Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sexuella övergrepp’

För dig blottadÄntligen! Det vad det jag kände när jag hade läst ut boken. Äntligen slipper jag den här. Erotik för kvinnor eller kvinnlig porr i alla ära, men detta var faktiskt rena smörjan.

Eva är skitsnygg och rik, men svartsjuk och trasig i själen. Gideon är snyggare än snyggast och rikare än rikast och lika svartsjuk och trasig i själen. De träffas och har fantastiskt sex. Deras förhållande är stormigt och Eva blir förbannad över än det ena än det andra som hon upptäcker hos Gideon. Han förföljer henne, kopierar hennes nycklar i smyg och kopierar saker från hennes mobil. Hon förlåter honom hela tiden för att ”han är ju så omtänksam”. Eva har en bästa vän, bisexuella Cary, som en gång räddar henne från Gideon när han blev våldsam i sömnen.

Anledningen till att jag recenserar den här är att det är sex från en kvinnas synvinkel, något som har blivit en trend och vilket är bra. Och Sylvia Day kan sin sak med att beskriva sex. Det blir kittlande och den som inte blir påverkad av det ljuger. Men så ska det ju vara en roman, inte en sexnovellsamling, och det håller den inte för. Storyn är för enfaldig och mot slutet tyckte jag att den faktiskt förstörde sexscenerna. Gideons svartsjuka tar sig så extrema uttryck så att vilken kvinnojour som helst skulle kalla det normaliseringsprocess. Eva vacklar mellan stark och modig kvinna till ett viljelöst våp. På plussidan: Den innehåller sexscener där kvinnan tar initiativet och njuter. Men det räcker inte. Folk kallar detta chick lit med sex. Jag skulle säga att det är enormt förolämpande mot den genren. Chick lit är postfeministiska böcker och de slutar oftast med att kvinnan får den goda mannen och lämnar skitstöveln. Så slutar inte den här. Låt oss hoppas att det kommer i nästa bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts, Annas bokhörna, Vickes boklåda

Annonser

Read Full Post »

Li YinheLi Yinhe är en kinesisk feminist och HBT-aktivist. Hon har skrivit mycket om sexuella rättigheter och hon förespråkar lagändringar i Kina på det området, bland annat  homosexuellas rätt att få gifta sig. Jag har inte för vana att recensera lösa texter är på Feministbiblioteket, men jag gör ett undantag nu och kanske fler gånger i framtiden, eftersom det handlar om en feminist och skribent som inte har översatts mer än sporadiskt på nätet. Jag har tidigare recenserat lösa dikter av samma anledning.

De texter jag har läst finns här och de handlar alla om sex och relationer. Li Yinhe skriver om att leva ensam, om kinesernas syn om sex före äktenskapet samt om varför våldtäkt inom äktenskapet bör vara förbjudet. Hennes utgångspunkt är alla individers rättigheter och avståndstagande mot moral- och sedlighetslagar.

Det är otroligt spännande att läsa feminister som har helt andra förutsättningar än vi här i Sverige. Kina är inte bara en kommunistisk diktatur, utan även ett land där homosexuella inte får gifta sig och där det är varje makes rätt att ha sex med sin fru. Jag vill med denna recension ge lite uppmärksamhet åt kinesisk feminism.

Read Full Post »

Jag har läst Christer Nylanders bok Maktens offer. Som jag skrivit tidigare så känner jag Christer och ni får läsa den här analysen med den vetskapen i bakhuvudet. (Och för er som läste det tidigare inlägget: Jag har fått det bekräftat av författaren att boken var till mig.)

Maktens offer utspelar sig i riksdagskorridorerna efter valet 2014. Sossarna har vunnit och ett nytt parti, Frihetspartiet, har blivit vågmästare och utgör tillsammans med Vänsterpartiet regeringsunderlag. Frihetspartiets Oscar Schiller är en känd religionsskeptiker och han jagas av en fanatisk präst som även har personliga skäl att hata honom. Leila Drakulic är vänsterpartist och lever ihop med en kvinna som slår henne. Både Schiller och Drakulic lider av kval från förr. Schillers barn har dött i en olycka och Drakulic har fruktansvärda minnen från kriget i Sarajevo. Deras vägar har korsats före de tog plats i riksdagen. Leila väntar Oscars barn. Oscar får mystiska paket med dockor i kistor och han undrar om det är prästerna som är efter honom. Dessutom jagas han av Ewa, Leilas svartsjuka flickvän.

