Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ungdomar’

Jack och TidvävarenDet kanske inte är helt givet att jag recenserar en barnbok med en kille i huvudrollen, men i Jack och Tidvävaren finns två hjältar, Jack och Alice. Två bästa vänner. Boken är den tredje i en serie som delvis utspelar sig i Metallien, ett land där hårdrockarna bor när de behöver ta igen sig mellan spelningarna. Jag har inte läst de andra.

Jacks mamma kan inte göra någonting utan att samtidigt ha ett öga på mobilen. Om det inte är sms eller fejjan så är det aktioner på Tradera. Inte ens när Jack vill att hon ska läsa en saga för honom kan hon låta bli att ha telefonen med. En dag kommer de försent till skolan, trots att väckarklockan ställts på samma tid som alltid. Alla verkar komma försent, även läraren. Mysteriet tar Jack, Alice och Jacks mamma tillbaka till Metallien där de måste hitta Tidvävaren för att återställa tiden. Anledningen till att tiden går konstigt är för att människor stressar så mycket och försöker göra flera saker samtidigt. Det går inte att vinna över tiden.

Författaren kan verkligen sin hårdrocksvärld och det är roligt att se en barnbok i en sådan annorlunda miljö. Jag är fortfarande inget fan av fantasy och har aldrig varit, så det är svårt att säga att jag tycker om det eller att jag skulle tyckt om det när jag var yngre. Vad jag kan säga är att författaren är hyfsat medveten om könsroller; det förekommer både manliga och kvinnliga hårdrockshjältar och barnen är en tjej och en kille. Jag tycker bara att det är lite synd att boken inte heter Jack, Alice och Tidvävaren. Flickor kommer ofta bort i barnlitteraturen och det är tråkigt. Jack är definitivt en bra förebild för barn och pojkar; modig, förnuftig och är bästa kompis med en tjej. Bokens tema tål att funderas över. Ibland kanske vi behöver en paus från våra smarta telefoner.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Kalla kulor förlag

Se boktrailer:

Read Full Post »

Flickan i ClèvesNär jag var på Norstedts event om erotisk litteratur fick vi välja en bok att komplettera vår goodiebag med. Jag valde Flickan i Clèves, lite därför att den var en bok jag inte trodde att jag skulle läsa om jag inte hade sprungit på den. Den handlar om flickor på gränsen till vuxenvärlden och med tanke på att det har varit lite av ett undertema i min läsning sedan jag läste Maria Margareta Österholms avhandling så var det extra intressant.

Det är åttiotal och Madonna och Michael Jackson står för hitsen. Solange vill en sak – bli av med oskulden. Hon träffar ett antal killar, men resultatet blir aldrig särskilt lyckat. Hon suger av och får motta analsex, men får aldrig till det ”på riktigt”. När killen som hon tycker sig vara tillsammans med (han har flera andra flickvänner och ska flytta till Bordeaux) inte hör av sig tar hon saken i egna händer och förför sin granne. Han är nära vän till familjen och mycket äldre än Solange. Med honom har hon fantastiskt sex, men hon respekterar honom inte.

Det var huvudstoryn i boken och det var kanske inte det bästa jag har läst, men väl intressant. Jag tycker att författaren skildrar tonårsångesten bra och jag som är 36 år och har mer erfarenhet än tonåringen Solange vill genom hela boken skrika: ”Du är värd bättre”, ”du måste inte ställa upp på allt” och ”han är en skitstövel”. Jag tror att Solange verklighet är och har varit många tjejers verklighet och många som vill njuta av sex nöjer sig med att suga av, för att det är det killen vill. Boken tar upp ett viktigt tema och det aktualiserar problematiken med många tonårstjejers dåliga självförtroende.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts, GP

Read Full Post »

Rabbit-proof fenceDet är inte lätt att hitta litteratur från Australien som uppfyller Feministbibliotekets kriterier. Jag har letat, men inte funnit mycket och då har jag ändå en feministisk svensk vän som bor och arbetar där som jag har frågat. Jag skulle kunna konstatera att Australien är ganska långt från att vara världens mest jämställda västland. Rabbit-proof fence (som är översatt men där titeln av någon outgrundlig anledning inte är det) tyckte jag ändå skulle kunna passa. Den bygger på en sann historia om barn med en aboriginsk mamma och en vit pappa. De tvångsomhändertogs för att anpassa sig till ett liv som vita.

