Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Publicerad i Liberal Debatt’

Liberal DebattJag har varit stående recensent i Liberal Debatt i ganska precis tre år. Det har varit fantastiskt roligt, men nu går jag vidare mot nya utmaningar (mer om det i ett separat inlägg).

Jag fick frågan från Carl Lagerqvist, dåvarande redaktör, på Feministbibliotekets releaseparty om jag ville samarbeta med Liberal Debatt och skriva recensioner i varje nummer. Det ville jag såklart gärna. Efter ett år var det dags för Calle att gå vidare mot nya utmaningar (närmare bestämt till regeringskansliet) och Erik Åslin och Caroline Lundström tog över. De ville att jag skulle fortsätta och även om jag då precis blivit mamma kände jag att det skulle gå bra att fortsätta. Jag hade ett tämligen lugnt barn (det var då det!). Sedan har det rullat på och du kan klicka på etiketten Publicerad i Liberal Debatt om om du vill läsa alla recensioner jag skrivit för tidskriften.

Men nu är det slut. Arbetsbiens kärlek var min sista recension och det är inte utan vemod jag säger farväl till samarbetet. Jag kommer fortfarande att läsa tidningen och förhoppningsvis dyka upp på en och annan smygläsning när sådana ordnas.

Tack för detta samarbete Calle, Erik och Caroline!

 

Read Full Post »

Arbetsbiens kärlekAlexandra Kollontajs klassiska roman Arbetsbiens kärlek ingår i Feministbibliotekets litteraturkanon. Den har betytt mycket för feministerna på 70-talet, i alla fall här i Sverige. Det är egentligen en novellsamling, men de två första novellerna är på ett par tiotal sidor medan den tredje är på över 200. Denna recension berör den längsta delen som heter Vasilia Malygina.

Vasilia är en äkta kommunist och hon blir kär i Vladimir. Kärleken till det politiska systemet är stor, men kärleken till Vladimir är större. De förenas i äktenskapet, dvs de lever under äktenskapsliknande former, men gifter sig inte i lagens mening. Vasilia tycker att det är viktigt att leva som man lär, men upptäcker till sin förfäran att maken, som är direktör, får tag på vissa varor som inte andra får. När han också vill att Vasilia ska uppföra sig som en äkta direktörska blir hon än mer förbryllad. Men när han är otrogen blir hon svartsjuk och vill lämna honom. Hon går dock först tillbaka till honom när han ber henne om det, men hon är tveksam. Hon vill inte vara hans direktörska.

Det är inte bara en feministisk bok utan även en hyllning till den sanna kommunismen. Jag var oerhört skeptisk till en början, men mot slutet började jag verkligen känna att jag hade behållning av boken. Kollontaj kritiserade det kommunistiska systemet för att hon tyckte att de styrande inte tog hänsyn till kvinnorna och hon såg redan tidigt hycklarna och de som ändå ville sko sig på andra. Hennes kritik kom aldrig att hörsammas, hon blev istället för obekväm för regimen. Hon förespråkade äktenskapets avskaffande och det är för det hon har blivit en feministisk ikon och det är inte svårt att förstå att boken betytt mycket för den mer vänstervridna feminismen på 70-talet. Jag tycker absolut att boken är läsvärd än idag, som ett historiskt dokument. När det kommer till synen på sex och äktenskap, är Alexandra Kollontaj långt före sin tid.

Read Full Post »

Med högklackade skor i Sibiriens snöJag har läst något av det mest gripande på länge. Sandra Kalniete har skrivit om sin familj och varför både hennes far och hennes mor deporterades från Lettland till Sibirien. Själv föddes hon 1952 i byn Togur i Sibirien. 1957 fick familjen äntligen tillstånd att återvända till Lettland. Då hade hennes mamma varit fast i 16 år och hennes pappa i åtta.

Historien börjar med Kalnietes farfar och morfar, för det är deras gärningar som är orsaken till att resten av familjerna ska deporteras. Det spelar ingen roll att farfadern var en skitstövel och farmodern hade tänkt skilja sig länge. En skilsmässa hade inte hjälpt henne och hon var för evigt stämplad som en medlem i en banditfamilj, liksom sonen, Sandras far. Brotten som Sandras farfar respektive morfar gjort sig skyldiga till var att de var förrädare till Sovjetunionen.

Det mest gripande i berättelsen är delen då Sandras mamma och mormor, Ligita och Emilija, kommer till Sibiren 1941. Då präglas tillvaron av svält och köld. Emilija förlorade sin nästipp då denna förfrös och sedan ruttnade och föll av. Ligita får möjlighet att återvända till lettland sommaren 1948. Hennes mor blir kvar då detta erbjudande endast gäller dem födda efter 1925. 1950 blir hon återigen deporterad och hon hinner aldrig återse sin mor som dör endast några månader innan. Samtidigt som Ligita deporteras för andra gången kommer Sandras far, Aivars, till Sibirien. Han är elektriker och lyckas få ett ganska drägligt arbete med hyfsad lön. Han gifter sig med Ligita och tillsammans får de Sandra. De och Aivars mamma bor tillsammans tills de får återvända till Lettland 1957. Ligitas bröder, som undslipper deporteringen, lyckas fly utomlands och skickar vackra kläder till sin syster och hennes familj. En liten rikedom som lyckas hålla familjen på fötter. Tillvaron är dräglig, men hatet mot kommunismen och regimen som gjort dem ofria, skulle ingen av dem någonsin komma över.

