Hon skriver personligt och berättar bland annat om den dubbla våldtäkten hon drabbats av. Dubbel i den bemärkelsen att hon först blivit våldtagen och sedan inte tagen på allvar. Hon tar även upp porr, barnpornografi och tidskrifter för män.

Jag förstår poängen men tonen är anklagande, fast hon skriver att hon inte menar det så. Dessutom är slutsatsen att män och kvinnor bör fortsätta vara manliga och kvinnliga (vad nu det betyder) i sina roller, men att mannen ska förbättra sig. Mycket märklig särartsfeministisk slutsats. Nej, denna lilla skrift får inte ens godkänt av mig trots viktigt ämne.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Alida bok

Read Full Post »

Igår på Twitter diskuterade jag och några till fenomenet feministisk porr. Ämnet har debatterats i TV och jag var då tämligen ointresserad av att veta vad just Pär Ström tyckte i ämnet (vem intresserar det egentligen?), men en relevant fråga att ställa sig är ju vad feministisk porr egentligen innebär och vad som skiljer den från annan porr.

Först måste jag säga att jag själv är ganska pk i min egen porr-smak och gillar inget våld eller övergrepp åt något håll, och det kan ju påverka mig i vad jag anser är feministiskt i det här sammanhanget, men jag ska försöka att förhålla mig neutral. Det är viktigt att alla kvinnor (och män också såklart) ska få känna att de får tända på det de vill och att porr för kvinnor inte ska vara mjukare och med rosa fluff för att vi ska tillåtas bli kåta av det.

Jag recenserar erotik här på Feministbiblioteket och där är min definition att det är en kvinna och feminist som skrivit eller tecknat. Jag har recenserat Anais Nin trots att hon inte skrivit för kvinnor, utan för en man. Men vad feministisk erotik och porr är i verkligheten är såklart svårare att förklara. Ivar Arpi skriver om boken Maran Av Lina Neidenstam på sin blogg och funderar kring begreppet eftersom Neidenstam själv kallar sitt album feministiskt. Arpi kommer fram till att det borde kallas porr kort och gott, utan epitet.

När jag ska försöka förklara vad jag menar med feministisk porr känner jag att jag hela tiden glider från feminism till någon slags moralistiskt dömande, vilket inte är det jag vill. Det jag tycker har varit problemet med mainstream-porren är att den känns som att den inte är riktad till mig (vilket naturligtvis är helt korrekt) eftersom den är så totalt fokuserad på mäns lust och stereotypt  manliga fantasier. Feministisk porr är ett sätt att komma ifrån det och rikta sig till kvinnor och framställa kvinnor som kåta ”för sin egen skull” och inte för att den manliga publiken ska bli kåta. Men idag ser porrkonsumtionen lite annorlunda ut än för tio femton år sedan. Amatörporr finns gratis tillgängligt på nätet och porrindustrin går på knäna. I det perspektivet kanske feministisk porr inte är så relevant att prata om.

Precis som Ivar Arpi skriver så borde nog allt ändå kallas porr kort och gott. Jag tycker att det eventuellt kan vara relevant att använda som ett övergångsbegrepp eftersom det inte har varit så vanligt att kvinnor gjort porr med kvinnans lust i fokus. Egentligen är väl feministisk porr, porr skapat av en feminist. Något annat är svårt att lägga in i begreppet utan att bli moraliserande.

Read Full Post »

Min bror och jag gav våra föräldrar en diabildscanner i julklapp och det gör att jag stolt kan presentera en del av min första utlandsresa: Ungern 1990. Resan gick Danmark-Tyskland-Österrike-Ungern-Österrike-Tyskland-Danmark-hem med bil. Ungern var helt klart roligt att ha fått se så snart efter att järnridån var borta. Bilderna är mycket dåliga och som det var på den tiden så togs det inte mycket kort. Detta trots att min far är mycket intresserad av fotografering och kameror.

Här står vi på Kedjebron med lejonen utan tungor i centrala Budapest. Titta på bilarna! Det var helt klart en stor skillnad på vilka bilar man kunde se då och nu, jag skrev om det även i min kulturjakt från Budapest i år.

