Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Rösträttsrörelsen’

Dyrkan och spektakletFörfattarna är forskare och ingår i ett stort forskningsprojekt om känslor, Förtrollade identiteter. Den här boken handlar om Selma Lagerlöfs framträdanden i offentligheten efter nobelpriset, i Sverige och i Finland. Det handlar om känslor och om mottagandet som Lagerlöf fick både av de som deltog i festligheterna och de kritiska journalisterna och kåsörerna.

Det märks att boken är skriven av två forskare. Den är kort, men ändå full med detaljer och matriser över hur folk mottog Lagerlöf, vilken musik som spelades och vilka som höll tal. Intressant självklart, men jag hade nog sett en lite mer friare text om samma ämne. Hur som helst så tycke jag att det var extra roligt att läsa om de euforiska kvinnorna i Finland som själva precis fått rösträtt, något som de svenska kvinnorna skulle få vänta på ytterligare ett par år på. Det var också intressant att läsa om hur de hånades av män i pressen. När argumenten tryter får man ta till hån. Selma Lagerlöf var aktad och henne kunde de inte argumentera emot, men de kunde göra narr av henne.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Annonser

Read Full Post »

Det var ett tag sedan jag hakade på Lyrans tematrio och eftersom mitt barn har somnat och min man sover så tänkte jag att nu var ett bra tillfälle att skriva och tänka efter lite. Veckans teamtrio handlar om yrken och vi uppmanas att berätta om tre böcker där huvudpersonernas yrken skildras.

Pennskaftet av Elin Wägner: Journalist. Självklart måste jag ta med en av mina absoluta favoritböcker. Pennskaftet är ett gammalt öknamn på journalister och huvudpersonen i den här boken, som också kallas för just Pennskaftet, är journalist och kvinnosakskvinna som inte bara slåss för rösträtt, utan också för fritt sex.

Kvinnorna på 10:e våningen av Karin Alfredsson: Läkare. Jag älskar Alfredssons deckare och tycker det är synd att jag inte har någon oläst just nu. Huvudpersonen heter Ellen Elg och är läkare. Varje bok utspelar sig i ett nytt land och skildrar ett kvinnoförtryck. Kvinnorna på 10:e våningen utspelar sig i Vietnam där Ellen jobbar på ett sjukhus. Hon kommer en internationell barnsmugglarliga på spåren.

Blind gudinne av Anne Holt: Polis. Jag läser just nu den enda av Anne Holts deckare om polisen Hanne Wilhelmsen som jag tidigare inte läst (vilken också är Holts debutroman). Anledningen är nog att den är på norska och har varit kurslitteratur. Den superduktiga, men socialt inbundna, polisen som är lesbisk och kör rosa HD är otroligt fascinerande och en av de bästa deckarkaraktärerna i modern nordisk litteratur, skulle jag säga. Jag läste böckerna om henne när mina kriterier för Feministbiblioteket var mycket snävare än idag. Men såklart ska alla recenseras här, en efter en, för norsk feministisk deckarlitteratur när den är som bäst, platsar definitivt här!

Read Full Post »

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Om du hade möjlighet att byta plats med en av dina favoritkaraktärer, vem skulle det i så fall vara?

Eftersom detta är en feministisk blogg med fokus på kvinnolitteratur, så vill jag så ofta som möjligt svara utifrån böcker som jag recenserat här. Dock är de för det mesta av en sådan karaktär att det inte vore så kul att byta plats med huvudpersonen. Jag vill inte bli misshandlad, leva i en ojämställd relation eller byta med någon som levde för länge sedan i ett helt annat samhälle. Därför tänker jag tolka frågan något annorlunda och lyfta fram två böcker där jag skulle vilja byta med huvudkaraktärerna en stund, just för att få möjlighet att uppleva en viss era. Den ena speglar rösträttsrörelsen och den tidiga kvinnokampen i början av förra seklet i Sverige, och den andra den amerikanska kvinnorörelsen på 70-talet.

Pennskaftet av Elin Wägner: Pennskaftet, som var ett smeknamn/öknamn på journalister i början på 1900-talet, är en kvinna som vägrar leva efter samhällets normer. Hon är en rösträttskvinna och inte nog med det, hon förespråkar också fritt sex före äktenskapet. Hon träffar en man, men även om hon är kär i honom så vill hon bara ha honom om han kan tänka sig henne som både politiker, yrkeskvinna och utan att vara gift. Jag skulle vilja byta med Pennskaftet för att få uppleva rösträttsrörelsen i Sverige runt 1910.

Kvinnorummet av Marilyn French: Mira är en kvinna som fastnat i ett dåligt äktenskap och trots att hon ville ha ett annat liv sitter hon i en förort med två barn och en man som kommer hem alltmer sällan, i takt med att hon blir alltmer trist att umgås med. Men till skillnad från många andra i samma situation, bryter hon med honom när han har varit otrogen och hon börjar plugga på universitetet. Där träffar hon feminister och engagerar sig i kvinnorörelsen. Jag skulle inte vilja byta med Mira och hennes misslyckade äktenskap, men jag skulle vilja känna kraften i att förstå att det går att stå på egna ben när samhället menar det motsatta och jag skulle vilja få uppleva den feministiska rörelsen på 70-talet i USA, där kvinnorna slogs mot hemmafrusystemet.

