Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tyskland’

Patentöchter1970-talet i Västtyskland präglades av terrorismen signerad Rote Armee Fraktion (RAF). De mest kända medlemmarna, Ulrike Meinhof, Andreas Baader och Gudrun Ensslin, fängslades 1972 och efter det syftade terrorhandlingarna huvudsakligen till att få dem fria. Allt kulminerade i oktober 1977, under det som kallades Deutscher Herbst, den tyska hösten, då Ensslin, Baader och Jan-Carl Raspe tog livet av sig i fängelset efter att kapningen av ett Lufthansaplan misslyckats. Meinhof hade tagit livet av sig året före. Den kanske mest uppmärksammade skildringen av perioden på senare år är filmen Der Baader-Meinhof komplex, som bygger på en bok med samma namn av Stefan Aust. Nu har en ny bok – Patentöchter: Im Schatten der RAF – ein Dialog – ifrågasatt Austs bild och vållat stor debatt i Tyskland.

Boken utgår från mordet på Jürgen Ponto, chef för Dresdner Bank, som sköts ihjäl sommaren 1977 i sitt hem av Christian Klar och Brigitte Mohnhaupt. Med var också Susanne Albrecht, dotter till Pontos bästa vän. Susanne Albrecht kände familjen väl och var alltid välkommen och därför kunde mördarna ta sig in i Pontos hem. Efteråt spreds bilden av att Susanne Albrecht varit ett offer och inte delaktig. Den bilden delade inte Pontos familj och efter dådet splittrades familjerna Ponto och Albrecht. Från familjen Pontos sida menade man att Albrecht hade haft en skyldighet att informera om dotterns radikalisering. Susanne Albrecht flydde efter dådet till DDR och kunde gripas och ställas inför rätta först 1991.

2007 tog Susannes lillasyster – och tillika Jürgen Pontos guddotter – Julia Albrecht kontakt med Corinna Ponto, Jürgen Pontos dotter. Det var detta möte som så småningom resulterade i boken Patentöcher, som betyder just guddöttrar. (Corinna Ponto är även guddotter till Susanne och Julias pappa.) I filmen Der Baader-Meinhof komplex finns en scen där Klar, Mohnhaupt och Albrecht flyr från brottsplatsen. Susanne gråter hysteriskt över att allt gick fel och över att hennes och familjens vän nu är död. Den scenen bygger på ett vittnesmål från Peter-Jürgen Boock, som körde flyktbilen. Under rättegången 1991 fick Julia höra Susanne berätta hur hon själv varit med och planlagt dådet.

Corinna Ponto beskriver hur man i Tyskland delvis kommit att acceptera förövarnas version av händelserna under 1970-talet. För RAF var det inte enskilda personer som angreps, utan system och strukturer. På så sätt finns inte heller några individuella offer. Den bilden har fått starkt genomslag i historieskrivningen och gjort att familjerna till terroristernas offer har upplevt att deras sorg inte tagits på allvar.

Patentöchter visar hur lätt individuella offer och lidande glöms bort när historien ska skrivas. Den visar också hur lätt kvinnor slentrianmässigt kan bli tagna för offer, utan eget ansvar. I själva verket spelade kvinnor stor roll i den tyska terrorismens tillkomst. Det var Ulrike Meinhof och Gudrun Ensslin som stod för mycket av rörelsens ideologi. Bland medlemmarna fanns många kvinnor och flera av dem var beredda att döda oskyldiga för att nå sina politiska mål.

 Läs mer: Adlibris, Bokus (finns bara på tyska),  Magasinet Neo
Annonser

Read Full Post »

Der geteilte himmelI Berlin, där jag var i januari 2013, köpte jag fem böcker som jag ville läsa. Der geteilte himmel, den delade himlen, var den första romanen jag läste.

