Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sara Stridsberg’

Feministisk litteraturkanon

Här kommer så de sista böckerna i kanonen. Alla är svenska och skönlitterära. Hela listan finner ni här.

1839 Det går an – Carl Jonas Love Almqvist

Almqvist var inte bara en tidig kritiker samhällssystemet där gifta kvinnor inte hade rätt att äga, han var även en man. Huvudpersonerna i boken Det går an väljer att inte gifta sig för att kvinnan ska kunna behålla sitt oberoende. Otroligt kontroversiellt 1839.

1856 Hertha – Fredrika Bremer

Fredrika Bremer är en mycket fascinerande feminist. Hon var före sin tid och hon var radikal. Hertha har påverkat kvinnor både förr och nu och det är en bok som varje feminist bör läsa.

1885 Pengar – Victoria Benedictsson

Victoria Benedictsson skev under manlig pseudonym och var tidigt med att skriva om vikten av kvinnans ekonomiska oberoende. Pengar är en bok om en stark kvinna som trots den tid hon lever i funderar ut en plan om hur hon ska ta sig ur sitt äktenskap.

1910 Pennskaftet – Elin Wägner

Berättelsen om den kvinnliga journalisten som även var rösträttskvinna är ett stycka svensk historia. Elin Wägner, en av dåtidens mest tongivande feminister, har skrivit många bra feministiska romaner, men Pennskaftet är hennes bästa.

1930 Av samma blod – Agnes von Krusenstjerna

Böckerna som var så kontroversiella när de kom att de fick säljas under disk är knappast erotiskt sprängstoff idag. Men det är det ett historiskt feministiskt verk och sista delen i romansviten om Fröknarna von Pahlen ett mästerlist slut på Agnes von Krusenstjernas kvinnohistoria.

1934 Kris – Karin Boye

Karin Boye är en person där många av verken hon skrivit skulle passa in i en feministisk kanon. Kris som är en delvis självbiografisk bok är den som vi tycker platsar bäst.

1936 Mor gifter sig– Moa Martinson

Moa Martinsson är en fantastisk författare som har påverkat många andra, exempelvis Astrid Lindgren. Mor gifter sig är en bok om fattiga kvinnor på 30-talet och är klassisk svensk arbetarlitteratur.

1945 Pippi Långstrump – Astrid Lindgren

Pippi, med sin frånvarande mamma och dysfunktionella far och som lever ensam, var en kontroversiell figur när hon kom. Det är en kritik mot samhället och en fantastisk bra barnbok som håller än.

1974 Häxringarna – Kerstin Ekman

Kerstin Ekman är en person som inte får glömmas bort när det kommer till en feministisk kanon. Första delen i hennes svit Kvinnorna och staden är ett feministiskt och kvinnohistoriskt mästerverk.

1976 Det mest förbjudna – Kerstin Thorvall

Kerstin Thorvall var inte bara kärringen, utan även feministen mot strömmen på 70-talet. Hon var inte som alla andra, men likväl skrev hon romaner som skulle påverka kvinnor i generationer.  Det mest förbjudna är en stark roman om tonårsuppror och sexualitet.

1987 Bübins unge – Mare Kandre

Mare Kandre var en författare som skrev om flickor och kvinnor och Bübins unge handlar om en flicka på väg in i vuxenlivet och det är en bok riktad främst till ungdomar. Mare Kandre dog tyvärr för tidigt 2005 endast 42 år gammal.

2006 Drömfakulteten – Sara Stridsberg

Stridsberg är en tongivande feminist i Sverige och hon har skrivit flera mycket bra feministiska romaner och pjäser. Drömfakulteten handlar om den trasiga kvinnan Valerie Solanas liv och vi i juryn ansåg den vara hennes bästa.

2007 Bitterfittan – Maria Sveland

Många kanske inte tycker att det är en klockren analys av ett äktenskap eller kanske rentav tycker att Sveland bara gnäller, men av feministiska böcker som kommit ut de senare åren så är Bitterfittan den som väckt absolut mest uppmärksamhet.

Annonser

Read Full Post »

Pjäsen Dissekering av ett snöfall ingår i en samling, Medealand och andra pjäser (2012), men jag väljer att recensera varje pjäs var för sig.

Pjäsen handlar om drottning Kristina, men är förlagd till en modern miljö. Hon vill inte alls ha makt och vill definitivt inte gifta sig. Hon samtalar med sin mor, sin döde far och med ”makten”. I Stridsbergs version är den drottning Kristina-inspirerade huvudpersonen självständig, lesbisk och ointresserad av makt. Stridsberg har skapat en lite obstinat och bortskämd tonåring i rollen som konungaflickan.