Read Full Post »

I senaste numret av Axess ska några borgerliga debattörer ”reda ut begreppen” när det gäller feminismen. Först ut är Roland Poirier Martinsson som väl inte direkt gjort sig känd som att ha dunderkoll på feminismen. Efter att ha läst hans text Dumskallarnas sammansvärjning, står jag här som ett frågetecken och undra om han alls vet vad han pratar om. Den liberala feminismen bygger till stor del på Simone de Beuvoirs filosofi, men istället för att angripa henne, beskriver RPM hennes pojkväns Jean-Paul Sartres ideologi och förklarar varför den är vansinnig. Och? Dessutom förminskar han de Beauvoir, som han endast nämner i en bisats, från stor tänkare till försmådd flickvän. Illa är bara förnamnet!

Sedan följer två artiklar som är lite mer nyanserade. Både Maria Ludvigsson och Maria Eriksson är dock tvungna att blanda in Valerie Solanas för att markera sina ståndpunkter. Märkligt eftersom det knappast finns borgerliga feminister som hyllar henne. Erikssons artikel om att män borde hata män bygger delvis på en avhandling om radikalfeministiska män. Den är inte heller särskilt relevant för liberala feminister.

Den mest intressanta artikeln är Anita Du Rietz historiska artikel där hon försöker visa hur feminismen fick en backlash efter rösträttsrörelsen. Före kunde kvinnor arbeta, men efter så förväntades även socialdemokratiska kvinnor vara hemma. Mycket intressant perspektiv, även om jag tror att det hela var lite väl draget till sin spets. Mycket blev bättre för kvinnor under 1900-talet. Men att visa att socialdemokraterna hade ett särartsfeministiskt tänkande länge, var intressant.

Per Altenberg har analyserat alla fyra artiklarna noga och har skrivit ett gästinlägg om det. Det publiceras inom kort!

Read Full Post »

Feminismens moral är egentligen ett föredrag som Stéenhoff höll i Sundsvall 1903. Texten ingår i en samlingsbok som heter Blott ett annat namn för ljus – tre texter av Frida Stéenhoff och har gett ut av Rosenlarv förlag som är ett feministisk förlag som ger ut texter av kvinnliga 1800-talsförfattare som borde blivit klassiker. Jag har valt att recensera texterna var för sig eftersom de är i var sin genre.

Det var med detta föredrag som Stéenhoff introducerade begreppet feminism i Sverige. Hon sa att det feministerna vill var inte att jobba mot män, utan tillsammans med män för att få ett bättre samhälle för alla. Hon menade att män fick vara för lite känslosamma och kvinnor för lite intellektuella. Hon redogjorde också för att feminismen inte står utan moral. Feminismen värnade om utbildning och rösträtt för alla, en god hälsovård och ett samhälle som varken ser kvinnor eller barn som parasiter på den familjeförsörjande mannen.

Det var fantastiskt att få ta del av detta tidiga feministiska manifest och se att många av tankegångarna som finns idag fanns redan då. Alla som kommenterar här på bloggen och som påstår att feminismen alltid riktar sig mot män borde ta och läsa på!

Läs hela boken: Rosenlarv förlag, Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Jag bara måste kommentera Moderaternas partisekreterares brist på historiekunskaper. Att en person med den positionen hävdar att partiet varit med och drivit igenom rösträtten i Sverige är häpnadsväckande och – som Barbro Hedvall säger – genant.

Självklart kan man som parti idag driva alla möjliga viktiga frågor utan att ha den rätta historien i ryggen. Vänsterpartiet tar avstånd från kommunismen och även om många vill kleta på dem hemskheter som hänt i Sovjetunionen, så tas de ändå som ett seriöst parti och de får själva definiera sin politik. Såklart är det samma sak med moderaterna. Jag gillar inte dem som gräver fram gammal smutsig historia, som man för länge sedan tagit avstånd ifrån, och hävdar att partiet är likadant idag. Men för den skull kan man inte ändra historien och påstå saker som inte är sant.

Lydia Wahlsrtröm var en högerkvinna som var mycket aktiv i rösträttsrörelsen. Men hon gick emot sitt parti. Därför lämnade hon Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, när det beslutades att man skulle stödja de partier som var för kvinnlig rösträtt. Källa: Barbro Hedvall Vår rättmätiga plats.

Läs mer: DN, Aftonbladet, Expressen, SvD, SR

Read Full Post »

Äntligen! Så känns det i alla fall när jag får boken om rösträttsrörelsen i min hand. Äntligen finns det en bok som går igenom hela rösträttskampen från början fram till 1919 då beslutet gick igenom i riskdagen. I Hedvalls bok får vi möta pionjärer från Fredrika Bremer till Elin Wägner, som alla kämpade för att kvinnor skulle ses som människor och få rösta.

Boken är rikt illustrerad med bilder och dokument från den tiden och detta gör att det inte bara är en bok att läsa rakt upp och ner, utan även en bok att bläddra i och ta del av all dokumentation. Boken handlar om den svenska rösträttskampen, men paralleller dras även till kapen i våra nordiska grannländer samt i Storbritannien där rörelsen var betydligt mer militant än i Sverige. De svenska rösträttskvinnorna tog avstånd från brittiskornas hårda kampanj och tryckte snarare på sin kvinnlighet genom att följa modet och sälja hemmakokt sylt för att få ihop pengar. Motståndarna målade oftast upp dem som fula och okvinnliga och man ville inte ge dem vatten på sin kvarn. I Sverige tryckte man också på särartstänket, att kvinnor hade något att tillföra politiken i egenskap att vara just kvinnor.

Vår rättmätiga plats är en fantastisk bok som alla borde ha hemma i sina hyllor. Den är en påminnelse om att den feministiska rörelsen har haft det betydligt tuffare än vi har idag. Vi har pionjärerna att tacka för mycket och jag blir påmind om att jag verkligen bör göra allt jag kan för att hålla kampen levande.

Läs mer: Adlibris, Bokus, DN, DN, Expressen, SvD

Read Full Post »

Older Posts »