Rita vaknar upp på sjukhus efter en koma i augusti 1961. Hon berättar sitt liv för en medpatient. Hon var förlovad med Manfred, som valde att fly till väst. Han ville att hon skulle följa efter, men hon kände sig inte hemma i väst, utan återvände hem. Sedan byggs Berlinmuren och de skiljs för alltid. Rita försöker ta livet av sig och hamnar i koma. Det är det och kanske lite till som du får veta på baksidan av boken och det var ungefär det jag fick med mig av bokens handling.

Det var otroligt svårt för en person som inte är van vid att läsa på tyska att få med sig hela handlingen i den här boken. Först trodde jag att jag har lättare att läsa facklitteratur, men sedan så fröstod jag att det beror på att boken är i flera olika tider. Jag som inte förstår precis allt, hade svårt att hänga med när vissa saker utspelar sig i nutid och andra i dåtid. Men jag tyckte om boken och skulle gärna läsa den på svenska för en bättre upplevelse (men mig veterligen finns den inte översatt). Jag tycker om porträttet av Rita, som den samvetstrogna socialistiska medborgaren, men jag kan inte låta bli att tänka på att Wolf faktiskt levde i DDR och lyckades ta sig förbi censuren och bli utgiven. Det ligger liksom i bakhuvudet och skaver när huvudpersonen väljer bort friheten i väst och därmed även kärleken. Bortsett från den aspekten är Rita en kvinna som väljer sin egen väg och låter inte mannen styra sina livsval, och det var det jag tyckte bäst om med boken. Jag kommer definitivt att läsa mer av Wolf.

Read Full Post »

Tysklands flaggaNu är det dags för tysk torsdag hos Bokmoster. Jag har deltagit i hennes utlottning av böcker och önskat mig Adams arv av Astrid Rosenfeld. Den boken lät mest spännande och dessutom skriven av en kvinna 😉

Jag ska själv fira den här tyska torsdagen med att läsa en av mina böcker jag köpte i Berlin i vintras. Det får bli Der geteilte himmel av Christa Wolf.

Jag passar också på att offentliggöra mina tankar på det tyska området. En liten utmaning är nämligen formulerad i mitt huvud. Jag ska läsa fem böcker från Tyskland, en från Schweiz och en från Österrike, alla på tyska. Det här är inte en utmaning som har ett tydligt slut, utan får fortsätta in i 2014. Jag får även tillgodoräkna mig de två böckerna jag recenserade i senaste numret av Magasinet Neo. Jag kallar utmaningen Läsa på tyska.

Read Full Post »

Bokmoster utlyste i torsdags en tysk torsdag där vi uppmanades skriva om tysk litteratur vi läst eller vill läsa. Jag gör en liten eftersläpare och har en egen liten tysk söndag. Jag är nyss hemkommen från Berlin och även om det var ont om fritid så passade jag på att handla böcker. Nu ska här banne mig läsas på tyska! Det blev som utlovat en bladning av kvinnor, feminism och Baader-Meinhofligan.

Tyska böcker

Feminism

Miriam Gebhardt – Alice im Niemansland (Alice i Ingenmansland): Boken handlar om den tyska kvinnorörelsen och dess förgrundsfigur Alice Schwarzer. Författaren menar att kvinnorörelsen har förlorat kvinnorna och att rörelsen inte heller driver många frågor. En kvinna är dock undantag och det är Schwarzer, grundare och redaktör för den tyska feministiska tidskriften Emma. Det sa bli mycket spännande att läsa den, även om den (på grund av språket) är lite avskräckande lång (330 sidor).

Feminism/skönlitteratur

Charlotte Roche – Feuchtgebiete (Våtmarker): En dundersuccé i Tyskland och det står på klistermärket på mitt ex att det är en ”mega-seller” enligt Der Spiegel. Den är erotisk och inget i boken är tabu. Författaren är själv feminist och sexualliberal och det ska bli otroligt spännande att läsa den. Femtio nyanser av honom får vänta ett tag till – feministisk erotik lockar mer!