Det var 1930-tal och den australiensiska regeringen såg att det fanns aboriginska kvinnor som födde halvvita barn. Dessa barn skulle inte behöva växa upp i naturen som ociviliserade människor, utan de ansågs ha större intelligens och tvångsomhändertogs därför. Molly är Doris Pilkingtons mor och hon var 14 år när hon fördes bort tillsammans med en syster och en kusin. De vantrivdes som de flesta andra, men Molly bestämde sig för att fly. Med fara för sina egna liv vandrade de i nästan två månader innan de återfann sina nära och kära. Kaninstängslet, som boken titel syftar på, var ett stängsel som gick tvärs igenom hela Australien i syfte att hålla kaniner borta. Flickorna visste att bara de hittade det, så skulle de hitta hem.

Boken uppfyllde inte riktigt mina förväntningar. Den är kort, men nästan halva boken handlade om andra saker än om de tillfångatagna flickorna. På 180 sidor får vi även en lång bakgrundsinformation om aboriginernas historia. Det var synd eftersom berättelsen om flickornas flykt är stark och förtjänar en egen bok. Jag läste slött igenom halva boken, för att i de två sista kapitlen vara helt hänförd. Den är läsvärd, men kanske ska man istället se filmen? Den kanske handlar mer om tillfångatagandet och flykten.

Read Full Post »

Bübins ungeMare Kandre var endast 25 år gammal när hon gav ut Bübins unge. Boken handlar om en flickas väg in i vuxenlivet och boken är mer poetisk än deskriptiv. Det är inte själva handlingen som är det väsentliga, utan språket, som det står i efterordet till boken (av Aase Berg).

Huvudpersonen, Kindchen, bor med Onkel och Bübin i ett hus med en igenvuxen gård. En dag kommer ungen och Onkel och Bübin reser iväg. Då början en kamp på liv och död och för att Kindchen ska överleva måste ungen offras. Ungen är symbolisk liksom den igenvuxna trädgården, den enorma hettan och den ständiga hungern. Kandre fångar tonårsångesten i gastkramande kamp på liv och död.

Det är ett fantastiskt språk i boken. Det är symboliskt och ibland så till den grad att det blir obegripligt. Det är ändå inte svårt att förstå sammanhanget. Boken är kort, men händelsen går enormt långsamt framåt och därför känns det konstigt att det går fort att läsa den. Jag kan inte säga att jag älskar boken och inte heller att jag ogillar den. Den var otroligt stark och jag kan konstatera att den förtjänar sin plats i den feministiska litteraturkanonen.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Underbara kvinnor vid vattenJag har blivit utmanad av min vän Mia att läsa mer av Monika Fagerholm. Jag antog utmaningen och läste Underbara kvinnor vid vatten. Jag har tidigare läst Den amerikanska flickan och jag tyckte att den var bra, men jag var inte helt såld. Ungefär samma omdöme kommer jag att ge den här boken.

Vi får följa Bellas utveckling genom sonen Tomas ögon. Familjen med Bella, Tomas och Kajus hyr ett landställe i paradiset och en dag dyker familjen Ängel upp. Bella och Rosa blir vänner och de ligger på stranden i sina härliga baddräkter. Idyllen ska dock inte vara för evigt och vi förstår redan tidigt i boken att den kommer att sluta med att Bella lämnar allt.