I Maktens offer är ett viktigt tema våld mot kvinnor. Det nya Frihetspartiets främsta valfråga var hur många kvinnor faller offer för olika religioners syn på våld i nära relationer. Dessutom är Leila själv drabbad, men hon lever med en kvinna och känner att det är speciella omständigheter som gör att hon slår henne. Ungefär på samma sätt som många andra resonerar när de blir slagna av sina män. En av huvudpersonerna är man och en kvinna och jag tycker att Nylander porträtterar båda trovärdigt. Den enda karaktär som jag hade svårt att förstå var Ewa, Leilas våldsamma flickvän. Hennes hat och impulsiva beteende förklaras inte och hon känns en smula överdriven.

I övrigt tycker jag att det var en spännande deckare och en mycket bra deckardebut av Christer Nylander. Det var en bladvändare trots att både offer, gärningsmän och motiv var kända på förhand. Dock tycker jag att upplösningen kunde varit mer gastkramande och inte vara över så fort. Ewas historia känns också lite överflödig. Den hade kunnat vara mer passande om det inte hade avslöjats på förhand vem hon var, eftersom en hustrumisshandlande kvinna inte är en vanlig gärningsman i deckare. Den politiska biten tyckte jag var bra. Det var skönt att Nylander inte hade gjort hjältarna till folkpartister. Det var också skönt att huvudpersonerna framställs som sympatiska och med goda värderingar, trots partifärg. Det fanns inslag som kanske känns överdrivna även i den politiska biten, men ska man helt och hållet hålla sig till det som är strikt trovärdigt så blir det ingen story.

Slutligen vill jag bara säga att boken bör förses med en varningstext: Varning för barn som far illa!

Läs mer: Bra Böcker, Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Helena Berggren och jag är aktiva i samma organisation, Liberala Kvinnor, och vi känner varandra. Därför är det inte lätt att skriva en recension som denna. Boken är en handbok för kvinnor som utsatts för våld och hot i en nära relation och den bygger dels på egna erfarenheter och dels på samtal med drabbade kvinnor.

Jag längtar någonstans… är en praktisk handbok som innehåller allt från lagtextreferenser till tips om var man kan köpa en inspelningsutrustning. Boken är skriven med en slags kyla som man kan finna hos personer som förlorat en nära anhörig, men måste fixa allt praktiskt. Boken känns gedigen och jag fick verkligen känslan av att Berggren inte har missat något som man skulle behöva veta om arbetet som krävs för att ta sig ur en destruktiv relation.

Den kritik som kan riktas mot boken är att den riktar sig enbart till kvinnor och att författaren kategoriskt alltid tar kvinnornas parti.  Men om man tycker det så har man inte förstått syftet. Boken riktar sig till dig som är kvinna och blir utsatt för våld eller hot och för dig som är det så får du ett antal tips. Det är viktigt att förstå skillnaden mellan det och att skriva en bok där man drar generella slutsatser av ett ovetenskapligt urval. I förordet ber Berggren om ursäkt för att språket inte är perfekt och boken skulle tjäna på att redigeras en aning. Jag hoppas att det kommer en andra upplaga för det är ingen tvekan om att boken behövs.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Pjäsen Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika ingår i en samling, Medealand och andra pjäser (2012), men jag väljer att recensera varje pjäs var för sig.

Det var för pjäsen om Valerie Solanas som gjorde att jag lånade boken. Jag blev inte besviken. Det var en fantastisk pjäs om en psykiskt störd kvinna som inte viker en tum från sina ideal. I pjäsen ligger hon på sin dödsbädd och livet passerar revy genom olika scener. Det är inte en skönmålning av Solanas gärningar eller åsikter och det är inte heller en amerikans snyftare där hon förlåter sin far. Det är en stark berättelse om hur ett manssamhälle kan slå fruktansvärt hårt mot en individ.

Det var en pjäs där man småfnissar, men där skrattet definitivt fastnar i halsen. Det mest tragikomiska inslaget är Daddys girl, det Solanas kallar kvinnor som lever efter mansnormen, som skriver en avhandling om henne. Daddys girl påstår hela tiden att hon är på Solanas sida, men Solanas bara hånar henne och bryr sig inte om vad som kommer att skrivas om henne för eftervärlden. Daddys girl spelades tydligen av Alexandra Rapaport och det hade varit fantastiskt kul att se!