Skönlitteratur

Christa Wolf – Der geteilte himmel (Den delade himlen): Wolf är en av DDR:s mest kända författare och hon gavs ut även under kommunistregimen. Hon har både varit medlem i partiet och kritisk mot det samma, blivit avlyssnad av Stasi och varit angivare. Några av hennes mest kända av hennes böcker finns översatta, dock inte Der geteilte himmel. Boken handlar om en kvinna som förlorar sin älskade efter att han flytt till Väst och inte vill återvända. Hon reser hem och efter det byggs muren.

Kvinnohistoria

Helga Hirsh – Endlich wieder leben (Äntligen återvänder livet): En bok om östtyska kvinnor, deras vardag i diktaturen och sedan anpassningen till det nya livet i väst. Boken kom ut 2012 och är således ganska färsk. Det här var en bonusbok jag hittade när jag ledade efter böcker om Baader-Meinhofligan.

Baader-Meinhofligan

Julia Albrecht och Corinna Ponto – Patentöchter (Guddöttrar): Jürgen Ponto, ordförande för Dresdner Bank, sköts i sitt hem av Christian Klar och Birgitte Monhaput, två av de mest kända personerna från den andra generationen i Rote Armee Fraktion. Med dem var Susanne Albrecht, en god vän till familjen. Familjerna Ponto och Albrecht var förenade genom att Jürgen var gudfar åt Susannes lillasyster Julia och Susannes pappa Hans-Christian var gudfar åt Jürgens dotter Corinna. Efter attentatet splittrades familjerna. 30 år senare söker Julia upp Corinna och de skriver en bok tillsammans om det som hände. En anhörig till offret och en till förövaren skriver tillsammans – detta är nog tämligen unikt.

Read Full Post »

Igår utlyste Bokmoster tysk torsdag och hon har skrivit flera intressanta inlägg om tyskspråkig litteratur. Jag ville gärna vara med men hade tyvärr förhinder. Här är en bild från mig igår:

20130111-143339.jpg

Jag ska förhoppningsvis komma hem med väskan full med litteratur om kvinnor, feminism och Baader-Meinhofligan. Ses på söndag!

Read Full Post »

Jag inleder det nya året med en tematrio. Lyran vill veta tre bokrelaterade nyårslöften. Här är mina:

1. Läsa mer från hela världen. Jag ska fortsätta att leta efter böcker från länder jag inte läst något från förut. Jag vill vidga mina vyer ännu mer och läsa om kvinnor från alla världens hörn.

2. Läsa på tyska. Om en dryg vecka åker jag på snabbvisit till Berlin. Då ska jag se till att besöka en bokhandel och köpa med mig tysk kvinnolitteratur hem. Gärna någon feministisk bok också om jag hittar.

3. Sätta igång med projektet en feministisk litteraturkanon. Jag sa det för massor av år sedan att jag borde sätta ihop en sådan. Nu ska det bli av, även om formerna för det inte är helt bestämt än. Jag lär återkomma!

Read Full Post »

HjärtdjurJag har inte recenserat Herta Müller tidigare för att min definition av vad som platsar här var snävare. Nu vill jag ändå ta med boken Hjärtdjur eftersom den handlar om en kvinna i diktaturens Rumänien. Müller må kanske inte vara feminist, men skildra förtrycket är hon mycket bra på.

Vi får följa den kvinnliga huvudpersonen som är berättarjaget. Hon går med i en motståndsrörelse och måste ständigt vara på sin vakt att inte säkerhetstjänsten Secutitate får tag på henne. Hon blir ofta kallad på förhör och råkar ut för mer eller mindre skumma saker. Hon reflekterar mycket över sin omvärld och sina medmänniskor och med hjälp av vännerna i motståndsrörelsen försöker hon skapa sig en dräglig tillvaro trots förtrycket. Müllers fantastiskt poetiska språk gör att du som läsare får en krypande känsla av hur obehagliga diktaturregimer är. Jag älskade boken och tyckte att den var mycket spännande trots att många andra verkar tycka att den är lite flummig.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Older Posts »