Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Våldtäkt’

Till dig manDetta lilla häfte är ett brev till alla män. Den har stått länge i bokhyllan och jag har haft på känn att jag inte skulle tycka om den. Därför har den trots sina ringa 30 sidor, inte blivit läst förrän nu.

Annamaria Bauer skriver ett brev till dig som är man och hon ber dig fundera över din mansroll och reagera över samhällets orättvisor som drabbar kvinnor. Hon skriver personligt och berättar bland annat om den dubbla våldtäkten hon drabbats av. Dubbel i den bemärkelsen att hon först blivit våldtagen och sedan inte tagen på allvar. Hon tar även upp porr, barnpornografi och tidskrifter för män.

Jag förstår poängen men tonen är anklagande, fast hon skriver att hon inte menar det så. Dessutom är slutsatsen att män och kvinnor bör fortsätta vara manliga och kvinnliga (vad nu det betyder) i sina roller, men att mannen ska förbättra sig. Mycket märklig särartsfeministisk slutsats. Nej, denna lilla skrift får inte ens godkänt av mig trots viktigt ämne.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Alida bok

Annonser

Read Full Post »

För dig blottadÄntligen! Det vad det jag kände när jag hade läst ut boken. Äntligen slipper jag den här. Erotik för kvinnor eller kvinnlig porr i alla ära, men detta var faktiskt rena smörjan.

Eva är skitsnygg och rik, men svartsjuk och trasig i själen. Gideon är snyggare än snyggast och rikare än rikast och lika svartsjuk och trasig i själen. De träffas och har fantastiskt sex. Deras förhållande är stormigt och Eva blir förbannad över än det ena än det andra som hon upptäcker hos Gideon. Han förföljer henne, kopierar hennes nycklar i smyg och kopierar saker från hennes mobil. Hon förlåter honom hela tiden för att ”han är ju så omtänksam”. Eva har en bästa vän, bisexuella Cary, som en gång räddar henne från Gideon när han blev våldsam i sömnen.

Anledningen till att jag recenserar den här är att det är sex från en kvinnas synvinkel, något som har blivit en trend och vilket är bra. Och Sylvia Day kan sin sak med att beskriva sex. Det blir kittlande och den som inte blir påverkad av det ljuger. Men så ska det ju vara en roman, inte en sexnovellsamling, och det håller den inte för. Storyn är för enfaldig och mot slutet tyckte jag att den faktiskt förstörde sexscenerna. Gideons svartsjuka tar sig så extrema uttryck så att vilken kvinnojour som helst skulle kalla det normaliseringsprocess. Eva vacklar mellan stark och modig kvinna till ett viljelöst våp. På plussidan: Den innehåller sexscener där kvinnan tar initiativet och njuter. Men det räcker inte. Folk kallar detta chick lit med sex. Jag skulle säga att det är enormt förolämpande mot den genren. Chick lit är postfeministiska böcker och de slutar oftast med att kvinnan får den goda mannen och lämnar skitstöveln. Så slutar inte den här. Låt oss hoppas att det kommer i nästa bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts, Annas bokhörna, Vickes boklåda

Read Full Post »

Oväntat besök på Star StreetJag var inte helt säker på att jag skulle recensera den här boken av Marian Keyes. Hon är feminist och skriver om kvinnor i en postfeminsitisk värld. Boken om människorna på Star Street har inte ett tydligt kvinnotema till en början (de första 400 sidorna), men efter att ha läst hela så får boken en plats i Feministbiblioteket.

Vi får följa massor av personer som bor på Star Street i Dublin, men mest centrala är historierna om Maevy och Matt som har ett rätt så tråkigt äktenskap och där man tidigt förstår att det är något hemskt som ligger och gror under ytan. Katie och hennes relation med den mycket rikare Conall samt Lydia, den otrevliga taxichauffören är också viktiga i boken. Det som är feministiskt med den här boken är Katies kompromisslösa förhållning till män som sviker henne. Den våldtäktshistoria som nystas upp i slutet av boken problematiserar omvärldens syn på trevliga killar som våldtar och är mycket träffande skriven.

Detta är inte den bästa bok jag har läst, eller den mest feministiskt träffande, men om du vill ha något lättläst och som faktiskt lämnar lite, om än pyttelite, eftertanke så kan du läsa den här. Den är på tok för lång och stundvis mycket ointressant, men den hade sina poänger. Jag håller för övrigt med Dagens bok om att berättartekniken, men någon form av spöke som ibland tilltalar läsaren direkt är direkt fånig och gör boken ännu sämre än den redan var. Jag gillar Keyes andra böcker betydligt mer.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts

Read Full Post »

Li YinheLi Yinhe är en kinesisk feminist och HBT-aktivist. Hon har skrivit mycket om sexuella rättigheter och hon förespråkar lagändringar i Kina på det området, bland annat  homosexuellas rätt att få gifta sig. Jag har inte för vana att recensera lösa texter är på Feministbiblioteket, men jag gör ett undantag nu och kanske fler gånger i framtiden, eftersom det handlar om en feminist och skribent som inte har översatts mer än sporadiskt på nätet. Jag har tidigare recenserat lösa dikter av samma anledning.