Otaliga böcker har skrivits om andra världskriget och nazisternas förbrytelser och det är viktigt att även kommunisternas förbrytelser belyses. Fler och fler känner nu inte bara till Auschwitz, utan även Gulag, men kunskapsluckor finns fortfarande. Våra grannar balternas öde är ändå för många okänt och därför är böcker som den här så otroligt viktiga.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Atlantis

Read Full Post »

Den stulna romanenNawal El Saadawi är en stor frontfigur för kvinnorörelsen i Nordafrika. Jag har haft förmånen att få lyssna på henne på ett seminarium som Liberala Kvinnor ordande tillsammans med föreningen Glöm inte Fadime och Pela. Då pratade mycket om kvinnors frigörelse och religionens negativa inverkan, främst på kvinnors liv.

När du läser Den stulna romanen så kommer du att märka att El Saadawis feministiska och religionskritiska åsikter lyser igenom mycket starkt. Hon är långt ifrån finkänslig när det gäller att kritisera Islam och i boken är det flera av huvudpersonerna som ifrågasätter Gud och sin egen gudstro. Boken utspelar sig i författarens hemland Egypten och handlar om den bedragna hustrun Bodour som vill ta sig ur sin situation och försöker skriva en roman. Bodour har en dotter tillsammans med sin man och en dotter som hon övergivit vid födseln och som nu lever på gatan. Hennes döttrar är barndomsvänner utan att veta som sitt släktskap. Bodours man är en framstående journalist och författare, dottern är journalist och själv arbetar hon som litteraturkritiker. Den övergivna dottern är en framstående sångerska som hatas av den kulturkritiska regimen. Bodur försöker skildra sitt liv i sin roman, men bokens sidor blir stulna ett efter ett. Historien kretsar kring Bodours och hennes roman, dottern Magiida och den övergivna dotter Zinat.

Den stulna romanen känns som en viktig bok om kvinnoförtryck i arabvärlden. Den är dock lite rörig eftersom Bodours historia vävs samman med den historia hon skriver. Är man inte helt alert så kan det vara svårt att veta om det man läser tillhör historien eller historien i historien. Trots detta så tyckte jag mycket om språket, karaktärerna och det politiska budskapet. När jag läser El Saadawi så jag inga som helst problem att förstå att hon nämns i nobelprissammanhang, men trots det så är Den stulna romanen inte en bok som fastnar. Vad jag förstår så är det mycket i El Saaadawis berättelser
som ska läsas i en egyptisk kontext som jag helt enkelt missar för att jag inte är därifrån.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD, GP, Bokhora

Read Full Post »

1973 skrev den hängivna feministen Erica Jong boken Rädd att flyga som kom att bli en feministisk klassiker på temat kvinnlig sexuell frigörelse. Få böcker är idag så mytomspunna som just den, men det är betydligt fler som tror sig veta vad den handlar om än som faktiskt har läst den. När Norstedts för ett par år sedan gav ut Erika Jongs självbiograf i Förföra demonen gav de även ut Rädd att flyga i nytryck.

I boken myntar Jong ”det knapplösa knullet” (”zipless fuck”) som är den renaste formen av sex som inte handlar om att ge eller ta, bevisa något eller förnedra. Det är helt enkelt bara sex. Isadora Wing, bokens huvudperson, har aldrig haft ett knapplöst knull, men det är det hon drömmer om. Isadora åker på en psykoanalyskonferens i Wien med sin make och där träffar hon en man som tar henne på en resa genom Europa. Det är sex och erotik, inte kärlek, som är anledningen till att hon följer med med den här mannen. Trots temat om total sexuell frigörelse problematiseras öppna förhållanden. I en scen i boken byter Isadora och hennes tillfälliga älskare partner med ett annat par. Istället för sex får Isadora sitta och trösta mannen när han hör hur fantastiskt sex hans fru har med en okänd man. Själv har han ingen som helst lust att göra samma sak.

Själva handlingen i boken är ganska banal och det är inte mycket som fastnar. Budskapet och tankarna kring sex är det viktigaste. Jag är glad att boken har getts ut på nytt för det har ökat medvetenheten kring den. Nu är det nog inte så många som tror att det är en ”porrbok”, utan jag tror att den stora massan vet om att det är en feministisk bibel. Även om jag inte håller med i alla tankar i boken så älskar jag den för att den har bidragit till att sätta fokus på att kvinnor kan njuta och tråna efter sex.