Läs mer: Dramaten, Adlibris, Bokus, Aftonbladet, DN, Expressen, SvD

Recensioner av pjäsen: SvD, Helsingborgs Dagblad

Read Full Post »

Conquest, som kom på plats 62 på Ms Blogs lista över århundradets fackböcker, kan vara något av det mest deprimerande jag har läst. Boken har undertiteln Sexual violence and American indian genocide och den handlar om den amerikanska statens övergrepp mot indianer i allmänhet och indianska kvinnor i synnerhet. Den gröna politikern Winona LaDuke har skrivit förordet.

Tankarna för oss tillbaka till vår egen historia med tvångssteriliseringar och försök att stoppa förökning av icke önskvärda personer. Kontroll över den indianska befolkningen var ledordet. Idag kritiserar Andrea Smith den feministiska rörelsen för att vara för inriktad på vita medelklasskvinnor. En vit kvinna kan kosta på sig att vara för farliga preventivmedel för att det handlar om valfrihet, medan en person som mer eller mindre blir tvingad att äta dem för att hennes avkomma inte är önskvärd, är i en helt annan position. Boken tar även upp indianska kvinnors levnadsvillkor i Canada och Latinamerika.

Boken är mycket skrämmande om hur indianska kvinnors kroppar och sexualitet kontrollerades, och fortfarande kontrolleras av samhället. Den är också en bok som tvingar en vit medelklassfeminist till eftertanke. Även om vi i Sverige inte har samma diskussion om preventivmedel och abort som i USA, så skadar det inte att vi funderar över feminism i ett större perspektiv än vår egen värld.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Det finns knappast något som är så känsligt i vårt samhälle som sexuella övergrepp mot barn. Du behöver inte ha egna barn för att känna en enorm aversion mot dessa vidriga människor som förgriper sig på barn. Jag tror att vi alla är rörande överens om att vi måste göra allt som står till vår makt för att hjälpa barn som blivit utnyttjade och se till att inga fler blir det.

Jag var nyligen inblandad i en debatt om fiktiv barnpornografi på facebook. När det handlar om barn verkar det om om all rim och reson läggs åt sidan och att många fullkomligt ser rött. Jag har själv varit där och skrikigt högt för att fiktiv barnpornografi måste vara förbjudet. Jag ändrade åsikt för länge sedan, men de (liberaler) som inte gjort det fick i alla fall något att fundera över när den uppmärksammade Manga-domen föll och dömde mannen i både tingsrätten och hovrätten (men han friades delvis i HD).

Som lagstiftningen ser ut idag är det något som är väldigt fel. Det går alltså att fastställa att en gullig (men förvisso osmaklig i mina ögon) bild är barnpornografi och ska behandlas på samma sätt som om det vore ett foto av riktiga barn. De argument som framkommer när man påpekar det absurda i Mangadomen är att det finns betydligt värre fiktiv barnpornografi samt att det finns sidor där det förklaras hur man ska övertala barn att gå med på sex. Vidrigt såklart, men borde det vara straffbart? Eftersom inga riktiga barn har kommit till skada säger jag nej. Hur vet du det, säger en anhängare av lagen då och så är vi inne i en pajkastning utan dess like. För att något ska vara förbjudet och i detta fallet inskränka yttrandefriheten så måste vi vara säkra på att barn verkligen far illa. Och vad gäller beskrivningar hur man övertalar barn, jag vet böcker där det står i detalj hur man tar livet av folk. Dessa böcker kallas deckare. Ska de också förbjudas? Saker som jag skulle vilja veta:

* Leder fiktiv barnpornografi till fler övergrepp mot barn?
* Används tecknade bilder i syfte att övertala barn att ha sex med vuxna?
* Finns det en grupp vuxna som konsumerar fiktiv barnpornografi, men inte verklig sådan, som sedan begår övergrepp mot barn och som vi inte kommer åt om vi tar bort förbudet i lagen?

Ingen har kunnat visa på något av dessa saker och istället får man höra att det inte ärt en mänsklig rättighet att får rita barn som har sex. Nej, men det är banne mig ingen mänsklig rättighet att döma någon för det heller.

För dig som tror att jag bagatelliserar brott mot barn i och med detta inlägg vill jag säga att jag vill visa på det absurda i att förbjuda något som inte skadar någon, bara för att vi tycker att det är vidrigt. Vi kan inte ha tankeförbjud, sa en kollega idag. Så sant. Vad du fantiserar om och vad du tänker på är din ensak. Vad du gör mot andra är en helt annan business.

Läs mer: Om kritik mot Magna-domen i Expressen, Rolf Hillegran på Newsmill

Read Full Post »