Det feministiska budskapet är tydligt, nästan övertydligt, men jag tyckte ändå att den verkade spännande. Jag gillar idén att förlägga historiska personer och händelser till en modern miljö, vilket jag har sett flera gånger förut på teaterscener, men det kan då också, som sagt, bli en smula övertydligt budskap.  Jag ser att den går på Dramaten just nu. Kanske borde jag se till att gå och se den!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, DN, Expressen, SvD

Om pjäsen: SvD

Read Full Post »

Pjäsen Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika ingår i en samling, Medealand och andra pjäser (2012), men jag väljer att recensera varje pjäs var för sig.

Det var för pjäsen om Valerie Solanas som gjorde att jag lånade boken. Jag blev inte besviken. Det var en fantastisk pjäs om en psykiskt störd kvinna som inte viker en tum från sina ideal. I pjäsen ligger hon på sin dödsbädd och livet passerar revy genom olika scener. Det är inte en skönmålning av Solanas gärningar eller åsikter och det är inte heller en amerikans snyftare där hon förlåter sin far. Det är en stark berättelse om hur ett manssamhälle kan slå fruktansvärt hårt mot en individ.

Det var en pjäs där man småfnissar, men där skrattet definitivt fastnar i halsen. Det mest tragikomiska inslaget är Daddys girl, det Solanas kallar kvinnor som lever efter mansnormen, som skriver en avhandling om henne. Daddys girl påstår hela tiden att hon är på Solanas sida, men Solanas bara hånar henne och bryr sig inte om vad som kommer att skrivas om henne för eftervärlden. Daddys girl spelades tydligen av Alexandra Rapaport och det hade varit fantastiskt kul att se!

Läs mer: Dramaten, Adlibris, Bokus, Aftonbladet, DN, Expressen, SvD

Recensioner av pjäsen: SvD, Helsingborgs Dagblad

Read Full Post »

Pjäsen Medealand ingår i en samling, Medealand och andra pjäser (2012), men jag väljer att recensera varje pjäs var för sig.

Stridsberg har gjort en pjäs av den försmådda hustrun Medea, vars man har lämnat henne för kungens dotter. Medea från Euripides gamla tragedi mördar återigen sina barn i förtvivlan och i Stridsbergs version är hon en mamma som förlorat allt och därmed inte tror att hon kan ge sina söner ett bra liv. Istället för att låta dem växa upp hos son far och prinsessan, dödar hon dem.

Det är inte samma sak att läsa en pjäs som att se den, men jag den här pjäsen vill jag inte se. Jag är för blödig dödande av barn är inget jag klarar av nu. Jag tycker ändå att Stridsberg gör ett bra porträtt av Medea och pjäsen har ett tydligt feministiskt budskap. Även om tiderna är långt annorlunda idag så finns det även spår av den tragiska historien i vårt samhälle idag. Fäder överger sina familjer för nya kvinnor och kvinnor blir lämnade att försörja sig och sina barn själv. Sådant sker här och nu och det har blivit bättre, men alltför många barn växer upp med frånvarande pappor.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, DN, Expressen, SvD

Recensioner av pjäsen: DN, SvD

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1938 i Atlantic City, New Jersey och död 1988 i San Fransisco, Californien
Gav ut SCUM-manifestet 1967
Sköt Andy Warhol 1968

Valerie Solanas feministiska gärning

Det finns få feminister som delar upp feminister i två läger så hårt som Solanas gör. Antingen är man med henne och tycker att hon är fantastisk, eller så hatar man henne och anser bara att hon är galen. Efter det senaste bråket i Sverige kring TUR-teatern som sätter upp en pjäs om SCUM-manifestet (se recension i GP) har det faktiskt kommit upp en och annan nyanserad artikel om henne och hennes verk (se vidare Valerie Solanas och jag).

Solanas hävdar att hon blev sexuellt utnyttjad av sin far under sin barndom och det påverkade förmodligen hennes syn på män. Hon hatade män och ville leva i en värld med bara kvinnor, i alla fall som man få tro SCUM-manifestet. SCUM betyder Society for cutting up men och det finns ingen som helst tvekan om att hon inte har mycket till övers för det manliga könet.

Hon var forskare i psykologi och har arbetat ett år på University of Minnesota. Fram till 1966 finns inte mycket om hennes liv och man tror att hon levde ett kringdrivande liv och försörjde sig på tiggeri och prostitution. Sara Stridsberg har skrivit en litterär fantasi om hennes liv i boken Drömfakulteten.

Av det som finns att läsa om henne kan det inte råda några som helst tvivel för någon att Solanas är galen, och då inte sådär kreativ roligt galen som Erica Jong, utan galen på riktigt. Att skjuta en man, Andy Warhol, för att han inte ville sätta upp hans pjäs och sedan tappade bort manuskriptet, är knappast stabilt. Solanas slutade sitt liv på ett hotellrum i San Fransisco efter ett långt drogmissbruk, finansierat av prostitution.