Monika Fagerholm skriver fantastiskt och hon kan verkligen förmågan att få läsaren att känna känslor på djupet. Däremot tycker jag hon saknar förmågan att fängsla så att man inte klarar av att lägga boken ifrån sig. Jag kunde definitivt lägga den ifrån mig och till och med nästan glömma bort att jag inte hade läst ut den. Jag kommer att läsa en bok till av Monika Fagerholm eftersom hon smög sig in i den feministiska litteraturkanonen, så jag återkommer med vad jag tycker om Diva.

Read Full Post »

Ett flicklaboratorium i valda delarBoken är Österholms avhandling och den har getts ut på Rosenlarv förlag. Den har undertiteln Skeva flickor i svenskspråkig prosa från 1980 till 2005. Skeva flickor är flickor som inte riktigt passar in i den gängse könsnormen. De kanske väljer utanförskapet eller så kan de inte rå för att de inte är riktiga flickor. Österholm använder teoribegreppet ”skev” som skulle kunna sägas vara en hybrid eller översättning av ”queer”.

Österholm utgår från en rad författare som skrivit om skeva flickor; Monika Fagerholm, Mare Kandre, Berny Pålsson, Inger Edelfeldt och ett par till. Hon beskriver och analyserar hur flickor i deras romaner porträtteras och framställs. Denna laborering med flickskap kallas gurleskt, som är något av en mix av feminism, femininitet, äckel, gullighet och överdrift. Det är flickrummens rosa drömvärld, det är experimenterande med sexualiteten och det är psykisk ohälsa som i vissa fall leder till självmord.

Det var en ytterst intressant avhandling om ett ämne som inte är alltför stött och blött tidigare. Unga flickor ska passa in i en viss mall och det finns ofta mer förståelse för manliga barndomsskildringar av lite udda karaktär än för kvinnliga. Österholm resonerar i inledningen om hur ”anorexiaromanen” alltid bemöttes med stor skepsis och uttalanden som ”inte ännu en bok om flickors kroppar”. I hennes avhandling för de en plats och de lyfts upp till synlighet.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Detta är så dumt att jag nästan vill gråta. Astrid 14 år klagade på den hemska väggmålning som skolan har vid personaltoaletterna:

Foto: Astrid Johansson

Hon anser att bilden ovan är stötande och alla kan vi se att den trivialiserar sexuella trakasserier. Man skulle kunna tro att det är lätt att förstå Astrid, men hon möttes enbart av oförstånd från skolledning. I intervjun med Malin Michea, redaktör på Sourze, som jag länkade till ovan, säger Astrid att ingen pratade direkt med henne, men att en lärare initierade en undersökning när hon var sjuk. Undersökningen stoltserar skolan med bredvid målningen och den säger att 98% av eleverna gillar målningen och 99,1% mår inte dåligt av den. Rubriken är ”Elevdemokrati”. Men så bra! Om 99% på en skola kommer fram till att de ska mobba den enda som är kvar, är det ok då? Precis som Malin Michea skriver så känns alltihop som mobbing mot just en person, den enda på skolan som vågade säga till. Och hon är bara 14 år.

Var finns de vuxna? Rektorn Agneta Hedenström tycker att den är rolig och ser inte problemet. Läraren som gjorde undersökningen tyckte att det räckte med att en majoritet tyckte att den var ok. Med andra ord tar ingen ansvar. Nu kan vi se den stora farligheten med elevdemokrati. Det är bra om elever kan vara med och påverka sin vardag, men de är inte vuxna och kan inte vara med och fatta alla beslut. De ska exempelvis inte bestämma om en elev ska mobbas eller inte. Jag tror att vi alla är rörande överens om detta, men uppenbarligen tycker vissa vuxna inte att man bör ta en elev på allvar som tar illa vid sig av en skämtmålning och att det går att rösta om den ska finnas kvar eller inte.

Jag tycker att Agneta Hedenström och alla lärare på Tunaskolan i Luleå borde ta sitt vuxenansvar. Och alla ni som förespråkar mer elevdemokrati borde fundera ett var till hur bra den idén verkligen är.

Read Full Post »

Older Posts »