Här stå jag och min familj vid en taxi som kört oss till vår motell utanför Budapest. Den som tittar noga på den dåliga bilden ser att det står en svartbuskig man bredvid mig på bilden. Vi bodde på Venusz Motel och vid en googling verkar det fortfarande finnas kvar. Jag hittade dock inga bilder. Vi åkte taxi in till stan eftersom vi hört att det skulle vara billigt (det var det och dessutom kunde man växla pengar med taxichaufförer som man fick någorlunda förtroende för och tjäna en hacka). Den ena taxibilen var sunkigare än den andra. Nu ser vi ju inget på bilden men jag minns att min far ville dokumentera chaffisen som körde oss med en enorm fallosymbol som växelspak och med porrbilder uppsatta på instrumentbrädan. Kändes sådär.

Här är en bild på det fasansfulla toapappret som fanns till hands på motellet. Det var rosa och det förintandes när det reagerade med något vått. Obehagligt att torka sig med så klart. Slavenka Drakulic skriver i sina böcker att hon är övertygad om att kommunismen föll samman för att regimen inte kunde tillgodose halva befolkningens hygienkrav. Toapapper behöver ju hela befolkningen och jag kan förstå att den som förstod att toapapper inte behövde kännas såhär var beredd att gå rätt så långt för att kunna köpa sig något annat.

Vi åkte vidare från Budapest mot Balatonsjön. Här är vi utanför ett varmtkällbad som kallas Heviz. Där skulle vi hyra en badring till mig. Den kostade en forint vill jag minas, vilket väl motsvarade 10 öre. Pappa hade bara tusenlappar och såklart var det svårt att växla så stora sedlar. Jag grät nästan när jag fattade att det inte skulle bli någon ring, men mot förmodan så fick vi låna en gratis. Det var fruktansvärt billigt för oss då i Ungern för 22 år sedan.

Balatonsjön och här bodde vi på en förskräcklig camping, men jag och min bror tänkte inte så mycket på det eftersom den hade en inte alltför sunkig strand och fint turkosblått vatten att bada i. Det var tillräckligt för en 13- respektive 10-åring. Återigen kan ni spana in de parkerade bilarna. Budapest har jag återsett flera gånger sedan 1990, men resten av Ungern står fortfarande på önskelistan. Balatonsjön och dess byar runtomkring är säkert betydligt fräschare nu efter 22 år.

Min pappas bror hade en vän i Ungern som ägde denna vackra vinodling. Det var diskussion om att vi skulle köpa in oss på den och när vi var här var det verkligen vår avsikt. Det som hindrade oss i slutändan var införselreglerna som skulle göra att vi inte skulle kunna ta med oss mer än någon flaska härifrån, vilket såklart var helt meningslöst. Idag hade det ju varit en helt annan sak.

Regimen föll i Ungern, men idag är läget i Ungern inte heller bra. Jag följer med fasa vad som händer där och tycker att det är så tråkigt att man verkar gå en så konservativ väg. Men ingen kan ta ifrån Ungrarna att Ungern är ett fantastiskt vackert land.

Read Full Post »

The equality illusion av Kat Banyard, grundare av nätverket UK feminista, utgår från en vanlig dag i en typisk kvinnas liv, från det att hon gör sig fin framför spegeln på morgonen till det hon kryper i säng för att ligga med sin man på kvällen. Det blir en dag fylld av exempel på ojämställda områden i vardagen.  Ett av dem är sexindustrin. De senaste åren har antalet strippklubbar exploderat i Storbritannien och besök på sådana har blivit mer socialt accepterat.

Precis som i Sverige finns i Storbritannien en spridd uppfattning att kvinnor själva ”väljer” lågbetalda yrken eller hemmafruliv istället för att satsa på högstatuskarriär. Unga flickor växter upp med låga förväntningar på sig och kvinnor har fortfarande huvudansvar för hem och familj. Banyad menar att vi har långt kvar innan vi kan bortse från utfallet eftersom förutsättningarna från början ser så olika ut.

Även om mycket är annorlunda i Sverige, barnomsorgens utbyggnad och strippklubbsbesökens status är bara två viktiga skillnader, så är även mycket lika, och Banyards bok har något viktigt att säga oss i Sverige. Så länge omvärldens krav och förväntningar avgörs av vårt kön är det orimligt att prata om fria val, vare sig det gäller att acceptera eller avstå från styrelseplatser, föräldradagar eller högstatusjobb.