I Storbritannien och USA har det kommit en våg av kvinnor som jobbar inom sexindustrin och trycker sig följa Jongs anda av sexuell frigörelse för kvinnor. Jong har själv kommenterat det och menar att det är tråkigt att feministiska revolutionen stannade i att bara handla om sex och inte fortsatte med att försöka få politisk makt. Hennes avsikt var att kvinnor skulle få makt, över sig själva och i samhället, inte att jobba i porrbranschen.

Rätt att flyga har recenserats förut på Feministbiblioteket. Den gamla recensionen kan du läsa här.

Read Full Post »

Selma Lagerlöf brevväxlade till sin älskade vän Valborg Olander flitigt under sin karriär. Valborg var förmodligen mer än en vän, men vilket förhållande hon och Selma hade kan vi nog inte riktigt veta. Ying Toijer-Nilsson har gjort ett urval av alla brev Selma skrev till Valborg och hon kallar boken En riktig författarhustru, för det känns som att det var det Valborg var.

Selma hade en vän i Sophie Elkan, en kvinna som var mycket svartsjuk av sig. Hon var mån om att behålla Selmas vänskap och var rädd att Valborg Olander skulle ta hennes roll. Triangeldramat varade livet ut. Till en början är breven till Valborg mycket varma och kärleksfulla, medan de på slutet har en mer vardaglig karaktär och handlar om Mårbacka och sjukdomar.  Samma karaktär har breven till Sophie, enligt Tojier-Nilsson som även gett ut en bok med Selmas brev till Sophie.

Jag läste boken för att jag var intresserad av kärlekshistorien mellan Valborg och Selma, men jag fick även en stor portion litteraturhistoria. Den författarhustru som Tojier-Nilsson menar att Valborg var, var en trofast person som alltid fanns till hands och korrläste manus och svarade på beundrarpost. Selma skriver i sina brev om allt som har med sina böcker att göra. Hon beskriver förhållandet till sin förläggare (Karl-Otto Bonnier), om pengar och om filmatiseringsplaner för de olika böckerna. Vi får se hennes böcker växa fram i breven till Valborg. Ibland förstår vi att Valborg har kritisera något och ibland bara kommenterat småfel. Selma verkar ha lagt stort värde i Valborgs åsikter.

Det är också en kärlekshistoria där Valborg får spela rollen som den trånande hustrun som vill att maken ska komma hem och som är orolig för att han ska vara otrogen. Selma är mannen som lever sitt eget liv och vill att frun ska förstå varför det är viktigt. Det var inte lätt att vara kvinna vid den här tiden, och det kan sannerligen inte varit lätt att vara lesbisk. När jag gick i skolan fick jag lära mig att Selma Lagerlöf aldrig ”blev gift” för att hon var halt. Idag finns all anledning att revidera den uppfattningen.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Makadam förlag har i år gett ut en gedigen samling könspolitiska texter från Carl Jonas Love Almqvists Det går an till Gudrun Schymans talibantal. Med könspolitik menas lagar, regler och förbud som varit könsspecifika eller som påverkat könen på olika sätt. Böckerna innehåller bland annat texter om rösträttsrörelsen (Selma Lagerlöf och Elin Wägner), värnplikten (Verner von Heidenstam och Hjalmar Branting) och kvinnans roll i hemmet och på arbetsmarknaden (Eva Moberg). De senare texterna berör sjuttiotalets kvinno- och mansrörelser (bland annat Grupp 8), invandrarkvinnors situation (Fadime Shaindals tal i Riksdagen) och revolten mot heteronormen (Lukas Moodyssons Fucking Åmål). Alla texter kommenteras och analyseras av en forskare.

Vid en första anblick kände jag att jag bubblade av kritik mot urvalet. Vad gjorde Schymans talibantal i en samling viktiga könspolitiska texter? Jag tycker dock att författarna motiverar urvalet väl. De tidiga texterna hade en direkt påverkan på det politiska läget, medan de senare mer representerar snackisar och olika feministiska inriktningar. Och en snackis var onekligen talibantalet. Dessutom är det ofta använts, utan att folk verkar veta vad Schyman egentligen sa.

Att läsa Könspolitiska nyckeltexter är att bli aningen mer bildad. Många av de äldre texterna är fantastisk spännande att få ta del av. Klara Johanssons satiriska texter om könsstereotypa skrivbord och bläckpennor påminner mycket om dagens genusdebatt om barnkläder och leksaker. 70-talets mansrörelse var en annan för mig intressant ny bekantskap. Jag fick verkligen mina egna fördomar prövade när jag läste om män som ”mjukisar” i Handledning för mansgrupper. Läs texterna och ta till dig, diskutera och läs mer om det som intresserar dig mest.

Läs mer: Adlibris 1 och 2, Adlibris 1, Adlibris 2Bokus 1, Bokus 2

Se hemsidan och följ nyckeltexterna på twitter.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 41 andra följare