De texter jag har läst finns här och de handlar alla om sex och relationer. Li Yinhe skriver om att leva ensam, om kinesernas syn om sex före äktenskapet samt om varför våldtäkt inom äktenskapet bör vara förbjudet. Hennes utgångspunkt är alla individers rättigheter och avståndstagande mot moral- och sedlighetslagar.

Det är otroligt spännande att läsa feminister som har helt andra förutsättningar än vi här i Sverige. Kina är inte bara en kommunistisk diktatur, utan även ett land där homosexuella inte får gifta sig och där det är varje makes rätt att ha sex med sin fru. Jag vill med denna recension ge lite uppmärksamhet åt kinesisk feminism.

Read Full Post »

Helena Berggren och jag är aktiva i samma organisation, Liberala Kvinnor, och vi känner varandra. Därför är det inte lätt att skriva en recension som denna. Boken är en handbok för kvinnor som utsatts för våld och hot i en nära relation och den bygger dels på egna erfarenheter och dels på samtal med drabbade kvinnor.

Jag längtar någonstans… är en praktisk handbok som innehåller allt från lagtextreferenser till tips om var man kan köpa en inspelningsutrustning. Boken är skriven med en slags kyla som man kan finna hos personer som förlorat en nära anhörig, men måste fixa allt praktiskt. Boken känns gedigen och jag fick verkligen känslan av att Berggren inte har missat något som man skulle behöva veta om arbetet som krävs för att ta sig ur en destruktiv relation.

Den kritik som kan riktas mot boken är att den riktar sig enbart till kvinnor och att författaren kategoriskt alltid tar kvinnornas parti.  Men om man tycker det så har man inte förstått syftet. Boken riktar sig till dig som är kvinna och blir utsatt för våld eller hot och för dig som är det så får du ett antal tips. Det är viktigt att förstå skillnaden mellan det och att skriva en bok där man drar generella slutsatser av ett ovetenskapligt urval. I förordet ber Berggren om ursäkt för att språket inte är perfekt och boken skulle tjäna på att redigeras en aning. Jag hoppas att det kommer en andra upplaga för det är ingen tvekan om att boken behövs.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Ja, men då kan du ju leva i Ecuador där yttrandefrihet inte är en självklarhet. Var det inte det som var viktigt för dig? Nej, det viktigaste var att komma undan rättvisan trots att du påstår att du inte har något att dölja. Man får inte ligga med personer som inte vill och det är knappast obskyrt att kalla det våldtäkt, men om du inte har gjort dig skyldig till det så tål det väl att prövas i en domstol? Men nej, Sverige är ju ett feministisk Saudiarabien och du kommer att åka dit vare sig du är skyldig eller inte och dessutom kommer du att utlämnas till USA. Bättre då att bo i ett land där journalister fängslas och TV-kanaler stängs ner. Kommer du att fortsätta din kamp för yttrandefriheten där?

Läs också Oisín Cantwell i Aftonbladet. Jag tycker också att Julian Assange är ett fegt kräk.

Read Full Post »

Idag läser jag med förfäran om synen på överfallsvåldtäkter som Carina Ohlsson och Olga Persson har. Logiken är inte glasklar, bara för att fler våldtäkter sker i hemmen är det fel att skriva om överfallsvåldtäkter i tidningarna. Jag har sett resonemanget förut. Så fort överfallsvåldtäkter kommer på tapeten så är någon där och pratar om att de flesta våldtäkter sker i hemmen. Det är sant att det är så, men här har vi ett problem med att skilja på individnivå och strukturell nivå. Generellt sett löper alla kvinnor större risk att bli våldtagna i hemmet, men jag som individ löper större risk att bli våldtagen ute. Så är det, för alla män är inte potentiella våldtäktsmän och min man är det definitivt inte. Alla okända män i sommarnatten kan däremot vara potentiella våldtäktsmän, eftersom jag inget vet om dem.

Det är otroligt viktigt att prata om de våldtäkter som sker i hemmen och det är lika viktigt att jobba med förebyggande åtgärder för att minska dem. Där har artikelförfattarna rätt. Men det ena utesluter inte det andra. Självklart både kan och bör tidningarna skriva om överfallsvåldtäkter. Det är bra att vi tar det försiktigt när vi går hem på natten. Det gäller både kvinnor och män, unga och gamla. Det är klart att vi inte ska överdriva våldtäktshotet och det är är förmodligen bättre att vara försiktig med vem vi följer med hem än att inte ta en omväg genom en skog, men vad vinner vi på att tysta ner det som sker på gatorna?

Prata mer om våldtäkter i hemmen? Ja, självklart! Sluta prata om överfallsvåldtäkter? Nej, självklart inte!

Read Full Post »

Older Posts »