Läs mer: Magasinet Neo, Guardian, The independent, Kat Banyard, Adlibris, Bokus

The equality illusion har recenserats tidigare på Feministbiblioteket. Läs den gamla recensionen här.

Read Full Post »

2011 års jämställdhetspolitiska snackis är tveklöst Pär Ströms ”Sex feministiska myter” (Den nya välfärden 2011). När anhängarna ser Ström som en sanningssägare som visar att den genusindustriella kejsarinnan är naken, dömts han ut som en osaklig fjant av feministiska kritiker. Det leder visserligen till en del roliga ordväxlingar, men tyvärr brukar debatten kring jämställdhet inte nå så mycket längre innan den letar sig ner i gamla, välbekanta skyttegravar.

I Storbritannien finns det de som försöker komma lite längre. 1999 förklarade Natasha Walters, feministisk författare och journalist, i boken The New feminism att kampen för jämställdhet var vunnen. Men i Living dolls från förra året berättade hon plötsligt varför hon ändrat sig. Tidigare framsteg är hotade, dels av gammal hederlig sexism driven av sexindustri och skönhetsnormer, dels av en uppdaterad biologism, det vill säga försök att rättfärdiga olikheter mellan könen med biologiska argument.

När Walters granskar det vetenskapliga stöd som finns för föreställningen att de sociala skillnaderna mellan män och kvinnor kan härledas biologiskt blir resultatet förödande. En närmare titt på många av de undersökningar som brukar citeras flitigt i populärpressen (eller av Per Ström) visar att de brister i kvalitet. Den forskning som hittar biologiska skillnader är oftast utförd på ett mycket litet underlag eller är bara en undersökning i raden av många, där andra kommit fram till rakt motsatt resultat. Ett exempel är Simon Baron-Cohens experiment från 2000, där nyföddas intresse för att ett mänskligt ansikte respektive en mobil studerades. Eftersom pojkbebisarna tittade längre på mobilen och flickbebisarna på ansiktet har man dragit slutsatsen att män är mer intresserade av teknik och kvinnor av människor. Vad som inte brukar berättas är att detta är den enda studie som kommit till ett liknande resultat, trots att många andra genomförts.  Ett annat vanligt exempel (som i Sverige använts av Annika Dahlström) är att män är bättre på matte eftersom de har en större spatial förmåga än kvinnor. När Jonathan E Roberts och Martha Ann Bell vid Virgina University tittade närmare på det fann de flera alternativa orsaker till att kvinnors dåliga resultat. En är att de har mindre vana vid dataprogram. Genom att låta kvinnor får göra ett annat test före, som inte alls mäter samma sak men där man använder samma kommandon, har skillnaden i resultat mellan män och kvinnor på det riktiga testet utplånats. Walters menar att det inte finns någon forskning som kommit fram till att det finns biologiska skäl till att vi gör olika yrkesval, som inte kan ifrågasättas.

Med tanke på den feministiska debatt vi har i Sverige just nu skulle Walters bok kunna göra ett viktigt debattinlägg. Allt är lite lika i Storbritannien och Sverige, men tillräckligt mycket för att vi ska kunna lära av varandra.

Läs mer: Magasinet Neo, Jag skriver på Newsmill, Guardian (av Jessica Valenti), The telegraph, The independent, Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Som jag redan skrivit om var jag i London och kollade in marknaden på feministiska böcker. Jag började med att läsa The equality illusion av Kat Banyard. Enligt ett citat från Guardian på bokens omslag så är Banyard en av de mest inflytelserika unga feminister i Storbritannien idag.

Boken är uppbyggd utifrån en dag i en kvinnas liv. Det börjar med morgonen framför spegeln och går vidare till skolan, arbetet, sexarbetande på kvällen och slutligen till sovrummet. Poängen är att visa att kvinnor inte alls är jämställda i dagens Storbritannien, något som verkar ha varit en rådande konsensus under ungefär ett årtionde både bland allmänheten och bland feminister. Mycket av diskussionen känns igen från den svenska, bland annat att många hävdar att det är kvinnans fria val att inte sitta i styrelser eller att bli höga chefer samtidigt som kvinnor fortfarande har huvudansvaret för hem och familj. Andra saker verkar vara större skillnad på mellan länderna, exempelvis explosionen av nystartade lap dance-klubbar som skett i Storbritannien de senaste 15 åren. Det som där är en del av var och varannan mans utekväll är här, tack och lov, fortfarande bara något som i extremfall sker på en svensexa.