Valerie Solanas och jag

Jag tillhör den lilla skara (verkar det som) som varken hyllar eller tar avstånd från hennes SCUM-manifest. Jag anser att den bör läsas i sitt sammanhang och för den som inte förstår sammanhanget finns boken Drömfakulteten att läsa. Efter den senaste tidens bråk kring TUR-teaterns uppsättning av pjäsen har två personer skrivit klokt om det hela, Jens Liljestrand och Lisa Magnusson.

Böcker av Valerie Solanas som jag läst och recenserat

SCUM-manifestet 1967

Böcker om Valerie Solanas som jag läst och recenserat

Stridsberg, Sara; Drömfakulteten; 2006

Read Full Post »

Ida Viklund skrev i december en gästrecension om Drömfakulteten. Jag blev otroligt nyfiken och har sedan dess införskaffat både den och SCUM-manifestet. Jag hade högt ställda förväntningar, eftersom det inte bara var Ida som jag hört blivit överväldigad av boken. Därför blev jag kanske lite besviken. Men nu ska jag försöka lägga det åt sidan och koncentrera mig på innehållet, för det var en fantastisk litterär fantasi som Stridsberg har skrivit!

Valerie Solanas är en fascinerande kvinna, så intelligent och så galen. Hur såg livet ut för den kvinna som skrev en bok om att män inte behövs och som senare sköt Andy Warhol för att han inte ville sätta upp hennes pjäs? Mycket lite finns dokumenterat om Solanas liv och därför är inte Drömfakulteten en biografi, utan en roman. Boken är uppbyggd kring dialoger mellan Solanas och olika människor i hennes liv. Stridsberg gör ett bra försök i att sätta sig in i en så speciell människas tankegångar. Jag fick verkligen känslan av att dessa dialoger kunde ha ägt rum. Samtidigt blev jag lite tveksam på sina ställen för att det kändes något tillrättalagt. Jag visste att Stridsberg är ett stort fan av Solanas och som exempel så är Andy Warhol och folk i hans närhet otroligt taskiga mot Solanas. Det är svårt att veta om det fanns någon sanning bakom detta eller om det är så att det är en förklaring som författaren mådde bra av.

Allt som allt en bra bok och all eloge till författaren för att hon lyckas skapa en bild av en komplex peson och få det så verkligt, trots att hon inte haft mycket dokumentation att gå på.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Drömfakulteten – tillägg till sexualteorin av Sara Stridsberg

Read Full Post »

Att skriva en recension på SCUM-manifestet är oerhört svårt. Anledningen till det är att det är få texter som är så omskrivna i negativa ordalag som SCUM-manifestet. När Ida Viklund recenserade Sara Stridsbergs litterära fantasi över Valerie Solanas här på Feministbiblioteket, kom kritiken direkt. Jag måste erkänna att även jag hade fördomar. SCUM betyder Society for cutting up men och handlar om hur kvinnor kan leva i en värld utan män och att män är helt onödiga. Cutting up kan dock betyda såväl skära upp som skärskåda.

Till att börja med måste jag säga att Valerie Solanas är helt galen. Om detta råder inga tvivel. Hon hatar män och det är hon helt öppen med. Men. Jag tycker faktiskt att det finns ett men här. Även om Solanas är galen så är hon smart och det märks att manifestet inte är skrivet av en galen idiot. Sedan måste jag säga att det för alla intelligenta människor måste stå utom allt rimligt tvivel att SCUM-manifestet är ironi. Jag tror att Solanas ville leva i en värld utan män, men jag tror inte att hon ville döda dem på rikligt (även om hon försökte döda Andy Warhol för att han inte ville sätta upp hennes pjäs). Manifestet måste ses i sitt sammanhang. Solanas levde i en värld där hemmafruidealet rådde, kvinnor hade inte samma möjlighet till sin sexualitet och sin karriär som män och framför allt så hade Solanas själv blivit sexuellt utnyttjad av sin far i barndomen.

Jag ska inte landa i att jag hyllar manifestet till skyarna, men det är en grymt rolig text. Och den som påstår att han eller hon inte orkade ta sig igenom det för att det var så hemskt, ljuger förmodligen då texten är ca 50 sidor lång. Den som tror att man inte hyllar kvinnohatare på samma sätt som manshatare (läs här vad GenusNytt har att säga om saken) kan gå och se Fadern av August Strindberg på stadsteatern. Sant kvinnohat och han hymlar inte med det. Jag lär återkomma i detta ämne, var så säkra, men till dess – läs manifestet och förbered er för debatt.

Förord av Sara Stridsberg.

Läs mer: Modernista, Wikipedia

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om SCUM Manifest av Valerie Solanas

Read Full Post »

Older Posts »