Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Rösträttsrörelsen’

Jahapp, då har Danmark fått sin första kvinnliga statsminister. Sverige, som är det land i Norden där kvinnor sist fick rösträtt, blir nu även sist med att få en kvinnlig statsminister. Nu spelar könet naturligtvis inte så stor roll i val av parti, men det är ändå anmärkningsvärt att vi i Sverige först 2010 hade en kvinnlig statsministerkandidat som på allvar kunde utmana den sittande. Jag röstade inte på Socialdemokraterna och ville inte ha Mona Sahlin som statsminister, men att hon var den första kvinna som i Sverige hade chans att få den posten, känns väldigt sorgligt.

I Danmark skulle jag lagt min röst på Radikale Venstre, men inte helt utan tvekan. Jag är inte sosse eller vänster, men å andra sidan tror jag på regeringsskifte då och då, oavsett vilken färg den sittande regeringen har. Och 10 år vid makten är en lång tid. Dessutom skulle jag inte kunna rösta på något parti som vill samarbeta med Dansk Folkeparti.

Har könet på statsminister betydelse? Läs artikeln i Aftonbladet, där några kvinnor får spåna om den saken. Jag tror att det spelar roll och att det är viktigt för att inspirera kvinnor att satsa på den politiska karriären. Elise Claeson påpekar att Margaret Thatcher har varit en förebild för många kvinnor, även om hon inte på något sätt varit en feministisk förebild och det tror jag är helt sant. En kvinna som statsminister är inte viktigt för att hon ska driva några slags kvinnofrågor, utan just för att, som Lena Wägnerud säger i artikeln, krossa det sista glastaket.

Lär mer: DN, SvD

Annonser

Read Full Post »

Idag var det 90 år sedan så gott som alla fick gå och rösta i Sverige. För första gången fick kvinnor rösta och bli invalda i demokratiska församlingar. Fem kvinnor valdes in i riksdagen; Kerstin Hesselgren (liberal) i första kammaren och Elisabeth Tamm (liberal), Bertha Wellin (lantmannapartiet), Agda Östlund (socialdemokrat) Nelly Thüring,(socialdemokrat) i andra kammaren.

Liberala kvinnor firar detta genom att uppmärksamma en annan viktig jämställdhetsreform, nämligen fler pappamånader, på Göteborgs-Postens debattsida idag. Föräldraledigheten är något som gör att kvinnor halkar efter på arbetsmarknaden och män tillbringar mindre tid med sina barn. Folk får såklart dela upp ledigheten som de vill sinsemellan, men när det kommer till vad staten ska subventionera tycker jag att det är rimligt att man ställer vissa jämställdhetskrav.

I Svenska Dagbladet finner man istället en debattartikel av Roland Poirier Martinsson om att feminismen borde ifrågasättas mer. Något dummare har jag inte läst på länge. RPM är en sådan där person som ifrågasätter feminismen utan att fatta ett dugg vad det egentligen handlar om. Glitterfittorna har skrivit mycket bra om artikeln. RPM vill prata om vad feminismen har kostat samhället (!) och som Glitterfittorna skriver, så håller jag med om att vi bör prata om det. Men prata om varför feminismen fortfarande behövs och varför jämställdhetsåtgärder inte är trams.

Det är glädjande att G-P tar in artiklar av personer som vill främja jämställdhet, medan det är lite kusligt att SvD kör på det motsatta en dag som denna.

Read Full Post »

Det första fotstegets moder är en antologi över Elin Wägner skriven av många kända och mindre kända personer. Wägner var en fascinerande kvinna på många sätt. Författare, kvinnosakskvinna, fredsaktivist, miljökämpe, politiker och journalist, för att nämna några saker. Texterna i boken följer Wägners liv och verk i kronologisk ordning. I början får vi läsa mer om hennes liv som rösträttskvinna och på slutet om hennes miljöengagemang. Hennes olika engagemang genomsyrar de böcker hon skrivit.

Bland författarna hittar man många kända personer, några som du kanske inte alls förväntar dig hitta i en antologi över en svensk författarinna. Birger Schlaug är, som de insatta vet, en hängiven Wägner-fan och han har skrivit ett bidrag till boken. Naturligtvis handlar det kapitlet om Wägners miljöengagemang. Tage G Pettersson är en annan politiker som skrivit i boken. Han är från den fd kommun, Berg i Småland, där Wägner levde sina sista år och även var verksam kommunpolitiker (partipolitisk obunden). Pettersson och Wägner kände varandra.