Jag kan verkligen rekommendera boken till alla som vill ha en tämligen basic bok om varför feminism behövs, men också till dem som är intresserade av hur den feministiska diskussionen ser ut i Storbritannien.

Läs mer: Guardian, The independent, Kat Banyard, Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Syftet med denna bok är, enligt redaktören själv i efterordet, inte att komma med en helt ny feminism, utan att belysa viktiga feministiska frågor på ett nytt sätt. Det handlar om bland annat om abort, våldtäkt och prostitution. Man märker tydligt att detta inte är en vänsterfeministisk bok och jag gillar särskilt att det problematiseras kring många olika feministiska frågor. Östergrens slutsats är att vi inte är överens och att vi kanske inte heller ska vara överens. Det tydligaste exemplet som stödjer detta tycker jag är Susanne Dodillets text om prostitutionsdebatten i Sverige och i Tyskland, hur den se annorlunda ut, men också att feminister kommer till så skilda slutsatser. Flera texter i boken har gett mig ett nytt perspektiv och nya tankar (tex Anna Svensson text om våldtäkt och Maria Abrahamssons text om rätt), medan andra kanske jag tyckte var mer svårbegripliga (tex Don Kulicks text om djurporr) eller så visste jag direkt att jag inte höll med (tex Boris Benulics text om machosex). Det som var bra med detta exemplar av boken var att den innehöll lite extramaterial där vissa av personerna fått förklara sig en gång till och bemöta den kritik de fått. Jag tycker att alla feminister, höger som vänster, ska läsa denna bok och bli förundrade, förbannande och debattsugna på en gång!

Read Full Post »

Närstrid: VanessaFeministisk porr. Jag blev mycket intresserad när jag hörde talas om denna bok och var tvungen att köpa den på studs. Idén med boken är att göra porr utifrån en kvinnlig synvinkel och att samtidigt inte göra den förnedrande. Med förnedrande menar författarna att man inte föraktar det man tänder på. De vill inte göra någon värdering i vad man tänder på så här finns alla möjliga typer av sexuella situationer. Så långt har de lyckats väl. Det finns alla varianter och här är det inte tal om att kvinnor bara ska tänka på mjukt sex eller romantik. Några av novellerna tycker jag dock passerar en gräns som de själva säger sig vara emot. Det handlar om våldtäkt. Visserligen blir inga kvinnor våldtagna i deras noveller, men dock några män och det föreföll mig otroligt osmakligt. Mitt samlade intryck av boken var dock helt ok, men jag kunde inte sträckläsa den. Det var trots allt porr och så mycket porr på en gång kunde jag inte ta in. Men det är förstås bara jag!

Read Full Post »

porr - en bästsäljande historiaEn bok som fullkomligt sminkar av porrindustrin och alla myter därtill. Andersson varken förskönar eller förvärrar och boken ger en enorm tankeställare för en tidigare porrskeptiker som mig. Jag tillhörde dem som såg Shocking truth och förfasades och som senare, när motbevis framkom, fortfarande trodde på mer på Alexa Wolf än någon annan. Jag har dock ändrat åsikt med tiden, men denna bok fick mig att helt lämna porrskepticismen. Två stora centrala saker i boken är att slå hål på att porrindustrin är lönsam. Det finns de som tjänar stora pengar på den, men de flesta gör det inte. Det är istället många eldsjälar som trots motgångar lägger ner tid och kraft på att producera porr. Det andra centrala är att kartlägga hur många som egentligen faller offer för porrindustrin. Andersson förnekar inte på något sätt att det skulle finnas porroffer, men han belägger att många sk porroffer är skapade snarare än självupplevda. Den stora skammen av att ha varit aktiv inom porren får många att ge en värre bild bara för att tillfredsställa porrmotståndarna. Många som är verksamma inom porren har faktiskt valt det själva – även utan att ha blivit sexuellt utnyttjade i sin barndom. Jag tycker att alla som lyssnar på politiker som Ulvskog, Segelström m fl ska läsa denna bok och fråga sig varför man aldrig kan ifrågasätta deras uppgifter om hur många som dör i porrbranschen, hur många som faller offer och hur mycket pengar folk tjänar.

Read Full Post »