Jag är själv en stor Wägnerfantast och älskar att läsa böcker om och av henne. Den här boken gav något extra i och med att det var olika författare som skrev om olika delar av hennes liv och hur det har påverkat dem. På så sätt är det inte en vanlig biografi.

Läs mer: Artéa förlag, Adlibris, SvD, Kommunalarbetaren, Birger Schlaugs blogg

Read Full Post »

Centerkvinnornas bok handlar, föga förvånande, om landbrukskvinnor och deras kamp för en bättre tillvaro. Här står frågor som husmorssemester och utbildningar och kurser för lantbrukskvinnor i centrum. Andra viktiga frågor var kampen för kvinnor skulle få bli präster och mot våld mot kvinnor.  Många av centerrörelsens pionjärer arbetade näst intill dygnet runt med både lantbruket och politiken. De hade, liksom liberalerna, oftast män eller fäder som stödde deras kamp. Centerkvinnorna bildade nätverk som innefattade många kvinnor över hela landet och den rörelse de startade finns kvar än idag. Vad jag vet kan inget av de andra allianspartierna visa upp en lika medlemsrik organisation. Det jag läste med störst fascination var kapitlet om Karin Söder. Synd att hon inte blev mer långvarig som partiordförande!

Read Full Post »

De moderata pionjärerna var också engagerade i rösträttsrörelsen. De har mycket gemensamt med liberalerna, men när man läser vidare i boken finner man vurm för hemmafruar och aversion mot dagis hos många högerkvinnor. Nyckelfrågor för högerkvinnorna var det som vi idag kallar vårdnadsbidrag. Det längsta kapitlet i boken är skrivet av den före detta talmannen Ingegerd Troedsson och handlar om Ebon Andersson som satt i riksdagen mellan 1936 och 1966. Hon kämpade främst för särbeskattning, eller tudelning som var hennes variant. Troedsson menar att Ebon Andersson var sambeskattningens största motståndare, medan Anders Johnsson menar att det var Ingrid Gärde Widemar som avskaffade systemet. Andersson förespråkade tudelning, vilket skulle gynna ett hemmafrusystem. Gärde Widemar ville ha ren särbeskattning. Detta är ett exempel, men det fanns flera, där det var tydligt att författarna gärna ville positionera sig mot folkartister i jämställdhetsfrågor.

Read Full Post »

De gjorde skillnad2002 fyllde folkpartiet 100 år och då skrev Johnsson en bok om alla kämpande liberaler genom tiderna. Det blev mest män. I år fyller folkpartiet 75 år (partisplittringar och återföreningar gör det möjligt att fira jubileum oftare) och då har Johnsson skrivit en ny bok, denna gång med männen i periferin. Den är underbart att läsa om alla liberala kvinnor som gjorde skillnad och det är härligt att se någon skriva vår historia. De som tidigare skrivit om Fredrika Bremer, Elin Wägner och Selma Lagerlöf har försökt att göra dem till något de inte var, dvs icke-liberaler. Lagerlöf betalade in sin medlemsavgift en vecka före sin död 1940, så det var ingen tvekan om vad hon stod. Detta är en introduktion i flera kvinnors liv och man blir inspirerad att läsa mer. Boken ska också fungera som studiematerial för folkpartiföreningar. För alla folkpartister är denna bok ett måste, för det är verkligen dags att vi berättar vår historia. Som Johnsson sa när boken lanserades: Hade Selma Lagerlöf varit socialdemokrat hade alla vetat det, nu vet ingen att hon var folkartist i stort sett i hela sitt liv. Publicerad i Tidningen NU.

Read Full Post »

PennskaftetDetta är en av de mest underbara romaner jag någonsin läst och därför måste jag rekommendera alla andra att läsa den, speciellt de som är intresserade av liberal kvinnohistoria. Elin Wägner är en mycket spännande författare och feminist och man bör inte bara läsa om henne, utan även av henne. I Pennskaftet får vi möta Pennskaftet, eller Barbro som hon egentligen heter, som är journalist på Frisinnade morgontidningen. Hon är aktiv i rösträttsrörelsen och viger sitt liv åt att kampanja för att kvinnor ska få rätt att rösta. Men Pennskaftet kämpar även i det privata för andra friheter. Hon träffar en man hon vill leva med och som hon vill ha sex med utan att de nödvändigtvis behöver vara gifta. Efter hand som mannen älskar Pennskaftet allt mer inser han också hur oviktigt konventioner är och att kärleken är så mycket viktigare. Det är en mycket söt och glad bok, något som Wägners böcker inte alltid är, och därför rekommenderar jag den extra starkt.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »